Dagistider!

[Britta68]

Sv: Dagistider!

Om man vill minska förskoletid för att barnet inte fixar så långa dagar på förskolan så har den andra föräldern bättre möjligheter att gå ner i arbetstid? Eller kan flexa sin arbetstid?
Eller så kan kanske en släkting hämta barnet tidigare, visserligen får man inte själv mer barntid men barnet får troligtvis en lugnare miljö.
Eller köra ihop med en förskolekompis där man kan ta med båda barnen hem?

Jo jag och min man flexar, flexar så åtm jag håller på och slå knut på mig själv . Min mamma och pappa har sonen en dag i veckan så han har bara 4 dagar på dagis, 8 timmar / dag. Jag jobbar undan med turbofart och har nästan bränt ut mig här på vintern för att hinna med allt....medan mina (manliga) kollegor jobbar långa dagar och kvällar och helger .
Sånt är arbetslivet inom industrin just nu.

 

[Sar]

Sv: Dagistider!

Men om alla andra barn går hem tidigt (vilket ju verkar vara normen i tråden), så borde det väl bli lugnare på dagis de sista timmarna, eller? Och alltså inte lika hemskt att vara där för barnen?

Det blir definitivt lugnare på em, färre barn och färre personal. Men det utesluter inte ändå att barnet är väldigt trött och slut just för att det varit full rulle under dagen och kanske är barnet också ledset för att bästisen åkt hem och blivit hämtad av sin förälder?! Att vara ensamt kvar med fröken en timme efter att andra åkt hem (kanske inte heller ens egen fröken) är inte alltid toppenproppen.

Sedan tycker åtminstone inte mina barn att det är hemskt på förskolan när det är som mest aktiviteter utan de trivs väldigt bra (men det är ju ytterst individuellt, andra kanske tycker att det är alldeles för stökigt).
Men jag märker ändå stor skillnad på barnen en dag när de hämtas två jämfört med kl fem, de mår helt enkelt betydligt bättre och vårt umgänge på kvällen blir av bättre kvalité eftersom de orkar umgås.

 

[Sar]

Sv: Dagistider!

Jo jag och min man flexar, flexar så åtm jag håller på och slå knut på mig själv . Min mamma och pappa har sonen en dag i veckan så han har bara 4 dagar på dagis, 8 timmar / dag. Jag jobbar undan med turbofart och har nästan bränt ut mig här på vintern för att hinna med allt....medan mina (manliga) kollegor jobbar långa dagar och kvällar och helger .
Sånt är arbetslivet inom industrin just nu.

Vad tufft det låter, jag hoppas att ni hittar ngn rimlig nivå där det fungerar för er alla!

Mina kusin hade en farmor som hämtade barnen vid 2-tiden på onsdagen och sedan sov barnen över och hon lämnade nästa dag. Perfekt för kusinen med fru som passade på att ömsom jobba in tid om de låg efter, ömsom använda kvällen till att gå ut och äta eller fara på bio tillsammans.

 

[kamomillo]

Sv: Dagistider!

Men om man, som jag, har min älskling på dagis 7-8 timmar, tycker ni då att jag inte borde skaffat henne alls? Jag menar, barn som går 10-11 timmar måste ju vara sjukt sällsynt?

Vi har mycket ledigt också, mycket tid ihop två och två samt tre, och tror att vi är en lycklig liten familj. Vi har långa somrar, jular etc också. Men jag får ju dåligt samvete av den här tråden

Inte är det meningen att ge dåligt samvete!!!!!
Men... det finns föräldrar som inte har en susning om hur barnens dagar ser ut. som har orimliga krav på personalen, och som inte förstår skillnaden på om barnen "trivs" eller om det är så att barnen inte har någon annan verklighet

Vi som värnar om barnen måste få säga hur vår arbetsplats ser ut, utan att för den skull vara en finne i arslet på föräldrarna!
Alla andra yrkesgrupper kan ju säga att dom har för mycket på jobbet... Men vi I barnomsorgen får inte säga något? då klagar vi i onödan, vi ger dåligt samvete, vi borde byta yrke....

Jag tror att långa ledigheter, och engagerade föräldrar kan uppväga mycket. Och vet du/ni att det känns bra i familjen så LITA PÅ DEN KÄNSLAN!!!

* Jenny *

 

[Britta68]

Sv: Dagistider!

Vad tufft det låter, jag hoppas att ni hittar ngn rimlig nivå där det fungerar för er alla!

Mina kusin hade en farmor som hämtade barnen vid 2-tiden på onsdagen och sedan sov barnen över och hon lämnade nästa dag. Perfekt för kusinen med fru som passade på att ömsom jobba in tid om de låg efter, ömsom använda kvällen till att gå ut och äta eller fara på bio tillsammans.

Ja det hoppas jag också. Deltid 80% gjorde för min del bara saken värre- jag skulle i praktiken jobba undan allt på mindre tid och mindre lön. Jag tror det skulle funka bättre om fler (läs män) skulle jobba 80%, så att det skulle vara mera standard att man är ledig en dag i veckan.
Men jag gör det jag hinner på mina 8 timmar och det måste räcka.

Och mina föräldrar har varit guld värda, fattar inte hur folk får ihop det utan "nätverk"!

 

[Mabuse]

Sv: Dagistider!

Men det handlar ju inte om det, utan snarare att om jag jobbade med att ta hand om barn, men samtidigt var av den uppfattningen att den miljö jag kunde erbjuda dem var så dålig att jag bara kunde avråda föräldrar från att lämna barnen hos mig, så skulle jag nog allvarligt fundera på om jag kanske hellre borde jobba med något annat.

Att man sedan för en dialog med föräldrarna på sin arbetsplats i de specifika fall där man tycker barnen inte verkar trivas på dagis och borde gå kortare dagar är en sak, men därifrån att gå ut med en allmän rekommendation till alla föräldrar att undvika dagis så mycket de kan, för sina barns bästa, är steget rätt långt i min värld.

Jag kan ju dra en parallell till mig själv - om jag tyckte universitetsstudier var så undermåliga, baserat på min åsikt om min egen undervisning, att mitt bästa råd till blivande studenter vore att undvika högre studier om de har möjlighet - då skulle jag nog allvarligt fundera på om jag borde jobba med något annat istället. Därför blir det lite märkligt för mig när människor som har som yrke att jobba på dagis har så låg uppfattning om sig själva och sin verksamhet att deras bästa råd till föräldrar är att "Undvik oss om ni rimligtvis kan, barnen far illa om ni lämnar dem hos oss!".

Sen är man ju som sagt fler i familjen, och alla ska trivas. Ingen blir lycklig av att veta att föräldrarna offrat sina drömmar och förhoppningar för en, lika lite som jag vill att min partner ska offra det han har kämpat för och drömt om för mig. Jag gick hos en rätt usel dagmamma tills jag var fyra, men aldrig att jag velat att min mamma gjort den personliga och ekonomiska uppoffringen att hon offrat yrkeslivet och alla år hon lagt på utbildning för att vara hemma med mig istället. Snacka om skuldkänslor, om jag skulle behövt leva med att hon i trettio års tid fått tillbringa dagarna på ett jobb hon inte trivdes med, bara för att jag under ett par år skulle få ha det perfekt. Jag tycker inte det står i någon proportion till varandra - trettio år mot tre år.

 

[kamomillo]

Sv: Dagistider!

Men snälla du!
Jag hoppas att jag inte skrivit att jag avråder att barnen är på min förskola?
Jag försöker bara få lite förståelse från vår sida sett. På min förskola har vi inte problem med att föräldrar väljer karriär, vi i fjällen lever inte det livet.
Men jag är inte så insnöad att jag inte förstår andra förskolors arbetsmiljö.
Det finns massor av personal som sliter häcken av sig för att göra det så bra som möjligt på förskolan. HEDER ÅT DESSA!!!!

För mej får du jobba 24 timmar/dygn, och känna dej nöjd med det. Bara din magkänsla för att ni alla är nöjd med det livet känns rätt!
Herregud, jag har aldrig träffat ditt/dina barn, och skulle aldrig döma i allafall.

Men allt har 2 sidor, och jag tänker knappast byta jobb för att du fått för dej att jag inte vill umgås med barnen.
Det känns som om din åsikt är mer rätt än våran... Okey, jag är inte högavlönad, jag är inte högutbildad, jag kommer aldrig att bli rik på min pension, men jag älskar verkligen mitt jobb. Och om jag så skulle vinna miljoner skulle jag vilja behålla jobbet!!!!!

* Jenny *

 

[Snurrfian]

Sv: Dagistider!

