Byta jobb - eller kanske Vad är meningen med livet?

Bukefalos 30 år!

Rumpnissen

Trådstartare
Ännu en jobbbytar tråd. Men jag behöver verkligen hjälp att reda i tankarna.

Jag sökte ett jobb på impuls härom veckan, trodde inte jag hade en chans. Men nu har jag blivit kallad på intervju imorgon - och jag har fullständig panik.

Jag trivs på mitt nuvarande jobb där jag varit i 2,5 år men rastlösheten och frustrationen har kommit krypande senaste halvåret. Jag tycker det går för långsamt, jag utvecklas inte, min potential tas inte tillvara. Samtidigt har jag mycket mandat, styr min tid och mina uppdrag själv. Jag har fem minuter till jobbet med cykel. Kan gå hem till hunden på lunchen. Kan jobba hemma upp till två dagar i veckan. Få resor. Jag är tjänstledig på 10 % sedan i höstas då jag ville ha mer luft i vardagen och tycker ändå jag hinner med jobbet, gott och väl. Samtidigt har jag precis fått en ny chef och hon verkar mån om att jag ska komma mer till min rätt.

Jobbet jag sökt är en chefstjänst för funktioner liknande den tjänst jag har idag, men i en annan organisation. Det ligger längre bort, 45 min med bil eller 1 timme med buss. Enligt annonsen är det möjligt med distansarbete i den mån verksamheten tillåter. Som chef tänker jag ändå att det krävs att vara på plats en betydande del av tiden. Det är förtroendearbetstid, så svårt att uppskatta om det betyder att man förväntas jobba dygnet runt, eller typ 40-timmars arbetsvecka? Jag har jobbat som chef tidigare, men för helt annan typ av verksamhet och trivdes bra med det. Själva jobbet i sig låter mer eller mindre som en dröm. Men vill jag jobba hårt eller bara njuta av livet?!

Jag panikar lite över hunden, hur vi ska lösa det. Samtidigt finns det ju hunddagis (hoppas jag det finns ledig plats på) om vi inte löser det på annat vis.

Men som jag velar. Ska jag stanna där jag är, ha stor frihet och inte behöva jobba heltid men istället vara lätt utsvulten intellektuellt? Eller ska jag ta det nya jobbet (OM jag nu blir erbjuden det) och få massa mer att göra (yey!), utvecklas osv, men prioritera ned fritiden? Jag närmar mig 40 år, så jag har många år kvar i arbetslivet, inte läge att börja tänka på pensionen och nedtrappning ännu ;).

Lönemässigt vet jag inte var nya tjänsten ligger. Men jag förutsätter att den ligger ca 10' högre i månaden. Mindre än så är inte aktuellt för min del.

Kan ni hjälpa mig att tänka lite? Hur ska jag kunna komma fram till ett vettigt beslut (OM jag blir erbjuden tjänsten, det är ganska sannolikt att jag panikar helt i onödan)?!
 
Gå dit och gör ditt bästa på intervjun och ställ massor med relevanta frågor. Det är ju en intervju från båda håll tänker jag. Blir du erbjuden tjänsten så får du fundera mer över för- och nackdelar sen, innan du signar något.
 
Gå på intervjun först. Ibland får man ju en känsla som kommer kunna guida dig upp eller ner :)

Jag vet ju vad jag har valt i min livssituation, men samtidigt vet jag också att jag antagligen valt något annat för typ 5-6 år sedan.
 
Ännu en jobbbytar tråd. Men jag behöver verkligen hjälp att reda i tankarna.

Jag sökte ett jobb på impuls härom veckan, trodde inte jag hade en chans. Men nu har jag blivit kallad på intervju imorgon - och jag har fullständig panik.

Jag trivs på mitt nuvarande jobb där jag varit i 2,5 år men rastlösheten och frustrationen har kommit krypande senaste halvåret. Jag tycker det går för långsamt, jag utvecklas inte, min potential tas inte tillvara. Samtidigt har jag mycket mandat, styr min tid och mina uppdrag själv. Jag har fem minuter till jobbet med cykel. Kan gå hem till hunden på lunchen. Kan jobba hemma upp till två dagar i veckan. Få resor. Jag är tjänstledig på 10 % sedan i höstas då jag ville ha mer luft i vardagen och tycker ändå jag hinner med jobbet, gott och väl. Samtidigt har jag precis fått en ny chef och hon verkar mån om att jag ska komma mer till min rätt.

Jobbet jag sökt är en chefstjänst för funktioner liknande den tjänst jag har idag, men i en annan organisation. Det ligger längre bort, 45 min med bil eller 1 timme med buss. Enligt annonsen är det möjligt med distansarbete i den mån verksamheten tillåter. Som chef tänker jag ändå att det krävs att vara på plats en betydande del av tiden. Det är förtroendearbetstid, så svårt att uppskatta om det betyder att man förväntas jobba dygnet runt, eller typ 40-timmars arbetsvecka? Jag har jobbat som chef tidigare, men för helt annan typ av verksamhet och trivdes bra med det. Själva jobbet i sig låter mer eller mindre som en dröm. Men vill jag jobba hårt eller bara njuta av livet?!

Jag panikar lite över hunden, hur vi ska lösa det. Samtidigt finns det ju hunddagis (hoppas jag det finns ledig plats på) om vi inte löser det på annat vis.

Men som jag velar. Ska jag stanna där jag är, ha stor frihet och inte behöva jobba heltid men istället vara lätt utsvulten intellektuellt? Eller ska jag ta det nya jobbet (OM jag nu blir erbjuden det) och få massa mer att göra (yey!), utvecklas osv, men prioritera ned fritiden? Jag närmar mig 40 år, så jag har många år kvar i arbetslivet, inte läge att börja tänka på pensionen och nedtrappning ännu ;).

Lönemässigt vet jag inte var nya tjänsten ligger. Men jag förutsätter att den ligger ca 10' högre i månaden. Mindre än så är inte aktuellt för min del.

Kan ni hjälpa mig att tänka lite? Hur ska jag kunna komma fram till ett vettigt beslut (OM jag blir erbjuden tjänsten, det är ganska sannolikt att jag panikar helt i onödan)?!
Gå på intervjun och "öva" dig om inte annat. Tänk om det finns möjlighet att ha hund med sig?
 
Jag hade gått på intervju, definitivt, och känt in. Det kanske inte alls känns bra och då slipper du välja. (Och, som nån skrev - tänk om du kan ha hunden med dig?)

Med så mycket fritid och sån ambition, kunde du också starta nåt eget, lite försiktigt, på sidan om. Som utmaning - och kanske nåt jättebra i framtiden? Jag vet ju inte vilken branch du jobbar inom och om där går att driva eget i det, men det hade ju varit ett alternativ medan du håller kvar ditt gamla jobb. Jag har eget, jobbar hemifrån och det är toppen! Många vill ha det där sociala utbytet som en arbetsplats ger, så bådadera hade ju varit perfekt isåfall.
 
Ännu en jobbbytar tråd. Men jag behöver verkligen hjälp att reda i tankarna.

Jag sökte ett jobb på impuls härom veckan, trodde inte jag hade en chans. Men nu har jag blivit kallad på intervju imorgon - och jag har fullständig panik.

Jag trivs på mitt nuvarande jobb där jag varit i 2,5 år men rastlösheten och frustrationen har kommit krypande senaste halvåret. Jag tycker det går för långsamt, jag utvecklas inte, min potential tas inte tillvara. Samtidigt har jag mycket mandat, styr min tid och mina uppdrag själv. Jag har fem minuter till jobbet med cykel. Kan gå hem till hunden på lunchen. Kan jobba hemma upp till två dagar i veckan. Få resor. Jag är tjänstledig på 10 % sedan i höstas då jag ville ha mer luft i vardagen och tycker ändå jag hinner med jobbet, gott och väl. Samtidigt har jag precis fått en ny chef och hon verkar mån om att jag ska komma mer till min rätt.

Jobbet jag sökt är en chefstjänst för funktioner liknande den tjänst jag har idag, men i en annan organisation. Det ligger längre bort, 45 min med bil eller 1 timme med buss. Enligt annonsen är det möjligt med distansarbete i den mån verksamheten tillåter. Som chef tänker jag ändå att det krävs att vara på plats en betydande del av tiden. Det är förtroendearbetstid, så svårt att uppskatta om det betyder att man förväntas jobba dygnet runt, eller typ 40-timmars arbetsvecka? Jag har jobbat som chef tidigare, men för helt annan typ av verksamhet och trivdes bra med det. Själva jobbet i sig låter mer eller mindre som en dröm. Men vill jag jobba hårt eller bara njuta av livet?!

