Paketorättvisor

[Badger]

Mina barn har varit involverade tidigt med att köpa presenter. Idag köper dottern de allra bästa presenterna i familjen. Inte de dyraste men de mest genomtänkta.
Jag tror det är viktigt, just nu har vi deal med syrran om att visserligen ge hennes barn mina barns gamla leksaker. Det gör att de nyss åkte hem med en stor flyttlåda med smålego. Man får nog leta för att hitta alla delar till byggsatserna men i gengäld har de fått typ 20 byggsatser och massor av bitar till fri lek. Men mina barn är noga med att det ska vara roliga grejer som ges bort, och vissa grejer vill de behålla själva.

Jo jag gör också så och tycker det är viktigt. A ger julklappar till mormor och farmor och sin pappa och mig. Om han vill och hittar något ger han till sin kusin (eller om vi firar jul tillsammans, vilket vi oftast inte gör) (i julas fick kusinen helt spontant något han gjort själv). Det känns lagom då han är 10, (jag gav till alla släktingar, vilket var lite mycket).

Jag tänkte att det var bra som något slags princip faktiskt bara först. Men har insett att han tycker det är väldigt roligt, han älskar nästan mer att se någon öppna det han köpt än att öppna paket själv. När han var runt fem så hoppade han upp och ned framför farmor när hon öppnade paketet . Så i efterhand känns det som om jag verkligen skulle stulit upplevelser från honom om jag inte envisats (min man tycker paket är ganska tråkigt och hans familj kör väldigt lite på det. Men han håller med om att det här var awesome,) (vi får inga paket av farmor, barnet ger farmor ett paket och får ett paket av farmor). (och ja det gäller att vara generös när man får paket av en femåring också och vara glad åt de konstiga saker man får. Förra året fick jag i julklapp en pocketbok på engelska nr 2 i en serie, för det var en tjej med svärd och en drake på omslaget för jag gillar svärd och drakar. Jag läste den.)

 

[Rugge]

Uhm apropå nästan ingenting alls (eller gammal vanlig moraltantighet)

Köper barnen inte alls några julklappar? Till varandra? till mor och farföräldrar? till sina kusiner?

Köper inte ens 15 åringen en liten present till sin minsta kusin?

Svar nej på dessa frågor.
Det har aldrig hänt.

 

[Lager]

Med risk för att framstå som småsint eller snål.. Here we go.

Min mans syster har fyra barn i varierande ålder från 5 upp till 15.
Vi har ett på 2.5 år

Vet inte hur jag ska formulera mig för att det ska uppfattas så som jag tänker mig.

När det kommer till födelsedagar och jul så upplever vi att det blir en del orättvisor när det ska köpas presenter och julklappar.
Vi kan lägga några hundralappar på deras 4 barn, men det är sällan de har köpt något till vårt barn som ens kommer i närheten av vad vi lägger på deras.

Har börjat tröttna lite på det hela, nu ska de snart ha kalas, och så kom önskelistan, rätt dyra saker.

Sist köpte de själv någon pärlpryl de hittat i ullared, kan inte kostat mer än 40 kr till vår dotter.
Medan de kommer med önskelistor för flera hundra.

Jag och min man har diskuterat detta och kommit fram till två alternativ.

1 - Vi köper något själv åt vår dotter i deras namn, så får de köpa till sina egna barn, i vårt namn.

2 - vi ger intej ulklappar, utan träffas bara och umgås.

Hur hade ni ställt er till det hela?

Sluta med klapparna. Jag har stor familj, men många kusiner och kusinbarn. Det blir enorm mycket pengar om alla ska få klappar, och dessutom oftast saker som barn/tonåringar egentligen inte behöver och/eller som de tröttnar på efter någon månad.

Julklappsspel är väl ett jättebra initiativ? Det öppnar för lek och samtal, och minskar stressen både kring att handla och att hålla reda på grejerna. Köp enkla saker till spelet som funkar för så många som möjligt. Sedan kan varje enskild familj köpa grejer om de vill och ha utdelning en annan dag.

 

[Badger]

Sluta med klapparna. Jag har stor familj, men många kusiner och kusinbarn. Det blir enorm mycket pengar om alla ska få klappar, och dessutom oftast saker som barn/tonåringar egentligen inte behöver och/eller som de tröttnar på efter någon månad.

Julklappsspel är väl ett jättebra initiativ? Det öppnar för lek och samtal, och minskar stressen både kring att handla och att hålla reda på grejerna. Köp enkla saker till spelet som funkar för så många som möjligt. Sedan kan varje enskild familj köpa grejer om de vill och ha utdelning en annan dag.

Hmm eller också! @Rugge Spel i julklapp. De får Carcassonne eller liknande tillsammans hela familjen.

 

[_Taggis_]

Julklappsleken är ingen dum ide alls. Har aldrig tänkt på den. Faktiskt aldrig provat ens

Den är jättekul vi har den när vi träffas ett stort gäng o firar. Kul grej att samlas kring tar bort hets o klappfixering tycker jag...

 

[Snurrfian]

Hmm eller också! @Rugge Spel i julklapp. De får Carcassonne eller liknande tillsammans hela familjen.

Ja syrran köper ofta spel till oss som familj när de kommer hit och firar jul. Superbra!

 

[escodobe]

Vi har en rätt stor mängd vuxna i familjen. Vi kör två varianter av julspel. Först lottas det så att man får en specifik person att köpa något till för cirka 300kr så att det blir något vettigt.
Sen köper man en present för 100kr som det spelas om med tärningar. Skitkul hur hård konkurrens det blir om vissa paket med okänt innehåll trots "värdet" på 100kr...

Vad det gäller barn så har jag tre syskon och hittills två syskonbarn. Jag kommer aldrig ha barn. Jag har aldrig tänkt att det skulle vara "orättvist" men jag tänker att det är bra att komma överens om en ungefärlig summa(som alla inblandade har råd med) som man håller sig till, det blir konstigt om ett barn får mycket dyrare än de andra..

 

[voltis]

Har också ett barn och hon har 4 kusiner.
Vi träffas antingen jul eller nyår, och vi köper julklappar till alla 4 för att vi VILL. Vi ses sällan och frågar gärna innan vad de gillar att leka med, vad för figurer som gäller just nu etc. Och hittar sen på ngt passade. Går inte efter pris, utan vad som passar personen.
Hade vi haft ont om pengar hade vi gett ngt litet bara, men sett till att det var ngt barnet kommer gilla.

Dottern får också klappar när vi kommer, ibland en liten grej, ibland flera. Vi förväntar oss inget stort, tanken som räknas!

Ps. Vi vuxna köper inget till varann, sagt att barnen går föramst. Vill vi köpa till varann i familjen delar vi ut det på morgonen innan vi träffas allihop.

 

[Enya]

Jag förstår inte vad som är orättvist?
I min familj har jag satt en summa av 150-200 kr per barn till mina syskonbarn vid födelsedag och 100 kr till jul. I ärlighetens namn bryr jag mig inte om huruvida mina barn får för exakt summa, ska jag vara helt ärlig tror jag en av syskonen inte ger mina barn trots att hennes barn får, detta eftersom hon inte vet när mina barn fyller. Vi träffas varannan lördag hos min mamma (barnens mormor), där är dock två av mina syskon inte välkomna, men ena systerns barn kommer och är hos mamma varannan helg. Vi brukar fira alla födelsedag på de helgerna så jag ger alltså min systers två barn presenter, medan hon inte ger mina tre barn några. Det gör mig inget. Millimeterrättvisan finns inte kvar från mig utan växte bort under barndomen.

Att inte ge julklappar skulle inte jag tycka vara ok, i mitt fall, visst finns det barn som är lite julklappshysteriska, men antingen får de vad de får eller så får de väl ge bort sin klapp om de är missnöjda? Ge och var glad liksom.

 

[MJLee]

Men absolut ger barnen presenter också? Finns inget roligare än ett litet syskonbarn som hoppar upp och ner av otålighet när jag öppnar deras julklapp (ett paket som det tar långt tid med eftersom det är ett flertal lager papper och en halv rulle tejp). Jag vet inte hur många teckningar jag fått genom åren och pärlplattor och hemgjorda julgransprydnader, armband, halsband gjorda på förskolan eller skolan och något som jag inte riktigt vet vad det är men har en glad svart katt målat på det. När de blir äldre, blir det mindre hemgjorda saker utan foton på sig själva och liknande. En systerdotter som är duktig på att rita fick jag en inramad teckning av Nikita.

Jag brukar sätta upp teckningarna på kylskåpet med magneter men eftersom det är många syskonbarn och många jular så tas de diskret ner efterhand. Tom katten får ofta en julklapp av barnen, en Dreamies påse, en leksaskmus eller liknande och då ska jag naturligtvis locka dit henne och visa upp julklappen. Ibland vet jag inte vad teckningen föreställer men alltid lika roligt att tacka och säga hur fin den är och se hur glad syskonbarnet blir. Allteftersom de blir större och tonåringar så slutade de och jag att ge.

 

[cambodia]

Uhm apropå nästan ingenting alls (eller gammal vanlig moraltantighet)

Köper barnen inte alls några julklappar? Till varandra? till mor och farföräldrar? till sina kusiner?

Köper inte ens 15 åringen en liten present till sin minsta kusin?

Jag gav alltid bort julklappar som liten, till kusiner och mor och farföräldrar och föräldrar. (och var självklart med och valde presenter till kalas. Det var bara två killar i klassen som inte visste vad som var i presenter till kalas innan och vi skrattade åt dem lite.)

Det kan inte vara onormalt heller, om man läser Petter och Lottas jul tex eller andra gamla böcker kan man notera att barnens glädje i julen ligger mycket i att se mormor öppna presenten man gett henne. (eller såklart i det här fallet Farbror Blå och tant Grön, tant Brun och tant Gredelin.)

Är det något man berövar barn numera alltså? Glädjen i att göra/välja en present och att få se någon öppna den och säga tack? (Läser precis en Ring av Järn av Susan Cooper, det är jul och barnen köper/tillverkar alla julklappar till sina syskon och föräldrar.)

Jag tror man kan ha julklappar utan julklappshets.

I min sambos släkt köper man bara julklappar till barnen. Innan vi fick vår son fick hennes brorson, som ensamt barn, typ hundra julklappar (jag överdriver nästan inte) och alla andra tittade på när hon öppnade. Så sjukt. Men det barnet är bortskämt på många sätt. Eller snarare, man köper kärlek tror jag...

 

[Rugge]

Tack till er som svarat.
Intressant att få andras syn på saken, oavsett vilken sida ni befinner er på.

En annan punkt som också väger tungt i sammanhanget är att det verkligen finns 0 entusiasm, eller glädje över klappar som de får. De typ sliter upp pappret, sen vidare till nästa, reflekterar inte ens över vad de fått av vem.

Och jag förstår också att det aldrig blir 100 % rättvist. Men om de hade lagt lite mer eftertanke och kanske köpt något med betydelse eller så, så hade jag kanske inte reagerat på samma sätt.

Det kommer bli förslag julklappsspelet, eller att vi helt enkelt skippar klapparna.
Födelsedagar är en annan sak

 

[corzette]

Jag slutade ge min systers barn 6 (SEX) stycken .... presenter för länge sen... Jag har inga och kommer aldrig skaffa heller... De får alltså varken födelsedagspresent eller julklapp av mej, nu med sambo som har syskon med barn så går vi på samma linje där... Vi köper helt enkelt inget till någon. Alla som vill ge gör det av egen vilja med omtanke, kommer man tomhänt är man LIKA välkommern och omtyckt ändå... Å andra sidan åker jag inte på syrrans barns födelsedagar heller... Kommer jag ihåg får de ett grattis på sms/fb för de som har tel/fb annars inte ens det... Men som sagt med 6 barn är det ingen "big deal" med födelsedagar...

På Julafton kör vi dock julklappsspelet med typ 50 kr som max. Men då varierar sakerna i paketen från 10 kr till 200 ändå men det vet man ju först när man "vunnit" paketet och öppnat det. Sen kommer förvisso omgång 2 när man får sno av andra å då vet vad som finns...
Hade aldrig spelat det men köpt lite olika saker som va typ 30 kr / st och mina saker va en del av de som bytte ägare mest (kul grej att spela men bör kanske spelas utan barn... ) ...

 

[Lager]

En annan punkt som också väger tungt i sammanhanget är att det verkligen finns 0 entusiasm, eller glädje över klappar som de får. De typ sliter upp pappret, sen vidare till nästa, reflekterar inte ens över vad de fått av vem.

Fast det är ju inte så konstigt om de får mängder presenter/klappar samtidigt. Allt går ju in i vartannat tillslut och särskilt yngre barn hinner knappt processa vad som händer.

Minns några jular där julklappssäcken kommer in och det är verkligen såna absurda mängder prylar... Varje barn sitter med tjugo+ presenter från mor- och farföräldrar, från föräldrar, från syskon, från moster/faster/farbror/morbror, från kusin, från grannen.... Det blir löjligt tillslut. Barnen förstår inte riktigt vad de fått, och majoriteten av grejerna hamnar snabbt på en hylla och sedan på second hand eller på tippen.

Tycker julklappsspelet är super, det minskar shoppinghysterin och sopbergen. Sedan förstår jag att det är smidigt att gå ihop och köpa gemensamt om barnen behöver något dyrt, typ nya ridstövlar eller en X-box, ett fint brädspel, eller nåt sådant som kanske inte är jättelätt att ha råd med till vardags.

 

[Badger]

I min sambos släkt köper man bara julklappar till barnen. Innan vi fick vår son fick hennes brorson, som ensamt barn, typ hundra julklappar (jag överdriver nästan inte) och alla andra tittade på när hon öppnade. Så sjukt. Men det barnet är bortskämt på många sätt. Eller snarare, man köper kärlek tror jag...

Jo håller med. Jag inbillar mig liksom att det för mig inte känns helt ok att bara barnen får presenter, att det inte är riktigt nyttigt för dem. Men jag vet inte riktigt varför jag tycker det. Bättre om barnet får kanske fem paket totalt och de vuxna två eller något, så som det blir om barnet också ger bort julklappar, inte bara får dem.

Jag minns ju tydligt till exempel att farmor älskade julklappar och var väldigt glad över dem. Det gav en extra dimension av att julen var för alla.

 

[tara]

Jul är en konstig tradition när det blir såhär. Min svåger hade problem att ens träffas på någon annan dag än julafton i syfte att just för att undvika julklappshetsen. Är just julafton så viktig för ickeaktiva kristna, uttalade agnostiker, eller jag tror att det var min åsikt som skulle bannas. Om jag inte är intresserad av traditionen av berg av köpegods kunde han inte ha respekterat det då?

Jul ska vara en glädjens tid. Varför är girighet ens en del av det. Nu blir ju jag och ts också giriga för vi vill undvika eländet helt egentligen.

 

[Amha]

Skitit i julklappar. Utan tvekan. Julklappshetsen är fruktansvärd. Jag tycker det vore jättekonstigt att köpa saker till min egen unge och ge i annans namn. Varför inte bara lära barnen från början att man inte MÅSTE ge julklappar till alla, och att alla inte ger julklappar till en själv heller?

Vi ger ingenting till ingen. På min sida släkten har vi sedan 15 år inte gett vuxna klappar, utan bara barnen. Jag lessnade på att ungarna (en hög med syskonbarn) inte ens visste vem klapparna kom ifrån och inte tackade, och slutade helt ge. Jag har sedan ett par år tillbaka varit mycket principfast i att jag inte närvarar vid julklappsutdelning. En av mina bröder har känt likadant. Det har varierat från att vi har gått promenader när utdelningen sker, till att vi faktiskt åkt hem tidigare, till att utdelningen skett sist av allt så vi har kunnat smita smidigt därifrån, till att utdelningen av klappar sker hemma hos envar. Det har inte varit en stor grej, inga sura miner, utan respekterats - så vitt jag vet.

Min fästmans sida av släkten är mer julklappsvänlig och där försöker jag gå ifrån och typ ringa julhälsningar till min släkt ner de delar.

Ytterligare ett alternativ är ju att diskutera en gemensam maxgräns för varje barn, och då hålla sig lågt (typ 50-100 kr).

Åh, det finns fler som jag

Jag hatar att köpa saker för att man ska. Vi skippar ibland helt att köpa presenter. Jag har suttit på utdelningar som tagit timmar hos släktingar. Det kanske är jättekul om man får saker man behöver men ärligt talat, hur ofta får man det i såna mängder? Det är nu utbytt mot nåt spel och så köper vi till barnen om det är nåt de behöver. Det är inte ens varje år vi köper julklappar/födelsedagspresent åt våra egna, om vi firar med andra som ger dem något. Om de inte behöver något, varför ska vi när de ändå får paket av andra? Vår äldsta är 7 och förvisso väl medveten om konsumtionens nackdelar men samtidigt är det ju roligt att få paket så något som kommer till användning brukar vi försöka styra upp om vi är ensamma på födelsedagen/julafton.

@Rugge ärligt talat, du kanske borde släppa siffrorna som läggs totalt/familj? Tanken har aldrig ens slagit mig att det är något man ska tänka på. Har alltid tänkt att det är räknat per barn, inte per familj. Tror iofs aldrig att vi pratat om summor när vi firat med andra sedan jag blev vuxen. Jag köper iofs inget om jag inte känner att wow. Det här skulle passa den personen så jag kanske inte ska säga nåt ;p

 

[Amha]

Kom att tänka på hur det var ett år på 90-talet när en annan var liten. Ett år var riktigt fattigt och julklapparna var små och billiga. Den bästa presenten var en byggsats man limmade ihop som lillebror fick. Den presenten involverade hela familjen och det var en mysig jul där vi spenderade tid med varandra.

Med det i bakhuvudet köpte jag för något år sedan eller två något litet pyssel till barnen (ett år när barnen hade allt de behövde osv) och till hela familjen ett gammalt klassiskt, begagnat, brädspel (Råttfällan) som vi kunde spela ihop. Minstingen var väl typ 3 år eller nåt då. Alla spelade och vi hade trevligt. Det behöver inte vara mer avancerat. Kan tillägga att Råttfällan är spelet som åker fram när vi ska hitta ett spel alla känner igen och kan spela, med eller utan besök hemma de flesta uppskattar det.

 

[Enya]

Kom att tänka på hur det var ett år på 90-talet när en annan var liten. Ett år var riktigt fattigt och julklapparna var små och billiga. Den bästa presenten var en byggsats man limmade ihop som lillebror fick. Den presenten involverade hela familjen och det var en mysig jul där vi spenderade tid med varandra.

Med det i bakhuvudet köpte jag för något år sedan eller två något litet pyssel till barnen (ett år när barnen hade allt de behövde osv) och till hela familjen ett gammalt klassiskt, begagnat, brädspel (Råttfällan) som vi kunde spela ihop. Minstingen var väl typ 3 år eller nåt då. Alla spelade och vi hade trevligt. Det behöver inte vara mer avancerat. Kan tillägga att Råttfällan är spelet som åker fram när vi ska hitta ett spel alla känner igen och kan spela, med eller utan besök hemma de flesta uppskattar det.

Jag har älskat Råttfällan sedan jag spelade första gången som 6 år gammal! Vi har två varianter här hemma och många andra spel, jag köper julklappar till mina barn alternativt ger dem pengar men jag köper också en familjejulklapp varje år och det är ett spel vi ska spela, vi älskar att spela spel! I en värld av tv-spel och mobile och datorspel sä är kortspel och brädspel så mycket mysigare!

 

[gul_zebra]

Jag förstår inte varför en ska blanda in totala summor på klappar per barnaskara alls. Det är väl barnen som individer som får klapparna? Det är väl mellan individerna det borde vara hyggligt rättvist?

Själv har jag varken barn eller syskonbarn så här är det en ickefråga, men när jag växte upp öppnade vi klappar hemma innan vi åkte iväg på firande. Väl på firandet hade mina och mina kusiners föräldrar kommit överens om att ta med 5 klappar/barn (till sina egna, de köpte inte åt varandras barn) för att vi skulle få lika många paket av tomten utan att det blev orättvist. Jag upplevde aldrig någon orättvisa och tror inte att de andra gjorde det heller, och inte heller blev det något berg av julklappar.