Men jag tror du missförstår, förskolelärare gör ett enormt jobb, men jämnför med en högskoleklass som måste dela klassrum med en annan klass i ett annat ämne och sedan kom och säg att det inte är ett problem? Oavsett hur mycket proffessorerna älskar sitt jobb så är det en arbetsmiljö som gör att det är ganska omöjligt att göra ett bra jobb.
Jag vet att det är problem på högskolesidan oxå, mamma har undervisat en del just nu och hon är rätt upprörd över den låga nivån på högskolan och att arbetsmiljön är väldigt dålig för lärare.

Jag tror att vi som föräldrar som använder oss av förskola skulle behöva betala lite mer, kräva att pengarna faktiskt går till förskolorna och att det blir mindre grupper, mer personal och då skulle nog fler av de barn som en eller annan andledning måste gå 10 timmars dagar kanske klara det bättre. Det behövs en höjning av själkänslan av förskolelärare, eller ja för alla lärare för att dra det längre, mer krav på att deras yrke faktiskt räknas, mer pengar till att göra ett bättre jobb redan från det är barnen är 1 år tills de går ut skolan.

Men jag personligen har fortfarande svårt att förstå varför en del skaffar barn när de egentligen inte har tid med sina barn mer än någon timme på helgen mellan hästen, hundträningen och kompisträffarna... Oavsett hur bra förskolan är och barnen stortrivs så har jag ändå skaffat barn för att jag vill umgås med mina barn, jag kanske inte vill vara hemma på heltid, så mycket klarar jag inte av att aktivera dem, men som vi har det just nu är det perfekt. även om barn just för ögonblicket hellre spelar tvspel än pratar med mig så har jag ändå hunnit få höra vad de har gjort under dagen, tittat på vad dottern hade med sig hem från skolan och ätit mellanmål tillsammans.

 

[ako]

Sv: Dagistider!

Fast HALLÅ, det är ju INGEN som har sagt att dagis är "hemskt och dåligt" som du vill ha det till. Däremot är det flera- däribland Kamomillo o Brandgul som båda är förskollärare- som menar att det inte är optimalt att låta mycket små barn, upp till 3-4 års ålder, vistas mycket långa dagar hela veckan på dagis. Måste du se allt så enormt svart eller vitt när du argumenterar? Det finns många nivåer mellan att vara hemmafru/man till att båda föräldrarna jobbar 100% och dessutom med exkt samma arbetstider (jobbar man lite olika tider kan ju dagistiden minskas OCH tiden med föräldrarna ökas), det måste du väl ändå fatta!?

AKO- som oxå har ett jobb hon gillar massor men förmånen att inte måsta jobba heltid.

 

[Mabuse]

Sv: Dagistider!

Är det svårt att förstå heltidsarbetande föräldrar även om du betänker att en nedgång i arbetstid innebär att man inte får behålla sitt yrke, utan byta till ett man trivs sämre med och som är sämre betalt?

Och nej, jag känner inte igen mig i din mammas beskrivning av högskolevärlden. Om jag tyckte min undervisning var så undermålig att mitt bästa råd till mina studenter vore att inte komma på mina seminarier, så skulle jag byta yrke, definitivt. Det finns alla möjligheter att göra ett utmärkt jobb, om man vill. Och naturligtvis alla möjligheter att vara en riktigt dålig lärare också, om man hellre vill det. Men skulle jag tycka att jag var det, så skulle i alla fall min åtgärd inte vara att fortsätta jobba som lärare och försöka avskräcka folk från att komma på mina lektioner för att de inte skulle ta skada, utan att försöka bli lite bättre på mitt jobb.

Ako: Är det en förmån att inte jobba heltid, är det inte snarare en tråkig nödvändighet? Du gillar ditt jobb massor, men har tyvärr inte möjlighet att jobba med det heltid?

 

[Mabuse]

Sv: Dagistider!

Men snälla du!
Jag hoppas att jag inte skrivit att jag avråder att barnen är på min förskola?
Jag försöker bara få lite förståelse från vår sida sett. På min förskola har vi inte problem med att föräldrar väljer karriär, vi i fjällen lever inte det livet.
Men jag är inte så insnöad att jag inte förstår andra förskolors arbetsmiljö.
Det finns massor av personal som sliter häcken av sig för att göra det så bra som möjligt på förskolan. HEDER ÅT DESSA!!!!

För mej får du jobba 24 timmar/dygn, och känna dej nöjd med det. Bara din magkänsla för att ni alla är nöjd med det livet känns rätt!
Herregud, jag har aldrig träffat ditt/dina barn, och skulle aldrig döma i allafall.

Men allt har 2 sidor, och jag tänker knappast byta jobb för att du fått för dej att jag inte vill umgås med barnen.
Det känns som om din åsikt är mer rätt än våran... Okey, jag är inte högavlönad, jag är inte högutbildad, jag kommer aldrig att bli rik på min pension, men jag älskar verkligen mitt jobb. Och om jag så skulle vinna miljoner skulle jag vilja behålla jobbet!!!!!

* Jenny *

Så varför är det illa och obegripligt om föräldrar jobbar heltid?

Det är ju det jag vänder mig mot. Du skriver ju själv att du inte känner några föräldrar som verkligen satsar på sitt jobb. Att satsa på jobbet betyder inte alls att man gör karriär (för det krävs lite mer än att jobba heltid, åtminstone i min bransch ), det betyder att man lägger tillräckligt med krut på jobbet för att inte bli av med det. Jag vet inte om jag skulle kalla det karriär så fort någon försöker att inte bli långtidsarbetslös?

Olika yrken ställer olika krav, om du trivs med ditt jobb så förstår du säkert också att om folk ställde krav på dig som gör att du inte kunde fortsätta med ditt yrke utan fick ta något helt annat och sämre betalt, så skulle du kanske också tycka att det var ett högt pris att betala? Förstå att alla människor inte har samma villkor i sitt yrkesliv som du. Du vill ju inte heller byta yrke skriver du, varför måste andra föräldrar göra det?

Det finns för övrigt massor av människor överallt som försöker göra sitt bästa på sitt jobb, det är inte unikt för just förskolelärare.

Det jag vänder mig emot är inte att andra jobbar deltid för att vara hemma, det är den i tråden flera gånger uttalade åsikten att det är obegripligt hur man kan skaffa barn och låta dem gå långa dagar på dagis. Är inte det lite värderande? Jag kan förstå de som väljer deltid, då borde väl de som jobbar deltid kunna förstå dem som väljer att jobba heltid?

 

[Mitten]

Sv: Dagistider!

Det jag vänder mig emot är inte att andra jobbar deltid för att vara hemma, det är den i tråden flera gånger uttalade åsikten att det är obegripligt hur man kan skaffa barn och låta dem gå långa dagar på dagis. Är inte det lite värderande? Jag kan förstå de som väljer deltid, då borde väl de som jobbar deltid kunna förstå dem som väljer att jobba heltid?

Det här + kommentaren om att mamma och pappa också måste må bra sammanfattar mitt tänk i frågan också.

Jag VET att det bästa vore 5-6 timmar på förskolan. Nu kan hon få gå 8. Jag märker att hon är tröttare. Men för att vårt livspussel skall gå ihop blir det såhär vissa dagar. Vi har hjälp av farmor/farfar vissa dagar och det hjälper enormt. Och jag tycker att de extra timmarna på dagis är den bästa vägen för oss som familj, som helhet, att gå.

 

[Mitten]

Sv: Dagistider!

Jag måste också få tillägga att jag är SÅ tacksam mot "mina" förskolelärare som gör ett underbart och fantastiskt jobb, och det är tack vare dem som det här går runt alls. Om jag på något sätt skrivit ner personalen var det helt oavsiktligt, jag beundrar dem massor
Min dotter älskar dem. Och jag vill bara krama dem varje gång jag ser dem. Fantastiska människor !!

 

[Sunshine]

Sv: Dagistider!

Det jag vänder mig emot är inte att andra jobbar deltid för att vara hemma, det är den i tråden flera gånger uttalade åsikten att det är obegripligt hur man kan skaffa barn och låta dem gå långa dagar på dagis. Är inte det lite värderande? Jag kan förstå de som väljer deltid, då borde väl de som jobbar deltid kunna förstå dem som väljer att jobba heltid?

Fast du visar valdigt lite forstaelse for dem som valt att ga ner i tid. Da har man inget roligt jobb, eller sa har man ett lagstatusjobb, eller sa ar man ojamnstalld. Sa later pa dig iaf

Kan du forsta att en del foraldrar - TROTS att de har ett jobb som de alskar ANDA valjer att ga ner i tid under en period for att fa mer tid med sina barn? Ar det fel att gora sa, i ditt tycke? For det later sa.
Det AR svart att fa livspusslet att funka, det kommer du sakert att marka sedan.

 

[Ishtar]

Sv: Dagistider!

kl

Hoppar in i tråden nu och har inte läst alla sidorna.
När min sambo är hemma går våran son 9-15 ungefär, en kanontid och det sambon inte hinnar få gjort på dagen kan han jobba färdigt någon annan kväll eller helg hemma, jobbar hemma. När han är bortrest på jobb, många veckor i sträck kan det bli, går sonen 7.30-16.00/16.30. 7.30-16.30 är tiderna avdelningen är öppen så jag har försökt ordna så han inte behöver byta till öppnings/stängningsavdelningen. Jag jobbar heltid och det är väldigt stressigt för mig att ordna detta schema. Jag hämtar bara en dag i veckan, resten hämtar mina fantastiska svärföräldrar och ger honom middag osv.

På min arbetsplats är vi 8 st i min grupp, varav 3 jobbar deltid. Jag skulle nog vilja/behöva gå ned till 75-80% men det är helt enkelt så att en deltidare är mycket mindre behövd och "uppskattad" eller vad man ska säga än en heltidare. En deltidare kan nästan aldrig sitta kvar nån halvtimma när det är otroligt mkt att göra, ofta har man en tid att passa som inte går att rucka på. De som jobbar över blir alltid heltidarna som sitter till stängning och mer när det behövs, det är ju vid dagens slut man upptäcker vad som inte hunnits med liksom.

Så jag ska försöka ett tag till, sen kanske jag får gå ned i tid veckorna sambon är bortrest, ta det månad för månad då. Inte så poppis hos arbetsgivaren kanske, man ligger väl kanske inte i topp inför löneförhandlingarna när man som småbarnsföräldrar hävdar sin rätt att gå ned i tid och mer eller mindre kräver det. För det kan vi ju. Det är lite svårt detta! Jag älskar mitt jobb och vill satsa på att få upp lönen mer, bli kvar länge och bli en högt uppskattad kollega och anställd. Men samtidigt vill jag få mer än 1,5 timma per vardagkväll med mitt barn. Hjälp...

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Dagistider!

Jag kan förstå de som väljer deltid, då borde väl de som jobbar deltid kunna förstå dem som väljer att jobba heltid?

Oj, kan du? Det har inte framgått i några av de trådar som jag har läst. Men eftersom du propagerar så hårt för att man ska göra det som passar en själv och familjen bäst så borde du ju rimligtvis ha förståelse för, och respektera de, som väljer att göra annorlunda än du.

 

[Snurrfian]

Sv: Dagistider!

Är det svårt att förstå heltidsarbetande föräldrar även om du betänker att en nedgång i arbetstid innebär att man inte får behålla sitt yrke, utan byta till ett man trivs sämre med och som är sämre betalt??

Den här diskussion har vi haft ett antal gånger nu i olika trådar och ja för mig är mina barn så pass viktiga att jag har valt att jobba med ett icke utmanande jobb som inte är mitt drömyrke, skulle jag jobba med mitt drömyrke så skulle familjeliv var väldigt svårt, alltså valde jag bort det eftersom familj för mig var viktigare, andra människor gör andra val, det är upp till dem, men för barnen skulle kan jag faktiskt tycka att det är renhårigare att inte skaffa barn alls om man nu känner att ett utmanande jobb är viktigare än sina egna barn. Åter igen jag förstår att det finns familjer där man inte har andra alternativ än att jobba heltid för att få ekonomin att gå ihop men de flesta som är i den situationen brukar önska att de hade mer tid för sina barn. Ang betalning så anser jag det ointressant, mitt drömjobb skulle inte ge mängder med pengar heller, men vi lever precis så som vi vill just nu, vi snålar inte på något vi vill ha, vi reser utomlands med barnen, vi har relativt ny bil för att barnen ska åka säkert osv.

Och nej, jag känner inte igen mig i din mammas beskrivning av högskolevärlden. Om jag tyckte min undervisning var så undermålig att mitt bästa råd till mina studenter vore att inte komma på mina seminarier, så skulle jag byta yrke, definitivt. Det finns alla möjligheter att göra ett utmärkt jobb, om man vill. Och naturligtvis alla möjligheter att vara en riktigt dålig lärare också, om man hellre vill det. Men skulle jag tycka att jag var det, så skulle i alla fall min åtgärd inte vara att fortsätta jobba som lärare och försöka avskräcka folk från att komma på mina lektioner för att de inte skulle ta skada, utan att försöka bli lite bättre på mitt jobb. ?