Jag panikar lite över hunden, hur vi ska lösa det. Samtidigt finns det ju hunddagis (hoppas jag det finns ledig plats på) om vi inte löser det på annat vis.

Men som jag velar. Ska jag stanna där jag är, ha stor frihet och inte behöva jobba heltid men istället vara lätt utsvulten intellektuellt? Eller ska jag ta det nya jobbet (OM jag nu blir erbjuden det) och få massa mer att göra (yey!), utvecklas osv, men prioritera ned fritiden? Jag närmar mig 40 år, så jag har många år kvar i arbetslivet, inte läge att börja tänka på pensionen och nedtrappning ännu ;).

Lönemässigt vet jag inte var nya tjänsten ligger. Men jag förutsätter att den ligger ca 10' högre i månaden. Mindre än så är inte aktuellt för min del.

Kan ni hjälpa mig att tänka lite? Hur ska jag kunna komma fram till ett vettigt beslut (OM jag blir erbjuden tjänsten, det är ganska sannolikt att jag panikar helt i onödan)?!
Vilket roligt dilemma!
Har varit i samma sits.
Jag tycker du ska gå på intervjun men se det som att du är där för att se om de är rätt för dig. Fråga de frågor du undrar över som kanske även är obekväma. Försök prata med andra på arbetsplatsen hur de ser på den. Det här är viktigt för där kan du få en egen bild om det passar dig och du kommer kunna få ut det du vill.
Min erfarenhet är att rekryterare, HR etc visar en bild som ska passa den profil de vill anställa men sanningen kan vara väldigt långt därifrån.
Att trivas på sitt jobb med sina kollegor och att ha en bra chef är det allra viktigaste är min erfarenhet.
Samtidigt måste ju vardagen fungera. Så det är många saker att överväga precis som du skriver. Sedan går det ju alltid att söka nytt jobb, eller kanske gå tillbaka med om det inte blir som du hoppats.
Efter intervjun kanske du också har möjlighet att förändra din situation på ditt nuvarande arbete i en riktning du vill.
 
Spontant tänker jag (förutom allt bra du redan själv skrivit och som tagits upp) att du tog tjänstledigt av en anledning. Hur föll det ut och är du i samma behov idag? Det hade jag sett till att tänka igenom när restid dessutom läggs till. Men grattis vad kul, gå absolut på intervjun!
 
Gå på intervjun, ställ de frågor du behöver för att kunna fatta ett bra beslut om de skulle erbjuda dig tjänsten. Som andra redan sagt :)

Jag söker lite jobb nu, då jag enbart söker statligt och kommunalt är det oftast rätt lätt att begära ut information om lönerna vilket jag gör någonstans kring en intervju. Jag tycker att det är fruktansvärt nyttigt att både söka jobb och gå på intervju med viss regelbundenhet. Även om det inte blir något av det så brukar det oftast ge något positivt.
 
Jag funderar på lönenivån du anger, är verkligen inte 1,5 timme i bil eller 2 timmar på buss flera dagar i veckan mer värt än 10 000:- för dig? Det pengarna efter skatt kommer försvinna fort på ökade merkostnader med tanke på pendling och hunddagis tänker jag.

Att vara chef kan vara väldigt olika i olika organisationer, så försök fråga så mycket du kan om hur det är hos dem. I min organisation kan de flesta chefer inte vara på distans mer än någon heldag och några halvdagar per vecka.

Och fundera på din egen drivkraft till att vara chef, skulle du med handen på hjärtat bli den chef du själv vill ha?

Förstår dock frustrationen över att känna att du inte får tillräcklig stimulans, till 100%! Vad skulle din nya chef säga om du lyfter att du vill utmanas och utvecklas tror du? Har ni en gemensam bild av din förmåga och organisationens behov av den?
 
Tack alla för värdefull input! Otroliga ni :heart .
Gå dit och gör ditt bästa på intervjun och ställ massor med relevanta frågor. Det är ju en intervju från båda håll tänker jag. Blir du erbjuden tjänsten så får du fundera mer över för- och nackdelar sen, innan du signar något.
Så är det så klart, samtidigt så vill jag gärna ha sorterat ut så många frågetecken som möjligt, så att jag ändå kan ge besked relativt snabbt.

