Dalmatiner

Bukefalos 30 år!

Fälla ett rådjur gör väl i princip vilken stor ras som helst om dom får tag i det? Eller finns det hundar som slutar jakten om dom får tag i det?

varför tvekar du på collie? kollat på beardisen? Väldigt trevliga hundar om du undviker avel på dom rädda. Oerhört lätta att ha lösa.
Det är pälsen... Har aldrig haft någon hund med så mycket päls och har svårt att beräkna hur mycket tid det tar att sköta om den och om jag kan göra det på rätt sätt. Plus att jag rör mig mycket i skogen och ser framför mig hur halva granar måste plockas loss från tovig päls efter varje promenad.
Men det kanske inte är så?
KH collies är fina men svårare att hitta.
 
Att döda ett rådjur är tyvärr inte svårt. De hugger bakändan på rådjuret (så det dras ner, lämnar oftast ett gapande sår på bakändan), hugger sen strupen. Det går snabbt. Instinkten finns där. Speciellt om hunden sen är lite tyngre och kan lägga sig över rådjuret, går det lättare. Vildsvin är en helt annan sak! Rådjuret slåss inte tillbaka.
Visst, fast för en hund att komma till det första bettet och sedan kasta sig över bytet kräver en hel del dåd och drift. Särskilt om rået i slutet på jakten saktar ned eller stannar upp till exempel.

Det är som lösa hundar i fårhagen - det händer ju alldeles för jävla ofta och även om det sker fruktansvärda blodbad där handlar det oftast om hundar som "bara" jagar och hetsar djuren. Allvaret finns inte alltid i hunden även om det givetvis är allvarligt nog för bytesdjuret.
Jag hajar absolut till när jag hör om hundar som tagit ned rådjur eller annat storvilt.

Men! Stackars TS. Om vi ska fortsätta diskutera bör ämnet brytas ut tycker jag.
 
Visst, fast för en hund att komma till det första bettet och sedan kasta sig över bytet kräver en hel del dåd och drift. Särskilt om rået i slutet på jakten saktar ned eller stannar upp till exempel.

Det är som lösa hundar i fårhagen - det händer ju alldeles för jävla ofta och även om det sker fruktansvärda blodbad där handlar det oftast om hundar som "bara" jagar och hetsar djuren. Allvaret finns inte alltid i hunden även om det givetvis är allvarligt nog för bytesdjuret.
Jag hajar absolut till när jag hör om hundar som tagit ned rådjur eller annat storvilt.

Men! Stackars TS. Om vi ska fortsätta diskutera bör ämnet brytas ut tycker jag.
Ja, jag håller med - ts tråd handlar ju om annat! Men - de två fall jag sett med egna ögon har brukshundar dödat vuxna rådjur, väldigt tydligt: lossrivna hudstycken på bakdelen, exakta bett på strupen. Inget annat. Blixtsnabbt och effektivt. Chock för hundägaren men en ögonöppnare. Hundar har mer instinkt än vi anar.

Men - inget mer om det i tråden ❤️‍🩹

Igen - en nerklippt storpudel? Hade jag gärna haft!
 
Det är pälsen... Har aldrig haft någon hund med så mycket päls och har svårt att beräkna hur mycket tid det tar att sköta om den och om jag kan göra det på rätt sätt. Plus att jag rör mig mycket i skogen och ser framför mig hur halva granar måste plockas loss från tovig päls efter varje promenad.
Men det kanske inte är så?
KH collies är fina men svårare att hitta.
Går ju rätt lätt att raka ner några gånger om året :)
Tänker bara att en beardis tex låter som den skulle passa dig mjuk och enkel hund som är ointresserad av random människor och djur och går att göra lite allt möjligt med och dom älskar att springa och springa i cirklar :) en fröjd att se dom springa även om dom inte är lika snabba som vinthund.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag tänker också en trevlig bearded collie, nedklippt om pälsen känns för mycket. Men även här gäller det att ha koll på uppfödarens tankar om sin avel och gärna träffa både föräldrar och andra släktingar. Jag upplever att det finns en del osäkerhet hos vissa, medan andra känns väldigt trygga.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Det känns lite konstigt när du avfärdar andras erfarenheter av rasen bara för att du har en annan, men samtidigt hänvisar till utvärderingen av BPH där det tydligt framkommer att beteendevariationen är stor bland rasen.
Så om man inte känner till linjer och uppfödare väldigt bra finns det alltså en betydlig risk för att få en rätt så jobbig hund som också kan dra (och fälla) vilt om den får syn på det. Det kan såklart lika gärna gå åt andra hållet men för TS skull är informationen nog rätt viktig, dvs att det spretar mycket.
Men är det verkligen så. En betydlig risk? Att variationen är stor (för alla beteenden??) säger ju inte alls det, jaktlust på vilt mäts inte ens på BPH eller på något annat mentaltest heller för den delen.

Det är ju inte en husky vi pratar om, ingen notorisk rymmare eller jaktidiot. Utan en stor och någotsånär livlig och atletisk hund, som saknar vallhundens medfödda vilja att lyda blint. Dvs ungefär som rätt många andra raser. Men också avlad mot sällskap och inget annat. Hundvärldens värsta rådjursslaktare hittar du inte i den här rasen, oavsett om det har hänt ett par ggr.

Till den som ska köpa sällskapshund och vill titta på BPH-resultat vill jag råda att man tittar på hundens trygghet i moment 1, att hanteringen går att genomföra. Det är en sak att den inte vill lämna sin förare men vill den inte att man tar på den så blir det jobbigt i livet. Vidare att den kommer fram i tid i moment 4 och 5 (och att startreaktionen inte är offensiv direkt), att tid till avreaktion är kort (0 eller 1). Samt att den är skottfast. Allmän energinivå max 3, helst 2. 0 på ljud. Någonstans där har man en hund utan allt för stora svårigheter.
 
@kolja Jag tänker såhär; försök träffa några dalmatiner på t ex lokala träffar, rasklubbsarrangemang eller likande. Det är helt omöjligt att försöka läsa sig till hur en hundras faktiskt är i sin personlighet. Hittar du någon uppfödare du gillar, hör gärna av dig till någon valpköpare för referens. Läs in dig på rasbundna sjukdomar och problem som förekommande för ofta hos rasen.

Jag tror också att KH collie är ett bra alternativ, men de är ju helt olika som hundar. Vilken typ du gillar bäst vet bara du.
 
Men är det verkligen så. En betydlig risk? Att variationen är stor (för alla beteenden??) säger ju inte alls det, jaktlust på vilt mäts inte ens på BPH eller på något annat mentaltest heller för den delen.

Det är ju inte en husky vi pratar om, ingen notorisk rymmare eller jaktidiot. Utan en stor och någotsånär livlig och atletisk hund, som saknar vallhundens medfödda vilja att lyda blint. Dvs ungefär som rätt många andra raser. Men också avlad mot sällskap och inget annat. Hundvärldens värsta rådjursslaktare hittar du inte i den här rasen, oavsett om det har hänt ett par ggr.

Till den som ska köpa sällskapshund och vill titta på BPH-resultat vill jag råda att man tittar på hundens trygghet i moment 1, att hanteringen går att genomföra. Det är en sak att den inte vill lämna sin förare men vill den inte att man tar på den så blir det jobbigt i livet. Vidare att den kommer fram i tid i moment 4 och 5 (och att startreaktionen inte är offensiv direkt), att tid till avreaktion är kort (0 eller 1). Samt att den är skottfast. Allmän energinivå max 3, helst 2. 0 på ljud. Någonstans där har man en hund utan allt för stora svårigheter.
Jag menade inte att just jaktlusten syns på BPH, utan mer allmänt att rasen verkar väldigt spretig rent mentalt, och att därmed även jaktlusten kommer att spreta inom rasen. Då tycker jag att det blir svårt att säga att en dalmatiner inte jagar när det finns flera individer som gör det och också fäller(!) vilt.
Men kanske alla individer som andra användare här på Buke har träffat och som jagar är släkt, vad vet jag?
Sen tycker väl jag personligen att hälsan är ett större problem inom rasen, inte om de jagar (eller inte jagar).
 
Ja, jag håller med - ts tråd handlar ju om annat! Men - de två fall jag sett med egna ögon har brukshundar dödat vuxna rådjur, väldigt tydligt: lossrivna hudstycken på bakdelen, exakta bett på strupen. Inget annat. Blixtsnabbt och effektivt. Chock för hundägaren men en ögonöppnare. Hundar har mer instinkt än vi anar.

Men - inget mer om det i tråden ❤️‍🩹

Igen - en nerklippt storpudel? Hade jag gärna haft!
Storpudel känns som för mycket jakt... Har som blivit lite mätt på att behöva förhålla mig till den efter drygt 20 år med vinthund, och det blir också tydligt för mig i den här intressanta tråden. Nu är ju både saluki och greyhound hetsjägare där det inte är någon större tvekan om att de fäller vilt om de får chans och är rastypiska så det kanske är annat att hantera en pudel med jakt. Jag är dock sugen på att testa en hund som är lite mer följsam.
Vinthund lär det bli vid senare tillfälle i livet igen för jag hoppas verkligen att det kan bli möjligt om än inte nu.
Tack för tips om beardis, ska kolla upp dem!
 
Storpudel känns som för mycket jakt... Har som blivit lite mätt på att behöva förhålla mig till den efter drygt 20 år med vinthund, och det blir också tydligt för mig i den här intressanta tråden. Nu är ju både saluki och greyhound hetsjägare där det inte är någon större tvekan om att de fäller vilt om de får chans och är rastypiska så det kanske är annat att hantera en pudel med jakt. Jag är dock sugen på att testa en hund som är lite mer följsam.
Vinthund lär det bli vid senare tillfälle i livet igen för jag hoppas verkligen att det kan bli möjligt om än inte nu.
Tack för tips om beardis, ska kolla upp dem!
Finns många pudlar med noll jakt. Jag har ägt ett antal och jag har flera vänner som haft vardera förra pudlar och alla våra har kunnat gå lösa i skog och mark.
Det där att pudel har sån väldig jaktlust är en överdrift däremot är det en alert hund som reagerar på sånt som rör sig av rent intresse men lär du pudeln att skvallra vilket har varit super super enkelt på alla mina så kommer den inte dra iväg då den är förig.

Men en pudel som inte får sammanarbeta med sin ägare är garanterat en jobbig hund.
 
Finns många pudlar med noll jakt. Jag har ägt ett antal och jag har flera vänner som haft vardera förra pudlar och alla våra har kunnat gå lösa i skog och mark.
Det där att pudel har sån väldig jaktlust är en överdrift däremot är det en alert hund som reagerar på sånt som rör sig av rent intresse men lär du pudeln att skvallra vilket har varit super super enkelt på alla mina så kommer den inte dra iväg då den är förig.

Men en pudel som inte får sammanarbeta med sin ägare är garanterat en jobbig hund.
Jag funderar alltid i "pudeldiskussionerna" på vilken pudel vi pratar om? Det är JÄTTEskillnad mellan standard/storpudeln och de andra pudelraserna, som ju kan födas i samma kull.
 
Jag funderar alltid i "pudeldiskussionerna" på vilken pudel vi pratar om? Det är JÄTTEskillnad mellan standard/storpudeln och de andra pudelraserna, som ju kan födas i samma kull.
Nä inte alls någon jätteskillnad med stora bokstäver, men orkar inte med pudeldiskussionen igen.
 
Jag menade inte att just jaktlusten syns på BPH, utan mer allmänt att rasen verkar väldigt spretig rent mentalt, och att därmed även jaktlusten kommer att spreta inom rasen. Då tycker jag att det blir svårt att säga att en dalmatiner inte jagar när det finns flera individer som gör det och också fäller(!) vilt.
Men kanske alla individer som andra användare här på Buke har träffat och som jagar är släkt, vad vet jag?
Fast det är en spekulation att även jaktlusten spretar hej vilt.

Jag hade nog litat mer på rasklubbens utlåtande, de brukar ha hyfsad koll på hur det generellt är i rasen. Säger de att jaktlusten är låg är det nog också en god chans att få en sådan hund. Men det är ju aldrig en garanti.

Mina förra hundar (labbe + schäfer) hade båda normal jaktlust. De samarbetade dessutom och hade säkert jagat en himla massa om de fått chansen. De var på god väg att klippa ett får när jag nådde fram efter 100 m häcklöpning på världsrekordtid. De var inte extrema på något vis och var enkla att ha lösa. Vid tillfället var de själva ute och jag trodde att det var el i staketet. De som klippt ett rådjur behöver inte vara svåra, de kanske bara har råkat hamna i en situation där det varit möjligt.
 
Fast det är en spekulation att även jaktlusten spretar hej vilt.

Jag hade nog litat mer på rasklubbens utlåtande, de brukar ha hyfsad koll på hur det generellt är i rasen. Säger de att jaktlusten är låg är det nog också en god chans att få en sådan hund. Men det är ju aldrig en garanti.

Mina förra hundar (labbe + schäfer) hade båda normal jaktlust. De samarbetade dessutom och hade säkert jagat en himla massa om de fått chansen. De var på god väg att klippa ett får när jag nådde fram efter 100 m häcklöpning på världsrekordtid. De var inte extrema på något vis och var enkla att ha lösa. Vid tillfället var de själva ute och jag trodde att det var el i staketet. De som klippt ett rådjur behöver inte vara svåra, de kanske bara har råkat hamna i en situation där det varit möjligt.
Rasklubben för mops säger att dom kan andas............................ 🤔 :angel1:
 
Samma för RR, finns många exemplar med riktigt dålig mentalitet tyvärr och de jagar som bara den (och fäller även djur så som rådjur eftersom de kan komma ikapp).
Intressant. Jag har haft RR sedan 1991 och har genom åren hört talas om typ 2-3 fall där en RR fällt rådjur. Klart oftare man hör om schäfrar, bullyhundar och terriers av olika slag som gör sådant.

De är i grunden jakthundar men att säga att de "jagar som bara den" är att överdriva rätt rejält.

Till TS:
Om du önskar en hund helt utan jakt i sig så är troligtvis RR inte en ras för dig då de kan ha en hel del jakt i sig. Inget som inte går att hålla i schack med lydnad såklart. Jag har träffat få riktiga "jaktidioter" genom åren och har som sagt haft rasen sedan 1991 och fött upp sedan 1996. Man kan också ha "tur" att få en helt utan jakt (jag har en sådan t ex) men de är i minoritet.
 
Intressant. Jag har haft RR sedan 1991 och har genom åren hört talas om typ 2-3 fall där en RR fällt rådjur. Klart oftare man hör om schäfrar, bullyhundar och terriers av olika slag som gör sådant.

De är i grunden jakthundar men att säga att de "jagar som bara den" är att överdriva rätt rejält.

Till TS:
Om du önskar en hund helt utan jakt i sig så är troligtvis RR inte en ras för dig då de kan ha en hel del jakt i sig. Inget som inte går att hålla i schack med lydnad såklart. Jag har träffat få riktiga "jaktidioter" genom åren och har som sagt haft rasen sedan 1991 och fött upp sedan 1996. Man kan också ha "tur" att få en helt utan jakt (jag har en sådan t ex) men de är i minoritet.
Jag hade en kollega som födde upp RR, så det var flera som jagade och jag vet att minst en hund fällde ett rådjur. De är ju jakthundar i grunden som du själv skrev.
 
Att döda ett rådjur är tyvärr inte svårt. De hugger bakändan på rådjuret (så det dras ner, lämnar oftast ett gapande sår på bakändan), hugger sen strupen. Det går snabbt. Instinkten finns där. Speciellt om hunden sen är lite tyngre och kan lägga sig över rådjuret, går det lättare. Vildsvin är en helt annan sak! Rådjuret slåss inte tillbaka.
Vad är det för erfarenhet som du lutar dig mot? Mina wachtelhundar som har stor erfarenhet av jakt avlivar ett rådjur med ett bett i nacken och ett kraftigt knyck så nacken går av. De har väldigt stor respekt för rådjur, speciellt de med horn för de kan skada en hund allvarligt. Det finns hundar som blir så rädda av ett sådant möte att de slutar jaga.

Förlåt för att jag tog upp jakt spåret igen men jag kunde inte låta bli när någon skriver helt felaktiga saker.
 

Liknande trådar

  • Rasval.
  • Tax, eller?
  • Kai Ken
  • Vilken ras (ja, en sådan tråd!)

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Kattbilder #10
  • Hönstråden del III

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp