Bukefalos 28 år!

Dejtingtråden 23

Status
Stängd för vidare inlägg.
Gör man bara upp det innen så tycker jag inte det är otrevligt - utan bara som det är helt enkelt. Går ju att träffas igen en annan dag och så att fortsätta då om man nu vill det.
Enig! Jag har aldrig obegränsat med tid och det har sällan de jag dejtar heller.
Själv hade jag utan tvekan gillat om den jag skulle träffa hade sagt "Jag kan träffa dig, men bara till kl x pga middag efteråt" än att bara säga nej. Det förstnämnda hade för mig signalerat att personen gärna träffar mig även om det blir lite kort och att det inte behöver vara så mycket krav kring hur man ses. De personer som säger nej så fort de har något annat för sig också får mig ofta att känna att de enbart ses om det inte dyker upp något roligare = jag känner att vår relation är ganska meningslös, att jag bara är "tidsfördriv i väntan på någon annan".
Ni får tycka precis som ni vill, men jag håller inte med. Jag vill kunna sitta ned och kunna vara där i stunden och inte bara behöva stressa vidare till annat. En sak om man ses typ vid 13 och har middagen vid 17, men som nu hade det blivit att vi kunnat ses typ en timme vilket jag tycker är alldeles för kort tid, hade inte ens velat klämma in en fika med en vän typ (sen om träffen bara blir en timme så blir det så, men då blev det naturligt istället för att jag måste avbryta).
Red_Chili - jag säger inte nej så fort något annat dyker upp, har haft denna middag planerad i över 2 veckor (representationsuppdrag) och han var väl medveten att jag idag var tvungen att jobba, packa och fixa samt "reppa" på middagen ikväll, så det är inte som att jag ställer in i sista sekunden, utan vi snackade lite löst igår om en fika och jag sa att jag hade saker för mig och varnade för att jag var ett bizzy bee idag.
Jag lever mitt arbets-(och till viss del mitt privatliv) typ timme till timme, och därför vill jag inte att en dejt ska vara något som får en slott i mitt schema som något jobbmöte.
 
Kanske inte superdejtingrelaterat, men om någon minns incidenten i mataffären där jag gjorde bort mig (suckade högljutt när jag såg min crush bl a), så trots att jag nu har skämt ut totalt mig har jag fortfarande behövt handla mat. Fjant som jag är kan jag inte påstå att jag känner mig särskilt avslappnad, snarare ganska nervös och obekväm, är dessutom en person med noll pokerface så det märks nog (tänk er hoppar till vid minsta ljud/rörelse samt tittar sig konstant över axeln med orolig blick). Så idag när jag handlade var det en personal som jag tyckte tittade extra på mig (inte min crush :meh:) och liksom dök upp hela tiden där jag var, och när jag betalade hängde hen vid kassan och låtsades titta på mobilen men sneglade mot mig hela tiden. Skumt beteende, men tänkte inte mer på det. Förrän jag kom hem och plötsligt insåg att hen säkert följde efter mig för hen tyckte jag betedde mig misstänksamt och trodde jag var en TJUV :eek: Alltså, kalla mig överkänslig (varsågod), men jag har inte kunnat släppa detta och haft ont i magen hela kvällen över denna falska anklagelse :( Så nu är jag alltså både knäppa-antastar-personal-med-suckar-och-trånande-blickar-tjejen OCH sjabbiga-skumma-nervösa-snattar-tjejen :cry: :cry: :o Jag står nu inför Dilemma 1: HUR ska jag NÅGONSIN kunna handla mat igen?? samt Dilemma 2: HUR ska jag gå vidare med livet när min crush ev vet att jag både är ett suckande creep och misstänkt tjuv (om hens kollegor skvallrat vill säga, om inte vet hen antagligen inte ens att jag existerar, men båda såg ut som väldigt skvallriga typer...)

För att återknyta till trådens ämne lite mer, mitt romantiska liv består alltså av en mataffärscrush som nu ser mig som en pervo-tjuv alt. ser mig inte alls pga helt obetydlig i hens tillvaro, samt
min gamla italienarcrush som har flyttat till långtbortistan, och är gift, och det mest romantiska jag fått ut av hen är att hen gav mig lite surdeg innan hen flyttade (som jag ev haft ihjäl :crazy:) och att hen en gång skickade mig en puss-smiley i ett sms (när jag rapporterade en läcka, så ev var pussen framkallad av översvällande tacksamhet snarare än översvallande kärlek till min person). Så troligen inget att hämta från de två. Nätdejting är inte alls min grej, jag har inget socialt liv att tala om, träffar aldrig nya människor och även om jag träffar några står jag mest i ett hörn och blänger (pga av vansinnigt blyg och naturligt sur min) och det är förvånansvärt få personer som blir charmade av tystlåtna, inbundna surpuppor. Jag är helt enkelt en romantisk katastrof :arghh: en lösning hade kunnat vara att skaffa arton katter och gå all-in för att bli en crazy cat lady, men husdjur är ej tillåtna i min bostad så inte ens det kan jag göra.
Snälla, allvetande buke, kan ni rädda mig från romantisk misär och evig ensamhet???? 🙏
 
Kanske inte superdejtingrelaterat, men om någon minns incidenten i mataffären där jag gjorde bort mig (suckade högljutt när jag såg min crush bl a), så trots att jag nu har skämt ut totalt mig har jag fortfarande behövt handla mat. Fjant som jag är kan jag inte påstå att jag känner mig särskilt avslappnad, snarare ganska nervös och obekväm, är dessutom en person med noll pokerface så det märks nog (tänk er hoppar till vid minsta ljud/rörelse samt tittar sig konstant över axeln med orolig blick). Så idag när jag handlade var det en personal som jag tyckte tittade extra på mig (inte min crush :meh:) och liksom dök upp hela tiden där jag var, och när jag betalade hängde hen vid kassan och låtsades titta på mobilen men sneglade mot mig hela tiden. Skumt beteende, men tänkte inte mer på det. Förrän jag kom hem och plötsligt insåg att hen säkert följde efter mig för hen tyckte jag betedde mig misstänksamt och trodde jag var en TJUV :eek: Alltså, kalla mig överkänslig (varsågod), men jag har inte kunnat släppa detta och haft ont i magen hela kvällen över denna falska anklagelse :( Så nu är jag alltså både knäppa-antastar-personal-med-suckar-och-trånande-blickar-tjejen OCH sjabbiga-skumma-nervösa-snattar-tjejen :cry: :cry: :o Jag står nu inför Dilemma 1: HUR ska jag NÅGONSIN kunna handla mat igen?? samt Dilemma 2: HUR ska jag gå vidare med livet när min crush ev vet att jag både är ett suckande creep och misstänkt tjuv (om hens kollegor skvallrat vill säga, om inte vet hen antagligen inte ens att jag existerar, men båda såg ut som väldigt skvallriga typer...)

För att återknyta till trådens ämne lite mer, mitt romantiska liv består alltså av en mataffärscrush som nu ser mig som en pervo-tjuv alt. ser mig inte alls pga helt obetydlig i hens tillvaro, samt
min gamla italienarcrush som har flyttat till långtbortistan, och är gift, och det mest romantiska jag fått ut av hen är att hen gav mig lite surdeg innan hen flyttade (som jag ev haft ihjäl :crazy:) och att hen en gång skickade mig en puss-smiley i ett sms (när jag rapporterade en läcka, så ev var pussen framkallad av översvällande tacksamhet snarare än översvallande kärlek till min person). Så troligen inget att hämta från de två. Nätdejting är inte alls min grej, jag har inget socialt liv att tala om, träffar aldrig nya människor och även om jag träffar några står jag mest i ett hörn och blänger (pga av vansinnigt blyg och naturligt sur min) och det är förvånansvärt få personer som blir charmade av tystlåtna, inbundna surpuppor. Jag är helt enkelt en romantisk katastrof :arghh: en lösning hade kunnat vara att skaffa arton katter och gå all-in för att bli en crazy cat lady, men husdjur är ej tillåtna i min bostad så inte ens det kan jag göra.
Snälla, allvetande buke, kan ni rädda mig från romantisk misär och evig ensamhet???? 🙏
Nej jag har ingen räddning tyvärr, men vill bara säga att utifrån hur du skriver verkar du vara en sjukt rolig och skön person! 😁
 
Det blev förstamajhäng med Jim. Vi hade supertrevligt. Träffade mina kompisar lite innan vi drog hem till mig. Spontanmiddag hos grannen, kvällsbad i sjön, film och hångel. Jag kände det var läge för lite avstämning. Vi vill båda hänga kravlöst utan intentioner just nu att det ska "bli nåt mer". Inga förälskelsekänslor hos nån av oss. Känns jättebra! :)
 
Kanske inte superdejtingrelaterat, men om någon minns incidenten i mataffären där jag gjorde bort mig (suckade högljutt när jag såg min crush bl a), så trots att jag nu har skämt ut totalt mig har jag fortfarande behövt handla mat. Fjant som jag är kan jag inte påstå att jag känner mig särskilt avslappnad, snarare ganska nervös och obekväm, är dessutom en person med noll pokerface så det märks nog (tänk er hoppar till vid minsta ljud/rörelse samt tittar sig konstant över axeln med orolig blick). Så idag när jag handlade var det en personal som jag tyckte tittade extra på mig (inte min crush :meh:) och liksom dök upp hela tiden där jag var, och när jag betalade hängde hen vid kassan och låtsades titta på mobilen men sneglade mot mig hela tiden. Skumt beteende, men tänkte inte mer på det. Förrän jag kom hem och plötsligt insåg att hen säkert följde efter mig för hen tyckte jag betedde mig misstänksamt och trodde jag var en TJUV :eek: Alltså, kalla mig överkänslig (varsågod), men jag har inte kunnat släppa detta och haft ont i magen hela kvällen över denna falska anklagelse :( Så nu är jag alltså både knäppa-antastar-personal-med-suckar-och-trånande-blickar-tjejen OCH sjabbiga-skumma-nervösa-snattar-tjejen :cry::cry::o Jag står nu inför Dilemma 1: HUR ska jag NÅGONSIN kunna handla mat igen?? samt Dilemma 2: HUR ska jag gå vidare med livet när min crush ev vet att jag både är ett suckande creep och misstänkt tjuv (om hens kollegor skvallrat vill säga, om inte vet hen antagligen inte ens att jag existerar, men båda såg ut som väldigt skvallriga typer...)

För att återknyta till trådens ämne lite mer, mitt romantiska liv består alltså av en mataffärscrush som nu ser mig som en pervo-tjuv alt. ser mig inte alls pga helt obetydlig i hens tillvaro, samt
min gamla italienarcrush som har flyttat till långtbortistan, och är gift, och det mest romantiska jag fått ut av hen är att hen gav mig lite surdeg innan hen flyttade (som jag ev haft ihjäl :crazy:) och att hen en gång skickade mig en puss-smiley i ett sms (när jag rapporterade en läcka, så ev var pussen framkallad av översvällande tacksamhet snarare än översvallande kärlek till min person). Så troligen inget att hämta från de två. Nätdejting är inte alls min grej, jag har inget socialt liv att tala om, träffar aldrig nya människor och även om jag träffar några står jag mest i ett hörn och blänger (pga av vansinnigt blyg och naturligt sur min) och det är förvånansvärt få personer som blir charmade av tystlåtna, inbundna surpuppor. Jag är helt enkelt en romantisk katastrof :arghh: en lösning hade kunnat vara att skaffa arton katter och gå all-in för att bli en crazy cat lady, men husdjur är ej tillåtna i min bostad så inte ens det kan jag göra.
Snälla, allvetande buke, kan ni rädda mig från romantisk misär och evig ensamhet???? 🙏

Kan inte annat än hålla med @enough, du verkar störtskön ju! 😁
 
@Milosari jag har tänkt på det med, hur mycket mer accepterat och enklare det verkar vara för tjejer att vara bi. En man får bög-stämpel direkt, upplever inte alls att det känns lika accepterat att experimentera som man. Det känns så himla svartvitt vilket är väldigt tråkigt.
Jag tror dock att en delförklaring till det är att sex utan (minst) en kuk involverad helt enkelt inte riktigt "räknas". Dvs kvinnor har inte sex med varandra "på riktigt" och därför kan kvinnlig bisexualitet passera.
 
Jag tror många fler män är bi än vad de utger sig för att vara. Mansnormen är så stark att man ska vara den där heteromannen. Verkar ju helt orimligt att många fler kvinnor skulle vara bi än män liksom, det tror jag inte ett dugg på. Handlar mest om kultur och normer.
Och vi vet ju att många män har sex med män utan att i övrigt ha bisexualitet som en identitet, sas.
 
Kanske inte superdejtingrelaterat, men om någon minns incidenten i mataffären där jag gjorde bort mig (suckade högljutt när jag såg min crush bl a), så trots att jag nu har skämt ut totalt mig har jag fortfarande behövt handla mat. Fjant som jag är kan jag inte påstå att jag känner mig särskilt avslappnad, snarare ganska nervös och obekväm, är dessutom en person med noll pokerface så det märks nog (tänk er hoppar till vid minsta ljud/rörelse samt tittar sig konstant över axeln med orolig blick). Så idag när jag handlade var det en personal som jag tyckte tittade extra på mig (inte min crush :meh:) och liksom dök upp hela tiden där jag var, och när jag betalade hängde hen vid kassan och låtsades titta på mobilen men sneglade mot mig hela tiden. Skumt beteende, men tänkte inte mer på det. Förrän jag kom hem och plötsligt insåg att hen säkert följde efter mig för hen tyckte jag betedde mig misstänksamt och trodde jag var en TJUV :eek: Alltså, kalla mig överkänslig (varsågod), men jag har inte kunnat släppa detta och haft ont i magen hela kvällen över denna falska anklagelse :( Så nu är jag alltså både knäppa-antastar-personal-med-suckar-och-trånande-blickar-tjejen OCH sjabbiga-skumma-nervösa-snattar-tjejen :cry::cry::o Jag står nu inför Dilemma 1: HUR ska jag NÅGONSIN kunna handla mat igen?? samt Dilemma 2: HUR ska jag gå vidare med livet när min crush ev vet att jag både är ett suckande creep och misstänkt tjuv (om hens kollegor skvallrat vill säga, om inte vet hen antagligen inte ens att jag existerar, men båda såg ut som väldigt skvallriga typer...)

För att återknyta till trådens ämne lite mer, mitt romantiska liv består alltså av en mataffärscrush som nu ser mig som en pervo-tjuv alt. ser mig inte alls pga helt obetydlig i hens tillvaro, samt
min gamla italienarcrush som har flyttat till långtbortistan, och är gift, och det mest romantiska jag fått ut av hen är att hen gav mig lite surdeg innan hen flyttade (som jag ev haft ihjäl :crazy:) och att hen en gång skickade mig en puss-smiley i ett sms (när jag rapporterade en läcka, så ev var pussen framkallad av översvällande tacksamhet snarare än översvallande kärlek till min person). Så troligen inget att hämta från de två. Nätdejting är inte alls min grej, jag har inget socialt liv att tala om, träffar aldrig nya människor och även om jag träffar några står jag mest i ett hörn och blänger (pga av vansinnigt blyg och naturligt sur min) och det är förvånansvärt få personer som blir charmade av tystlåtna, inbundna surpuppor. Jag är helt enkelt en romantisk katastrof :arghh: en lösning hade kunnat vara att skaffa arton katter och gå all-in för att bli en crazy cat lady, men husdjur är ej tillåtna i min bostad så inte ens det kan jag göra.
Snälla, allvetande buke, kan ni rädda mig från romantisk misär och evig ensamhet???? 🙏
Se till att vara noga med att ta kvitto när du handlar!
Sen kan man som hästägare råka bidra med mera skvaller mateial om man ombeds visa vad man har i fickorna, hoprullade buntar med balsnören, nån trulls tagel, ett antal benreflexer och bortglömd hovkrats som de trodde var kniv först osv. Nåja - otrevligt att känna sig bevakad är det.
 
V är ledig idag så vi tog sovmorgon till 10, så skönt att vi är två barnfria latmaskar bägge två 😁

Han frågade om han skulle följa med till stallet 😱
Chocken att han ville det helt självmant 😅
Han fick dock inte eftersom jag skulle rasta den andra hunden och ville inte att han skulle bli biten av både den och Molnet.
Molnet gillar att bita folk 🙄
Han åkte till en kompis istället så ska vi ses om en timme igen, äta pizza och chilla 😁

Så galet nöjd med vår relation nu!
 
Jag har lyckats vara effektiv på jobbet idag trots att jag är jättetrött och bara längtar efter att få skeda i As soffa. Två timmar kvar dit. :love:
Jag ska sova över, första gången vi gör det natt till jobbdag. Jag har (haft) rejäla sömnproblem och han har en smal (120 cm) säng så vi får se om det är en dålig idé. Det är mysigt att sova och vakna ihop men det är inte värt att offra min (numera bara halvtaskiga) sömn för.
Min säng är 240 cm så då är det lättare att sova vettigt.
 
Jag har lyckats vara effektiv på jobbet idag trots att jag är jättetrött och bara längtar efter att få skeda i As soffa. Två timmar kvar dit. :love:
Jag ska sova över, första gången vi gör det natt till jobbdag. Jag har (haft) rejäla sömnproblem och han har en smal (120 cm) säng så vi får se om det är en dålig idé. Det är mysigt att sova och vakna ihop men det är inte värt att offra min (numera bara halvtaskiga) sömn för.
Min säng är 240 cm så då är det lättare att sova vettigt.

Haha! Min säng är 105 😅
Men vi är inte så stora och sover likadant, dvs ligger som två lik hela natten 😂
 
Jag fortsätter att träffa samme man. Jag är väldigt kluven. Vi har fortfarande en vänskapsrelation, med en viss obalans.

Jag skapar avstånd och han försöker tålmodigt att komma närmre. Det känns som om jag bara skulle ge lillfingret så tar han armen. Han vill så mycket och är väldigt vänlig och snäll på alla vis. Han vill jättegärna göra saker tillsammans med mig, och vi har trevligt, men jag känner att det saknas något. Och den bittra sanningen är kanske så enkel som att jag inte är attraherad av honom och är både rädd för att släppa in honom ”för nära” och rädd för att såra honom. Och generellt lite rädd kanske.

Jag skulle hypotetiskt kunna hänge mig åt honom, men det känns inte ärligt. Och han har definitivt sidor jag irriterar mig på. Men vem har inte det?

Han har lyckats komma förbi mina värsta fysiska spärrar iallafall. Plötsligt en dag låg jag i hans knä och fick ansikts och hårbottensmassage :). Framsteg. Det var rent av trevligt.

Jag skulle vilja gå på dejt igen med någon annan och känna hur det känns. Men jag är inte så aktiv på dejtingsidor nu så det går trögt.
 
Jag gillar ju att swipea men inte att matcha. Ledsnade på män och gick rakt emot min övertygelse att inte skriva bittra saker i profilen. Men jag orkade inte skriva om den just då så jag la till detta fantastiskt trevliga stycke 😅

"PS. Det är slut med mansbebisar, antifeminister och oupplysta smygrasister i mitt liv. Känner du dig lite kränkt av den raden så tillhör du kategori ett och kan glatt svepa vänster, bra va! 👋"

Har fortsatt få en del matchningar men jag tror de antingen är gamla eller bara sådana som inte läser.
 
Jag gillar ju att swipea men inte att matcha. Ledsnade på män och gick rakt emot min övertygelse att inte skriva bittra saker i profilen. Men jag orkade inte skriva om den just då så jag la till detta fantastiskt trevliga stycke 😅

"PS. Det är slut med mansbebisar, antifeminister och oupplysta smygrasister i mitt liv. Känner du dig lite kränkt av den raden så tillhör du kategori ett och kan glatt svepa vänster, bra va! 👋"

Har fortsatt få en del matchningar men jag tror de antingen är gamla eller bara sådana som inte läser.

Bästa texten :laugh:
 
Jag har lyckats vara effektiv på jobbet idag trots att jag är jättetrött och bara längtar efter att få skeda i As soffa. Två timmar kvar dit. :love:
Jag ska sova över, första gången vi gör det natt till jobbdag. Jag har (haft) rejäla sömnproblem och han har en smal (120 cm) säng så vi får se om det är en dålig idé. Det är mysigt att sova och vakna ihop men det är inte värt att offra min (numera bara halvtaskiga) sömn för.
Min säng är 240 cm så då är det lättare att sova vettigt.
Det gick jättedåligt, jag sov till slut två timmar på soffan. Nu är jag trött och ledsen och känner bitvis att jag mest vill skita i alltihop, men det ska jag inte. Min moster dog igår så det är extra ledsenhet därifrån också.
Hoppas att det känns bättre med A när vi ses igen, han kommer till mig efter jobbet för choklad och skogspromenad.
 
Det gick jättedåligt, jag sov till slut två timmar på soffan. Nu är jag trött och ledsen och känner bitvis att jag mest vill skita i alltihop, men det ska jag inte. Min moster dog igår så det är extra ledsenhet därifrån också.
Hoppas att det känns bättre med A när vi ses igen, han kommer till mig efter jobbet för choklad och skogspromenad.
Åh, förstår vad du menar! Min morbror dog härom dagen, och även om han varit sjuk länge så tar det hårt på en känslomänniska som mig.
Mitt råd är att inte tolka din sorg som något som har med relationen att göra i första hand.
Hoppas det känns bättre när ni ses för promenad :heart Och beklagar sorgen!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Måste ta och skriva av mig lite, samt vädja om råd från kloka bukare. Vet inte var jag ska börja i denna sörja..:P Träffade en trevlig...
2
Svar
28
· Visningar
5 019
Senast: yllva
·
Relationer Jag är en sådan användare som mest smyger runt och läser, men nu är det sen kväll och jag har ingen annan att bolla med så jag väljer...
Svar
13
· Visningar
1 666
Senast: Shoreline
·
Hundhälsa Jag behöver få lite neutrala åsikter om min älskade vovve. Han är en blandras chihuahua/powder puff, med lite inblandning av nåt mer på...
Svar
9
· Visningar
2 896
Senast: Monstermom
·
H
Gravid - 1år Jag är gravid i 15 veckan och är så fruktansvärt velig!!! Jag och den eventuellt blivande pappan har varit tillsammans i drygt 4 år...
2 3
Svar
58
· Visningar
10 117
Senast: escodobe
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp