Bukefalos 28 år!

Dagens mest otacksamma inlägg

Vi slänger inte all skit vi får. De värsta plastleksakerna får vara utomhusleksaker och skiten som låter gömmer vi undan eller slänger. Som tur är så respekterar både familj och vänner våra önskningar.
Fast den jag citerade skulle slänga allt av plast osv och avseende båda så är det ju jättebra att släkten respekterar era önskningar, men sen då när barnen blir större och era barns vänner får reda på ett den present de köpt, betraktas som skit och därmed slängs så lär de bli ledsna, tala om det för sina föräldrar som i sin tur knappast låter sitt barn uppvakta era barn nån fler gång, vad leder det till?

För jo, sånt kommer fram. Förr eller senare.
 
Så endast leksaker i stil med träprylar utkarvade ur en solid trädklump är vad ditt barn ska få leka med fram tills den flyttar hemifrån?

Jo, men tjena liksom.. Håller nog med @escodobe här jag. Blir spännande att se om x antal år, hur du resonerar när du varje födelsedag/jul får slänga i princip allt ungen får med tillhörande reaktioner som kommer att bli..

Eftersom resten av släkten tycker det är skönt att veta vad som funkar här, så behöver vi inte slänga allt hen får. Är det något som hen är alldeles salig över, så får hen väl hållas en stund, och sedan ha den i en låda. Eller som Energis lösning, ha den som utomhusleksak.

Jag ville lyfta fram idiotin med att ge bort saker som uttalat inte är intressanta i ett hem. Det är sånt slöseri med pengar.
 
Jag fattar poängen - skittråkigt att bara få köpa specifika saker. Men jag hade på riktigt slängt den typen av julklapp. En del vill minimera plastleksaker, vi hatar leksaker som låter, någon vill ha av ett specifikt märke pga olika anledningar.

Varför köpa en julklapp bara för att jävlas liksom? Det är så jag uppfattar ditt inlägg.

Vår familj skulle kunna vara din släkting.
Vår bebis kommer inte att få ta i, stoppa in material som är fulla av olämpliga kemikalier, utan det är bara vissa producenter som är ok.

Leksaker som inte är det, slängs. Så får han trumset i plast så slänger jag det. Har också en släkting som ger honom olämpliga grejer. Om hon nu vill lägga pengar på honom, varför inte göra det på saker som inte är cancerogena osv när vi sagt vad som funkar i vår familj. Nu slänger hon ju bara sina pengar i soptunnan.

Jag skulle ha skrivit lite utförligare. Kraven var i detta fallet så absurt snäva att de hade varit nästan omöjliga att leva upp till, och de leksaker som klarade kraven hade mestadels inte varit uppskattade av barnet. Barnet var för gammalt för att uppskatta mer eller mindre alla leksaker som uppfyllde kraven. De få som klarade både mammans krav och var uppskattade av barnet var så få att barnets morföräldrar kunde köpa alla. Så för vår del kunde vi välja mellan att köpa något som inte uppskattades av barnet men av mamman, eller något som inte uppskattades av mamman men av barnet. Visst var de högljudda plastgrejerna en pik, men de var otroligt uppskattade av barnet. Barnet är vuxen idag och minns fortfarande megafonen som en av de riktiga favoritleksakerna.
Och kanske största anledningen till att vi gjorde som vi gjorde, kraven på leksakerna hade inget med barnet välbefinnande att göra utan enbart att mamman ville ha leksaker som hon tyckte såg bra ut när det kom gäster.
 
Vi försöker få svärisarna att förstå att det är bättre de lägger pengarna på en eller två vettiga paket istället för att lägga samma summa på 20 paket med "skräp".

Förhoppningsvis trillade poletten ner nu när sonen fyllde år och han vägrade öppna mer än ett paket. Nej tack sade han. :love:

De kommenterade det iallafall och sade att det kanske blev lite mycket. Det blir spännande att se nu till jul.
 
Jag ville lyfta fram idiotin med att ge bort saker som uttalat inte är intressanta i ett hem.
Och jag tycker att om man skräddarsyr en lista över vad som får ges till ens barn så har man noll hyfs. Jag skulle inte ens vilja ge en present till en väns barn om det kom med tolv förmaningar om vad som är OK. En sak om barnet är allergiskt eller nåt men annars känns det bara fett jävla ofint. Jag skulle aldrig drömma om att bestämma vad vänner får ge mig i julklapp så varför skulle jag styra över vad de ger mitt hypotetiska barn?

Om jag hade barn skulle jag inte vilja ha en massa superkönade leksaker till barnet. Antingen skulle de som ger barnet presenter känna mig väl nog att de undvek sånt, eller så skulle de bli helt höga på ljusrosa prinsessklänningar och då må väl det vara hänt. För mig känns det bara ouppfostrat att säga till andra människor vad de får ge bort.
 
Om jag hade barn skulle jag inte vilja ha en massa superkönade leksaker till barnet. Antingen skulle de som ger barnet presenter känna mig väl nog att de undvek sånt, eller så skulle de bli helt höga på ljusrosa prinsessklänningar och då må väl det vara hänt. För mig känns det bara ouppfostrat att säga till andra människor vad de får ge bort.

Det där tycker jag redan är supersvårt. Min unge är bara ett halvår, men har redan hunnit få så hemskt mycket grejer som jag inte tycker är okej. De som ger (specifika släktingar, 2 stycken) vet verkligen om att vi inte uppskattar det men köper det ändå... Jag vill inte komma med en massa krav, för jag håller med om att det är ohyfsat och otacksamt, men dör inombords när jag öppnar vissa grejer hon får. Typ tröjor i stil med "jag är så tjejig att jag gråter glitter". Känner ba att nej, över min döda kropp att det hamnar på min unge.

Brukar lägga undan det värsta och låtsas som ingenting typ. För å ena sidan vill jag inte vara en otacksam skit men å andra sidan vill jag inte använda vad som helst.
 
Fast den jag citerade skulle slänga allt av plast osv och avseende båda så är det ju jättebra att släkten respekterar era önskningar, men sen då när barnen blir större och era barns vänner får reda på ett den present de köpt, betraktas som skit och därmed slängs så lär de bli ledsna, tala om det för sina föräldrar som i sin tur knappast låter sitt barn uppvakta era barn nån fler gång, vad leder det till?

För jo, sånt kommer fram. Förr eller senare.

Fast jag tänker att när barnet blir så pass stort är det knappast jag som önskar saker åt barnet längre, och då kommer sakerna antagligen betyda mer för barnet. Då får det väl vara som det är liksom.
 
Och jag tycker att om man skräddarsyr en lista över vad som får ges till ens barn så har man noll hyfs. Jag skulle inte ens vilja ge en present till en väns barn om det kom med tolv förmaningar om vad som är OK. En sak om barnet är allergiskt eller nåt men annars känns det bara fett jävla ofint. Jag skulle aldrig drömma om att bestämma vad vänner får ge mig i julklapp så varför skulle jag styra över vad de ger mitt hypotetiska barn?

Om jag hade barn skulle jag inte vilja ha en massa superkönade leksaker till barnet. Antingen skulle de som ger barnet presenter känna mig väl nog att de undvek sånt, eller så skulle de bli helt höga på ljusrosa prinsessklänningar och då må väl det vara hänt. För mig känns det bara ouppfostrat att säga till andra människor vad de får ge bort.

Vi vill inte ha superkönade kläder eller leksaker, eller giftig plast, eller skitstöriga leksaker som låter. Det vet alla som ger vårt barn presenter om. Köper de det ändå så får de leva med att det hamnar i soporna eller blir undangömt i en garderob.

Angående det första. Är det inte bättre då att säga som det är, "nej, jag hittar ingenting passande som uppfyller alla krav. Vi skippar present/ger pengar/gör något kul i stället" snarare än "nej, jag har ingen lust att köpa något ni uppskattar så jag gör helt tvärtemot bara för att protestera"?
 
Sånt är så jobbigt.
Själv är jag lika otacksam jag...

Jag har en bror istället som tycker att eftersom de har barn så köper de enbart julklappar till andras barn. Så jag får alltid handla julklappar till dem men under alla år man var singel inte en endaste grej. Inte ens ett skolfoto.

Jag köper jättegärna saker till mina brorsbarn men själva attityden runt det och där får man heller inte köpa vad som helst utan det måste vara godkänt av föräldrarna förts. Nu när barnen är lite äldre så ger jag vad JAG vill ge och får väldigt glada miner utan att behöva köpa märkessaker som är godkända av föräldrarna.

Man får störa sig. Ni vill ju att barnen ska kunna ha grejerna en stund. Tycker förslaget om att itta på något med dem vore ju toppen men ibland är det svårt att bryta gamla vanor.
Jag som är den barnlösa i familjen brukar få presenter av "barnen" eftersom jag ger dem.
 
Köper de det ändå så får de leva med att det hamnar i soporna eller blir undangömt i en garderob.
Ja, det kan de säkert leva med. Jag tror inte att någon sörjer en present de ger bort som inte blir lekt med. Jag talar bara om vad jag anser vara schysst och väluppfostrat beteende och att speca vad familjen får ge ens barn hör inte dit enligt mig.

Jag tycker att det är opassande helt enkelt.
 
En släkting hade satt upp en massa krav på vilka julklappar man fick köpa till hens barn ett år. Det var jättespecifikt, pedagogiska leksaker bara från vissa märken och det skulle vara trä eller tyg typ.
Det blev ett trumset i plast och en megafon som även kunde låta både som en polisbil och en apa :angel:
Efter den julen försvann kraven ;)
Och de som har dessa krav tycker att släktingarna är obotligt korkade som köper massa saker som de sen slänger för att de inte vill ha dem. Detta TROTS att de till och med specificerade vad de önskade sig... I plastbantagruppen finns det oändligt många sådana inlägg.
 
Eftersom resten av släkten tycker det är skönt att veta vad som funkar här, så behöver vi inte slänga allt hen får. Är det något som hen är alldeles salig över, så får hen väl hållas en stund, och sedan ha den i en låda. Eller som Energis lösning, ha den som utomhusleksak.

Jag ville lyfta fram idiotin med att ge bort saker som uttalat inte är intressanta i ett hem. Det är sånt slöseri med pengar.
Och slöseri med resurser. Som att inte acceptera att någon är vegetarian eller vegan.
 
Och de som har dessa krav tycker att släktingarna är obotligt korkade som köper massa saker som de sen slänger för att de inte vill ha dem. Detta TROTS att de till och med specificerade vad de önskade sig... I plastbantagruppen finns det oändligt många sådana inlägg.

Jag skulle ha skrivit lite utförligare. Kraven var i detta fallet så absurt snäva att de hade varit nästan omöjliga att leva upp till, och de leksaker som klarade kraven hade mestadels inte varit uppskattade av barnet. Barnet var för gammalt för att uppskatta mer eller mindre alla leksaker som uppfyllde kraven. De få som klarade både mammans krav och var uppskattade av barnet var så få att barnets morföräldrar kunde köpa alla. Så för vår del kunde vi välja mellan att köpa något som inte uppskattades av barnet men av mamman, eller något som inte uppskattades av mamman men av barnet. Visst var de högljudda plastgrejerna en pik, men de var otroligt uppskattade av barnet. Barnet är vuxen idag och minns fortfarande megafonen som en av de riktiga favoritleksakerna.
Och kanske största anledningen till att vi gjorde som vi gjorde, kraven på leksakerna hade inget med barnet välbefinnande att göra utan enbart att mamman ville ha leksaker som hon tyckte såg bra ut när det kom gäster.
 
Vi har en släkting som ger "märkliga" saker. Typ en picknickkorg i rotting med porslin, bestick och vinglas osv till BARNET 2 år. Jag förstår det inte riktigt, men tanken är god och sak samma. Är det direkt olämpliga saker lämnas de vidare. Annars får de vara kvar så länge intresset finns.
 
Vi slänger inte sakerna barnen får förrän de är för trasiga för att användas mer, utan barnen får ju såklart behålla dem. Vi har heller inte sagt något om det eller ställt några krav på vad som får köpas, kan ge förslag på vad barnen kan tänkas behöva osv, men sedan är det ju upp till var och en såklart vad man vill ge. Jag har dock sagt att ingenting med clowner på kommer in här, de är asläskiga och då kan inte jag sova :o:angel: Sagt med viss ironi och humor också dock
 
Jag skulle ha skrivit lite utförligare. Kraven var i detta fallet så absurt snäva att de hade varit nästan omöjliga att leva upp till, och de leksaker som klarade kraven hade mestadels inte varit uppskattade av barnet. Barnet var för gammalt för att uppskatta mer eller mindre alla leksaker som uppfyllde kraven. De få som klarade både mammans krav och var uppskattade av barnet var så få att barnets morföräldrar kunde köpa alla. Så för vår del kunde vi välja mellan att köpa något som inte uppskattades av barnet men av mamman, eller något som inte uppskattades av mamman men av barnet. Visst var de högljudda plastgrejerna en pik, men de var otroligt uppskattade av barnet. Barnet är vuxen idag och minns fortfarande megafonen som en av de riktiga favoritleksakerna.
Och kanske största anledningen till att vi gjorde som vi gjorde, kraven på leksakerna hade inget med barnet välbefinnande att göra utan enbart att mamman ville ha leksaker som hon tyckte såg bra ut när det kom gäster.
Det finns alltid två sidor av ett mynt.
 

Liknande trådar

Relationer Med risk för att framstå som småsint eller snål.. Here we go. Min mans syster har fyra barn i varierande ålder från 5 upp till 15. Vi...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
7 572
Senast: MJLee
·
Övr. Barn Hur mycket jag än söker runt hittar jag ingen med samma problem som jag. Jag vet inte vad jag ska göra, mina barns far som jag är...
Svar
13
· Visningar
2 683
Senast: Och_Aye
·
Äldre Varning för långt och rörigt inlägg :p Jag har alltid haft svårt för barn. Väldigt svårt. Vi snackar panik. Har aldrig varit speciellt...
2
Svar
21
· Visningar
3 382
Senast: Grazing
·
Övr. Barn Antar att denna tråden passar bäst här eftersom det gäller dotterns födelsedag. Hur gör ni när ni firar? Jag har vuxit upp med att man...
Svar
17
· Visningar
2 022
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp