Covid-19 del 6

Status
Stängd för vidare inlägg.
I min kommun (Skåne) startade besöksförbudet på äldreboende redan i mitten av mars. Jag blev väldigt förvånad när Löfven gick ut med besöksförbudet för då hade vi redan hadft det i några veckor. Dessutomi en region med betydligt mindre smitta än i den värst drabbade.

Det stämmer bättre med mitt minne och nu hittade jag också info om att här införde man också stränga restriktioner kring besök redan i mitten av mars. Men det nationella besöksförbudet kom först 1 april tillsammans med de andra rekommendationerna.

Min upplevelse är att det är först efter 1 april som det blev rejält med fart på social distansering och arbete hemifrån, så de rekommendationerna hade sannolikt varit bättre om de kommit ett par veckor tidigare, när andra införde sina lockdowns. Det är lättare att se efteråt......
 
Resonemanget (för att överföras) kräver då att man tänker att en lockdown i mitten av mars (då många länder tog sådana beslut) hade hindrat smittspridningen radikalt på äldreboenden som redan hade besöksförbud.

Man kan jämföra med andra länder som trots lockdown fått helt andra belastningar på sjukvården, värre än utfallet här i Sverige.

För mig är det på intet sätt uppenbart att det skulle vara lockdown som är den heliga graalen för att hålla nere vårdbelastningen. Några alternativa utfall av verkligheten kommer vi dock inte få uppleva.

Jag håller dock med i sak, att det här fokuset på en enda sjukdom i sjukvården är vanskligt och redan innan pandemin fanns ganska omfattande vårdskulder.

Edit: Besöksförbudet kom tydligen inte förrän med de andra rekommendationerna 1 april.


Nu fokuserar du väldigt mycket mer på lockdown än vad jag själv tänkte mig. Mitt enda ifrågasättande till @ameo handlade om att Sverige inte har behövt neka någon vård. Det är bara sant om vi talar om covidpatienter.
 
Har ingen aning om din släkting är det. Har jag fel om din släkting och alla andra i hans närhet var säkra på att det var convid19 denne hade eftersom det var så långdraget? Nu visade provsvar ett något annat. Det jag menar är att om det hade varit vanliga tider och ingen pandemi, så kanske din släkting varit hemma den akuta tiden och gått tillbaka till arbetet om än hängig kanske allmänt nedgången och svag och bara ansett att det var en riktigt enveten influensa han fått som vägrade ge med sig.
Ja, du har fel. Min släkting var/är inte säker på något alls. Det framkom ju i inlägget jag skrev - att det är oklart.

Ja, hade det inte förekommit en pandemi och inga rekommendationer om att stanna hemma när man är sjuk så hade h*n självklart levt som man brukar under influensa/förkylningstider.

Jag förstår inte riktigt vad du vill tillföra med ditt inlägg, faktiskt. :confused:
 
Förlåt men ädelreform? Jag förstår inte :o
När man övergick från att äldre låg på långvård inom sjukhusens organisation till att de fick kommunal omsorg och bor i något som formellt är deras eget hem. Vård > stöd och Landsting > kommun.

Formella skillnader mellan om rummet på ett äldreboende är din egen hyrda bostad mot att vara inskriven på en institution kan påverka vilka åtgärder som finns att vidta för personalen och under vilka förutsättningar. Olikar kompetens, befogenheter och uppdrag kan gör att internationella jämförelser blir lite av äpplen och päron då "äldreboende" inte är samma sak när man börjar gräva i det. Och kanske innehåller olika urval av befolkningen dessutom.
Jag antar att @Jeffery menar att liksom skolan har vårdnadsboendet lagts ut på entreprenad, dvs ett vårdbolag med kompetens har kunnat drivit ett äldreboende. Speciellt i Stockholm är det många privata aktörer och hög dödlighet. Precis som i fallet med skolor så har kommunen det övergripande ansvaret och kommunerna betraktas då som privat aktör. Hela situationen blir konstig eftersom den som är primärt ansvarig för sjukvård driver bla busstrafik och den som är regionalt ansvarig för ett område, dvs kommunerna, driver sjukvård.

Problemet är att mellan sjukvården och privata aktörer, inkl kommun, är då skjiljda offentligt finansierade verksamheter. Kompetensen är delad. Bra ibland, sämre ibland. Det är väl bra att många har kompetens men det är en risk att kompetensen är generellt är lägre. Detta gäller då även sjukvårdsmaterial.

