Byta bransch, men hur?

[Cattis_E]

Till TS:
Nu ä ju inte det att byta bransch och kanske inte alls vad du vill göra men det jag kommer på är företagen som har företagshälsovård. Sjuksköterskor som besvarar sjukskrivningarna, och möter de som går hos företagshälsovården på grund av arbetsrelaterade sjukdomar.

*Nu tänkte jag göra ett riktigt trådkap med långt svammel om mig själv*
Jag sitter i en knepig sits här. Vet inte om jag ska byta bransch direkt heller. Utan snarare vad är det jag vill egentligen.
Jobbar med pendeltåg, just nu följer jag daglien och veckovis hur vi uppfyller vårt uppdrag genom att ta fram statistik och skapa rapporter av allt från hur väl fordonen presterar och hur underhållet faller ut.
Inom det här ligger att programera makron i Excel vilket jag lärt mig gradvis under senaste året. Självlärd och många tycks imponerade av hur bra det fungerar.

Här om dagen blev jag så rasande arg på "sakers tillstånd" att jag skällde ut min chef och de förutsättningar det ges efter noter. Jag hade flera gånger försökt säg att en uppgift är över min nivå och att jag behövde mer information. När det sedan blev mindre fel om och om igen för att jag fått fel elelr snarare ofullständig information kring uppgiften blev jag i sista vändan som sagt rasande.

Två dagar senare är jag fortfarande less och arg och surfar på andra jobb. Egentligen innebär mitt jobb inte hög belastnng, det har bra lön och bra villkor. Jag ahr ingen aning om vad jag skulle göra istället, var jag skulle passa in och vad jag skulle trivas med.
Som en grädde på moset så kommer det oavsett ske en förändring 10 december då vi står för en verksamhetsövergång och jag kommer att vara garanterad en anställning i ett annat företag.

Hjärnan säger sitt still i båten håll ut och vänta. Hjärtat har dock skrikit både igår och idag att jag ska säga upp mig NU och att det löser sig sedan. Men jag fungerar inte så att jag slänger mig ut och ser var det landar utan någon som helst plan...

Det är lite "stök" fram till december också som kommer göra att jag måste anpassa mina uträkningar var och varannan vecka men det bör inte vara oöverstigligt och kommer säkerligen att kännas bättre och det där skrikandet att jag vill göra något NU kommer att mildras.
Så vad gör man?
Om man ska byta hur i hela världen vet man var man ens är intressant?
Det är liksom inte lätt att läsa annonserna eftersom det står att det krävs högskoleutbildningar hit och dit på varenda jobb.
Det är liksom helt befängt att man ska ha läst så mycket.
Att jag inte skulle få något jobb alls är jag inte orolig för faktiskt, mer för att inte trivas.
Kanske ändå är enda valet att sitta still, vänta och stå ut för att se hur det blir när allt är klart.
Klart lär det väl iofs inte vara bara för bytet träder i kraft. Snarare tvärt om, en enda röra till att börja med.
Men jag har mycket (11 års erfarenhet) inom branschen och kan säkerligen hjälpa till på många plan.

Ni behöver inte föreslå några studier för det är jag inte intresserad av. Har läst så det räcker.
Hur hade ni resonerat?

 

[norrsol]

Till TS:
Nu ä ju inte det att byta bransch och kanske inte alls vad du vill göra men det jag kommer på är företagen som har företagshälsovård. Sjuksköterskor som besvarar sjukskrivningarna, och möter de som går hos företagshälsovården på grund av arbetsrelaterade sjukdomar.

*Nu tänkte jag göra ett riktigt trådkap med långt svammel om mig själv*
Jag sitter i en knepig sits här. Vet inte om jag ska byta bransch direkt heller. Utan snarare vad är det jag vill egentligen.
Jobbar med pendeltåg, just nu följer jag daglien och veckovis hur vi uppfyller vårt uppdrag genom att ta fram statistik och skapa rapporter av allt från hur väl fordonen presterar och hur underhållet faller ut.
Inom det här ligger att programera makron i Excel vilket jag lärt mig gradvis under senaste året. Självlärd och många tycks imponerade av hur bra det fungerar.

