Rumpnissen
Trådstartare
Ännu en jobbbytar tråd. Men jag behöver verkligen hjälp att reda i tankarna.
Jag sökte ett jobb på impuls härom veckan, trodde inte jag hade en chans. Men nu har jag blivit kallad på intervju imorgon - och jag har fullständig panik.
Jag trivs på mitt nuvarande jobb där jag varit i 2,5 år men rastlösheten och frustrationen har kommit krypande senaste halvåret. Jag tycker det går för långsamt, jag utvecklas inte, min potential tas inte tillvara. Samtidigt har jag mycket mandat, styr min tid och mina uppdrag själv. Jag har fem minuter till jobbet med cykel. Kan gå hem till hunden på lunchen. Kan jobba hemma upp till två dagar i veckan. Få resor. Jag är tjänstledig på 10 % sedan i höstas då jag ville ha mer luft i vardagen och tycker ändå jag hinner med jobbet, gott och väl. Samtidigt har jag precis fått en ny chef och hon verkar mån om att jag ska komma mer till min rätt.
Jobbet jag sökt är en chefstjänst för funktioner liknande den tjänst jag har idag, men i en annan organisation. Det ligger längre bort, 45 min med bil eller 1 timme med buss. Enligt annonsen är det möjligt med distansarbete i den mån verksamheten tillåter. Som chef tänker jag ändå att det krävs att vara på plats en betydande del av tiden. Det är förtroendearbetstid, så svårt att uppskatta om det betyder att man förväntas jobba dygnet runt, eller typ 40-timmars arbetsvecka? Jag har jobbat som chef tidigare, men för helt annan typ av verksamhet och trivdes bra med det. Själva jobbet i sig låter mer eller mindre som en dröm. Men vill jag jobba hårt eller bara njuta av livet?!
Jag panikar lite över hunden, hur vi ska lösa det. Samtidigt finns det ju hunddagis (hoppas jag det finns ledig plats på) om vi inte löser det på annat vis.
Men som jag velar. Ska jag stanna där jag är, ha stor frihet och inte behöva jobba heltid men istället vara lätt utsvulten intellektuellt? Eller ska jag ta det nya jobbet (OM jag nu blir erbjuden det) och få massa mer att göra (yey!), utvecklas osv, men prioritera ned fritiden? Jag närmar mig 40 år, så jag har många år kvar i arbetslivet, inte läge att börja tänka på pensionen och nedtrappning ännu
.
Lönemässigt vet jag inte var nya tjänsten ligger. Men jag förutsätter att den ligger ca 10' högre i månaden. Mindre än så är inte aktuellt för min del.
Kan ni hjälpa mig att tänka lite? Hur ska jag kunna komma fram till ett vettigt beslut (OM jag blir erbjuden tjänsten, det är ganska sannolikt att jag panikar helt i onödan)?!
Jag sökte ett jobb på impuls härom veckan, trodde inte jag hade en chans. Men nu har jag blivit kallad på intervju imorgon - och jag har fullständig panik.
Jag trivs på mitt nuvarande jobb där jag varit i 2,5 år men rastlösheten och frustrationen har kommit krypande senaste halvåret. Jag tycker det går för långsamt, jag utvecklas inte, min potential tas inte tillvara. Samtidigt har jag mycket mandat, styr min tid och mina uppdrag själv. Jag har fem minuter till jobbet med cykel. Kan gå hem till hunden på lunchen. Kan jobba hemma upp till två dagar i veckan. Få resor. Jag är tjänstledig på 10 % sedan i höstas då jag ville ha mer luft i vardagen och tycker ändå jag hinner med jobbet, gott och väl. Samtidigt har jag precis fått en ny chef och hon verkar mån om att jag ska komma mer till min rätt.
Jobbet jag sökt är en chefstjänst för funktioner liknande den tjänst jag har idag, men i en annan organisation. Det ligger längre bort, 45 min med bil eller 1 timme med buss. Enligt annonsen är det möjligt med distansarbete i den mån verksamheten tillåter. Som chef tänker jag ändå att det krävs att vara på plats en betydande del av tiden. Det är förtroendearbetstid, så svårt att uppskatta om det betyder att man förväntas jobba dygnet runt, eller typ 40-timmars arbetsvecka? Jag har jobbat som chef tidigare, men för helt annan typ av verksamhet och trivdes bra med det. Själva jobbet i sig låter mer eller mindre som en dröm. Men vill jag jobba hårt eller bara njuta av livet?!
Jag panikar lite över hunden, hur vi ska lösa det. Samtidigt finns det ju hunddagis (hoppas jag det finns ledig plats på) om vi inte löser det på annat vis.
Men som jag velar. Ska jag stanna där jag är, ha stor frihet och inte behöva jobba heltid men istället vara lätt utsvulten intellektuellt? Eller ska jag ta det nya jobbet (OM jag nu blir erbjuden det) och få massa mer att göra (yey!), utvecklas osv, men prioritera ned fritiden? Jag närmar mig 40 år, så jag har många år kvar i arbetslivet, inte läge att börja tänka på pensionen och nedtrappning ännu
Lönemässigt vet jag inte var nya tjänsten ligger. Men jag förutsätter att den ligger ca 10' högre i månaden. Mindre än så är inte aktuellt för min del.
Kan ni hjälpa mig att tänka lite? Hur ska jag kunna komma fram till ett vettigt beslut (OM jag blir erbjuden tjänsten, det är ganska sannolikt att jag panikar helt i onödan)?!