Sjuksköterskor har bättre betalt inom kommun tror jag. Generellt tror jag att valfrihet för sjukvårdens anställda är viktig. Det är viktigt för att sjukhusen verkar ibland ha problem med sin sociala arbetsmiljö och då måste det finnas andra möjligheter inom landet för sjuksköterskor att stanna inom yrket.
Nej, entreprenad kulturen/ideologin är en separat sak.
Men säkert också en faktor som påverkat och finns anledning att fundera över i framtiden.

Krisberedskap har väl inte kravställts eller utvärderats så tydligt i upphandlingarna skulle jag gissa. Och om det verkligen gjordes skulle ju inte anbuden blir så behändigt billiga längre... :angel:
Sen kan man säga att den som har uppdraget har ansvaret. Men i realiteten så borde insikten att det inte är på trovärdiga förutsättningar finnas. Men politikerna har sagt att billigast ska prioriteras... osv.
 
När man övergick från att äldre låg på långvård inom sjukhusens organisation till att de fick kommunal omsorg och bor i något som formellt är deras eget hem. Vård > stöd och Landsting > kommun.

Det är ganska svårt att påstå att det som var långvården var en bättre organisation av omsorgsform än den som blivit.

https://ka.se/2011/04/28/var-det-battre-forr-0/
https://www.vardfokus.se/tidningen/1997/nr-11-1997-12/det-var-inte-battre-forr/

Likväl finns det mycket att utveckla fortfarande.
 
Förlåt men ädelreform? Jag förstår inte :o
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ädelreformen

Alltså centralt i reformen är att kommunerna får ansvaret för bl.a. vård av äldre.

Eftersom kommunerna ständigt är underfinansierade, så försöker man lösa ansvaret på "billigaste möjliga sätt".

Det har lett till:

*Antalet platser på äldreboenden har minskat i absoluta tal, trots att antalet "äldre" har ökat och befolkningen har ökat. Det finns idag hälften så många platser på äldreboende, som det fanns år 2000.

*Äldre bor kvar hemma med hjälp av hemtjänst och hemsjukvård, tills de är väldigt, väldigt dåliga.

*Stort intresse hos kommunerna för att upphandla tjänster för vård och omsorg, där priset, inte kvalitén är i fokus.

*Anställningar inom vård och omsorg med dåliga och osäkra anställningsvillkor.
 
Har varit feberfri tisdag och onsdag så nu kan jag gå ur min karantän, har tillbringat 76 dagar i karantän, varav feber i 74 dagar. Det var måndag 9 mars jag började känna mig trött och lite ur form men det var först i efterhand jag insåg att det var något fel i kroppen och det var den 13 mars jag upptäckte febern så jag kan ha haft feber innan men hade ingen termometer innan fredagen. Det är helt galet, känns som jag missat hur mycket som helst och inte kunnat umgås med fler än min mamma.

Hunnit med 5 läkarbesök med varierande grad av hjälp/empati/ta en på allvar och vid sista gången förra veckan reagerade läkaren på min höga puls, har haft 115-130 i vilopuls och ibland gått upp i 150 av att gå lugnt några hundra meter. Ibland har jag skakat och darrat väldigt mycket. Fick medicin som sänker pulsen, har fortfarande lite för hög puls men enorm skillnad. Plötsligt kunde jag andas igen. Jag har haft lite andningsproblem innan Coronan också men när pulsen sjönk blev det lättare att andas.

Vågar inte slappna av än, den här sjukdomen är så otroligt lömsk och frustrerande för man tror att man är frisk eller har några pigga timmar och sen slår den till igen. Om jag mår bra under dagen ska jag äntligen få träffa min familj och umgås på riktigt men kommer inte åka med dom om jag blir sjuk igen under dagen. Så håll tummarna för mig, jag gör det i alla fall. Orkar inte vara sjuk längre.
 
En bekant som varit sjuk i många veckor, i vad som troligen är covid-19, lade ut denna på facebook... Tror det ligger en del i det...
Visa bifogad fil 51501

Jag har inte sett hur rekommendationerna ser ut, eftersom jag inte ens tänkt tanken att tävla på 20+ år. ( :eek: ) Men att få åka "inom distriktet" ger ju väldigt stora variationer.
MVH "bor i Småland, där det tar mer än de rekommenderade 1-2 timmar bilresa att ta sig mellan norra och södra respektive östra och västra distriktsgränsen..."
Precis så! Jag har varit sjuk i 11 veckor, första 6 veckorna kände jag mig typ döende hela tiden Men efter det har jag också pendlat så där.
 