Här om dagen blev jag så rasande arg på "sakers tillstånd" att jag skällde ut min chef och de förutsättningar det ges efter noter. Jag hade flera gånger försökt säg att en uppgift är över min nivå och att jag behövde mer information. När det sedan blev mindre fel om och om igen för att jag fått fel elelr snarare ofullständig information kring uppgiften blev jag i sista vändan som sagt rasande.

Två dagar senare är jag fortfarande less och arg och surfar på andra jobb. Egentligen innebär mitt jobb inte hög belastnng, det har bra lön och bra villkor. Jag ahr ingen aning om vad jag skulle göra istället, var jag skulle passa in och vad jag skulle trivas med.
Som en grädde på moset så kommer det oavsett ske en förändring 10 december då vi står för en verksamhetsövergång och jag kommer att vara garanterad en anställning i ett annat företag.

Hjärnan säger sitt still i båten håll ut och vänta. Hjärtat har dock skrikit både igår och idag att jag ska säga upp mig NU och att det löser sig sedan. Men jag fungerar inte så att jag slänger mig ut och ser var det landar utan någon som helst plan...

Det är lite "stök" fram till december också som kommer göra att jag måste anpassa mina uträkningar var och varannan vecka men det bör inte vara oöverstigligt och kommer säkerligen att kännas bättre och det där skrikandet att jag vill göra något NU kommer att mildras.
Så vad gör man?
Om man ska byta hur i hela världen vet man var man ens är intressant?
Det är liksom inte lätt att läsa annonserna eftersom det står att det krävs högskoleutbildningar hit och dit på varenda jobb.
Det är liksom helt befängt att man ska ha läst så mycket.
Att jag inte skulle få något jobb alls är jag inte orolig för faktiskt, mer för att inte trivas.
Kanske ändå är enda valet att sitta still, vänta och stå ut för att se hur det blir när allt är klart.
Klart lär det väl iofs inte vara bara för bytet träder i kraft. Snarare tvärt om, en enda röra till att börja med.
Men jag har mycket (11 års erfarenhet) inom branschen och kan säkerligen hjälpa till på många plan.

Ni behöver inte föreslå några studier för det är jag inte intresserad av. Har läst så det räcker.
Hur hade ni resonerat?

Jag skulle då inte våga säga upp mig utan att ha fått ett nytt jobb (fast då är jag en som numer vill ha hängslen o livrem för att hoppa) Om du orkar hålla ut så skulle jag avvakta o se vad det nya hade att erbjuda.

Fast & andra sidan kan de tära om ens psykiska o fysiska hälsa att stanna på ett jobb man inte vill.

De där med hög kompetens för att söka vissa tjänster det är något jag funderar på också. Man ska tydligen ha gått all världens skolor ibland.

Men har du ekonomisk möjlighet o tror stenhårt att du alltid kommer få något slags jobb då skulle jag köra om jag var du. Man ska följa sin magkänsla & sitt hjärta. Tror man på de man gör brukar halva jobbet vara gjort!

 

[Mabuse]

Beror nog lite på var du bor. Men här har man rekryterat mycket det senaste året på samtliga myndigheter särskilt migrationsverket, arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Jag har själv bytt från arbetsförmedlingen till försäkringskassan för två månader sedan. Du hittar annonserna på antingen Ams.se eller så går du in på respektive myndighets hemsida och söker på lediga jobb alt jobba hos oss så hittar du alla lediga arbeten i hela landet...

Är det sant? Att arbetsförmedlingen och Migrationsverket t ex inte har några krav på vilken utbildning man har utan anställer folk med vilken utbildning som helst? Undra på att arbetsförmedlingen inte fungerar, om det är sjuksköterskor som ska försöka guida folk i arbetslivet, det låter ju helt vansinnigt.

 

[Cattis_E]

Jag skulle då inte våga säga upp mig utan att ha fått ett nytt jobb (fast då är jag en som numer vill ha hängslen o livrem för att hoppa) Om du orkar hålla ut så skulle jag avvakta o se vad det nya hade att erbjuda.

Fast & andra sidan kan de tära om ens psykiska o fysiska hälsa att stanna på ett jobb man inte vill.

De där med hög kompetens för att söka vissa tjänster det är något jag funderar på också. Man ska tydligen ha gått all världens skolor ibland.

Men har du ekonomisk möjlighet o tror stenhårt att du alltid kommer få något slags jobb då skulle jag köra om jag var du. Man ska följa sin magkänsla & sitt hjärta. Tror man på de man gör brukar halva jobbet vara gjort!

Jag har svårt att tro att jag verkligen kommer säga upp mig utan plan egentligen. Det står troligen snarare mellan att söka nytt ganska omgående eller vänta.
Och så är det ju det där med kvalifikationer, var kommer jag passa in som person och vad vill jag egentligen göra i förlängningen.

Sedan så finns det såklart faktorer som var och så. Arbetsplatsen jag ordnade mig förflyttning av placeringsort till gör att jag slipper resa in till storstaden utan istället åker på landsvägar utan köer och passerar ängar och hagar på vägen dit.
Det är ju värt mycket för välmåendet det också.
Vill slippa åka på motorvägen varje dag igen, i vart fall åt det hållet .

Äh, vad det ska vara svårt.

 

[AgentCarter]

Om du bara vill byta jobb NU och kan tänka dig att hamna lite varsomhelst skulle jag kolla på bemanningsföretag för ssk. De söker folk och betalar mycket bättre, men är kanske inte så kul i det långa loppet. Kanske värt att jobba där det tag, få upp en högre buffert och ta ledigt lite längre i mellanåt.

Blir inget branschbyte men är något annat ändå.
Annars så förutom läkemedelsföretagen som kryddelydd föreslår kan du kolla på hjälpmedelsbranchen, de anställer också ssk.
Att gå vidare till något skrivbordsjobb inom samma organisation du är i nu kan också vara något.

 

[hagel]

Är det sant? Att arbetsförmedlingen och Migrationsverket t ex inte har några krav på vilken utbildning man har utan anställer folk med vilken utbildning som helst? Undra på att arbetsförmedlingen inte fungerar, om det är sjuksköterskor som ska försöka guida folk i arbetslivet, det låter ju helt vansinnigt.

Nu jobbar jag förvisso inte på en svensk myndighet, utan en dansk, men jag tvivlar på att @Girasol menar det som du tolkar det .

På min myndighed är ungefär 50 % av personalen "akademiker", som til 90-95 % består av veterinärer och resten av en blandad kompott av bromatologer, biologer, agronomer och liknande "gröna" utbildningar. Den andra hälften består av diverse folk med utbilningar som räknas in under kategorin "tekniker", som till exempel kan vara processteknologer eller ha bakgrund som slaktare, bagare, kock eller så. Vi jobbar med med samma arbetsuppgifter på pappret (dvs.inom samma regelverk), men våra "kunder" skiljer sig enormt från varandra . Så på sätt och vis kan man ju inte säga att det är formella krav på vilken utbildning du ska ha på mitt jobb (förutom att många arbetsuppgifter endast får utföras av legitimerade veterinärer), men det innebär absolut inte att man kan ta vem som helst som går förbi på gatan och anställa hen! De flesta myndigheter spänner ju brett i arbetsuppgifter, så även fast man kallar folk för t.ex. 'handläggare' så kan det ju vara jättestor skillnad mellan olika arbetstagares egentliga arbetsuppgifter .

 

[norrsol]

Nu jobbar jag förvisso inte på en svensk myndighet, utan en dansk, men jag tvivlar på att @Girasol menar det som du tolkar det .

På min myndighed är ungefär 50 % av personalen "akademiker", som til 90-95 % består av veterinärer och resten av en blandad kompott av bromatologer, biologer, agronomer och liknande "gröna" utbildningar. Den andra hälften består av diverse folk med utbilningar som räknas in under kategorin "tekniker", som till exempel kan vara processteknologer eller ha bakgrund som slaktare, bagare, kock eller så. Vi jobbar med med samma arbetsuppgifter på pappret (dvs.inom samma regelverk), men våra "kunder" skiljer sig enormt från varandra . Så på sätt och vis kan man ju inte säga att det är formella krav på vilken utbildning du ska ha på mitt jobb (förutom att många arbetsuppgifter endast får utföras av legitimerade veterinärer), men det innebär absolut inte att man kan ta vem som helst som går förbi på gatan och anställa hen! De flesta myndigheter spänner ju brett i arbetsuppgifter, så även fast man kallar folk för t.ex. 'handläggare' så kan det ju vara jättestor skillnad mellan olika arbetstagares egentliga arbetsuppgifter .

Men om det är så att man i princip kan anställa vem som helst innebär det då att man många gånger måste känna "rätt" personer för att få jobbet? (Om du förstår vad jag menar)

 

[norrsol]

Om du bara vill byta jobb NU och kan tänka dig att hamna lite varsomhelst skulle jag kolla på bemanningsföretag för ssk. De söker folk och betalar mycket bättre, men är kanske inte så kul i det långa loppet. Kanske värt att jobba där det tag, få upp en högre buffert och ta ledigt lite längre i mellanåt.

Blir inget branschbyte men är något annat ändå.
Annars så förutom läkemedelsföretagen som kryddelydd föreslår kan du kolla på hjälpmedelsbranchen, de anställer också ssk.
Att gå vidare till något skrivbordsjobb inom samma organisation du är i nu kan också vara något.

Jag trodde det skulle gå att byta inriktning inom organisationen o kanske göra något annat "skrivbordsjobb". Men det verkar aldrig finnas någon annan väg.

Sedan är det väl så att det är brist på ssk och man vill inte tappa dom som väl finns. Så ibland känns de som att man därför väljer att inte erbjuda någon annan karriärsväg. :-/

Ibland blir jag så less & irriterad över min situation. Överallt (Ja ibland iaf) så hör man dom som bara "halkade in på den vägen" av en slump eller "jag blev erbjuden den här tjänsten". Gahhhhh varför händer de aldrig mig?! Man jobbar stenhårt men ändå trampar man bara vatten. :-( (Ja där kom lite självömkan ;-)

 

[Girasol]

Är det sant? Att arbetsförmedlingen och Migrationsverket t ex inte har några krav på vilken utbildning man har utan anställer folk med vilken utbildning som helst? Undra på att arbetsförmedlingen inte fungerar, om det är sjuksköterskor som ska försöka guida folk i arbetslivet, det låter ju helt vansinnigt.

Nu var det ju att dra stora växlar. Kravet är 180 hp sedan kan du i princip ha vad som helst, har haft kollegor som är ingenjörer, lärare, historiker, statsvetare, socionomer, ekonomer, studievägledare m.m.,minst två års arbetslivserfarenhet, sedan meriterande med exvis starkt nätverk på den lokala arbetsmarknaden, erfarenhet av proaktiv uppsökande verksamhet mot kund liksom fysiska kundmöten. Erfarenhet av professionellt arbete med människor i utsatta situationer. Rehabkompetens.erfarenhet av myndighetsutövning etc. Osv osv. Då kan jag konstatera att en sjuksköterska mycket väl uppfyller de flesta kraven. Det är en merit att haft olika arbeten liksom att veta hur det är att vara arbetslös.
Sedan kan jag personligen tycka att vissa yrkeskategorier passar bättre än andra med tanke på utbildning. Men man kan ju ha reella kunskaper också.
Själv har jag sjuksköterska samt socionomutbildning samt arbetsrätt och arbetshälsovetenskap bagaget. Liksom ganska många år på försäkringsbolag med kundkontakter och riskbedömningar.

Kan ju också påpeka att drygt 70% av de inskrivna på af har någon form av funktionsnedsättning vilket innebär att de har behov av extra stöd. De övriga 30% bör och ska klara sig själva. Arbetsförmedlingen ger inte folk jobb, dem får man söka själv.
Af har dessutom hand om etableringen av nyanlända.

 

[norrsol]

Nu var det ju att dra stora växlar. Kravet är 180 hp sedan kan du i princip ha vad som helst, har haft kollegor som är ingenjörer, lärare, historiker, statsvetare, socionomer, ekonomer, studievägledare m.m.,minst två års arbetslivserfarenhet, sedan meriterande med exvis starkt nätverk på den lokala arbetsmarknaden, erfarenhet av proaktiv uppsökande verksamhet mot kund liksom fysiska kundmöten. Erfarenhet av professionellt arbete med människor i utsatta situationer. Rehabkompetens.erfarenhet av myndighetsutövning etc. Osv osv. Då kan jag konstatera att en sjuksköterska mycket väl uppfyller de flesta kraven. Det är en merit att haft olika arbeten liksom att veta hur det är att vara arbetslös.
Sedan kan jag personligen tycka att vissa yrkeskategorier passar bättre än andra med tanke på utbildning. Men man kan ju ha reella kunskaper också.
Själv har jag sjuksköterska samt socionomutbildning samt arbetsrätt och arbetshälsovetenskap bagaget. Liksom ganska många år på försäkringsbolag med kundkontakter och riskbedömningar.

Kan ju också påpeka att drygt 70% av de inskrivna på af har någon form av funktionsnedsättning vilket innebär att de har behov av extra stöd. De övriga 30% bör och ska klara sig själva. Arbetsförmedlingen ger inte folk jobb, dem får man söka själv.
Af har dessutom hand om etableringen av nyanlända.

Har du både läst till ssk & socionom? Jösses! :-o De var bra jobbat!! :-D

 

[Girasol]

Men om det är så att man i princip kan anställa vem som helst innebär det då att man många gånger måste känna "rätt" personer för att få jobbet? (Om du förstår vad jag menar)

Nej, aå är det inte. Man kan inte anställa vem som helst på en myndighet. Det är sjukt noga med urval och dokumentation. Jag har själv intervjuat folk inför anställning som handläggare på af. Du har ju alltid rätt att överklaga om du inte får en tjänst och du är bättre meriterad. Döm om min förvåning men det sker ganska ofta, därför är man petnoga med anteckna vid intervjuer och att utbildning finns, sen om det står och väger så faller det ju såklart inom ramen av vad de som intervjuar tyckte, kan också säga att de som väljs ut som lämpliga kandidater faktiskt sedan tas upp i chefsgruppen där det slutgiltigt gås igenom. Så det är ingen som halkar in på ett bananskal för att det är "Pelles kusins tjejs supersnygga brorsa som egentligen är kompis med Kalle som som jobbar på af".

 

[Girasol]

Har du både läst till ssk & socionom? Jösses! :-o De var bra jobbat!! :-D

Jaa och lite till, arbetshälsovetenskap samt rehabiliteringsvetenskap samt ledarskap och organisation bl.a.

 

[hagel]

Men om det är så att man i princip kan anställa vem som helst innebär det då att man många gånger måste känna "rätt" personer för att få jobbet? (Om du förstår vad jag menar)

Nej, gud nej . De flesta myndigheter har ju jättemånga och otroligt olika uppdrag som staten har satt dem till att utföra och därför är det ju ganska logiskt att det krävs många olika typer av kompetens. Dessutom ändrar sig oftast uppdragen efter den politiska situationen, så det är ibland viktigare med reell lämplighet för själva jobbet än titel (med undantag för vissa legitimerade yrken) eftersom en handläggare i dag jobbar annorlunda än förr 10 år sedan (eller 10 år ut i framtiden). Plus att myndigheter jobbar för alla landets invånare och detta ska ju helst speglas i dem som jobbar med servicen. En myndighet som består av en homogen grupp medarbetare tror jag gör en sämre jobb med att tjäna befolkningen, eftersom det gör att det kan saknas förståelse för andra sorters folk än 'de egna' .

 

[hagel]

Glömde! Dessutom ska ju alla offentliga jobb annonseras ut, så risken för kompis-anställningar är ju tusen gånger mindre än inom den privata sektorn .

 

[Mabuse]

Nu var det ju att dra stora växlar. Kravet är 180 hp sedan kan du i princip ha vad som helst, har haft kollegor som är ingenjörer, lärare, historiker, statsvetare, socionomer, ekonomer, studievägledare m.m.,minst två års arbetslivserfarenhet, sedan meriterande med exvis starkt nätverk på den lokala arbetsmarknaden, erfarenhet av proaktiv uppsökande verksamhet mot kund liksom fysiska kundmöten. Erfarenhet av professionellt arbete med människor i utsatta situationer. Rehabkompetens.erfarenhet av myndighetsutövning etc. Osv osv. Då kan jag konstatera att en sjuksköterska mycket väl uppfyller de flesta kraven. Det är en merit att haft olika arbeten liksom att veta hur det är att vara arbetslös.
Sedan kan jag personligen tycka att vissa yrkeskategorier passar bättre än andra med tanke på utbildning. Men man kan ju ha reella kunskaper också.
Själv har jag sjuksköterska samt socionomutbildning samt arbetsrätt och arbetshälsovetenskap bagaget. Liksom ganska många år på försäkringsbolag med kundkontakter och riskbedömningar.

Kan ju också påpeka att drygt 70% av de inskrivna på af har någon form av funktionsnedsättning vilket innebär att de har behov av extra stöd. De övriga 30% bör och ska klara sig själva. Arbetsförmedlingen ger inte folk jobb, dem får man söka själv.
Af har dessutom hand om etableringen av nyanlända.

Jag vet att man måste söka jobb själv, och att många står långt från arbetsmarknaden. Just därför känns det ju viktigt att man har en relevant utbildning. Om man anställer sjuksköterskor och hoppas på det bästa skulle det iofs förklara varför jag båda gångerna jag varit inskriven på af fått så väldigt märkliga råd om hur jag skulle få jobb. Jag var nyutexad civilekonom, och fick rådet att inte söka jobb hos arbetsgivare som specifikt sökte nyutexaminerade från den skola jag gått, eftersom jag ändå inte skulle kunna få något sånt jobb eftersom många söker dem. Istället skulle jag söka vårdjobb, och inte skicka med något CV så att de inte såg att jag hade fel utbildning. En annan gång var jag på infoträff där vi fick höra att vi skulle undvika att söka jobb i branscher där vi hade erfarenhet. Istället skulle alla söka jobb i vården, för där anställer de alla.

Om det är så att de som jobbar på af är sjuksköterskor så förklarar ju det kanske både okunskapen om hur arbetsmarknaden fungerar, och föreställningen om att vården är det enda stället man kan jobba?

 

[norrsol]

Glömde! Dessutom ska ju alla offentliga jobb annonseras ut, så risken för kompis-anställningar är ju tusen gånger mindre än inom den privata sektorn .

Senaste tiden då andra jag känner som ibland sökt jobb och när dom ringt till arbetsgivaren har tjänsten redan varit tillsatt av någon som vikarierat på den.

Bara en formlitet att dom var tvungen att annonsera ut tjänsten för att det s.k skulle gå rätt till. Till o med en vi känner som behövde en arbetare hade redan muntligt lovat en kille jobbet men var tvungen annonsera ut det.

Sådant gör mig lite ledsen. När man hör sådant så slår det mig som oftast att man vill ringa o kolla om tjänsten tillsätts för att någon går i pension eller om det är en ny tjänst.

Känns lite trist att lägga ner tid på ansökningar som ändå hamnar i slasken. :-/

 

[hagel]

Jag vet att man måste söka jobb själv, och att många står långt från arbetsmarknaden. Just därför känns det ju viktigt att man har en relevant utbildning. Om man anställer sjuksköterskor och hoppas på det bästa skulle det iofs förklara varför jag båda gångerna jag varit inskriven på af fått så väldigt märkliga råd om hur jag skulle få jobb. Jag var nyutexad civilekonom, och fick rådet att inte söka jobb hos arbetsgivare som specifikt sökte nyutexaminerade från den skola jag gått, eftersom jag ändå inte skulle kunna få något sånt jobb eftersom många söker dem. Istället skulle jag söka vårdjobb, och inte skicka med något CV så att de inte såg att jag hade fel utbildning. En annan gång var jag på infoträff där vi fick höra att vi skulle undvika att söka jobb i branscher där vi hade erfarenhet. Istället skulle alla söka jobb i vården, för där anställer de alla.

Om det är så att de som jobbar på af är sjuksköterskor så förklarar ju det kanske både okunskapen om hur arbetsmarknaden fungerar, och föreställningen om att vården är det enda stället man kan jobba?

Jag blir ju genast nyfiken på vad du anser att utbildningskravet skulle vara . Ska man ha särskilda universitetsutbildningar för alla olika former för handläggare på alla olika myndigheter? Hur skulle detta i så fall kunna spegla det komplexa i de människor man handlägger? Kan en enda utbildning verkligen utbilda experter inom rådgivning till arbetstagare inom såväl servicebranchen (allt från gatufejare till möbelsnickare) som högutbildade akademiker (allt från läkare till advokater)?

 

[Girasol]

Jag vet att man måste söka jobb själv, och att många står långt från arbetsmarknaden. Just därför känns det ju viktigt att man har en relevant utbildning. Om man anställer sjuksköterskor och hoppas på det bästa skulle det iofs förklara varför jag båda gångerna jag varit inskriven på af fått så väldigt märkliga råd om hur jag skulle få jobb. Jag var nyutexad civilekonom, och fick rådet att inte söka jobb hos arbetsgivare som specifikt sökte nyutexaminerade från den skola jag gått, eftersom jag ändå inte skulle kunna få något sånt jobb eftersom många söker dem. Istället skulle jag söka vårdjobb, och inte skicka med något CV så att de inte såg att jag hade fel utbildning. En annan gång var jag på infoträff där vi fick höra att vi skulle undvika att söka jobb i branscher där vi hade erfarenhet. Istället skulle alla söka jobb i vården, för där anställer de alla.

Om det är så att de som jobbar på af är sjuksköterskor så förklarar ju det kanske både okunskapen om hur arbetsmarknaden fungerar, och föreställningen om att vården är det enda stället man kan jobba?

Ja nu behöver du ju inte oroa dig för att sjuksköterskor är överrepresenterade på af, vet fler poliser, militärer, lärare osv. Vi är inte jättemånga socionomer heller. Fast nu jobbar jag på försäkringskassan sedan snart två månader och även där är det en väldig blandning av folks utbildningsbakgrund.

 

[Cambrie]

Kan du tänka dig jobba med flyktingar så skulle jag tippa på att din utbildning ses som en merit som handledare på ett ensamkommande hvb eller så. Det står ofta socionom utbildning i ryggen, men av de människor jag känner som jobbar på hvb vilket är i alla fall fem-sex boenden i olika kommuner har ingen den utbildningen i ryggen eftersom en socionom kan jobba med så mycket annat. Ett roligt jobb som innebär både skrivbordsarbete och att man är lite aktiv i den mån man orkar och kan.