Dagens dilemma i Dagens Nyheter

[clusia]

Jag har läst orginaltexten på dn igen.
Men jag förstår inte vad det är som gör att man tolkar det som att han är slösaktig med pengar? Det faktum att hon "sparar och sparar" och han inte "direkt har några sparade pengar"?

Jag har inte läst orginaltexten så jag kan bara utgå från det som andra skrivit här

 

[Malibu_Stacy]

Menar du att du och dina ex och nya partners alltid är ense när det gäller barnens fostran och ekonomi? Min uppfattning är att det är ganska ovanligt min uppfattning är att det är rätt ovanligt att alla vuxna i en familj tycker exakt samma hela tiden?

Personligen så var jag tex aldrig inbjuden till föräldramöten, vårdbesök, kvartsamtal etc vilket gör det svårt att vara 100 förälder. Man har helt enkelt inte lika mycket veto i barnets liv som de biologiska föräldrarna. Många gånger upplevde jag det dessutom som svårt nog för de biologiska föräldrarna att komma överens om barnets bästa samt vem som skulle betala för vad osv.

Plötsligt ska man vara tre eller då tom fyra som ska komma överens om huruvida det är rimligt att en tonåring ska åka med vänner på en resa/koncert på annan ort osv.

Men varför drar du in uppfostran i detta? Det handlar om ekonomi och jag menar att i en familj är alla barn allas barn när de är hemma tillsammans. Jag säger inte att andra ska se det så, jag säger att jag ser det så. Vad den andra föräldern som inte är med i familjen gör spelar ju noll roll. När bonusbarnen är hemma betalar jag en del av deras kostnader precis som för mitt gemensamma barn, i detta hypotetiska scenario. Deras andra förälder som inte är min partner betalar när de är hos hen.
Tycker @Rumpnissen uttryckte det bra.

 

[Elo]

Min och min brors föräldrar gick isär när vi var 11 resp 7 år. Pappa skaffade ny partner och efter något år fick de ett gemensamt barn.

Min mamma hade det mycket knapert. Likaså pappas nya. Pappa själv hade en ganska bra lön.

Jag och min helbror fick inte åka med på resor. Vi fick ingenting! Utanför mat och julklapp/födelsedagspresent (värt 500kr var). Stackars mamma var den som fick betala för våra kläder, fritidsintressen (det lilla vi hade råd med) mm.

Är detta exakt som i problemet i trådstart, nej. Var vi avundsjuka på vårt halvsyskon? Också nej. Men har vi nån bra relation till vår Pappa? Igen nej...(relationen till 'bonusmamman är ett stort jävla skämt och en historia som inte får plats här).

Blandade familjer är svårt. Och det kanske är så att det ekonomiska behöver tas innan man flyttar ihop...

 

[monster1]

Men varför drar du in uppfostran i detta? Det handlar om ekonomi och jag menar att i en familj är alla barn allas barn när de är hemma tillsammans. Jag säger inte att andra ska se det så, jag säger att jag ser det så. Vad den andra föräldern som inte är med i familjen gör spelar ju noll roll. När bonusbarnen är hemma betalar jag en del av deras kostnader precis som för mitt gemensamma barn, i detta hypotetiska scenario. Deras andra förälder som inte är min partner betalar när de är hos hen.
Tycker @Rumpnissen uttryckte det bra.

Men det finns ju massor av kostnader som inte är bundna till den veckan de är hos ena eller andra föräldern. Dator, ipad, telefon, föreningsaktiviteter, läger, resor med kompisar, cyklar, kläder etc etc. Ekonomi är dessutom en stor del fostran, vad ska man stå för själv dvs spara av sin veckopeng/månadspeng, hur ofta får man saker ersatta när de går sönder eller slarvas bort, hur många läger/föreingar/aktiviteter/bio/fikabesök får man vara med på. Har man månadspeng och ska själv fördela den över sina aktiviter tex fika med vänner, biobesök, resor, konserter och så småning om makeup, frisörbesök med färjning, förlängning, fransar, naglar eller är det något föräldrarna bekostar. Jag skulle säga att ekonomi kring barn handlar jättemycket om fostran.

Här verkar det ju handla om resor, är det då ok att man reser utan bonusbarnen bara men gör det när det inte är deras pappavecka?

 

[stjarnhimmel]

Generellt sätt tycker jag att alla I en familj ska ha samma nivå och standard. Annars lär det bli avundsjuka och en ohållbar situation.

Häromdagen pratade jag dock med en vän om ett liknande scenario. Hon har börjat träffa en man och de pratar om att flytta ihop. Problemet är att hon har en häst tillsammans med dottern. Mannen har tre barn. Min vän är inte rik utan alla deras pengar går till att ha häst och de lever snålt för övrigt. Mannen tyckte då att om vi fördjupar vår relation eller flyttar ihop så blir det orättvist om dottern har en häst. Mannen har inte råd med häst eller ridskola till sina tre barn. Mannen har också tre barn och min vän har ett. Samtidigt har inte min vän råd att hjälpa till att betala ridskola. Dessvärre är hästen knepig och inte en nybörjarhäst så barnen kan i såna fall mest vara med i stallet och inte rida eller borsta. I ett sånt fall blir det ju svårt att alla ska ha samma nivå om man inte säljer hästen. Hästen kostar ca 10 000 i månaden och även om det blir billigare att flytta ihop så skulle det inte täcka den kostnaden.

Jag minns att jag hade en liknande diskussion med en man jag träffade för många år sedan. Han hade två barn och jag inga. Jag var på väg att skaffa häst och hade även andra intressen och han tyckte det var orättvist att jag skulle skaffa häst om det inte var en häst barnen kunde vara med på. Jag menade att hans barn var små och jag var stor och kunde inte ha en ponny. Nu tog relationen ändå slut men det var ändå tänkvärt. För jag har alltid tänkt att man ska dela så alla har samma standard. Men om det inte går med den livsstilen som man har? Då behöver man göra ett val.

 

[Lingon]

Generellt sätt tycker jag att alla I en familj ska ha samma nivå och standard. Annars lär det bli avundsjuka och en ohållbar situation.

Häromdagen pratade jag dock med en vän om ett liknande scenario. Hon har börjat träffa en man och de pratar om att flytta ihop. Problemet är att hon har en häst tillsammans med dottern. Mannen har tre barn. Min vän är inte rik utan alla deras pengar går till att ha häst och de lever snålt för övrigt. Mannen tyckte då att om vi fördjupar vår relation eller flyttar ihop så blir det orättvist om dottern har en häst. Mannen har inte råd med häst eller ridskola till sina tre barn. Mannen har också tre barn och min vän har ett. Samtidigt har inte min vän råd att hjälpa till att betala ridskola. Dessvärre är hästen knepig och inte en nybörjarhäst så barnen kan i såna fall mest vara med i stallet och inte rida eller borsta. I ett sånt fall blir det ju svårt att alla ska ha samma nivå om man inte säljer hästen. Hästen kostar ca 10 000 i månaden och även om det blir billigare att flytta ihop så skulle det inte täcka den kostnaden.

Jag minns att jag hade en liknande diskussion med en man jag träffade för många år sedan. Han hade två barn och jag inga. Jag var på väg att skaffa häst och hade även andra intressen och han tyckte det var orättvist att jag skulle skaffa häst om det inte var en häst barnen kunde vara med på. Jag menade att hans barn var små och jag var stor och kunde inte ha en ponny. Nu tog relationen ändå slut men det var ändå tänkvärt. För jag har alltid tänkt att man ska dela så alla har samma standard. Men om det inte går med den livsstilen som man har? Då behöver man göra ett val.

Jag tycker att vuxna människor bör inse att deras inkomst ska fördelas på det antal barn de skaffar. Det är alltså logiskt, givet samma inkomst, att ensambarnet får mer än barnet som har flera syskon.

I din väns fall så hade jag ju inte avstått hästen för att min eventuellt nya sambo inte har råd att köpa hästar till sina tre barn. Det känns ju fullständigt orimligt!

 

[grodan21]

Generellt sätt tycker jag att alla I en familj ska ha samma nivå och standard. Annars lär det bli avundsjuka och en ohållbar situation.

Häromdagen pratade jag dock med en vän om ett liknande scenario. Hon har börjat träffa en man och de pratar om att flytta ihop. Problemet är att hon har en häst tillsammans med dottern. Mannen har tre barn. Min vän är inte rik utan alla deras pengar går till att ha häst och de lever snålt för övrigt. Mannen tyckte då att om vi fördjupar vår relation eller flyttar ihop så blir det orättvist om dottern har en häst. Mannen har inte råd med häst eller ridskola till sina tre barn. Mannen har också tre barn och min vän har ett. Samtidigt har inte min vän råd att hjälpa till att betala ridskola. Dessvärre är hästen knepig och inte en nybörjarhäst så barnen kan i såna fall mest vara med i stallet och inte rida eller borsta. I ett sånt fall blir det ju svårt att alla ska ha samma nivå om man inte säljer hästen. Hästen kostar ca 10 000 i månaden och även om det blir billigare att flytta ihop så skulle det inte täcka den kostnaden.

Jag minns att jag hade en liknande diskussion med en man jag träffade för många år sedan. Han hade två barn och jag inga. Jag var på väg att skaffa häst och hade även andra intressen och han tyckte det var orättvist att jag skulle skaffa häst om det inte var en häst barnen kunde vara med på. Jag menade att hans barn var små och jag var stor och kunde inte ha en ponny. Nu tog relationen ändå slut men det var ändå tänkvärt. För jag har alltid tänkt att man ska dela så alla har samma standard. Men om det inte går med den livsstilen som man har? Då behöver man göra ett val.

I detta fall tänker jag att det är bättre att vara särbo. Tänker att det blir skevt om ett barn kan ha egen häst, medans de andra tre inte ens får rida på ridskola. (Om de nu vill rida). För samtligt anser jag det orimligt att hon ska behöva sälja hästen.

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker att vuxna människor bör inse att deras inkomst ska fördelas på det antal barn de skaffar. Det är alltså logiskt, givet samma inkomst, att ensambarnet får mer än barnet som har flera syskon.

I din väns fall så hade jag ju inte avstått hästen för att min eventuellt nya sambo inte har råd att köpa hästar till sina tre barn. Det känns ju fullständigt orimligt!

I detta fall tänker jag att det är bättre att vara särbo. Tänker att det blir skevt om ett barn kan ha egen häst, medans de andra tre inte ens får rida på ridskola. (Om de nu vill rida). För samtligt anser jag det orimligt att hon ska behöva sälja hästen.

Ja jag sa till min vän att jag hade nog också valt att vara särbo och sen om relationen varit bra eventuellt flyttat ihop när barnen är stora och flyttat hemifrån. För hur man än gör blir det en konflikt. För jag tänker att jag hade aldrig velat sälja dotterns häst och samtidigt låter det jobbigt med den konflikt som också blir med sambon. Dottern blir ledsen om man säljer hästen och sambon och barnen blir ledsna om hästen finns kvar. Det finns ingen perfekt lösning.

 

[monster1]

Ja jag sa till min vän att jag hade nog också valt att vara särbo och sen om relationen varit bra eventuellt flyttat ihop när barnen är stora och flyttat hemifrån. För hur man än gör blir det en konflikt. För jag tänker att jag hade aldrig velat sälja dotterns häst och samtidigt låter det jobbigt med den konflikt som också blir med sambon. Dottern blir ledsen om man säljer hästen och sambon och barnen blir ledsna om hästen finns kvar. Det finns ingen perfekt lösning.

Jag tänker mest, blir dom verkligen det? Ledsna för att hästen finns kvar? Inte ens i en helt biologisk familj är ju fördelningen exakt vad det gäller utgifter mellan barnen. Det beror både på ålder och intresse. Ett av barnen har ett intresse som tar både tid och pengar och ett annat har intressen som inte tar tid och pengar.
Jag menar hans barn kanske inte ens vill rida, de kanske vill spela fotboll. Det blir så konstigt när allt ska bli exakt fördelat tycker jag. Så är det ju inte i livet. I vissa perioder behöver ett barn extra mycket uppmärksamhet och i en annan del är det kanske det andra barnet som behöver extra stöd och närvaro.

 

[Görel]

Generellt sätt tycker jag att alla I en familj ska ha samma nivå och standard. Annars lär det bli avundsjuka och en ohållbar situation.

Häromdagen pratade jag dock med en vän om ett liknande scenario. Hon har börjat träffa en man och de pratar om att flytta ihop. Problemet är att hon har en häst tillsammans med dottern. Mannen har tre barn. Min vän är inte rik utan alla deras pengar går till att ha häst och de lever snålt för övrigt. Mannen tyckte då att om vi fördjupar vår relation eller flyttar ihop så blir det orättvist om dottern har en häst. Mannen har inte råd med häst eller ridskola till sina tre barn. Mannen har också tre barn och min vän har ett. Samtidigt har inte min vän råd att hjälpa till att betala ridskola. Dessvärre är hästen knepig och inte en nybörjarhäst så barnen kan i såna fall mest vara med i stallet och inte rida eller borsta. I ett sånt fall blir det ju svårt att alla ska ha samma nivå om man inte säljer hästen. Hästen kostar ca 10 000 i månaden och även om det blir billigare att flytta ihop så skulle det inte täcka den kostnaden.

Jag minns att jag hade en liknande diskussion med en man jag träffade för många år sedan. Han hade två barn och jag inga. Jag var på väg att skaffa häst och hade även andra intressen och han tyckte det var orättvist att jag skulle skaffa häst om det inte var en häst barnen kunde vara med på. Jag menade att hans barn var små och jag var stor och kunde inte ha en ponny. Nu tog relationen ändå slut men det var ändå tänkvärt. För jag har alltid tänkt att man ska dela så alla har samma standard. Men om det inte går med den livsstilen som man har? Då behöver man göra ett val.

Att sälja dotterns häst skulle vara det allra sämsta sättet att börja en styvfamilj på. Det skulle knappast göra henne välvilligt inställd till den nya konstellationen. Själv hade jag hatat de nya innerligt och gjort allt för att förstöra relationen om jag hade varit dottern.

Jag jobbade med familjerätt i flera år och jag stötte många gånger på män som krävde att kvinnan skulle sluta med sin dyra hobby, häst eller annat, medan jag väldigt sällan mötte en kvinna med de kraven. Männen kunde ha både dyra och tidskrävande hobbyer men de kvinnor jag stötte på unnade männen dem för att de fick dem att må bra.

 

[gul_zebra]

Beror inte det på hur gamla barnen är när ni flyttar ihop och hur relationen mellan er sedan blir? Jag tycker att det handlar om respekt för barnen också att inte bara komma in som vuxen och röra om i relationerna. Ett barn som är tolv år är ju på väg in i sin egen frigörelse från föräldrarna och du kommer inte ha samma relation med det barnet som du hade haft om ni träffats under småbarnsåren. Jag tycker nog att för barnen att få en extra förälder i 12 års ålder som kommer in med nya regler och nya värderingar, det måste bli jättejobbigt. Som bonusvuxen är man ju lite av en gök i boet och bör kanske bete sig därefter.

Som den vars sambos yngsta var just 12 när jag kom in i bilden måste jag skriva under här. 12-åringar är inga småbarn, tvärtom.

Jag har personligen aldrig tagit en föräldraroll, utan bara varit pappas nya sambo. Har inte grötat i sonens uppfostran eller så annat än vissa inputs enbart mellan mig och pappan (och då mest nya infallsvinklar på olika problem). Med sonen har jag mest varit just en extra vuxen som lagat mat, roddat i utflykter och snackat skit

Jag och sonen bondade rätt snabbt, vi är familj även om vi inte är styvmor och styvson liksom.
Den äldre var redan vuxen och utflugen när jag kom in i bilden.

 

[Hermelin]

Jag har inte läst orginaltexten så jag kan bara utgå från det som andra skrivit här

Så här står det i originaltexten:
Detta kan jag kanske acceptera men en större utgift är när vi ska åka på resor. Ska jag betala för hans barn? Jag vill gärna åka på en resa i sommar och eftersom jag står för större delen av hushållets inkomst, och har bra disciplin när det gäller sparande, har jag inget emot att betala för min man och mitt barn. Men ska jag också betala för hans barn? Det känns inte bra i magen att de inte får följa med, men det känns också surt att jag sparar och sparar och så går mina pengar till deras barn. Min sambo har inte direkt några sparade pengar och deras mamma vill inte bekosta en resa som barnen gör med oss.

Det står inget om varför han inte har sparade pengar. Kanske har han ingen möjlighet att spara? Det är klart att det går att tolka som att mannen slösar. Men så står det faktiskt inte i dn.

 

[Inte_Ung]

Jag förmodar att din sambo i händelse av ett köp av en lägenhet till ett av barnen, skapar rättvisa och ger ev. likvärdiga saker /pengar till de andra barnen?

Vi ägnar oss inte åt rättvisa, vi ägnar oss åt efter behov.
Vi gör alltså alla så gott vi kan när någon behöver hjälp med något.
Och det gäller även barnen när vi behöver något.

Det barn som behöver hjälp med en bostad får det efter vår förmåga vid tillfället.
Och vår förmåga är ganska så stor.

Att köpa en lägenhet till ett barn betyder i vårt fall inte att ge bort en lägenhet, utan att ordna en bostad som man fortfarande äger.

Min dotter bor på min gård.
Äldsta sonen fick låna till kontantinsatsen av sin pappa som lånade de pengarna på sin obelånade villa.
Han kunde sedan köpa lägenheten i huvudstaden som han ville ha, på egna meriter.
Så min sambo behövde till slut inte göra det åt honom.
Yngste sonen bor i en central student-lya på sin studieort.
Den samäger sonen (25%) med min sambo (75%) och den är köpt med ett lån taget på gården som de två har ärvt efter min svärfar.

Men det är kanske rättvist på ett annat sätt?
Alla har fått hjälp med att kunna bo som just de vill bo.

 

[Inte_Ung]

Dessvärre är hästen knepig och inte en nybörjarhäst så barnen kan i såna fall mest vara med i stallet och inte rida eller borsta. I ett sånt fall blir det ju svårt att alla ska ha samma nivå om man inte säljer hästen. Hästen kostar ca 10 000 i månaden och även om det blir billigare att flytta ihop så skulle det inte täcka den kostnaden.

Eller så skaffar man en annan häst som alla kan ha glädje av?

 

[stjarnhimmel]

Eller så skaffar man en annan häst som alla kan ha glädje av?

Men då måste ju dottern sälja sin älskade häst vilket hon vägrar. Det finns inte pengar för flera. Så dottern känner att varför ska hon offra sig för att mamma träffat en ny man?
Dessutom blir det ju en annan typ av häst som ska passa mannens barn eftersom de är nybörjare.

 

[Sel]

Eller så skaffar man en annan häst som alla kan ha glädje av?

Det låter som en gräslig idé. Jag kan bara föreställa mig hur det skulle kännas om mina föräldrar gick isär och min älskade kompis plötsligt skulle säljas för någonting den nya partners ungar kunde guppa omkring på. Snacka om att bädda för en riktigt dålig relation mellan både barnen och den nya partnern.

 

[Skojamindoja]

Eller så skaffar man en annan häst som alla kan ha glädje av?

Hade min mamma krävt att jag skulle sälja min ponny som var både ponny, bästa vän och mitt livs stora kärlek när jag var typ tolv för att hon träffat en ny man och det kunde bli synd om hans barn om ponnyn var kvar hade jag för det första aldrig tilltalat varken henne, mannen eller hans barn igen och jag hade flyttat till pappa ögonblickligen. Skit samma om jag hade fått en annan häst (som jag dessutom hade behövt dela med tre ungar jag inte valt att ha i mitt liv!), det var ju just min ponny jag ville ha. Mycket märkligt förslag.

 

[Inte_Ung]

Men då måste ju dottern sälja sin älskade häst vilket hon vägrar. Det finns inte pengar för flera. Så dottern känner att varför ska hon offra sig för att mamma träffat en ny man?
Dessutom blir det ju en annan typ av häst som ska passa mannens barn eftersom de är nybörjare.

@Sel
@Skojamindoja

Ett problem med just hästar är att andra människor inte förstår att det handlar om en specifik individ och inte om ett "sportredskap".
Och där går det ofta på tvären.

I en familj vill man ju oftast ha sådant som fungerar för alla. Typ en ponny till alla barnen. För så tänker människor som inte förstår sig på hästar.

Och jag tror inte att det är möjligt att få en familj att fungera om inte alla har samma syn på just hästar när en häst ingår i familjen.
Det är egentligen inte en ekonomisk fråga utan en fråga om synen på just vad en häst är.

 

[Sel]

@Sel
@Skojamindoja

Ett problem med just hästar är att andra människor inte förstår att det handlar om en specifik individ och inte om ett "sportredskap".
Och där går det ofta på tvären.

I en familj vill man ju oftast ha sådant som fungerar för alla. Typ en ponny till alla barnen. För så tänker människor som inte förstår sig på hästar.

Och jag tror inte att det är möjligt att få en familj att fungera om inte alla har samma syn på just hästar när en häst ingår i familjen.
Det är egentligen inte en ekonomisk fråga utan en fråga om synen på just vad en häst är.

Jag håller inte med. Jag hade häst rätt tidigt och den var bara min. Min bror hade liksom inte någonting "likvärdigt" bara för att och det gick alldeles utmärkt. Han hade senare en moppe och inte var det någon som tänkte att han måste skaffa en modell som "hela familjen" kunde köra?
Jag har inte alls växt upp med någon slags millimeterrättvisa, utan det är tvärtom ganska självklart att någon ibland får mer tid eller någon annan grej.

Oavsett var det ju du som kom med förslaget att hästen helt enkelt skulle säljas/bytas ut mot en annan, och det tror jag skulle göra långt mer skada för samtliga inblandade än att behålla hästen och låta de andra ungarna vara avundsjuka en stund, om de ens bryr sig.

 

[Inte_Ung]

Oavsett var det ju du som kom med förslaget att hästen helt enkelt skulle säljas/bytas ut mot en annan, och det tror jag skulle göra långt mer skada för samtliga inblandade än att behålla hästen och låta de andra ungarna vara avundsjuka en stund, om de ens bryr sig.

Det var inget förslag utan det var en fråga.

Och jag tror alldeles säkert att det i din familj fanns förståelse för att det inte är vilken häst som helst som det handlar om, utan just den hästen.
Särskilt som t.o.m. mopeden ansågs som så privat att den inte behövde anpassas för alla.

Om man jämför med bilar i en familj.
I vissa familjer så är bilarna privata, typ din bil och min bil.
Medan de i andra familjer är gemensamma, som familjebilen som man delar på.

Ägodelar i familjen kan hamna i olika påsar.
Den gemensamma påsen eller någon privat påse.