@Crossline + @farin Jag är lite rädd att det inte kommer bli så mycket förändringar för mig på lång sikt där jag är nu. Jag tror det är högsta ledningens styrning som lyser igenom, och därför har min tidigare chef inte haft förutsättningar att utmana mig.

@starcraft Helt rätt att börja med att gå på intervjun och ta det därifrån. Det kan ju ge en stark känsla på olika håll.

@Bison Det var ju så jag hade tänkt att jag också skulle ha det. Men jag tror kanske att jag behöver mer av de där ca 40 timmarna i veckan jag arbetar för att jag ska trivas... Kanske...

@gulan + är ganska övertygad om att man inte får ha med hund, det är offentlig sektor.

@Otherside Det enda jag med säkerhet vet, är att jag inte är ämnad för att starta eget :laugh:.

@Buzzter Just det här med kollegor är också något jag verkligen saknar på nuvarande jobb. Jag tillhör officiellt en enhet, men är helt ensam i min roll. Mina närmsta kollegor arbetar med helt andra frågor och med andra arbetssätt. Jag saknar att ha kollegor att bolla med som förstår frågorna och vad det är man brottas med och som skickliggör en. Jag är lite rädd för var jag ska ta vägen om jag skulle erbjudas jobbet, ta det och sen inte trivas. Det är ingen jättestor bransch och min geografiska arbetsmarknad är begränsad. Men nu när jag skriver det så är ju det värsta som kan hända att jag får byta väg i karriären och det kan ju också vara spännande.

@the_connemara Jag trivs med att inte jobba 90 % och är inte supersugen på att gå upp i tid. Å andra sidan kan ju förtroendearbetstiden ge andra möjligheter att arbeta flexibelt? I alla fall till viss del? Jag ska fråga det på intervjun, vilka förväntningar som finns kopplat till arbetstid, tillgänglighet osv.

@crazyrabbitlady Japp, jag har tänkt begära ut lönerna, men det gör jag nog först när jag vet om jag vill ha jobbet eller inte. Har faktiskt begärt ut vilka andra som sökt tjänsten och vilka som är kallade på intervjun också :). Ser verkligen fram emot att gå på intervjun, det blir kul! Och en erfarenhet att gå på en intervju till den här typen av tjänst!

@farin Jag vet inte riktigt. Har nog mest tänkt att lönen är en senare fråga och att jag vill gå upp minst 10'. Det täcker ökade omkostnader och ger lite mer i plånboken, men inga oerhörda summor.
Jag tror ju faktiskt att jag är en ganska skaplig chef, :). Sen är kanske chefsskapet inte något jag drömmer om. Men tror kanske att det är den typen av tjänsten jag behöver för att få tillräcklig stimulans?! (Ödmjuk, jag?) :D
 
Jag har nastan aldrig haft annat an förtroendearbetstid och i min erfarenhet sa ges och tas det at bada hall. Det kommer vara veckor och dagar dar du kan jobba hemma och ga at med hunden pa dagtid utan problem, och kanske jobba sent en dag da du sitter i "flow" och anda inte har sa mycket annat for dig. A andra sidan, nar verksahmeten behover dig, sa kan det behovas bade langa dagar och att du staller in eller planerar om andra atagande i livet.

Jag tror storsta skillnaden ar i tankesätt - i den nya roll antar jag att du kommer att "ager" din del av verksamheten, och det ar upp till dig att den biten fungerar - beroende pa hur du ar som chef och hur verksamheten fungerar i ovrigt, kan det krava fler eller mindre timmar.
 
De 10 000 skulle för mig inte kompensera för restid plus hunddagis, och hög risk för betydligt mer än heltid då det är förtroendetid.
Nej, jag kan förstå det.
Samtidigt så bor jag i en avkrok, redan när vi bestämde att vi skulle bo här förlikade jag mig med tanken på att pendla.

Men absolut, att få en uppfattning om vilka förväntningar det finns på förtroendetid är viktigt. Jag är inte typen som säger "jobbet är min livsstil". Hoppas få en ärlig klarhet i det!
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp