Dagens mest otacksamma inlägg

[mandalaki]

Fast är det inte lite udda att lära barnen att man bara får och aldrig ger?

Jag ser nog inte julklappandet som en pedagogisk uppvisning. Men om jag gjorde det skulle jag ju lika gärna kunna tänka att det barnen lär sig är att barnen får.

Fast jag tror inte att barnen lär sig något alls på jul, de är för stirriga på grund av alla julklappar.

 

[lil-sis]

Barnbarnen får pengar (så gjorde alltid mormor och farmor. Jag älskade det) och sedan när de blir äldre tänkte vi att det är roligare om släkten hjälps åt och köper något dyrare som barnet faktiskt vill ha.

 

[Badger]

Jag ser nog inte julklappandet som en pedagogisk uppvisning. Men om jag gjorde det skulle jag ju lika gärna kunna tänka att det barnen lär sig är att barnen får.

Fast jag tror inte att barnen lär sig något alls på jul, de är för stirriga på grund av alla julklappar.

Tjaa när ska de ge bort presenter då?

A hoppar ju av glädje när vi öppnar hans paket till oss (som han köpt med sin farmor, vi skickat med pengar), han är jätteglad och minns långt senare vad han gav. Det är ju en jättespännande del av julklappsutdelningen och se när andra får vad man själv gett eller gjort och tackar och blir glada.

Jag tänkte mig att de inte skulle vara stirriga av alla julklappar utan att alla kunde få några.
När man var liten fick ju självklart farmor julklappar av både mig och mina föräldrar och sina övriga barn och barnbarn. Kanske en teckning eller ngt man drejat från barnbarn och böcker från vuxna.

Det är ju inte som att mina småbröder, en är 18, börjat ge julklappar eller födelsedagspresent till sin systerson nu bara för att de är 18 och han 6 det gör deras mamma än idag. De gav inte som små och ger inte som stora till små.

 

[mandalaki]

@Badger Att ge presenter till födelsedagar tycker jag brukar vara en lugnare tillställning än julklappsutdelningen.

 

[Badger]

@Badger Att ge presenter till födelsedagar tycker jag brukar vara en lugnare tillställning än julklappsutdelningen.

Antar det beror på omständigheterna. Men det är ju något paket till bara i en hög ändå, inte så mycket besvär för tomten men glädje för barnet. A får ge till föräldrar och farmor och mormor.

 

[mandalaki]

Antar det beror på omständigheterna. Men det är ju något paket till bara i en hög ändå, inte så mycket besvär för tomten men glädje för barnet. A får ge till föräldrar och farmor och mormor.

Alltså det här spåret började med att det framställdes som en rättvisegrej - att TS (eller jag) inte hade barn men förväntades att ge barn i familjen julklappar trots att vi själva inte fick julklappar.

Och det var den rättviseaspekten som jag argumenterade om. Inte hur kul det kunde vara för barnen att ge och framför allt inte hur mycket besvär det innebar för tomten.

Jag är jätteglad när julklappshysterin begränsas - t ex genom att jag ger även om jag inte får "tillbaka".

 

[Hyacinth]

Tänkt lite till.

De flesta i vår närhet frågar faktiskt vad BARNET önskar sig. Vi tipsar om typ av bok, favoritfärger mm. Ibland vill nån ha konkreta tips och då brukar jag föreslå 3-4 olika böcker som jag vet är populära.
Ger vi andra barn brukar jag kolla av med föräldrarna vad barnen gillar (pyssel, lego, böcker) för att inte hamna helt fel. Men jag har aldrig råkat ut för att någon sagt: detta ska du köpa.

Mina föräldrar har sen BARNET föddes gett vinterkläder i födelsedagspresent, otroligt bra och uppskattat.

Det är gåvor, den som ger menar väl. Att vår 7-åring sen har ett minst sagt ljummet intresse för att brodera korstygnstavlor med domherrar på ser jag som ett mindre problem. Den som ger känner uppenbart inte BARNET och gör heller inget åt det, eller har inget intresse av att försöka ta reda på vad som skulle uppskattas.

Jag ser det som ett större problem att ge "för att man ska" än att sakerna går sönder men ändå har blivit uppskattade.

Förra året fick BARNET en get. Den hamnade i Afrika nånstans. Det var suveränt och gick att förklara, tunnelbanan och nyheter är ju tapetserade med bilder på människor i behov av hjälp.

 

[Badger]

Alltså det här spåret började med att det framställdes som en rättvisegrej - att TS (eller jag) inte hade barn men förväntades att ge barn i familjen julklappar trots att vi själva inte fick julklappar.

Och det var den rättviseaspekten som jag argumenterade om. Inte hur kul det kunde vara för barnen att ge och framför allt inte hur mycket besvär det innebar för tomten.

Jag är jätteglad när julklappshysterin begränsas - t ex genom att jag ger även om jag inte får "tillbaka".

Ok, jo det kan man absolut se på både ena och andra sättet helt rimligt.

Dvs det är ju helt upp till en själv om man tycker att det är ok att ge barnen julklappar och inte själv få några, ens av deras föräldrar eller av sina föräldrar.

Det tycker jag känns helt normalt, dvs om man är faster, äldre storasyster, att man ger paket till barnen men inga får från barnen. Det är ganska hårt om man skulle tänka sig att barnen skulle ge alla vuxna julklappar bara för att de får julklappar av alla vuxna (det var ett envist slit som liten att hitta julklappar till farbror Z och tant Y.) Det var mer en tanke att en eller två julklappar (totalt) kan man även låta ett barn få ge bort.

(till nuvarande jul verkar vi mest ta med våra egna klappar inom familjen och byter dem medan andra byter sina. Dvs vi ger inga till min mans brors frus föräldrar och syskon och syskonbarn, eller ens till brorsbarnet, avtalat.)

 

[purity_666]

Man kan ju alltid ge bort det man inte vill ha. Röda korset tar emot, det går sändningar utomlands, boende för flyktingar osv. Eller till en kompis.

 

[lil-sis]

Ok, jo det kan man absolut se på både ena och andra sättet helt rimligt.

Dvs det är ju helt upp till en själv om man tycker att det är ok att ge barnen julklappar och inte själv få några, ens av deras föräldrar eller av sina föräldrar.

Det tycker jag känns helt normalt, dvs om man är faster, äldre storasyster, att man ger paket till barnen men inga får från barnen. Det är ganska hårt om man skulle tänka sig att barnen skulle ge alla vuxna julklappar bara för att de får julklappar av alla vuxna (det var ett envist slit som liten att hitta julklappar till farbror Z och tant Y.) Det var mer en tanke att en eller två julklappar (totalt) kan man även låta ett barn få ge bort.

(till nuvarande jul verkar vi mest ta med våra egna klappar inom familjen och byter dem medan andra byter sina. Dvs vi ger inga till min mans brors frus föräldrar och syskon och syskonbarn, eller ens till brorsbarnet, avtalat.)

Jag tänker att man kanske kan fråga barnen "vill ni ge något till farmor/mormor/morbror/osv", att mm hjälper lite på traven sas.

 

[Badger]

Jag tänker att man kanske kan fråga barnen "vill ni ge något till farmor/mormor/morbror/osv", att mm hjälper lite på traven sas.

Jo absolut. A är ju så liten (6 i år), jag har tidigare i alla fall tagit honom till en affär (med många prylar för ca X kronor som kan passa mottagaren) och sagt att han får köpa någonting till farmor och mormor för ca X kronor (det vet han såklart inte hur mycket det är exakt) och sedan har vi diskuterat lite prylar och om det passar budgeten eller inte. Och ja det brukar inte vara jättevackra saker förra året fick vi koppar med Uppsala domkyrka, som han gillar, men han har varit bestämd och väldigt nöjd.

I år har jag försökt uppmuntra pärlplatta starkt men inte riktigt fått gehör så det blir nog samma sak igen (Morfar och farfar har varit strukna från listan hittills men morfar kommer väl upp framöver kanske.).

 

[Sar]

Ok, jo det kan man absolut se på både ena och andra sättet helt rimligt.

Dvs det är ju helt upp till en själv om man tycker att det är ok att ge barnen julklappar och inte själv få några, ens av deras föräldrar eller av sina föräldrar.

Det tycker jag känns helt normalt, dvs om man är faster, äldre storasyster, att man ger paket till barnen men inga får från barnen. Det är ganska hårt om man skulle tänka sig att barnen skulle ge alla vuxna julklappar bara för att de får julklappar av alla vuxna (det var ett envist slit som liten att hitta julklappar till farbror Z och tant Y.) Det var mer en tanke att en eller två julklappar (totalt) kan man även låta ett barn få ge bort.

Det känns ju helt normal att man som vuxen inte får något från barn som man ger klappar (förutom sina egna där det kanske kommer något slöjdalster eller teckning). Men jag tycker nog att det känns lite otänkt från föräldrars sida att ge till alla sina vuxna barns "andra led", dvs barnbarn, men aldrig ge något till ett av sina vuxna barn eftersom det barnet är barnlöst.
Min sambos syskon fick barn långt innan honom och där gjorde hans föräldrar så att han fick en julklapp värd ungefär de summor de gav till barnbarnen. Det tycker jag känns väldigt rättvist

 

[Sar]

Något blev fel i inlägget ovan, min text blev liksom inbäddad i citatet...

 

[Badger]

Något blev fel i inlägget ovan, min text blev liksom inbäddad i citatet...

Jo jag håller med egentligen, men jag kan också se den andra sidan, dvs att man inte förväntar sig att små barn ger julklappar till faster.

Att mamma ger julklapp till dotter tycker jag känns ganska självklart ändå. Men tydligen tycker inte alla det. Mamman kanske inte inser att julklappen till barnbarnet ger glädje även till barnbarnets föräldrar som slipper köpa nya kläder eller den där legosatsen eller vad det nu kan vara själva och det därmed faktiskt är en julklapp även till dem.

 

[Lipperta]

Har inte läst hela tråden.

Jag tycker de är dom som är löjliga, ingen får köpa dyrare än dom. Hade någon i mmin familj sagt något så löjligt hade jag köpt den dyraste leksaken jag hade råd med OCH lämnat prislappen kvar.
Herregud vuxna människor som beter som som ungar. Alla ska väl köpa vad de vill (eller?)
SJÄLVKLART blir barnen ledsna när saken går sönder.

Finns det ingen chans att prata med dom antigen komma med en lösning eller be dom dra någonstans?

Jag kanske är otrevlig men jag har inte tid med folk som bara tjafsar eller drar min energi på det viset.

 

[MJLee]

Har man problem med givande och mottagande av presenter kan man alltid hänvisa till allvetande Magdalena Ribbing, hon har svaret på (nästan) allt Just det här med presenter kommer upp regelbundet i hennes frågespalt. Älskar att läsa den och se vad personer oroar sig över.

Själv har jag fått mycket teckningar, lite sneda och vinda skålar, små fat, pärlplattor, ett målat skrin, julgransprydnader, saker jag inte riktigt vet vad det är och annat från syskonbarnen. Urgulligt, jag sätter upp alla teckningar på kylen med magneter och tar sedan ner dem diskret när jag får nya.

Tycker att det är mycket roligare för alla att få något som gjorts själv, barnet är stolt och glad och jag upplever det som mycket mer personligt och roligt. När de växt ur den åldern så blir det något litet, en grytlapp med en katt på eller liknande. Men ja, inte alls lika roligt och uppskattat av båda. Många teckningar på en liten brun katt blir det alltid!

 

[Heulwen]

@Mirre Du känner naturligtvis till deras ekonomi bättre än mig men en anledning att de klagar på att andra köpt dyrare julklappar än de själva tänker jag kan tala för något sorts dåligt samvete ändå. Kanske har de inte råd till mer? Eller så är de förstås bara snåla och vill inte framstå som det när andra köper dyrare grejer.

Och separat från ditt inlägg: Själv tycker jag det är galet att barn får så mycket julklappar/presenter, de drunknar i dem, sliter upp ett paket efter ett annat och slänger de på hög. Det känns riktigt tråkigt, både för att barnen inte har koncentrationsförmåga nog att uppskatta och ta in allt på en gång och även ur miljösynpunkt där vi konsumerar alldeles för mycket. Nog skulle det räcka om ett barn fick en/ett par genomtänkta klappar som den har förmåga att glädjas åt och vi skänkte resten av pengarna till mindre bemedlade barn.

Jag har återigen gått ut med att jag helst önskar mig pengar till välgörenhet, det lär sluta som vanligt med att jag får något inte speciellt uppskattat bara för att mottagaren tycker det är roligare så ...

 

[Sar]

Jo jag håller med egentligen, men jag kan också se den andra sidan, dvs att man inte förväntar sig att små barn ger julklappar till faster.

Där är vi helt överens.

Att mamma ger julklapp till dotter tycker jag känns ganska självklart ändå. Men tydligen tycker inte alla det. Mamman kanske inte inser att julklappen till barnbarnet ger glädje även till barnbarnets föräldrar som slipper köpa nya kläder eller den där legosatsen eller vad det nu kan vara själva och det därmed faktiskt är en julklapp även till dem.

Precis, blir rätt tydligt om man ser det i varje barns "familjegren".

 

[Efwa]

Jag har aldrig haft några restriktioner angående presenter till mina barn. Det får vara hur billigt skit som helst eller dyrt till tusen. Jag är glad att någon tar sig besväret att åka och köpa en present som de tror (eller vet) att barnet gillar.
Man köper efter förmåga och är barnet ungt så ser de sällan skillnad på inköpspris och dömer inte. Att man får något man vill ha är det viktigaste. En blå kartong kan vara viktigare än en X-box ganska långt upp i åldrarna.

Det är på något sätt det som är just present; att få något onödigt men roligt som man aldrig får annars. Det är det som är spänningen, det roliga och det fantastiska med presenter.
Att man inte kan få allt man vill ha är en sak. Att sakerna går sönder efter tre dagar är ju något man får förklara för barnen; att om man väljer saker som är billiga och som lockar med reklam så är det troligt att man inte får ha den länge. En lektion i förgänglighet och pengars värde utan att döma eller stå med pekfingret före de får presenten. Varför är det dåligt? Egen erfarenhet slår det mesta. Varken mor- eller farföräldrar eller för övrigt andra får skit eftersom barnen själva valde.

Jag fick alltid av min farmor och farfar, upp till ca 10 års ålder, en filmrulle med femmor och det enda jag kände då var att de inte ens orkade gå till en affär och välja ut en skitpresent de trodde jag gillade för 50:-. Inte en enda gång under de 10 åren.
På den tiden var inte pengar eller presentkort något man gav så det var inte ett alternativ eftersom leksaksaffärer och stora köpmarknader inte var så utbrett att man kunde ta med egna pengar och handla det man ville ha.

 

[Monkie]

Det är på något sätt det som är just present; att få något onödigt men roligt som man aldrig får annars. Det är det som är spänningen, det roliga och det fantastiska med presenter.

Jag håller med, det tycker jag ofta glöms bort!