Dalmatiner

[Tantan]

Nej, alla hundar fäller inte - pudel gör inte det. Och för övriga raser är det ganska stor skillnad. Mina isländska fårhundar fäller MYCKET två gånger om året, så mycket fällde varken riesenschnauzern eller cairnterriern även om de fällde litegrann.

Nej, men de flesta fäller, antingen hela tiden eller då och då.

 

[Maniac123]

Jag har dalmatiner. Har ägt 6 olika invider under de senaste 10 åren. Också varit aktiv i rasklubben och alla möjliga aktiviteter, både i Sverige och utomlands. Utöver mina dalmatiner är jag uppvuxen med retriever, äger spaniel, har haft 2 bordercollies och varit jourhem åt huskies. Jag har gjort MH med min första dalmatiner och därefter BPH med alla. Alla är meriterade inom utställning, de flesta högt meriterade, och vi tränar/tävlar även andra sporter på amatörnivå med hyfsade resultat.

Det första jag vill säga är att rasen är EXTREMT spretig. Och det säger ju 200-analysen också. Det finns verkligen ALLA möjliga sorters individer. Man behöver vara noga med att träffa en uppfödare som avlar på den typen man själv vill ha, och gärna träffa båda föräldradjuren.

Hälsomässigt mycket allergier och hudproblem ja. Har aldrig haft några problem med mina egna dock, peppar peppar. Och vissa ägare verkar få problem med alla hundar de skaffar.. Urinsten är rasens stora issue och framförallt hanhundar drabbas/får symptom. Det kan man undvika genom att skaffa en LUA-dalmatiner. I övrigt finns lite ryggproblem, ledproblem, ögonproblem men inga större grejer.. Inte mer än på andra raser.

Rasklubben säger att rasen ska ha låg till ingen jaktinstinkt. Det varierar mellan individerna, som så mycket annat, men av de 6 jag har haft så har ingen haft jaktinstinkt. Ingen av mina vänners hundar heller för den delen. Min hund som gjort MH hade 1, 2, 1, 1 på jakten på MH.

Rasen är en vakthund i grunden och JA, de vaktar. Surprise. Vissa vaktar mer, andra mindre. Vill man inte ha en hund som vaktar så köper man inte en vakthund, ok?

Reserverade eller sociala? Eller rädda? Högst individuellt. Finns individer som är rädda, det är fel. Finns ganska många såna. Tyvärr. Sociala individer finns det också många av. Otroligt sociala, översociala. Tänk retriever. Är det rätt? Enligt mig; nej. Det är inte en ras som ska vara social. Men många uppfödare vill ha sina hundar översociala ändå, så vill man ha en sån dalmatiner så finns de. Rasen ska vara reserverad. Inte rädd. Tyvärr blandar många ihop reserverad med rädd.. Rasen ska vara ointresserad av främlingar, vara trevliga och acceptera dem men inte se nått värde i dem. Det finns såna hundar också.

Skärpa har dom. Mer eller mindre. Det farliga är när man får en rädd/osäker individ med mycket skärpa. Finns tyvärr en del såna hundar. Och det tillsammans med en ägare som inte vet vad de har i kopplet ger ofta rasen det dåliga ryktet de har..

Miljö- och ljudrädslor finns men inte något speciellt. Könsbunden aggressivitet finns. Över lag har alla mina dalmatiner varit svåra med andra hundar/djur utanför flocken. Men det finns också många som går jättebra ihop med andra hundar/djur, så även det väldigt individuellt.

Träning och tävling. De allra flesta funkar utmärkt på amatörnivå i de flesta sporter. Vissa är mer träningsvilliga och andra mindre, men överlag är de väldigt lättbelönade med både godis, leksak och social belöning.

Fäller gör de. Extremt.
Låter mycket gör de. Min upplevelse är att tikarna skäller mer och hanarna pratar mer. Mina hanar skäller i princip ingenting. Tikarna mer än hanarna, men min spaniel skäller helt klart mest.

Aktivitetsnivån varierar, men jag skulle vilja påstå att den är relativt låg. De hundar som man påstår har hög aktivitetsnivå är ofta bara stressade. En balanserad dalmatiner kräver inte mer än att strosa på promenader, söka lite godis på tomten och sova i sängen typ de vill gärna ha möjlighet att gå/springa lösa på åtminstone en promenad om dagen, helst en långpromenad i skogen, och jobba lite med näsan. I övrigt är de nöjda med att få vara med.

När jag är hemma så är de klistrade på mig, men åker jag hemifrån så sover de konstant tills jag kommer hem. Aldrig haft något som helst problem med ensamträning.

Av alla raser jag haft så är dalmatiner den ras jag trivs bäst med. Retrievern är för flamsig, spanieln är för högintensiv och vallhunden bygger på sig för mycket för min smak. Det jag gillar hos dalmatiner är att den är balanserad, stabil, lojal. Den har alla 4 fötter på jorden men är lätt att snurra igång när jag vill, samtidig som jag kan pausa den hur lätt som helst. Den kan ta korrigeringar utan att varken bygga på sig eller bli fjäskig. Den fattar inte massa egna förhastade beslut utan väntar på mig. Rasen är MIN ras. Men jag älskar de andra raserna jag haft också och jag har full förståelse för om andra föredrar andra raser.

De största problem jag ser med rasen är 1. stress. De behöver ramas in, ha tydliga gränser och lära sig passivitet från dag 1. Idag har jag 3 väldigt ostressade individer, men min första var extremt stressad och jag ser sååååå mycket stress bland hundarna jag träffar. Och 2. Att de kan vara svåra med andra hundar/djur.

Som med alla raser så handlar det om att dels välja rätt ras, som har de egenskaper du vill ha, och sedan välja en uppfödare som avlar på de egenskaperna. Jag gillar inte att man nämner vakten som något negativt i dalmatiner, för det är vad de är skapta för. Tycker man vakten är negativ så har man valt fel ras. Dalmatiner är INTE en prickig labrador..

 

[Maniac123]

Tillägg; (ja jag kan tjöta hur länge som helst om den här rasen) De är ofta stora, tunga, klumpiga, tar plats och tror själva att de är chihuahua-storlek. De kommer välta småbarn och allting i svanshöjd. De kommer ge dig fläskläppar och blåtiror i all lycka. Inte alla, men många. Har dock en tik hemma som är mer som en whippet

Det jag föredrar i mina andra raser är att de är milda och så genomsnälla, älskar alla. Så himla enkla.

Själv är jag väldigt sugen på vinthund. Många går från dalmatiner till vinthundar och jag förstår varför. Det finns en del likheter, tro det eller ej. Det där sansade och balanserade men ändå glada och busiga, inte tråkiga. Det där med att man älskar familjen men okända kan kvitta. Men man får mildheten och enkelheten, som inte alltid finns i dalmatiner, i vinthundarna.

 

[Zoya]

Rasen ska vara reserverad. Inte rädd. Tyvärr blandar många ihop reserverad med rädd.. Rasen ska vara ointresserad av främlingar, vara trevliga och acceptera dem men inte se nått värde i dem.

Skärpa har dom. Mer eller mindre. Det farliga är när man får en rädd/osäker individ med mycket skärpa. Finns tyvärr en del såna hundar. Och det tillsammans med en ägare som inte vet vad de har i kopplet ger ofta rasen det dåliga ryktet de har..

Med just den här texten kan man även beskriva min ras - Rhodesian ridgeback och jag misstänker att de som råkat ut för otrevliga RR (och dalmatiners) har råkat ut för just dessa individer med medföljande clueless ägare. Det är ju inte för intet som RR:ns rasstandard från början är baserad på dalmatinerns

 

[Otherside]

Jag har dalmatiner. Har ägt 6 olika invider under de senaste 10 åren. Också varit aktiv i rasklubben och alla möjliga aktiviteter, både i Sverige och utomlands. Utöver mina dalmatiner är jag uppvuxen med retriever, äger spaniel, har haft 2 bordercollies och varit jourhem åt huskies. Jag har gjort MH med min första dalmatiner och därefter BPH med alla. Alla är meriterade inom utställning, de flesta högt meriterade, och vi tränar/tävlar även andra sporter på amatörnivå med hyfsade resultat.

Det första jag vill säga är att rasen är EXTREMT spretig. Och det säger ju 200-analysen också. Det finns verkligen ALLA möjliga sorters individer. Man behöver vara noga med att träffa en uppfödare som avlar på den typen man själv vill ha, och gärna träffa båda föräldradjuren.

Hälsomässigt mycket allergier och hudproblem ja. Har aldrig haft några problem med mina egna dock, peppar peppar. Och vissa ägare verkar få problem med alla hundar de skaffar.. Urinsten är rasens stora issue och framförallt hanhundar drabbas/får symptom. Det kan man undvika genom att skaffa en LUA-dalmatiner. I övrigt finns lite ryggproblem, ledproblem, ögonproblem men inga större grejer.. Inte mer än på andra raser.

Rasklubben säger att rasen ska ha låg till ingen jaktinstinkt. Det varierar mellan individerna, som så mycket annat, men av de 6 jag har haft så har ingen haft jaktinstinkt. Ingen av mina vänners hundar heller för den delen. Min hund som gjort MH hade 1, 2, 1, 1 på jakten på MH.

Rasen är en vakthund i grunden och JA, de vaktar. Surprise. Vissa vaktar mer, andra mindre. Vill man inte ha en hund som vaktar så köper man inte en vakthund, ok?

Reserverade eller sociala? Eller rädda? Högst individuellt. Finns individer som är rädda, det är fel. Finns ganska många såna. Tyvärr. Sociala individer finns det också många av. Otroligt sociala, översociala. Tänk retriever. Är det rätt? Enligt mig; nej. Det är inte en ras som ska vara social. Men många uppfödare vill ha sina hundar översociala ändå, så vill man ha en sån dalmatiner så finns de. Rasen ska vara reserverad. Inte rädd. Tyvärr blandar många ihop reserverad med rädd.. Rasen ska vara ointresserad av främlingar, vara trevliga och acceptera dem men inte se nått värde i dem. Det finns såna hundar också.

Skärpa har dom. Mer eller mindre. Det farliga är när man får en rädd/osäker individ med mycket skärpa. Finns tyvärr en del såna hundar. Och det tillsammans med en ägare som inte vet vad de har i kopplet ger ofta rasen det dåliga ryktet de har..

Miljö- och ljudrädslor finns men inte något speciellt. Könsbunden aggressivitet finns. Över lag har alla mina dalmatiner varit svåra med andra hundar/djur utanför flocken. Men det finns också många som går jättebra ihop med andra hundar/djur, så även det väldigt individuellt.

Träning och tävling. De allra flesta funkar utmärkt på amatörnivå i de flesta sporter. Vissa är mer träningsvilliga och andra mindre, men överlag är de väldigt lättbelönade med både godis, leksak och social belöning.

Fäller gör de. Extremt.
Låter mycket gör de. Min upplevelse är att tikarna skäller mer och hanarna pratar mer. Mina hanar skäller i princip ingenting. Tikarna mer än hanarna, men min spaniel skäller helt klart mest.

Aktivitetsnivån varierar, men jag skulle vilja påstå att den är relativt låg. De hundar som man påstår har hög aktivitetsnivå är ofta bara stressade. En balanserad dalmatiner kräver inte mer än att strosa på promenader, söka lite godis på tomten och sova i sängen typ de vill gärna ha möjlighet att gå/springa lösa på åtminstone en promenad om dagen, helst en långpromenad i skogen, och jobba lite med näsan. I övrigt är de nöjda med att få vara med.

När jag är hemma så är de klistrade på mig, men åker jag hemifrån så sover de konstant tills jag kommer hem. Aldrig haft något som helst problem med ensamträning.

Av alla raser jag haft så är dalmatiner den ras jag trivs bäst med. Retrievern är för flamsig, spanieln är för högintensiv och vallhunden bygger på sig för mycket för min smak. Det jag gillar hos dalmatiner är att den är balanserad, stabil, lojal. Den har alla 4 fötter på jorden men är lätt att snurra igång när jag vill, samtidig som jag kan pausa den hur lätt som helst. Den kan ta korrigeringar utan att varken bygga på sig eller bli fjäskig. Den fattar inte massa egna förhastade beslut utan väntar på mig. Rasen är MIN ras. Men jag älskar de andra raserna jag haft också och jag har full förståelse för om andra föredrar andra raser.

De största problem jag ser med rasen är 1. stress. De behöver ramas in, ha tydliga gränser och lära sig passivitet från dag 1. Idag har jag 3 väldigt ostressade individer, men min första var extremt stressad och jag ser sååååå mycket stress bland hundarna jag träffar. Och 2. Att de kan vara svåra med andra hundar/djur.

Som med alla raser så handlar det om att dels välja rätt ras, som har de egenskaper du vill ha, och sedan välja en uppfödare som avlar på de egenskaperna. Jag gillar inte att man nämner vakten som något negativt i dalmatiner, för det är vad de är skapta för. Tycker man vakten är negativ så har man valt fel ras. Dalmatiner är INTE en prickig labrador..

Visa bifogad fil 167576

Bästa inlägget hittills!!!

 

[tanten]

Har man verkligen kommit jättelångt med hälsan i rasen? Anlagen för SPAID(bl a det man kallar shar pei-feber) är ju så utbredda att man bara kan rekommendera uppfödare från att avstå från parning mellan dubbelbärare(8 gånger så hög risk att utveckla sjukdom). Att para dubbelbärare med enkelbärare(4 gånger så hög risk) eller enkelbärare med enkelbärare är inte bara helt ok, de senaste fem åren har denna typ av kombinationer varit ungefär lika vanliga, 7 respektive 8 kullar, som kombinationer där man använt en fri hund(ingen förhöjd risk och där ingen valp kommer bli dubbelbärare oavsett partner), totalt 8 kullar på fem år.
Dessutom är gentestet frivilligt och ett par kullar har fötts där båda föräldrarna teoretiskt sett kan vara dubbelbärare.

Att försäkringar inte brukar ersätta ögon-, öron-, och hudbesvär hos shar pei tyder väl också på att rasen har problem på en klart högre nivå än andra raser. Det kan man också läsa om i RAS.

Jag vet också att en del avlar utanför SKK. Där är kontrollen sämre. Eye-tacking är inte ovanligt (sätter stygn i ögonlocket innan de hunnit växa i sin hud) efter vad jag sett.
Det är en skapligt osund ras. Men jättetrevlig och rolig.

 

[Malibu_Stacy]

Jag vet också att en del avlar utanför SKK. Där är kontrollen sämre. Eye-tacking är inte ovanligt (sätter stygn i ögonlocket innan de hunnit växa i sin hud) efter vad jag sett.
Det är en skapligt osund ras. Men jättetrevlig och rolig.

Vet inte om jag skulle kalla shar-pei för jättetrevlig? de flesta är väldigt svårhanterade.

 

[tanten]

Vet inte om jag skulle kalla shar-pei för jättetrevlig? de flesta är väldigt svårhanterade.

OK
Du har mycket större erfarenhet än jag, som bara träffat hundar från två ägare.

 

[Tonto]

Vet inte om jag skulle kalla shar-pei för jättetrevlig? de flesta är väldigt svårhanterade.

Alla jag stött på har varit otrevliga.

 

[Sel]

Jag har träffat några helt okej shar pei, men nästan alla har haft problem med huden.
En dam som ofta kommer och bor hos oss på hotellet har en pei som är riktigt trevlig och social, men fy FARAO vad den stinker! Sedan har det givetvis med ägaren att göra, men även om jag aldrig någonsin skulle gett shiban ett bad under alla femton år jag haft henne finns det inte en chans att hon skulle lukta så illa.
Jag gissar att den har problem med hudvecken trots att den egentligen inte är särskilt rynkig, och att matte inte håller efter.

De kan även vara rejält vaktiga, och störiga med andra hundar, det är ingen softishund som en whippet till exempel.

 

[kolja]

Jag har tyvärr varit tvungen att sätta hundplaner på paus pga oväntade händelser i familjen. Väldigt tråkigt och otroligt tomt utan hund. Har levt med hund i drygt 20 år och nu är det bara.... tomt och tyst. Men jag vill inte skaffa hund och inte kunna ge den ett bra liv, det blir bara dåligt för hunden och ett konstant dåligt samvete för mig.

Förhoppningsvis kommer det förändras inom ett år och då hoppas jag på en collie. Eller en greyhound. Eller båda...

Shar pei har jag inte alls bra erfarenhet av och kommer inte skaffa.

 

[Keb71]

Jag har tyvärr varit tvungen att sätta hundplaner på paus pga oväntade händelser i familjen. Väldigt tråkigt och otroligt tomt utan hund. Har levt med hund i drygt 20 år och nu är det bara.... tomt och tyst. Men jag vill inte skaffa hund och inte kunna ge den ett bra liv, det blir bara dåligt för hunden och ett konstant dåligt samvete för mig.

Förhoppningsvis kommer det förändras inom ett år och då hoppas jag på en collie. Eller en greyhound. Eller båda...

Shar pei har jag inte alls bra erfarenhet av och kommer inte skaffa.

Så tråkigt, tänkte på dig häromdagen när jag såg att Djurens vänner sökte hem till en korsning mellan dalmatiner och Australian Shepherd.

 

[Tonto]

Så tråkigt, tänkte på dig häromdagen när jag såg att Djurens vänner sökte hem till en korsning mellan dalmatiner och Australian Shepherd.

Åh herregud

 

[Red_Chili]

Åh herregud

Menar du att det inte är din drömkombo? Du hade ju båda ett tag, nu kan du få båda i en och samma hund!

 

[Tonto]

Menar du att det inte är din drömkombo? Du hade ju båda ett tag, nu kan du få båda i en och samma hund!

Låter absolut som en mardröm.

 

[kolja]

Nu var det länge sedan jag skrev här och saker har hänt. Numera bor det en liten staffe här hemma hos oss, mycket oväntat. Det är en omplacering, vuxen, stabil och fint omhändertagen tidigare men verkligen inte vad jag trodde när jag började leta ny hund.
Han liksom ramlade över oss och jag måste säga att jag är förvånad över hur väldigt väl det fungerar. Jag som absolut aldrig velat ha en liten hund har upptäckt att det är väldigt smidigt. Och han är ett riktigt lyckopiller, så glad och lätthanterlig. Han är inte förtjust i andra hundar men det är inget större bekymmer för mig. Har börjat skvallerträna honom ikring hundmöten och han lär sig snabbt så jag tror det kommer bli lättare snart. Det är som sagt inga större bekymmer.
Egentligen är nog det svåraste min egen identitetskris - att inte längre vara den som har en långbent, värdig vinthund I snöret utan en liten kamphund... Och att han är så låg - jag snubblar ju över honom!
Men roligt är det!!

 

[Sel]

Nu var det länge sedan jag skrev här och saker har hänt. Numera bor det en liten staffe här hemma hos oss, mycket oväntat. Det är en omplacering, vuxen, stabil och fint omhändertagen tidigare men verkligen inte vad jag trodde när jag började leta ny hund.
Han liksom ramlade över oss och jag måste säga att jag är förvånad över hur väldigt väl det fungerar. Jag som absolut aldrig velat ha en liten hund har upptäckt att det är väldigt smidigt. Och han är ett riktigt lyckopiller, så glad och lätthanterlig. Han är inte förtjust i andra hundar men det är inget större bekymmer för mig. Har börjat skvallerträna honom ikring hundmöten och han lär sig snabbt så jag tror det kommer bli lättare snart. Det är som sagt inga större bekymmer.
Egentligen är nog det svåraste min egen identitetskris - att inte längre vara den som har en långbent, värdig vinthund I snöret utan en liten kamphund... Och att han är så låg - jag snubblar ju över honom!
Men roligt är det!!

Grattis! Så fint att du hittat din hund!
Bild är väl obligatoriskt?

 

[kolja]

Får se om detta funkar... Här är förhoppningsvis en bild på lyckopillret

 

[Sel]

Får se om detta funkar... Här är förhoppningsvis en bild på lyckopillret

Tjusig!

 

[AnneB]

Egentligen är nog det svåraste min egen identitetskris - att inte längre vara den som har en långbent, värdig vinthund I snöret utan en liten kamphund... Och att han är så låg - jag snubblar ju över honom!
Men roligt är det!!

Så roligt att ni hittade varandra och att det går bra. Jag har själv haft ganska olika sorters hundar ( även om jag nu på äldre dagar verkar ha blivit en pudeltant ) och tycker att det bara är kul och nyttigt att upptäcka likheter och olikheter, fördelar och nackdelar med olika raser och individer.