Dejting/förhållanden och religion?

[Energi]

Jag som då råkar vara tillsammans med en muslim förstår inte alls varför det skulle vara ett problem i relationen. Eller jo, det skulle orsaka problem såklart om han försökte få mig att praktisera islam, men att hans TRO skulle vara ett problem?

Som jag nämnt tidigare i tråden så krockar vi mestadels vad gäller kulturen, tron i sig har aldrig varit ett problem. Han har gått i grundskola, gymnasie och universitet i Irak och har aldrig fått lära sig om evolutionsläran. Ett kulturproblem, inte tro. Han har växt upp med att män slår kvinnor och barn. Ett kulturproblem, inte tro.

När han lärde sig en annan kultur så har han anammat den, lärt sig andra saker och har valt att leva efter västerländska normer. Det fick honom att ifrågasätta sin tro i många år, vad var tro och vad var kultur?
Nu har han kommit till punkten där han återkommit till sin tro, insett att jo, islam är rätt för honom och man kan vara muslim och dricka alkohol, äta gris, ha sex före äktenskapet och göra andra saker som anses haram i hans kultur. För det är just kulturen, inte tron i sig, som har satt upp reglerna.

Så, som ateist eller snarare agnostiker, inga problem att leva med en troende. Snarare att det berikat min egen "tro".

 

[Marje]

Det verkar vara oerhört svårt med respekten. Vill du bete dig som ett rövhål mot andra så står det dig fritt, det är ingen som dikterar något, men jag har faktiskt lika stor rätt att tycka att det handlar om respekt att inte kalla det för sagobok oavsett vad man tycker om den. Man behöver liksom bete sig medvetet illa. Det går åt båda hållen.

Mysigt påhopp. Jag har lite svårt att se vad i mitt inlägg som motivera att bli kallad rövhål. Men du visar på mycket av det som jag upplever som problematiskt med religion och religiösa, att toleransen för kritik av religionen och idéerna inte finns hos troende. Jag har inget behov av att kritiserar dig som troende, och jag har inget behov av att i en diskussion med dig direkt hävda att bibeln är en påhittad saga för att föra vidare religionens idéer, men i en diskussion om religion och min syn på att dela livet med en religiös partner måste jag få framföra åsikten att bibeln inte är mer än en saga, och jämställd med andra liknande sagor från andra religioner, utan att bli kallad rövhål.

Om jag inte får kritisera bibeln öppet på ett forum för det är respektlöst, vad mer måste jag förhålla mig till och följa för att respektera religioner?

 

[Marje]

Jag som då råkar vara tillsammans med en muslim förstår inte alls varför det skulle vara ett problem i relationen. Eller jo, det skulle orsaka problem såklart om han försökte få mig att praktisera islam, men att hans TRO skulle vara ett problem?

Som jag nämnt tidigare i tråden så krockar vi mestadels vad gäller kulturen, tron i sig har aldrig varit ett problem. Han har gått i grundskola, gymnasie och universitet i Irak och har aldrig fått lära sig om evolutionsläran. Ett kulturproblem, inte tro. Han har växt upp med att män slår kvinnor och barn. Ett kulturproblem, inte tro.

När han lärde sig en annan kultur så har han anammat den, lärt sig andra saker och har valt att leva efter västerländska normer. Det fick honom att ifrågasätta sin tro i många år, vad var tro och vad var kultur?
Nu har han kommit till punkten där han återkommit till sin tro, insett att jo, islam är rätt för honom och man kan vara muslim och dricka alkohol, äta gris, ha sex före äktenskapet och göra andra saker som anses haram i hans kultur. För det är just kulturen, inte tron i sig, som har satt upp reglerna.

Så, som ateist eller snarare agnostiker, inga problem att leva med en troende. Snarare att det berikat min egen "tro".

Fast det är ingen i tråden som sagt att det inte går, eller att det skulle vara omöjligt för alla. Om du och din partner har ett bra förhållande, så grattis! Det som har sagts, av bland annat mig, är att JAG inte skulle vilja vara i ett förhållande med en troende/religiös partner.

 

[Masqueradee]

Du är väldigt ofta inne på det där med ofta. Jag undrar vilka de du hänvisar till är egentligen? Frågan om vilka människor du umgås med väcks oundvikligen. Eller så kanske kravet på bevisbörda är ironiskt och en reaktion på att ”de” (vilka de nu är) hela tiden får sin tro (och rätt(!) att tro) ifrågasatt.

Jag som ändå spenderar ganska stor del av min tid (både arbetstid och fritid) med personer som är praktiserade troende har i princip aldrig stött på det som påstås i denna tråden. Med det sagt, och den stora skillnaden, är att jag inser att bara för att jag aldrig har upplevt det så betyder inte det att inte andra kan ha en annan upplevelse.

Mysigt påhopp. Jag har lite svårt att se vad i mitt inlägg som motivera att bli kallad rövhål. Men du visar på mycket av det som jag upplever som problematiskt med religion och religiösa, att toleransen för kritik av religionen och idéerna. Jag har inget behov av att kritiserar dig som troende, och jag har inget behov av att i en diskussion med dig direkt hävda att bibeln är en påhittad saga för att föra vidare religionens idéer, men i en diskussion om religion och min syn på att dela livet med en religiös partner måste jag få framföra åsikten att bibeln inte är mer än en saga, och jämställd med andra liknande sagor från andra religioner, utan att bli kallad rövhål.

Om jag inte får kritisera bibeln öppet på ett forum för det är respektlöst, vad mer måste jag förhålla mig till och följa för att respektera religioner?

Nu är det inte bara dig jag vänder mig till, utan andra i tråden också.. Men har ni verkligen så svårt att förstå att det inte är respektfullt att nedvärdera andras tro som ni gör, genom att exempelvis kalla en helig skrift för sagor? Det är inte att kritisera bibeln, det är typ ingen som har gjort det här tycker jag, däremot har man beskrivit den på ett nedvärderande sätt. Inte kritiserat dess innehåll.
Jag är inte muslim, men för mig är koranen en helig skrift. Det ingår liksom att om en religion har skrifter som är centrala, så har jag respekten nog att inte gå runt och "hö hö, jag tycker att det bara är sagor".
Respekten går åt båda håll, och det är inte respektfullt att kalla en helig skrift för saga, och det är inte heller respektfullt att be för en person som bett någon att inte göra det, det är inte respektfullt att applicera sin egen tro på andra heller.

 

[sjoberga]

Jag som ändå spenderar ganska stor del av min tid (både arbetstid och fritid) med personer som är praktiserade troende har i princip aldrig stött på det som påstås i denna tråden. Med det sagt, och den stora skillnaden, är att jag inser att bara för att jag aldrig har upplevt det så betyder inte det att inte andra kan ha en annan upplevelse.


Nu är det inte bara dig jag vänder mig till, utan andra i tråden också.. Men har ni verkligen så svårt att förstå att det inte är respektfullt att nedvärdera andras tro som ni gör, genom att exempelvis kalla en helig skrift för sagor? Det är inte att kritisera bibeln, det är typ ingen som har gjort det här tycker jag, däremot har man beskrivit den på ett nedvärderande sätt. Inte kritiserat dess innehåll.
Jag är inte muslim, men för mig är koranen en helig skrift. Det ingår liksom att om en religion har skrifter som är centrala, så har jag respekten nog att inte gå runt och "hö hö, jag tycker att det bara är sagor".
Respekten går åt båda håll, och det är inte respektfullt att kalla en helig skrift för saga, och det är inte heller respektfullt att be för en person som bett någon att inte göra det, det är inte respektfullt att applicera sin egen tro på andra heller.

Vem är det som går runt och hö-höar?

Jag tänker att det är samma typ av kanske svag beskrivning (eller för den delen lite respektlöst) att kalla Bibeln sagor som att kalla Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt för sagor. Det jag vänder mig emot är att jag tycker att vissa i tråden vill hävda att det är något extra respektlöst med att kalla just verket Bibeln för sagor.

Eftersom "sagor" är en dålig beskrivning, så kanske det är bättre att mer neutralt konstatera (om man på något sätt anmodas tycka något i ett sammanhang) att Bibeln för mig är som vilken annan bok som helst författad av människor av sin tid. Och för någon annan kan den ha en helt annan, livsavgörande betydelse. Precis som På spaning efter den tid som flytt.

 

[Marje]

Jag som ändå spenderar ganska stor del av min tid (både arbetstid och fritid) med personer som är praktiserade troende har i princip aldrig stött på det som påstås i denna tråden. Med det sagt, och den stora skillnaden, är att jag inser att bara för att jag aldrig har upplevt det så betyder inte det att inte andra kan ha en annan upplevelse.


Nu är det inte bara dig jag vänder mig till, utan andra i tråden också.. Men har ni verkligen så svårt att förstå att det inte är respektfullt att nedvärdera andras tro som ni gör, genom att exempelvis kalla en helig skrift för sagor? Det är inte att kritisera bibeln, det är typ ingen som har gjort det här tycker jag, däremot har man beskrivit den på ett nedvärderande sätt. Inte kritiserat dess innehåll.
Jag är inte muslim, men för mig är koranen en helig skrift. Det ingår liksom att om en religion har skrifter som är centrala, så har jag respekten nog att inte gå runt och "hö hö, jag tycker att det bara är sagor".
Respekten går åt båda håll, och det är inte respektfullt att kalla en helig skrift för saga, och det är inte heller respektfullt att be för en person som bett någon att inte göra det, det är inte respektfullt att applicera sin egen tro på andra heller.

Men det är ju det du/ni gör här. När ni hävdar att vi måste respektera, och benämna, bibeln som en helig skrift så applicerar ni er tro om bibeln som en helig skrift på oss? Varför måste jag visa respekt genom att kalla bibeln helig, medan ni inte behöver visa respekt för min rätt att inte tro på gud och bibeln som en helig skrift?

Och som tillägg, jag har inget behov av att i en diskussion med någon troende kalla bibeln för sagobok. Jag förstår att valet av just sagobok kan upplevas nedvärderande, men jag kommer aldrig benämna den som helig för jag tror inte att det finns något heligt eller gudomligt över huvud taget.

 

[Sel]

Jag har väldigt sällan haft med bokstavstroende att göra. De flesta religiösa människor jag möter är rätt ödmjuka, om man bortser från missionerande kyrkor... och jag känner generellt att vi kan vara snälla med varandra även i diskussionen, visst?
Det skulle inte falla mig in att bröla på om att bibeln är lika sann som Charlie the Unicorn oavsett vad jag tycker, om jag vet att det är en viktig text för någon. Diskutera och kritisera - visst, men man behöver ju inte håna.

 

[Sel]

Det är väl också det här som skulle göra det svårt för mig att dela ett intijmt liv med någon som är troende, må så vara andligt eller kristet eller vad det vara månde. Jag vill inte vara respektlös, samtidigt som jag helt enkelt inte tror att deras verklighet är sann.

 

[Nahar]

Det är väl också det här som skulle göra det svårt för mig att dela ett intijmt liv med någon som är troende, må så vara andligt eller kristet eller vad det vara månde. Jag vill inte vara respektlös, samtidigt som jag helt enkelt inte tror att deras verklighet är sann.

Men så är det ju för alla. Alla människor, oavsett om de är religiösa eller inte, har olika uppfattning om verkligheten och hur den är. Ingen människa är objektiv, och alla har vi våra egna påhittade idéer om hur världen fungerar, även om de inte benämns som religion. För mig blir det väldigt underligt att endast kunna vara i en relation med någon med samma uppfattning om verklighetens "sanning" - då kan en aldrig vara i en relation alls.

 

[Sel]

Jag blir dessutom så gott som lynchad varje gång jag påstår att LoTR är ett av världens torraste litterära verk och att jag inte orkat läsa mer än en och en halv bok. Jag har lärt mig att vara försiktig.

 

[Dentaku]

Det är väl också det här som skulle göra det svårt för mig att dela ett intijmt liv med någon som är troende, må så vara andligt eller kristet eller vad det vara månde. Jag vill inte vara respektlös, samtidigt som jag helt enkelt inte tror att deras verklighet är sann.

För mig är det inte konstigare eller svårare än att vara tillsammans med någon som har andra politiska åsikter än vad jag har(inom rimliga gränser, men det gäller ju även trosutövande). Man behöver inte hålla med varandra, inte ens förstå hur den andra tänker alla gånger.

 

[Nahar]

Jag blir dessutom så gott som lynchad varje gång jag påstår att LoTR är ett av världens torraste litterära verk och att jag inte orkat läsa mer än en och en halv bok. Jag har lärt mig att vara försiktig.

Ja, men det är ju det där med verklighetsuppfattning och gränser för vad som är religion eller inte. Jag skulle nog kalla många fandoms för närmast religiösa, likaså finns det ateister med en religiös hängivelse till sin verklighetsuppfattning, som missionerar etc.

 

[Dentaku]

Jag blir dessutom så gott som lynchad varje gång jag påstår att LoTR är ett av världens torraste litterära verk och att jag inte orkat läsa mer än en och en halv bok. Jag har lärt mig att vara försiktig.

Försiktig som i att det är det första du berättar på en dejt?

 

[Sel]

Men så är det ju för alla. Alla människor, oavsett om de är religiösa eller inte, har olika uppfattning om verkligheten och hur den är. Ingen människa är objektiv, och alla har vi våra egna påhittade idéer om hur världen fungerar, även om de inte benämns som religion. För mig blir det väldigt underligt att endast kunna vara i en relation med någon med samma uppfattning om verklighetens "sanning" - då kan en aldrig vara i en relation alls.

Jodå fast det finns ju grader i helvetet, för att använda ett populärt uttryck. Jag vill gärna att jag och människan jag är i relation med är överens om många grundläggande saker, som djurhållning, att det inte bor troll i skogen, att det inte finns en gud, att vi inte behöver vara låsta i könroller och många, många fler exempel.
Fungerar det för andra är det givetvis helt okej, men personligen skulle jag inte kunna vara tillsammans med en "hästpratare" eller ett medium heller. Den människans verklighet är helt enkelt inte min.

 

[Sel]

Försiktig som i att det är det första du berättar på en dejt?

Går jag på dejt med en fellow nörd har vi nog redan avhandlat frågan och jag är förvånad över att jag inte blivit ratad. Jag är mest försiktig i grupp.

 

[Sel]

För mig är det inte konstigare eller svårare än att vara tillsammans med någon som har andra politiska åsikter än vad jag har(inom rimliga gränser, men det gäller ju även trosutövande). Man behöver inte hålla med varandra, inte ens förstå hur den andra tänker alla gånger.

Det är ju just det där inom rimliga gränser jag pratar om. För mig är en aktiv tro på gudomliga entiteter eller andar inte inom en rimlig gräns. För Mig.

 

[Nahar]

Jodå fast det finns ju grader i helvetet, för att använda ett populärt uttryck. Jag vill gärna att jag och människan jag är i relation med är överens om många grundläggande saker, som djurhållning, att det inte bor troll i skogen, att det inte finns en gud, att vi inte behöver vara låsta i könroller och många, många fler exempel.
Fungerar det för andra är det givetvis helt okej, men personligen skulle jag inte kunna vara tillsammans med en "hästpratare" eller ett medium heller. Den människans verklighet är helt enkelt inte min.

Jo, jag förstår att en behöver vara någorlunda bekväm med/nära i verklighetsuppfattning, vad jag menar är väl att det underligt att dra gränsen hårt vid religion. Som sagt, det finns ju religioner som inte tror på något annat än livet här och nu, till exempel vissa buddhister, satanister mfl. Om medan du spelar tv-spel för att slappna av så mediterar din partner en stund - är det verkligen olika verklighetsuppfattning?

 

[sjoberga]

Jo, jag förstår att en behöver vara någorlunda bekväm med/nära i verklighetsuppfattning, vad jag menar är väl att det underligt att dra gränsen hårt vid religion. Som sagt, det finns ju religioner som inte tror på något annat än livet här och nu, till exempel vissa buddhister, satanister mfl. Om medan du spelar tv-spel för att slappna av så mediterar din partner en stund - är det verkligen olika verklighetsuppfattning?

Religion är nog helt enkelt en av de allra vanligaste förekomsterna av fenomenet. Inte att det är den enda gränsen.

 

[Sel]

Jo, jag förstår att en behöver vara någorlunda bekväm med/nära i verklighetsuppfattning, vad jag menar är väl att det underligt att dra gränsen hårt vid religion. Som sagt, det finns ju religioner som inte tror på något annat än livet här och nu, till exempel vissa buddhister, satanister mfl. Om medan du spelar tv-spel för att slappna av så mediterar din partner en stund - är det verkligen olika verklighetsuppfattning?

Det är jag förstås medveten om, jag tycker att flera religioner verkar trevliga och många som modern satanism till exempel har ju egentligen ingenting med tro på andra entiteter att göra (är det fortfarande en religion då?) men generellt känner jag att jag inte vill rulla med ögonen åt det min partner känner i hjärtat helt enkelt.
Meditera kan en göra helt utan någon slags trosuppfattning.

 

[Nahar]

Religion är nog helt enkelt en av de allra vanligaste förekomsterna av fenomenet. Inte att det är den enda gränsen.

Nej men det jag inte förstår är behovet av att hårdra det för precis all religion, när det kan vara något så litet som inte alls syns eller påverkar även de som du känner väl/lever med. Det kan ju vara något så enkelt som att personen är vegetarian, alltså att det är det enda uttrycket för personens religion, och då går det bort för att det i det fallet benämns religion och inte kostval?

Det är jag förstås medveten om, jag tycker att flera religioner verkar trevliga och många som modern satanism till exempel har ju egentligen ingenting med tro på andra entiteter att göra (är det fortfarande en religion då?) men generellt känner jag att jag inte vill rulla med ögonen åt det min partner känner i hjärtat helt enkelt.
Meditera kan en göra helt utan någon slags trosuppfattning.

Ja, men det är det jag menar - vad är det då som gör att den som mediterar och kallar det buddhism går bort, men exakt samma människa som mediterar men inte benämner det buddhism är okej?