Dejtingtråden 25!

[pepp]

Men vad fint ändå!

Ja kanske, tror dock inte det är en bra snubbe för mig att träffa

 

[BobberiBoo]

Ja kanske, tror dock inte det är en bra snubbe för mig att träffa

Om din magkänsla säger dig det nu så är det nog så. Bara att ignorera och fokusera på dig själv!

 

[pepp]

Om din magkänsla säger dig det nu så är det nog så. Bara att ignorera och fokusera på dig själv!

Vet i vilka kretsar han umgås i så sen kan han ju vara en bra snubbe för det. Men håller mig borta!

 

[the_connemara]

Vet i vilka kretsar han umgås i så sen kan han ju vara en bra snubbe för det. Men håller mig borta!

Klokt. Blir glad av att läsa att du försöker vara rädd om dig

 

[the_connemara]

Minns inte ens om jag skrev att jag blev (mycket vänligt) dissad o direkt blockad på messenger av killen jag promenerade med för några veckor sedan (eller längre, noll koll ). Idag skrev han återigen mycket vänligt och bad om ursäkt och vill ha kontakt igen. Jag som just hållit på att avinstallera Tinder efter den vidriga artikeln om incels i expressen varav en (den som ändå lät mest sympatisk men ändå) bodde i Malmö. Fy fan alltså, vi tom mördas av dem, jag har så svårt att ta in det.

 

[pepp]

Klokt. Blir glad av att läsa att du försöker vara rädd om dig

Jobbar på det...
Känner ärligt inte för att träffa eller dejta nån nu, vill vara ensam.

Träffade dock E igår, men det kändes bra. Vi har distans till varandra nu

 

[pepp]

Minns inte ens om jag skrev att jag blev (mycket vänligt) dissad o direkt blockad på messenger av killen jag promenerade med för några veckor sedan (eller längre, noll koll ). Idag skrev han återigen mycket vänligt och bad om ursäkt och vill ha kontakt igen. Jag som just hållit på att avinstallera Tinder efter den vidriga artikeln om incels i expressen varav en (den som ändå lät mest sympatisk men ändå) bodde i Malmö. Fy fan alltså, vi tom mördas av dem, jag har så svårt att ta in det.

T.o.m blockad?? Förstår inte vad det är med folk och blockera andra.
Måste gå in på Expressen känner jag också...

 

[the_connemara]

T.o.m blockad?? Förstår inte vad det är med folk och blockera andra.
Måste gå in på Expressen känner jag också...

Jag älskar att blockera andra sällan i dejtingsammanhang dock. Jag tror iaf inte vi är vänner på fb så då antar jag att jag blev blockad när den där texten om att man inte kan svara på konv kom upp. Är inte så bekymrad, så länge folk beter sig respektfullt i kontakten så kan de väl panika o få kalla fötter bäst de vill, jag är längst ut på andra skalan i det avseendet tror jag

 

[Tranan]

Pratar med gekås tjejen mycket!
dejt nästa helg.
planera resa.
livet är gott.

 

[pepp]

Börjar ärligt talat fundera på att jag aldrig kommer hitta nån.
Kan inte ha tinder själv. Har inga självklara intressen (ville börja klättra, men både S och hennes syster är där..)

Blir knappt bjuden på fest längre då alla är i förhållanden, gravida eller har barn.
Det är väl jobbet kvar då

 

[sorbifolia]

Jag har varit relativt aktiv på både Tinder och andra dejtingsiter senaste veckan, men inte fått i gång någon vettig konversation med någon som känns interessant. Har funderat på att ta upp kontakten med en kille jag skrev med för några veckor sedan, vi har varandra på snap och han kollar alla mina storys... Men har inte riktigt orkat prioritera/ta tag i det.

Skulle egentligen kunnat hinna med att gå på dejt i dag om jag velat, men har istället spenderat 13,5 timme på hästar.... Och har det just nu helt prima även om jag är själv hemma, har sett/lyssnat på hiphop hela kvällen och dansat runt i lägenheten medans jag gjort taco. Känns bra efter att ha varit rätt ensam och lite trist tidigare i veckan. ❤)

 

[Tranan]

Börjar ärligt talat fundera på att jag aldrig kommer hitta nån.
Kan inte ha tinder själv. Har inga självklara intressen (ville börja klättra, men både S och hennes syster är där..)

Blir knappt bjuden på fest längre då alla är i förhållanden, gravida eller har barn.
Det är väl jobbet kvar då

ar känt på liknande sätt i perioder. men tror att du kommer hitta någon.

 

[durachiny]

Börjar ärligt talat fundera på att jag aldrig kommer hitta nån.
Kan inte ha tinder själv. Har inga självklara intressen (ville börja klättra, men både S och hennes syster är där..)

Blir knappt bjuden på fest längre då alla är i förhållanden, gravida eller har barn.
Det är väl jobbet kvar då

Inte hitta någon? Du har väl hittat många bara i år? Ställer frågan så för att svaret till hur du ska hitta någon bättre ligger även i hur det har gått till när du har träffat folk. Det verkar vara så stressat och direkt in i det och då är det inte så konstigt att det även blir rätt ytligt och rent ut sagt ogenomtänkt.

 

[pepp]

Inte hitta någon? Du har väl hittat många bara i år? Ställer frågan så för att svaret till hur du ska hitta någon bättre ligger även i hur det har gått till när du har träffat folk. Det verkar vara så stressat och direkt in i det och då är det inte så konstigt att det även blir rätt ytligt och rent ut sagt ogenomtänkt.

Ja, jag har hittat flera. Men det betyder ju inte att jag känner något för dom (förutom E och N)

Känner mig inte stressad på så sätt då jag inte vill ha barn. Men innerst inne är ändå en stress pga mina vänner och bekanta.
Hur har dom gjort? Har de bara nöjt sig?

Jag jobbar på ensamheten, går lättare när jag har hunden iallafall

 

[the_connemara]

Ja, jag har hittat flera. Men det betyder ju inte att jag känner något för dom (förutom E och N)

Känner mig inte stressad på så sätt då jag inte vill ha barn. Men innerst inne är ändå en stress pga mina vänner och bekanta.
Hur har dom gjort? Har de bara nöjt sig?

Jag jobbar på ensamheten, går lättare när jag har hunden iallafall

Jag är krass o tycker det verkar som att alla har nöjt sig med sådant jag inte tål alls längre! Har ett förhållande jag har lite dålig insikt i men som jag tycker känns så ovanligt sunt och i närheten av något jag stått ut med. De har inga barn, lagom med intressen ihop (och egna var för sig) och verkar vara väldigt lika i respekten och engagemanget för varandra. Jag är helt orimligt känslig allt som inte är perfekt, nog för att jag helt enkelt älskar att vara själv kanske

 

[mandalaki]

Kan inte ha tinder själv. Har inga självklara intressen (ville börja klättra, men både S och hennes syster är där..)

Styr ditt liv själv, låt inte andra styra det.

 

[ekra]

Börjar ärligt talat fundera på att jag aldrig kommer hitta nån.
Kan inte ha tinder själv. Har inga självklara intressen (ville börja klättra, men både S och hennes syster är där..)

Blir knappt bjuden på fest längre då alla är i förhållanden, gravida eller har barn.
Det är väl jobbet kvar då

Jag är krass o tycker det verkar som att alla har nöjt sig med sådant jag inte tål alls längre! Har ett förhållande jag har lite dålig insikt i men som jag tycker känns så ovanligt sunt och i närheten av något jag stått ut med. De har inga barn, lagom med intressen ihop (och egna var för sig) och verkar vara väldigt lika i respekten och engagemanget för varandra. Jag är helt orimligt känslig allt som inte är perfekt, nog för att jag helt enkelt älskar att vara själv kanske

@pepp Än finns det tid. För mig med. Men jag förstår din känsla. Jag har den ofta. Och periodvis lyckas jag leva i nuet och vara lycklig i stunden med vad jag har. Men så händer något och jag får en stunds närhet och då går jag nästan sönder när jag tänker på alla ensamma år jag haft. Jag kan ju inte göra något åt det förflutna, men kan påverka hur framtiden blir.

Finns det någon klättergrupp du kan gå med i och hitta andra att klättra med? Jättesynd om den dåliga relationen till S ska förstöra den aktiviteten. Och strängt taget så är det ju S som gjort något dumt och inte du.

@the_connemara Jag tycker också att det verkar som om många ”nöjer sig” snarare än finner någon som gör deras liv bättre. Och med det menar jag inte att en partner är lösningen på allt, men att jag vill att man skall ha det trevligt och roligt ihop, samarbeta och inte nöta allt för mycket på varandra.

För övrigt när det gäller Kapet så verkar han trots allt lite svalt inställd till tur när det kommer till kritan, så vi får se vad som händer där. Jag försöker att inte tänka så mycket på det och tänka att blir det av så blir det av, och blir det inget mer är det inte världens undergång. Men jag vill så väldigt gärna träffas igen!

Jag inser att jag generellt måste jobba hårdare på att träffa någon om det skall hända. Jag spenderar fortfarande för mycket tid ensam. Men jag har kommit iväg på lite gruppaktiviteter på sistone och det är väldigt bra för måendet. Det har varit lätt att småprata med folk och kanske leder det till nya vänskaper. Eller någon flirt. Jag försöker skapa nya sociala sammanhang och nätverk. Jag har bott en del år i min nya stad nu, och det går oerhört långsamt att bygga en solid bekantskapskrets och jag har gjort en del försök. Men inte fullt ut haft energin och ofta fastnat vid någon enstaka person. Problemet med det är att man är på ruta ett om den flyttar eller försvinner på annat håll. Så nu skjuter jag lite bredare.

Hade ett litet sammanbrott för en stund sedan och grät en massa, (när jag ventilerade lite på buke). Var nära att börja gråta på jobbet också vid ett par tillfällen. Jag lyckades få till en promenad med en kompis häromdagen och lufta lite mer känslor än jag brukar och höll på att börja gråta igen igår när jag var ute och tränade ensam. Jag känner mig rätt melankolisk. Det är så många år som jobbet varit i princip min enda sociala kontaktyta och jag varit utan djupa privata kontakter.

En partner löser inte nödvändigtvis det problemet, men den löser behovet av närhet.

Jag har kontaktat ett par vänner jag inte sett på en stund och har fått till att vi förhoppningsvis ses nån gång nästa vecka. Och så har jag anmält intresse för en kurs. Jag har en del jättetrevliga jobbarkompisar som jag bestämt mig för att våga fråga om de har lust att ta en fika eller promenad eller nåt någon dag. Jag klarar inte av tanken på att jag ska fortsätta på samma ensamma bana.

Jag måste återfå kontrollen över livet!!! Jag har haft många år med dålig ekonomi, men att den nu äntligen är ganska stabil och bra har hjälpt mycket för att förbättra situationen generellt. Det är mycket enklare att vara med i det sociala livet om man har pengar. När jag studerade eller var arbetslös hade jag knappt råd att köpa kläder eller gå till frissan och kände mig därmed inte helt bekväm i mig själv. Nu kan jag iallafall klä mig så att jag känner att jag ser ut som mig själv och har råd att gå ut och ta en fika.

 

[Bison]

Här går det bara fint!
Vi ses så mycket vi kan och V är jättegullig som följer med mig på äventyr med Molnet.
Blir mycket tid i bilen, lyssnar på rockklassiker och fulsjunger högt, stackars Ruben
Vi har så himla roligt och trivs jättebra tillsammans

 

[strawberrysylt]

Börjar ärligt talat fundera på att jag aldrig kommer hitta nån.
Kan inte ha tinder själv. Har inga självklara intressen (ville börja klättra, men både S och hennes syster är där..)

Blir knappt bjuden på fest längre då alla är i förhållanden, gravida eller har barn.
Det är väl jobbet kvar då

Ja, jag har hittat flera. Men det betyder ju inte att jag känner något för dom (förutom E och N)

Känner mig inte stressad på så sätt då jag inte vill ha barn. Men innerst inne är ändå en stress pga mina vänner och bekanta.
Hur har dom gjort? Har de bara nöjt sig?

Jag jobbar på ensamheten, går lättare när jag har hunden iallafall

Vi får andas lite, pepp. Vi är ju lika gamla och jag har ju heller inte hittat någon.

Jag funderar också på det där ibland, om andra "nöjt sig"... Jag hoppas inte det...

 

[strawberrysylt]

För övrigt när det gäller Kapet så verkar han trots allt lite svalt inställd till tur när det kommer till kritan, så vi får se vad som händer där. Jag försöker att inte tänka så mycket på det och tänka att blir det av så blir det av, och blir det inget mer är det inte världens undergång. Men jag vill så väldigt gärna träffas igen!

Men vad tråkigt om hans intresse svalnat! Håller tummarna för att det inte är så!

Det låter mycket klokt av dig att försöka bygga ut ditt kontaktnät med kompisar tycker jag, så du mår bättre och inte, som du själv skriver, förlitar dig på en enda person (en potentiell partner). Det blir inte bra...

Känner igen det där med ekonomin också, det är skönt när man kan ta en fika (som ju blir som en vänskaps/kontakt-investering) utan att få ångest typ.