Formella skillnader mellan om rummet på ett äldreboende är din egen hyrda bostad mot att vara inskriven på en institution kan påverka vilka åtgärder som finns att vidta för personalen och under vilka förutsättningar. Olikar kompetens, befogenheter och uppdrag kan gör att internationella jämförelser blir lite av äpplen och päron då "äldreboende" inte är samma sak när man börjar gräva i det. Och kanske innehåller olika urval av befolkningen dessutom.
Bland många andra saker - en liten inte riktigt pandemianpassad effekt i detta ämne, är att om smitta brutit ut på ett boende, så har personal inte rätt att flytta friska boende till annan avdelning utan deras (eller nära anhörigs) samtycke.

Vilket i en hel del fall sinkat en snabb flyttprocess.
Tänk själv att arbeta fram ett samtycke från en dement person utan kända anhöriga.
 
Bland många andra saker - en liten inte riktigt pandemianpassad effekt i detta ämne, är att om smitta brutit ut på ett boende, så har personal inte rätt att flytta friska boende till annan avdelning utan deras (eller nära anhörigs) samtycke.

Vilket i en hel del fall sinkat en snabb flyttprocess.
Tänk själv att arbeta fram ett samtycke från en dement person utan kända anhöriga.
Vart ska man flytta, dessutom? Har inte alla kommuner fullbelaggt och kö till boendena så någon annan måste utrymma sitt hem om det ska gå att omlokalisera någon annan?

Smittskyddslagens möjlighet att tvångsisolera den som med sitt beteende aktivt sprider smitta har varit uppe också. Eftersom det bara får ske i vården. Men de dementa som vandrar runt och vill kramas inte kan stängas in på sina rum ifall de är kvar på omsorgsboendet. Och flytt skulle vara dåligt både för personen, smittskyddet och samhällsnyttan.

Samtidigt är den absoluta gränsen mot tvång i den egna bostaden extremt viktig av andra skäl.
Och då är det kanske ett intresse som måste värnas även om det inte är kompatibelt med maximalt pandemiskydd. Komplexa och principiella frågor.
 
Min pappa avled i covid-19 på ett privat äldreboende så visst finns det de som både smittas och dör. Han var dement så det gick inte ens att tänka att han skulle flyttas därifrån. Han hade också en underliggande lungsjukdom.

Kastar mig in i diskussionen, har inte orkat läsa något på dryga månaden p g a pappa, men när jag läste att det fanns de som inte kände till en enda smittad fick jag behov av att visa att det finns och att det är på allvar.
 
Jo, som jag skrev tidigare i tråden kan covid ge skador på hjärtmuskeln och lungembolier. Det ger inte mycoplasma.

Smak- och luktbortfall är typiskt vid framförallt virusorsakade sjukdomar, dvs influensa, lunginflammationer och förkylningar som orsakas av virus.
Woho! Nu har jag papper på att jag bara har en vanlig djefla förkylning som trots bara lite nästäppa slagit ut luktsinnet helt!
 
Här i Skottland lättar de lite grann på restriktionerna från och med imorgon då vi går in i Phase 1 (mer info här: https://www.gov.scot/news/lockdown-begins-to-ease-in-phase-1/).

Skillnaden blir inte särskilt stor för mig personligen, men vi får nu i alla fall träffa folk från ett annat hushåll utomhus (med de vanliga 2 meternas avstånd naturligtvis). Jag ser fram emot att kunna ha våra bästa vänner (som bor tillsammans) över på fika/grillning i trädgården och få lite socialt utbyte med någon som inte är min sambo och som inte sitter bakom en skärm.

En annan "nyhet" som jag ser fram emot är att plantskolor och liknande affärer nu får lov att öppna igen, vilket är något jag längtat efter länge.

Annars fortsätter vi som vi gjort de senaste 2,5 månaderna med 100% hemmakontor, hemmaträning, inga besök på restauranger/barer, inga turer till stallet, inga resor, i princip inga öppna butiker (förutom mataffärer, apotek och butiker som säljer typ verktyg och sånt), begränsad mathandling, osv. Det känns helt galet att tänka att det är nästan tre månader sedan jag var inne i centrum senast, tre månader sedan jag besökte stadsdelar som jag vanligtvis promenerar igenom typ 10 gånger i veckan. Det dröjer länge innan jag får anledning att vistas där och det kommer att kännas väldigt märkligt när det väl är dags.

Både jag och sambon trivs förvånansvärt bra med tillvaron, mycket tack vare vädret som har varit övervägande fint sedan den här karusellen drog igång. Det känns som universums sätt att ge oss lite plåster på såren mitt i allt kaos ;) Jag är väldigt ledsen över att missa mitt ridläger i Sverige nästa vecka och det gör ont i hela själen när jag tänker på hur länge det kan dröja innan jag får träffa min familj nästa gång, men det är ju trots allt fullt överkomliga saker i sammanhanget.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp