Dagens dilemma i Dagens Nyheter

[stjarnhimmel]

@Sel
@Skojamindoja

Ett problem med just hästar är att andra människor inte förstår att det handlar om en specifik individ och inte om ett "sportredskap".
Och där går det ofta på tvären.

I en familj vill man ju oftast ha sådant som fungerar för alla. Typ en ponny till alla barnen. För så tänker människor som inte förstår sig på hästar.

Och jag tror inte att det är möjligt att få en familj att fungera om inte alla har samma syn på just hästar när en häst ingår i familjen.
Det är egentligen inte en ekonomisk fråga utan en fråga om synen på just vad en häst är.

I det läget hade jag som förälder valt mim dotter framför att bli sambo. Att bli sambo hade ju varit för min och mannens skull - det är vi som vill det.

 

[Mia_R]

Folk som inte har ett band till sina djur fattar inte vad de betyder. De är inte mina barn men de är min familj och jag varken byter ut eller lättvindligt gör mig av med någon som jag räknar till mina närmaste.

 

[Sel]

Det var inget förslag utan det var en fråga.

Och jag tror alldeles säkert att det i din familj fanns förståelse för att det inte är vilken häst som helst som det handlar om, utan just den hästen.
Särskilt som t.o.m. mopeden ansågs som så privat att den inte behövde anpassas för alla.

Om man jämför med bilar i en familj.
I vissa familjer så är bilarna privata, typ din bil och min bil.
Medan de i andra familjer är gemensamma, som familjebilen som man delar på.

Ägodelar i familjen kan hamna i olika påsar.
Den gemensamma påsen eller någon privat påse.

Jag har nog aldrig mött en "vanlig familjemänniska" som trott att en häst är ett totalt utbytbart föremål. Det förekommer väl mer i topptävlingskretsar i så fall?
Å andra sidan har jag aldrig varit med om att någon ansett att en moped, cykel eller liknande tvunget skulle passa "alla" i familjen bara för att det fanns en i någons ägo liksom. Hur skulle det ens gå till att skaffa en maskin som passar fyra-fem ungar i olika ålder?
Däremot har jag väl sett "rättvisa" eller avundsjuka i form av att: "åh, nu har Lasse ått en häst så Erik måste få en moppe!".

Vi pratar väl om barnens prylar, inte om familjebilen?
Oavsett tycker jag inte att det Går att hålla millimeterrättvisa när man för samman flera familjer. Det kommer aldrig att funka.

 

[Sel]

I det läget hade jag som förälder valt mim dotter framför att bli sambo. Att bli sambo hade ju varit för min och mannens skull - det är vi som vill det.

Antingen det eller inte alls fördjupa relationen. Jag tycker det var ett mycket märkligt sätt att se det på... Att behöva ta ifrån den andra familjen det de redan har bara för att ens egen aldrig haft det tidigare, så plötsligt ska ingen ha det?

 

[stjarnhimmel]

Antingen det eller inte alls fördjupa relationen. Jag tycker det var ett mycket märkligt sätt att se det på... Att behöva ta ifrån den andra familjen det de redan har bara för att ens egen aldrig haft det tidigare, så plötsligt ska ingen ha det?

Ja det handlade om att det ska vara lika. Så ska det finnas en häst ska det vara en som alla får rida.
Jag tänker att det är ett mekaniskt sätt att se på djur typ som en moped alla får köra. Ingen tanke på dottern som måste sälja sin bästa vän.

 

[Sel]

Ja det handlade om att det ska vara lika. Så ska det finnas en häst ska det vara en som alla får rida.
Jag tänker att det är ett mekaniskt sätt att se på djur typ som en moped alla får köra. Ingen tanke på dottern som måste sälja sin bästa vän.

Dumpa. Det skulle vara mitt råd, jag hade aldrig kunnat vara i en relation med en sådan människa oavsett om det gällde en häst eller moped eller annat. Särbo eller ej liksom. Så funkar inte livet.

 

[Inte_Ung]

Jag har nog aldrig mött en "vanlig familjemänniska" som trott att en häst är ett totalt utbytbart föremål. Det förekommer väl mer i topptävlingskretsar i så fall?

Jag har främst stött på dem som barnfamiljer som velat att deras barn skall få rida på mina ponnyer.
Och det har varit många som inte förstått att det inte är lämpligt eller önskvärt att deras barn ridit på mina tävlingshästar, unghästar eller avelsston.
Även om islandshästar ser ut som ponnyer.

 

[Inte_Ung]

Oavsett tycker jag inte att det Går att hålla millimeterrättvisa när man för samman flera familjer. Det kommer aldrig att funka.

Det går aldrig att hålla millimeterrättvisa.
Det blir bara dåligt och fokus hamnar på att konkurrera med resten av familjen om resurserna i stället för att kunna glädjas med varandra i vardagen.

Jag anser att jakten på fullständig rättvisa är nedbrytande för de människor som ägnar sig åt det.

 

[Inte_Ung]

Vi pratar väl om barnens prylar, inte om familjebilen?

Men det går nog att jämföra faktiskt.

Familjen kan skaffa en studsmatta till alla barnen eller privata saker till varje barn.
De vuxna kan ha egna, privata, bilar eller så köper man en gemensam bil till familjen.

 

[Skojamindoja]

Jag håller inte med. Jag hade häst rätt tidigt och den var bara min. Min bror hade liksom inte någonting "likvärdigt" bara för att och det gick alldeles utmärkt. Han hade senare en moppe och inte var det någon som tänkte att han måste skaffa en modell som "hela familjen" kunde köra?
Jag har inte alls växt upp med någon slags millimeterrättvisa, utan det är tvärtom ganska självklart att någon ibland får mer tid eller någon annan grej.

Oavsett var det ju du som kom med förslaget att hästen helt enkelt skulle säljas/bytas ut mot en annan, och det tror jag skulle göra långt mer skada för samtliga inblandade än att behålla hästen och låta de andra ungarna vara avundsjuka en stund, om de ens bryr sig.

Exakt så. Jag fick min första ponny när jag precis fyllt elva. Eller fick och fick. Jag köpte honom för de pengar mamma och pappa sparat sen jag föddes åt mig och som de säkert tänkt skulle bekosta ett körkort eller hjälpa till med eget boende i framtiden. Mina föräldrar är inte hästmänniskor men det var häst som var mitt liv. Mina bröder tog motsvarande sina pengar och köpte moped för när de var femton men eftersom jag dels är äldst och dels bara var elva så fick de vänta i fyra respektive åtta år på det. Medan hästen fanns hela tiden och bara var min.

Jag har aldrig krävt att jag också skulle få köra på deras mopeder. När min äldsta bror var femton var jag sjutton så jag var hyfsat i målgrupp. Vi har alltid haft egna cyklar och de har inte resten av familjen cyklat på.

Jag tycker min bil är min bil också och skulle aldrig acceptera att leva med någon som inte antingen har en egen eller accepterar att det är han som får åka kollektivt för bilen är min. Blir lite Sovjetunionen över det hela om allt ska vara millimeterrättvist jämnt.

 

[grodan21]

Problemet för mig blir om tre av barnen vill rida på ridskola, men har inte råd. Men det fjärde barnet i familjen har egen häst. Det behöver inte vara helt rättvist, men om alla ska ha liknande möjligheter att utföra samma hobby om önskemål finns. Vill de andra barnen spela fotboll och har möjlighet att göra det, finns det liksom inte ett problem.

 

[Sel]

Problemet för mig blir om tre av barnen vill rida på ridskola, men har inte råd. Men det fjärde barnet i familjen har egen häst. Det behöver inte vara helt rättvist, men om alla ska ha liknande möjligheter att utföra samma hobby om önskemål finns. Vill de andra barnen spela fotboll och har möjlighet att göra det, finns det liksom inte ett problem.

Fast det är en sak om barnen vuxit upp tillsammans. Slår man ihop två olika familjer går det inte kräva att existerande barn ska börja göra sig av med saker de har bara för att det inte finns ekonomiskt utrymme att köpa likadant till alla. Det blir ju helt absurt.

 

[grodan21]

Fast det är en sak om barnen vuxit upp tillsammans. Slår man ihop två olika familjer går det inte kräva att existerande barn ska börja göra sig av med saker de har bara för att det inte finns ekonomiskt utrymme att köpa likadant till alla. Det blir ju helt absurt.

Absolut inte. Jag tycker alltså att det är bättre att vara särbo och två familjer.

 

[Skojamindoja]

Jag tycker att det inte går att göra det helt millimeterrättvist eftersom det faktiskt är olika förutsättningar i familjen. Biobarnet har en annan mamma med helt annan ekonomisk verklighet än bonusbarnen. Biobarnet verkar dessutom vara betydligt yngre än särkullbarnen.

Den springande punkten tycker jag är om fadern förstår problemet och tar ansvar för sina tre barn eller om han kräver att hans partner ska försörja även hans avkommor? Jag förstår till hundra procent att mamman till särkullbarnen inte vill betala en resa som barnen gör med pappas nya familj. Jag tycker nog pappan är märkligare i den här historien än bonusmamman.

 

[Görel]

Jag tycker att det inte går att göra det helt millimeterrättvist eftersom det faktiskt är olika förutsättningar i familjen. Biobarnet har en annan mamma med helt annan ekonomisk verklighet än bonusbarnen. Biobarnet verkar dessutom vara betydligt yngre än särkullbarnen.

Den springande punkten tycker jag är om fadern förstår problemet och tar ansvar för sina tre barn eller om han kräver att hans partner ska försörja även hans avkommor? Jag förstår till hundra procent att mamman till särkullbarnen inte vill betala en resa som barnen gör med pappas nya familj. Jag tycker nog pappan är märkligare i den här historien än bonusmamman.

Det där stötte jag också på hur många gånger som helst när jag arbetade med familjerätt. Män som tar för givet att en kvinnlig partner ska ta fullt föräldraansvar för hans barn från tidigare förhållande. Både praktiskt och ekonomiskt. Inte alls lika många kvinnor hade den förväntningen på en ny manlig partner. Och få män var villiga att ta på sig det ansvaret för en kvinnlig partners barn, oerhört många färre än tvärtom.

Så jag håller med dig om att det hänger på pappan. Vilka möjligheter har han att ta ett större ekonomiskt ansvar för sina egna barn.

 

[Amha]

Jag hade nog inte kunnat med att särbehandla på det sättet och inte heller kunnat tänka mig att leva med en man som skulle särbehandla då heller. Däremot är jag lite velig vad gäller t.ex fritidsintressen. Säg att ena särskullsbarnet haft ett hästintresse eller något annat svindyrt. Då hade jag kanske inte köpt en egen häst till barnet och dessutom betalat uppstallning. Eventuellt hade jag kunnat tänka mig att köpa en häst eller två till mig och lånat ut till barnet men annars hade nog barnet fått nöja sig med ridlektioner och medryttare.

 

[Zinfernia]

Det där stötte jag också på hur många gånger som helst när jag arbetade med familjerätt. Män som tar för givet att en kvinnlig partner ska ta fullt föräldraansvar för hans barn från tidigare förhållande. Både praktiskt och ekonomiskt. Inte alls lika många kvinnor hade den förväntningen på en ny manlig partner. Och få män var villiga att ta på sig det ansvaret för en kvinnlig partners barn, oerhört många färre än tvärtom.

Så jag håller med dig om att det hänger på pappan. Vilka möjligheter har han att ta ett större ekonomiskt ansvar för sina egna barn.

Fyfan vad jag blir (ännu mer) less på män när jag läser dina inlägg.