Cavalier ser ut att köra inkorsningsprojekt!

Bukefalos 30 år!

Tycker ändå dobermann/plott låter lite intressant så länge det är från storviltslinjer, även om jag inte hade velat ha den själv.

Tänker spontant faktiskt att linjer av flera jaktraser som jagar björn skulle kunna ha en del överlappande egenskaper med Dobermann även om syftet är helt annorlunda, de behöver ju också sådant som mod och självsäkerhet, dådkraft, samt mental stabilitet i allmänhet.

Och den här är kanske lite väl liten samt ingen aning om hur hälsoläget är men tysk jaktterrier/dobermann låter annars som en härligt jobbig kombination. 😅 Det hade nog inte blivit så mycket mjukare och mindre intensitet åtminstone.
Absolut, jag tror även vorsteh skulle kunna användas.

Tjt pratade jag och Ammos uppfödare om faktiskt - ju för att få in mer mod & dådkraft, vilket många linjer saknar.
Samt lite malle ur rätt linjer för kamplusten.

Men detta kommer aldrig de som avlar mot utställning eller "familje/allround" hundar gå med på.
 
Absolut, jag tror även vorsteh skulle kunna användas.

Tjt pratade jag och Ammos uppfödare om faktiskt - ju för att få in mer mod & dådkraft, vilket många linjer saknar.
Samt lite malle ur rätt linjer för kamplusten.

Men detta kommer aldrig de som avlar mot utställning eller "familje/allround" hundar gå med på.
Nej antagligen inte, men det är synd för det är ju sådana hundar man vill ha lite krut i snarare än urvattna. Finns så många andra allround och familjehundar redan samt alldeles för många raser där fokus på utställning dominerar.
 
Är det inte pinscher, manchesterterrier och greyhound? Inte helt säker själv, tror inte den och tysk jaktterrier är för nära släkt åtminstone.
Manchesterterrier och greyhound. Inte pinscher, inte vad man vet iaf.
Det är "slaktarhundar" och nån schäfer hund från thüringen som är basen - samt de två andra. Manchester vet vi pga att även de har vwd.

Det är inte TJT i @Enya
 
Manchesterterrier och greyhound. Inte pinscher, inte vad man vet iaf.
Det är "slaktarhundar" och nån schäfer hund från thüringen som är basen - samt de två andra. Manchester vet vi pga att även de har vwd.

Det är inte TJT i @Enya
Jag förstod det av tidigare svar, som jag tryckte gilla på som bekräftelse på att jag blev rättad.
 
Manchesterterrier och greyhound. Inte pinscher, inte vad man vet iaf.
Det är "slaktarhundar" och nån schäfer hund från thüringen som är basen - samt de två andra. Manchester vet vi pga att även de har vwd.

Det är inte TJT i @Enya

Finns det bilder på stamfäderna? :) Vi har ju på en del av boxerns.
 
Finns det bilder på stamfäderna? :) Vi har ju på en del av boxerns.
Nej, jag har aldrig sett något iaf. Men det finns lite bilder från början av 1900 talet, vilket ju inte är långt efter rasens skapelse.
dobermannhistory.webp
 
Jag förstår inte varför du hade så dryg attityd i ditt svar isf?😅 Eftersom du var tvungen att poängtera att du gillat inlägget alltså?
Du hade ju bara kunnat gilla mitt inlägg med och vara klar med det 🤷‍♀️
Jag hade inte riktigt tid att svara just då så gillade. Ditt inlägg svarade jag på och visade på att jag redan uppfattat det rätta svaret. Det var alltså inget annat än så, du läser in mer än vad det var. Dryg attityd var det inte alls menat som.
 
Hälsa och genetisk variation är ju verkligen A och O för ett inkorsningsprojekt. Så skulle rasklubbens avel & hälsa-experter (ja helt hypotetiskt för exemplets skull!) komma fram att boxerblod är vad rottweilern behöver så ja, jag skulle fortfarande gärna förvalta och utvärdera GenX-valpar.

Även om det skulle kunna bli en individ som inte alls är det jag tilltalas av mentalt, men för att hälsa och långsiktighet är vad den ras jag älskar behöver. Jag vill kunna leva med friska, arbetande rottweilers om 30 år också.
 
Även om det skulle kunna bli en individ som inte alls är det jag tilltalas av mentalt, men för att hälsa och långsiktighet är vad den ras jag älskar behöver. Jag vill kunna leva med friska, arbetande rottweilers om 30 år också.

Det är jättebra att det finns personer som tänker så. Men att en stor del av hundägarna nu och i framtiden ska ställa om från "jag vill köpa hund för min egen skull, så det viktiga är jag får ungefär det jag vill ha" till "jag vill köpa hund för att hjälpa till att bevara en hundras, och det spelar ingen roll om det inte blir helt rätt för mig" tror jag inte på. Så osjälviska är inte majoriteten.

För sällskapshundar och mindre hundar kommer det säkerligen att fungera. Små hundar, små problem. Stora hundar, stora problem.
 
Det är jättebra att det finns personer som tänker så. Men att en stor del av hundägarna nu och i framtiden ska ställa om från "jag vill köpa hund för min egen skull, så det viktiga är jag får ungefär det jag vill ha" till "jag vill köpa hund för att hjälpa till att bevara en hundras, och det spelar ingen roll om det inte blir helt rätt för mig" tror jag inte på. Så osjälviska är inte majoriteten.

För sällskapshundar och mindre hundar kommer det säkerligen att fungera. Små hundar, små problem. Stora hundar, stora problem.
Fast det rör sig ju inte om flera hundratals individer som kommer att krängas ut som F1or. Jag hoppas att det i alla fall finns fler än bara tvåhundra eller så eldsjälar som kan tänka sig att lägga ned tid och engagemang i en ras de säger sig älska.
För att inte tala om de som kanske bara vill ha en trevlig hund, kan tänka sig en boxerblandis och tycker att projektet låter intressant. Tror inte alls att det skulle vara supersvårt att hitta vettiga köpare till valparna så länge man marknadsför på rätt sätt och ger tillräckligt mycket stöttning för att hålla liv i programmet.

Hänvisar till dalmatinern igen. Stor hund (och väldigt unik. Inte alltid helt lättsam heller.). Gick fint.
 
Eller färre än ett par hundra kanske? Jag har ingen aning om hur stor utkorsningpoolen bör vara för att den ska få genomslag?
 
Fast det rör sig ju inte om flera hundratals individer som kommer att krängas ut som F1or. Jag hoppas att det i alla fall finns fler än bara tvåhundra eller så eldsjälar som kan tänka sig att lägga ned tid och engagemang i en ras de säger sig älska.
För att inte tala om de som kanske bara vill ha en trevlig hund, kan tänka sig en boxerblandis och tycker att projektet låter intressant. Tror inte alls att det skulle vara supersvårt att hitta vettiga köpare till valparna så länge man marknadsför på rätt sätt och ger tillräckligt mycket stöttning för att hålla liv i programmet.

Hänvisar till dalmatinern igen. Stor hund (och väldigt unik. Inte alltid helt lättsam heller.). Gick fint.

Det säljs färre än 250 boxer per år i Sverige.

Men nej, det behövs så klart inte så många i ett land. Men däremot säger ju alla att inkorsningar måste göras regelbundet.

Dalmatiner är inte heller en brukshund (vilket absolut medför vissa ytterligare problem, det går inte att säga annat) och även om projektet var/är lyckat i fråga om det rent vetenskapliga så kan jag inte hitta att det haft stort genomslag? Hur många valpköpare behövdes utav den årliga andelen valpköpare?

Det man måste titta på blir ju hur många procent av valpköparna som behöver vara eldsjälar. Ju mindre ras, ju större procent för att det ska få genomslag.
 
Eller färre än ett par hundra kanske? Jag har ingen aning om hur stor utkorsningpoolen bör vara för att den ska få genomslag?
Ja, alla behöver inte ju inte para ut samtidigt. Det handlar om många generationer och man börjar försiktigt. Det finns ingenting som säger att de raser man tror sig lämpar sig för utparning på sikt kommer visa sig ge det resultat man hoppats på. Därför är det viktigt att alla inte drar igång samtidigt. Det är bättre att fokusera på att ta vara på de F1or som kommer först. Ser man att det faller väl ut kan man använda samma utparningsras igen. Om det inte blev lyckat får man tänka om.

Inom den kattras jag föder upp har det parats ut konsekvent sedan 90-talet, men det betyder ju inte att vi uppfödare sätter och bestämmer att NU parar alla ut. Vi gör det lite nu och då och så hjälps vi åt att föra vidare generationerna efter utparningarna i avel. Jag har under mina lite mer n 20 år som uppfödare parat ut vid två tillfällen. I övrigt har jag (förutom mina egna F-varianter) använt många F4or och F5or i avel. Både inhemska och importerade.
 
Det säljs färre än 250 boxer per år i Sverige.

Men nej, det behövs så klart inte så många i ett land. Men däremot säger ju alla att inkorsningar måste göras regelbundet.

Dalmatiner är inte heller en brukshund (vilket absolut medför vissa ytterligare problem, det går inte att säga annat) och även om projektet var/är lyckat i fråga om det rent vetenskapliga så kan jag inte hitta att det haft stort genomslag? Hur många valpköpare behövdes utav den årliga andelen valpköpare?

Det man måste titta på blir ju hur många procent av valpköparna som behöver vara eldsjälar. Ju mindre ras, ju större procent för att det ska få genomslag.
Fast trots att boxern är en brukshund är ju bevisligen långt ifrån alla boxermänniskor bruksmänniskor, så någonstans får det väl kvitta och så får man hitta valpköparna hos andra än specifikt inriktade tävlingsmänniskor. Så får bruksmänniskor sitta på bänken och vänta tills inparningarna skett och de får skörda frukten i så fall? Om det nu är så gräsligt att ha en F1a i huset samtidigt som man meriterar och tävlar sin önskehund liksom.
Jag tycker absolut att dalmatinern går att jämföra med en brukshund. Den är stor, krävande och skarp.

Jag vet inte heller hur stort genomslag det hade, men every little helps, som man säger. Det jag menar är att det inte verkade vara något enormt problem att hitta människor som var villiga att förvalta valparna. :)
 
Om man bara kikar runt här på Buke och ser hur positiva rätt inbitna hundmänniskor (som många har sina specialraser) är till att köpa och förvalta utkorsningsvalp känns det långt ifrån omöjligt.
Att folk som är Mindre specialiserade och rasinriktade inte skulle ha någonting emot att delta ser jag som rätt självklart.
 
Ja, alla behöver inte ju inte para ut samtidigt. Det handlar om många generationer och man börjar försiktigt. Det finns ingenting som säger att de raser man tror sig lämpar sig för utparning på sikt kommer visa sig ge det resultat man hoppats på. Därför är det viktigt att alla inte drar igång samtidigt. Det är bättre att fokusera på att ta vara på de F1or som kommer först. Ser man att det faller väl ut kan man använda samma utparningsras igen. Om det inte blev lyckat får man tänka om.

Inom den kattras jag föder upp har det parats ut konsekvent sedan 90-talet, men det betyder ju inte att vi uppfödare sätter och bestämmer att NU parar alla ut. Vi gör det lite nu och då och så hjälps vi åt att föra vidare generationerna efter utparningarna i avel. Jag har under mina lite mer n 20 år som uppfödare parat ut vid två tillfällen. I övrigt har jag (förutom mina egna F-varianter) använt många F4or och F5or i avel. Både inhemska och importerade.
Tack för insikterna. Det känns ju helt rätt att då och då med jämna mellanrum lägga in ett par kullar.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp