Curla eller driva på?

[alazzi]

Sv: Curla eller driva på?

Hon är varken reflekterande eller speciellt smart. Hon är en liten drömmare
Tappar lätt koncentrationen och börjar vandra iväg i andra tankar. Nej, något läshuvud har hon inte. Vilket ju klart bekymrar mig eftersom jag vill att hon ska klara gallringen till Realskolan som sker i 4:an, om två år. Som hon presterar idag så hamnar hon tyvärr i Hauptschule, men vi kommer fösöka hjälpa henne så mycket som möjligt så att hon ska klara kraven till Realskolan. Det är tufft i den tyska skolan.

 

[Belethien]

Sv: Curla eller driva på?

bara spontant mina egna tankar som barn (utan att ha läst hela tråden- lite bråttom, ursäkta om jag tar upp något som ni redan diskuterat!):

Jag litar inte på folk som enbart berömmer eller berömmer mycket. Jag tycker att människor som inte kritiserar eller gör det väldigt lite ljuger helt enkelt för ingen människa är så duktig att de inte har massor med saker att förbättra.
För mig har det alltid funkat att få både ris och ros. Jag tror mera på riset om jag ska vara ärlig men det får mig att gå framåt och arbeta för att det ska bli bättre.

Med detta menar jag inte att man ska kritisera sina barn hela tiden och inte berömma, absolut inte. Men man kan inte berömma konstant för de flesta människor får olustiga tankar då. Dessutom handlar det om sin mamma och kanske en tränare man känner ganska bra: de är (i din dotters ögon) mer partiska än någon annan och därmed inte tillförlitliga.

För mig personligen så har det hjälpt att vara självkritisk och jag finner alltid nya vägar att gå bara för att jag vill hela tiden utvecklas. Jag välkomnar min självkritik och är otroligt glad att min mamma gett mig både beröm och kritik och lärt mig att hantera det. Sedan måste man ju ta det till en viss gräns, man kan inte klanka ned på sig själv jämt men jag skulle inte trivas med att vara en människa som hela tiden tror att jag är bäst (för det skulle inte motivera mig till att bli bra på det jag gör).

 

[Cyllene]

Sv: Curla eller driva på?

Knapplån:

Kan man inte stötta utan att berömma och pusha? Bara en lös tanke... Vad skulle hon själv svara om du frågade henne det här på ett enkelt sätt? Typ vad hon vill att ni ska göra? Vill hon att ni ska stötta och kanske tjata lite, eller vill hon bestämma själv?

Nu spånar jag helt vilt och det var längesen jag hade med 8-åringar att göra, så ta inte illa upp om jag skriver goddag yxskaft.

 

[alazzi]

Sv: Curla eller driva på?

För barn som har ett eget driv och en önskan att vara bäst kanske dina tankar fungerar. Men på min dotter som redan är otroligt osäker och utan driv så skulle det inte alls fungera. Att kritisera för att hon ska vilja mer är fel väg. Då skulle hon sluta helt tror jag. Jag berömmer för att hon försöker och jag ger givetvis kritik ibland. Men jag skulle aldrig komma någon vart med henne genom att trycka ner det lilla självförtroende som finns. Kritik behöver barnen inte få från mig, det får de mycket från sin lärare. Dottern kommer hem ibland och är ledsen pga av lärarkritik.

Bästa kompisen t.ex. är en riktig tävlingsmänniska. Hon ska vara bäst, annars är hon inte nöjd. På ett sånt barn går det säkert att kritisera och få dem att kämpa mera. Min dotter tror ju inte att hon är speciellt duktig på något alls så det är väl självklart att jag berömmer det som är bra. Hon är duktig på matte och sport. Inget bollsinne så bollsporter går bort.

 

[Mabuse]

Sv: Curla eller driva på?

Hon är varken reflekterande eller speciellt smart. Hon är en liten drömmare
Tappar lätt koncentrationen och börjar vandra iväg i andra tankar. Nej, något läshuvud har hon inte. Vilket ju klart bekymrar mig eftersom jag vill att hon ska klara gallringen till Realskolan som sker i 4:an, om två år. Som hon presterar idag så hamnar hon tyvärr i Hauptschule, men vi kommer fösöka hjälpa henne så mycket som möjligt så att hon ska klara kraven till Realskolan. Det är tufft i den tyska skolan.

Om det i praktiken inte går så bra för henne i skolan, så blir det ju ännu konstigare om hon får massor av beröm hemma oberoende av vilka omdömen hon får. De flesta barn har ju rätt bra koll på hur det går för dem i skolan i jämförelse med klasskompisarna, och märker hon själv att det inte går så bra, medan du talar om för henne att hon är jätteduktig hela tiden, så är det ju inte så konstigt om hon slutar tro på ditt beröm.

 

[Belethien]

Sv: Curla eller driva på?

Men jag skulle aldrig komma någon vart med henne genom att trycka ner det lilla självförtroende som finns.

Om det är denna reaktion du får på kritik så kanske du gör det helt fel? kritik bör man lära sitt barn att det är inget man ska varken göra sig ledsen över eller ta åt sig på ett personligt plan men för den sakens skull behöver man inte kritisera på ett negativt sätt.

Kritik behöver barnen inte få från mig, det får de mycket från sin lärare. Dottern kommer hem ibland och är ledsen pga av lärarkritik.

Detta är precis det jag menar: då tar hon ditt beröm heller inte på allvar. För du "vet ju ingenting" och du "tycker allting är bra ju" blir oftast svaren har jag erfarit (även från mig själv som klämt ut samma om min mor, hon tycker jag är så söt och duktig och himla fin i ridningen medan jag tycker tvärt om- vad vet hon egentligen, hon ser ju bara det positiva ibland ).

så det är väl självklart att jag berömmer det som är bra.

Och jag har absolut inte sagt något annat! Däremot tycker jag personligen att om man undanhåller kritik så blir berömmet meningslöst på något vis. Mindre trovärdigt.

Inget bollsinne så bollsporter går bort.

Om man tänker i andra änden då- det finns massor med barn som hatat pianolektionerna som deras föräldrar tvingat dem att gå (jobbigt, de är inte duktiga, omotiverat, tråkigt osv), men senare när de blivit vuxna så har de varit väldigt tacksamma för det. Allt kan inte vara roligt, härligt, trevligt, självstärkande osv. det finns saker man måste göra som man avskyr, ogillar och ibland rubbas självförtroendet. Sådant är ju livet och jag tycker att det är viktigt att visa barn hur det funkar också så att de inte chockas när de blir äldre (ungefär som när man aldrig tvättat kläder i sitt liv och det känns som att man bör få nobelpriset bara man luskat ut hur man drar igång maskinen..).

Detta är ju bara mina tankar och hur jag upplever saker och ting. Du får ta till dig det som du tycker låter bra i dina öron (om det ens är något) Min bror är ju motsatsen till mig: han är ganska tyst, sämre självförtroende och omotiverad många gånger. Men han tycker också att det är viktigt med kritik för att stärka sig som person och min mor (som för övrigt är pedagog för yngre barn i 1-5:e klass och särskolan) har arbetat på liknande vis med honom.

 

[Belethien]

Sv: Curla eller driva på?

Om det i praktiken inte går så bra för henne i skolan, så blir det ju ännu konstigare om hon får massor av beröm hemma oberoende av vilka omdömen hon får. De flesta barn har ju rätt bra koll på hur det går för dem i skolan i jämförelse med klasskompisarna, och märker hon själv att det inte går så bra, medan du talar om för henne att hon är jätteduktig hela tiden, så är det ju inte så konstigt om hon slutar tro på ditt beröm.

Precis det jag menar.

 

[Willja]

Sv: Curla eller driva på?

Jag skulle börja lite med självkänslan i stort. Min dotter är lite lik din och jag har valt att inte använda ordet "duktig" direkt utan försöka formulera mig mer diffust. "Det såg ut som om du tyckte det var roligt", "Kändes det bra när du hoppade över hindret? Det såg ut som om du hade skoj"... Typ. Jag tycker det har tagit bort en del av prestationsångesten.

Sedan har vi en "bra-bok" som vi skriver i tillsammans varje kväll.

Hon säger:

Tre saker som hon gjort bra under dagen: Det kan vara allt ifrån en prestation i skolan till att hon har tröstat en kompis eller sagt ifrån när hon inte ville något. Bara hon kommer på det själv och kan berömma sig själv.

Tre saker hon är tacksam för. T.ex. att hon har en gullig lillasyster, sin rosa radio eller att hon fick favorithästen på ridskolan eller vad hon nu kommer på. Denna gör att hon uppskattar mer vad hon har,

Sen avslutar vi med tre "hjälp" som är något hon vill ha hjälp med imorgon. Det kan vara att hon vill ha hjälp med att komma ihåg gympapåsen, våga något som hon tycker är läskigt eller kanske bara att skratta mycket. Denna får henne mer förberedd för morgondagen på något sätt. Hon har tänkt igenom vad som kommer hända och känner sig trygg.

Detta är ju en variant av Mia Törnbloms bok som hon skriver om i Självkänsla-böckerna. Jag tycker min dotter somnar gladare nu för tiden så kanske har det hjälpt.

 

[Björk]

Sv: Curla eller driva på?

Jag skulle börja lite med självkänslan i stort. Min dotter är lite lik din och jag har valt att inte använda ordet "duktig" direkt utan försöka formulera mig mer diffust. "Det såg ut som om du tyckte det var roligt", "Kändes det bra när du hoppade över hindret? Det såg ut som om du hade skoj"... Typ. Jag tycker det har tagit bort en del av prestationsångesten.

Detta var precis de tankar som väcktes i mig när jag läs tråden.

Självförtroende byggs upp av vad vi GÖR och KAN. Men vi måste också känna att vi inte behöver GÖRA utan bara blir älskade ändå; det är DET som skapar självkänsla.

Det är lätt gjort att använda orden "vad duktig du är", "vad bra det gick", "vad du kan...." när vi också behöver använda orden "vad glad du ser ut", "vad kul det verkar att rida/cykla/leka med kompisen..". Och även "det verkar som att du tycker det var lite jobbigt att...? Jag kan förstå att du tyckte det..", "det är okej att bli arg när...", "Jag ser att du är ledsen nu, var det...?". Vi är nog generellt sämre på det.

 

[alazzi]

Sv: Curla eller driva på?

Jag berömmer egentligen inget av skolarbetet eftersom hon faktiskt inte är särskilt duktig på det. Jag ger mer beröm och uppmuntran i hennes sätt att vara en god kamrat, en social och omtänksam person. Allt i livet handlar ju inte om skolprestationer? Och ridningen eller Taekwondon, tja, ridningen har jag ju koll på och där har hon talang. Taekwondon är hon en klar talang, det ser jag ju när jag jämför henne med dem som tränar samtidigt som henne. Och det får hon förstås beröm för.

 

[alazzi]

Sv: Curla eller driva på?

Jag säjer ofta att jag älskar henne och försöker få henne att förstå att jag älskar henne precis som hon är. Kärleken handlar inte om prestation. Hon är adopterad och det gör att man har oftast lite mer att jobba med när det gäller självkänsla.

 

[alazzi]

Sv: Curla eller driva på?

Kan vi släppa skolan nu? Hon är ganska dålig i skolan och det är inget som jag berömmer henne för. I tyska skolan får de 3-4 läxor dagligen och vi har ett sjå med att få läxorna gjorda. Hon får massor av kritik pga av att hon slarvar med skolarbetet av sin lärarinna. Eftersom skolan inte ger någon positiv självkänsla i form av bra resultat så är det inget område som jag heller påstår att hon är duktig i. Men livet består ju förhoppningsvis av andra områden än enbart skolprestationer.

 

[alazzi]

Sv: Curla eller driva på?

Jag säjer ofta att man faktiskt får bli arg och det är ok att bli ledsen och besviken. Det hör till livet. Vi får jobba en del med hennes självkänsla eftersom hon ser annorlunda ut än alla andra. Hon blir förstås retad för sitt utseende av en del barn, det hör ju till. Och jag tycker ju förstås att hon är det vackraste barnetsåna saker har hon svårt att tro mig när jag säjer det. Men det är ju så, som förälder älskar man sitt barn. Och killarna gillar henne, hon är populär bland dem och vissa tjejer har ju svårt för det. Och då gör de henne ledsen genom att kommentera hennes utseende. Och det kan ingen ändra på, hon måste acceptera att hon ser annorlunda ut.

 

[alazzi]

Sv: Curla eller driva på?

Knapplån:

Kan man inte stötta utan att berömma och pusha? Bara en lös tanke... Vad skulle hon själv svara om du frågade henne det här på ett enkelt sätt? Typ vad hon vill att ni ska göra? Vill hon att ni ska stötta och kanske tjata lite, eller vill hon bestämma själv?

Nu spånar jag helt vilt och det var längesen jag hade med 8-åringar att göra, så ta inte illa upp om jag skriver goddag yxskaft.

Hon gillar ju när tränaren på Taekwondon har höga krav och när det är tufft. Men föräldrar ska ju inte vara som tränaren. En förälders kärlek ska ju alltid finnas oavsett vad barnet hittar på för något. Det är en viktig trygghet anser jag. Hon har ju märkt att jag är "snällare" än de tyska föräldrarna. Vi har lite annan uppfostran än vad våra grannar har. Personligen så tycker jag att grannarna är väldigt hårda mot sina barn.

 

[Ramona]

Sv: Curla eller driva på?

Jag var nog inte så osäker som din dotter när jag var liten, men jag var osäker och hade ett ganska så kasst självförtroende. Så jag vet av lite egen erfarenhet. Däremot har jag tränat massor med prestationsinriktade, men känsliga barn i ridningen. Det som fungerar bäst när det kommer till tävlingar och de får ont i magen etc är att förklara hur allting går till. Jag kom genom att tänka hur jag fungerade som liten till att barnen som får ont i magen och drar sig ur pressen egentligen inte är rädda för själva uppvisningen eller att tex stå på scen. De är rädda och osäkra till hur allting fungerar. Det är lite av en kontrollsak.

När man förklarat för barnet hur allting fungerar på en tävling, vilket som kommer först och sedan i vilken ordning saker och ting kommer känner de en bättre säkerhet och tycker att de vill vara med. Med barn som verkligen har prestationsångest så har vi helt hoppat att tävla, utan låtit barnet följa med på tävling för att lära sig rutinerna. När de känner till rutinerna har de slappnad av i sin egen prestation och kunnat koncentrera sig på i vårt fall ridningen och tävlingen. De barnen har det gått väldigt bra för, men det är som någon skrev tidigare, man har fått tvinga med dem på tävlingen i alla fall så att de får se hur det ser ut och hur allting fungerar.

Så har jag pushat i lagom takt. Det brukar faktiskt bara ta en gång eller två innan de själva vill ta med sin ponny och rida. Men innan dess har jag låtit dem skritta av någon annans ponny, så att de fått se någon annan rida och hur allting fungerar, men låtit dem känna hur det känns att rida själv på tävlingsplatsen. De har även fått hoppa några hinder på framhoppningen. Jag har haft ett barn som var väldigt känslig och med honom stannade vi kvar tills alla hade åkt hem. Det var bara vi kvar och så fick han hoppa runt banan utan att några kompisar eller egentligen några okända utomstående såg på, bara för att testa och bevisa för sig själv att själva banan var ju inget hinder, det gick galant.

Jag är helt inne på att förbereda barnen och berätta för dem hur saker och ting går till. När de vet hur sakerna går till eller känner att de har ett stöd, som din dotter nu med kompisen som också skulle vara med i uppvisningen, så får de modet att vara med. För vill vara med vill de hela tiden. De bara vågar inte!

 

[Mabuse]

Sv: Curla eller driva på?

Kan vi släppa skolan nu? Hon är ganska dålig i skolan och det är inget som jag berömmer henne för. I tyska skolan får de 3-4 läxor dagligen och vi har ett sjå med att få läxorna gjorda. Hon får massor av kritik pga av att hon slarvar med skolarbetet av sin lärarinna. Eftersom skolan inte ger någon positiv självkänsla i form av bra resultat så är det inget område som jag heller påstår att hon är duktig i. Men livet består ju förhoppningsvis av andra områden än enbart skolprestationer.

Det var nog för att du skrev att du alltid berömmer henne för skolarbetet oberoende av vad lärarna skriver i omdömena som åtminstone jag fick intrycket av att du gjorde det.

Som jag ser det finns det inte bara beröm eller kritik att välja på. Om barnet kommer hem med dåliga skolresultat behöver man varken säga att "Vad duktig du var!" (vilket barnet förmodligen inte tror på) eller "Det där var inte bra, det borde du klarat!" (vilket barnet redan har fattat och kanske blir ännu ledsnare av att höra). Utan man skulle också kunna säga att "vad tråkigt, men vet du, man måste inte vara bäst på allt hela tiden/vad kan vi göra så att det går bättre nästa gång/etc" Alltså att man gör en realistisk bedömning av situationen (nej, det var inget fantastiskt resultat) men samtidigt peppar personen och visar att h*n är ok ändå.

 

[Cyllene]

Sv: Curla eller driva på?

Hon har ju märkt att jag är "snällare" än de tyska föräldrarna. Vi har lite annan uppfostran än vad våra grannar har. Personligen så tycker jag att grannarna är väldigt hårda mot sina barn.

Du ska vara stolt över att du är snällare än tyska föräldrar. Jag har ju bott och jobbat där nere i många år (och jobbar dessutom nu med utbyte med en gymnasieskola) och den tyska pedagogiken är inget att hurra för vare sig det handlar om barn eller djur. Sen finns det såklart olika människor där som här, men generellt sett så ÄR det stora skillnader!

 

[alazzi]

Sv: Curla eller driva på?

Alltså, jag stöttar och uppmuntrar. Men jag säjer absolut inte att hon har gjort ett bra skolresultat när det inte är bra. För det genomskådar ju barnet. De vet mycket väl var de ligger till prestationsmässigt. Men för det så får jag ju ändå stötta henne och uppmuntra. Om man inte har förmågan så hjälper det ju inte att få mer kritik? Men det är inte i skolan som hon har varit osäker, hon tycker om att gå i skolan men hon har svårt att prestera än så länge. Vi kämpar på med att hon ska läsa ur en bok dagligen för att få bättre tyska.

Min trådstart var pga av att hon plötsligt inte ville träna Taekwondo och då funderade jag på hur jag ska hantera det. Jag vet ju att hon har haft jättekul på varenda träning så det kändes svårt när hon inte ville dit i måndags. Men nu ska hennes bästa kompis också träna för den där uppvisningen så då vill hon vara med.

 

[alazzi]

Sv: Curla eller driva på?

Det är hårt i Tyskland. Höga krav och förväntningar tidigt på barnen. Och jag häpnar över hur grannarna uppfostrar sina barn. Det är mycket straff och obegripliga beslut. Som sagt, flera av dem slår sina barn för att de fått dåliga resultat på prov i skolanDet är ju fruktansvärt.

 

[Sjalen]

Sv: Curla eller driva på?

Hon blir förstås retad för sitt utseende av en del barn, det hör ju till.

Eh, nej det gör det inte. Det är en sak att barn ofta är elaka mot varandra i skolan men då handlar det om någon dag som X är dum mot Y och B är dum mot G och nästa dag är de bästa vänner istället medan G bråkar med X...

Att ständigt få höra att man ser annorlunda ut är en helt annan sak. Har du tagit upp det med skolan?