Var skrev jag att mammas undervisning var dålig? Hon fick dock lägga ner sin nivå på undervisning ett par nivåer för att alla skulle kunna hänga med och ta det till en grundnivå trots att det handlade om studenter som snart är färdiga för arbetslivet. Hon anser dock att de som arbetar på högskolan har stor press på sig och har för lite tid för sin förberedelser och rättningar, hon fick betalt per timme, de timmar som hon stod i salen och undervisade och sen ytterligare några timmar men det räcker inte långt för att gå igenom en tentor från 35 elever. Det kanske är bättre att vara fast anställd, just nu hoppar hon in på timme eftersom hennes kunskaper efterfrågas... Många av hennes vänner som undervisar på olika högskolor och universitet har sagt upp sig eller sjukskrivet sig för att de inte orkar med tempot och kraven. Visserligen börjar de bli äldre men man tycker ju ändå att arbetsmiljön ska vara så pass att man kan jobba kvar till pension.

 

[ako]

Sv: Dagistider!

Ako: Är det en förmån att inte jobba heltid, är det inte snarare en tråkig nödvändighet? Du gillar ditt jobb massor, men har tyvärr inte möjlighet att jobba med det heltid?

Det är enorm förmån tycker jag att kunna få en balans mellan arbete och fritid som passar ens livssituation. Dessutom finns det fler saker än mitt jobb sm jag gillar massor; jag gillar mitt barn, min sambo, våra hundar och jag gillar hästar och att träna dressyr. Med heltidsarbete och litet barn hade jag inte hunnit med mycket mer än att jobba och umgås med familjen, och dessutom hade L fått vara på dagis mer och tidigare.

Halvtid på mitt roliga jobb räcker definitivt för att jag ska känna att jag jobbar och är nöjd, för som sagt, även om jag har ett jobb jag aldrig skulle vilja byta bort så finns det mycket annat som oxå är viktigt, så JA, jag tycker verkligen det är en förmån att ha möjlighet till halvtid.

 

[Mabuse]

Sv: Dagistider!

Den här diskussion har vi haft ett antal gånger nu i olika trådar och ja för mig är mina barn så pass viktiga att jag har valt att jobba med ett icke utmanande jobb som inte är mitt drömyrke, skulle jag jobba med mitt drömyrke så skulle familjeliv var väldigt svårt, alltså valde jag bort det eftersom familj för mig var viktigare, andra människor gör andra val, det är upp till dem, men för barnen skulle kan jag faktiskt tycka att det är renhårigare att inte skaffa barn alls om man nu känner att ett utmanande jobb är viktigare än sina egna barn. Åter igen jag förstår att det finns familjer där man inte har andra alternativ än att jobba heltid för att få ekonomin att gå ihop men de flesta som är i den situationen brukar önska att de hade mer tid för sina barn. Ang betalning så anser jag det ointressant, mitt drömjobb skulle inte ge mängder med pengar heller, men vi lever precis så som vi vill just nu, vi snålar inte på något vi vill ha, vi reser utomlands med barnen, vi har relativt ny bil för att barnen ska åka säkert osv.

Så om man inte prioriterar på samma sätt som du borde man inte ha barn? Det var ju kanske inte så tolerant, eller särskilt förstående...

Var skrev jag att mammas undervisning var dålig? Hon fick dock lägga ner sin nivå på undervisning ett par nivåer för att alla skulle kunna hänga med och ta det till en grundnivå trots att det handlade om studenter som snart är färdiga för arbetslivet. Hon anser dock att de som arbetar på högskolan har stor press på sig och har för lite tid för sin förberedelser och rättningar, hon fick betalt per timme, de timmar som hon stod i salen och undervisade och sen ytterligare några timmar men det räcker inte långt för att gå igenom en tentor från 35 elever. Det kanske är bättre att vara fast anställd, just nu hoppar hon in på timme eftersom hennes kunskaper efterfrågas... Många av hennes vänner som undervisar på olika högskolor och universitet har sagt upp sig eller sjukskrivet sig för att de inte orkar med tempot och kraven. Visserligen börjar de bli äldre men man tycker ju ändå att arbetsmiljön ska vara så pass att man kan jobba kvar till pension.

Då kanske du kan förstå att det inte är en bransch där man kan räkna med att behålla jobbet om man inte ens jobbar heltid? Det är stor press, det är lite (betald) tid för förberedelser (dvs man får givetvis ta av sin fritid/forskartid om det ska bli bra, alternativt lära sig att jobba extremt snabbt och fokuserat). Fast anställning är något att drömma om, och man kommer inte dit om man inte först under tio år eller så visar att man klarar av yrket inklusive kraven - och då är man runt de 40, och småbarnstiden är ofta över. Satsar man inte, då får man ta jobben med de sämsta villkoren och ingen forskartid, som din mamma - och då kan man inte meritera sig, och kommer aldrig att få tjänst.

Det ÄR en tuff bransch, som kräver att man satsar - inte för att göra karriär, utan för att få ha kvar jobbet. Det är bara att gilla läget, pallar man inte det tempo som krävs så får man göra något annat istället. Så är det ju i de flesta yrken, klarar man inte av dem får man byta.

 

[Snurrfian]

Sv: Dagistider!

Så om man inte prioriterar på samma sätt som du borde man inte ha barn? Det var ju kanske inte så tolerant, eller särskilt förstående...
.

Men hur läser du på för vis? Jag skrev hur jag har valt att göra och vad jag känner ang mina barn, alltså kommer jag aldrig att göra samma val som dig. Men den enda jag skrev att om man inte anser sig har tid att vara med sina barn så kanske man ska fundera över om man verkligen ska skaffa barn?Sen kan saker och ting förändras under tiden och det kan man inte råda över, men jag tycker att många faktiskt ska fundera över varför man skaffar barn, är det för att man vill ha barn eller är det för att man tror att det ingår i livet och vill slippa tjat från omgivningen att skaffa barn?
Du får göra vilka prioteringar du vill och det kommer du att göra, jag har valt andra och det är mitt val, jag känner mig mycket nöjd med mina val och jag märker att mina barn trivs med mina val. Du har det framför dig och kommer att få upptäcka om dina val var det bästa för eran familj eller om du kommer att vilja ändra på något längre fram, hur det går har jag inga som helst möjligheter att sia om, jag kan bara tala om hur jag har gjort och vad jag har sett på barn i mina omgivning. Där vi bor är det många som har valt att flytta hit för att kunna gå ner i arbetstid och lön för att få mer tid med sina barn och jag är säkert väldigt färgad av det. De som hellre vill satsa på jobb har flyttat härifrån eftersom det är längre transportsträckor, och de hellre vill bo i stan för att få sin vardag att fungera.

Då kanske du kan förstå att det inte är en bransch där man kan räkna med att behålla jobbet om man inte ens jobbar heltid? Det är stor press, det är lite (betald) tid för förberedelser (dvs man får givetvis ta av sin fritid/forskartid om det ska bli bra, alternativt lära sig att jobba extremt snabbt och fokuserat). Fast anställning är något att drömma om, och man kommer inte dit om man inte först under tio år eller så visar att man klarar av yrket inklusive kraven - och då är man runt de 40, och småbarnstiden är ofta över. Satsar man inte, då får man ta jobben med de sämsta villkoren och ingen forskartid, som din mamma - och då kan man inte meritera sig, och kommer aldrig att få tjänst.

Det ÄR en tuff bransch, som kräver att man satsar - inte för att göra karriär, utan för att få ha kvar jobbet. Det är bara att gilla läget, pallar man inte det tempo som krävs så får man göra något annat istället. Så är det ju i de flesta yrken, klarar man inte av dem får man byta.

Jag tycker att det är märkligt redan från förskolelärare upp till unversitetproffessor att det finns så lite utrymme att vidareutbilda sig och att lönerna ändå är relativt låga jämnför med det arbetsinsats som läggs in. Det får mig att fundera på om folk verkligen uppskattar sig själva så mycket de skulle behöva och att andra faktiskt inser att det är dessa människor som utbildar för de flesta andra yrken, ialla fall grunden.
När mamma doktorerade hade hon kollegor som gjorde detsamma samtidigt som de fick barn och de gick på knäna, en blev till och med sjukskriven för stresssymtom, och det får mig att fundera på hur bra forskningen verkligen blir om man inte känner att man har tid att verkligen kolla upp allt innan man ska disputera. Att dessutom ta sig tiden att undervisa under tiden och göra det jobbet bra, något måste ju bli lidande, antingen undervisningen, forskningen eller människan...