Dejtingtråden 31

Status
Stängd för vidare inlägg.
Gällande ghosting, har jag inte träffat någon (och inte bestämt träff givetvis) så ghostar jag alla gånger före en konfrontation i att skriva ”tack men nej tack”. Är inte sugen på tjafs med konfrontativa män.

Har jag träffat någon irl så kan jag ibland vänta på att den andre ska uttrycka sitt intresse för att se om ett ”tack, men nej tack” behövs eller om ointresset var ömsesidigt. Men ghostar generellt inte så.

Hade någon jag inte träffat avmatchat hade jag inte tagit det så hårt heller... Lär inte hända nu dock får inte igång några intressanta konversationer alls på tinder :(
 
My lord, bajsporr och troll. Här händer grejer :D

Vi fick inte till att ses i helgen utan tog ett långt snack igår på telefon igen. Ett jäkla ältande kan tyckas, men det har varit konstruktivt hela tiden och jag är faktiskt imponerad av honom. Han är en rejält fyrkantig person, men har under den här tiden börjat tänka utanför sin box och utmanat sig själv i det. Han lyssnar på vad jag säger, tar in, funderar, svarar. Berättar hur han tycker och känner, lyssnar på mig och låter mig tänka. Jag känner verkligen att jag både får gehör för mina tankar, kan säga vad jag tycker och tänker, och att han kan göra likadant. Det har funnits en fin respekt för varandra i det hela tiden, och det gör mig liksom varm i.

Under gårdagens snack kom en grej upp som gjorde honom ganska ställd, och som han inte förstått varit viktig för mig. Efter lite mer prat om det kände han mest att han inte kunde tänka klart, och vi bestämde ännu en gång för att höras om några dagar för att han behövde tid.
Vi har dock hörts under dagen och sedan ringde han igen ikväll, och har landat i att - om jag vill så klart - att han känner att han tycker om mig för mycket och att vi är en alldeles för bra match både livsstilsmässigt och när vi ses, för att inte ge det en chans till.
Sååå, där är vi nu. Jag vill gärna se om vi kan bli ett sådant team som jag tror att vi kan, så vi ska försöka pussla ihop våra liv så gott det går, och så får vi se vart det leder :)
Det låter ju om inte annat väldigt bra att ni kan prata så ordentligt om allting! Hoppas att allt går bra för er :)
 
Det låter ju om inte annat väldigt bra att ni kan prata så ordentligt om allting! Hoppas att allt går bra för er :)

Ja, jag sa det till honom igår - tänk om vi hade pratat så här från början! Då kanske vi aldrig hamnat i den här sitsen :p

Det är ju inte det att vi inte pratat innan så klart, men verkligen inte på den här nivån. Det har känts bra och gött och då har vi nog bara kört på. Det känns som att jag känner honom betydligt bättre nu, än vad jag gjorde för två veckor sedan när vi senast sågs.

Tack!
 
Äh, nu tycker jag att ni är lite väl hårda mot @Kerry. Själv kör jag precis samma taktik när jag blir ignorerad av någon. Chefen som missar ett mail från mig, kompisen som glömmer svara på ett sms, servitrisen på restaurangen som glömmer att jag vill ha ett glas vatten, min mamma som inte kom ihåg att ringa mig som hon lovat, etc.
Alla får en länk med bajsporr.
Precis, det gäller att visa var skåpet ska stå! :rofl:

Knapplån:
Jag matchade nyss med en hoppryttare som heter Maikel van der Vleuten, Han hade en bild när han red ärevarv med en segerkrans runt en jättefin hästs hals och jag blev såklart omedelbart sjukt intresserad, swipade höger och skrev ett meddelande där jag berömde hästen och frågade lite om honom. Han svarade på engelska(jag hade skrivit på svenska) och verkade ej förstå och sa att han kunde bara några ord svenska. Sökte då på hans namn för jag såg att det var väldigt höga hinder i bakgrunden på bilden så jag tänkte att han måste vara väldigt duktig och det var han ju så blev lätt starstruck.

MEN jag har ju ställt in tinder på 50 km och han bodde ju i holland så tänkte att det måste vara nåt tekniskt fel men tydligen har tinder just nu en värdelös funktion som gör att man kan "resa runt" i världen och kolla utbudet i andra länder. Hopplöst för jag vill inte bara och sitta och chatta tycker inte man får ut något av det.
Så jag skrev lte ifrågasättande till honom vad hans tanke med att göra så var och då avmatchade han. Lika bra. Men insåg att jag gärna träffar en kille som rider, var hittar man dem?
 
Precis, det gäller att visa var skåpet ska stå! :rofl:

Knapplån:
Jag matchade nyss med en hoppryttare som heter Maikel van der Vleuten, Han hade en bild när han red ärevarv med en segerkrans runt en jättefin hästs hals och jag blev såklart omedelbart sjukt intresserad, swipade höger och skrev ett meddelande där jag berömde hästen och frågade lite om honom. Han svarade på engelska(jag hade skrivit på svenska) och verkade ej förstå och sa att han kunde bara några ord svenska. Sökte då på hans namn för jag såg att det var väldigt höga hinder i bakgrunden på bilden så jag tänkte att han måste vara väldigt duktig och det var han ju så blev lätt starstruck.

MEN jag har ju ställt in tinder på 50 km och han bodde ju i holland så tänkte att det måste vara nåt tekniskt fel men tydligen har tinder just nu en värdelös funktion som gör att man kan "resa runt" i världen och kolla utbudet i andra länder. Hopplöst för jag vill inte bara och sitta och chatta tycker inte man får ut något av det.
Så jag skrev lte ifrågasättande till honom vad hans tanke med att göra så var och då avmatchade han. Lika bra. Men insåg att jag gärna träffar en kille som rider, var hittar man dem?
Tycker det fullkomligt dräller av "hästintresserade killar" på Tinder. Nivå på intresse oklart.
 
Tycker det fullkomligt dräller av "hästintresserade killar" på Tinder. Nivå på intresse oklart.
Ja vissa verkar ju köra det som en variant på hundtricket. När jag berättar om mitt liv är det flera som säger att de tycker hästar är fantastiska djur och har sysslat lite med ridning, sen visar det sig att et var ponnyridning vid 6 års ålder och en turridning med kollegorna för 3 år sedan, och "kan jag inte hälsa på så tar vi en tur i skogen på dina hästar för du orkar väl inte rida allihop och det blir bra att jag kan komma och hjälpa dig lite".
Hade dock varit trevligt med en dejt som var en tur i skogen tillsammans, speciellt som det känns lite mer avslappnat och blir naturligt samtal när man pysslar med något eller gör en aktivitet när man ses. Men har ingen häst som passar för det just nu.
 
Ja vissa verkar ju köra det som en variant på hundtricket. När jag berättar om mitt liv är det flera som säger att de tycker hästar är fantastiska djur och har sysslat lite med ridning, sen visar det sig att et var ponnyridning vid 6 års ålder och en turridning med kollegorna för 3 år sedan, och "kan jag inte hälsa på så tar vi en tur i skogen på dina hästar för du orkar väl inte rida allihop och det blir bra att jag kan komma och hjälpa dig lite".
Hade dock varit trevligt med en dejt som var en tur i skogen tillsammans, speciellt som det känns lite mer avslappnat och blir naturligt samtal när man pysslar med något eller gör en aktivitet när man ses. Men har ingen häst som passar för det just nu.
Mitt problem är att de snälla killarna blir kränkta och arga när jag inte bedriver turridning med för dem lämpliga hästar. Eller typ "jag kan följa med till stallet, jag gillar hästar" och inser inte att det är i princip likvärdigt med att träffa familjen, 25 Pers som investerar sig i mitt privatliv liksom
 
Hatar känslor.. Jag har träffat en riktigt fin kille. Vi har snackat i ungefär 2-3 månader och har setts tre gånger, nu senast sov han även över hemma hos mig.
Hatar att jag nu sitter och stressar upp mig själv till den nivå att jag nästan bryter ihop och börjar gråta för någon slags inbillning och tolkning över vad han skriver. Det är ungefär vid detta tillfälle som saker och ting går åt helvete. Det är nu jag får "du är trevlig, men...", och allt det här baserar jag på tidigare erfarenheter, inte på honom. Varför kan jag inte bara vara cool, sluta överanalysera och bara sitta ned i båten?!
 
Hatar känslor.. Jag har träffat en riktigt fin kille. Vi har snackat i ungefär 2-3 månader och har setts tre gånger, nu senast sov han även över hemma hos mig.
Hatar att jag nu sitter och stressar upp mig själv till den nivå att jag nästan bryter ihop och börjar gråta för någon slags inbillning och tolkning över vad han skriver. Det är ungefär vid detta tillfälle som saker och ting går åt helvete. Det är nu jag får "du är trevlig, men...", och allt det här baserar jag på tidigare erfarenheter, inte på honom. Varför kan jag inte bara vara cool, sluta överanalysera och bara sitta ned i båten?!

Ptja vad ska man säga... det är därför man inte dejtar :angel: Mina relationer funkar bara då jag inte har rätt känslor. Men jag tröttnade på det med så jag är ensam.

Alla är vi ju olika men jag har haft en del hjälp att bena ut detta kring känslor genom att lyssna på en vis man, Björn Natthiko Lindeblad. Hans bok "Jag kan ha fel" tar upp en del kring just detta med hur vi agerar när vi styrs av känslor och sårbarhet. Finns på ljudbok... en behöver inte höra hela, det är nåt av de första kapitlen där han tar upp detta med hur vi agerar och låser oss i relationer.
 
Hatar känslor.. Jag har träffat en riktigt fin kille. Vi har snackat i ungefär 2-3 månader och har setts tre gånger, nu senast sov han även över hemma hos mig.
Hatar att jag nu sitter och stressar upp mig själv till den nivå att jag nästan bryter ihop och börjar gråta för någon slags inbillning och tolkning över vad han skriver. Det är ungefär vid detta tillfälle som saker och ting går åt helvete. Det är nu jag får "du är trevlig, men...", och allt det här baserar jag på tidigare erfarenheter, inte på honom. Varför kan jag inte bara vara cool, sluta överanalysera och bara sitta ned i båten?!

Känner helt igen mig och detta har hjälpt mig massor:

https://happydating.se/dejtingpanik/

Det finns massor med klokskap från Linnéa i både blogg-, podcast- och videoformat. :)
 
Känner helt igen mig och detta har hjälpt mig massor:

https://happydating.se/dejtingpanik/

Det finns massor med klokskap från Linnéa i både blogg-, podcast- och videoformat. :)
Vilket bra inlägg!
För jag är ju sådär, men jag hör väl till undantagen som inte kommer från en emotionellt dysfunktionell familj. Snarare tvärtom kommer jag från en familj som är skitbra på att prata om sina känslor, lösa konflikter, har högt i tak för känslor etc. Jag har dessutom haft en mamma som inte jobbade eftersom hon var hemmafru, så jag har alltid haft tillgång till en stabil vuxen i hemmamiljö. Ändå är jag sådär! Men det stämmer att jag har jättelätt för stämningar och vet precis hur många i ett rum mår. Jag vet inom 5 minuter från att ha kommit in i ett rum med många människor vilka som legat med varandra, vilka som är sams och vilka som har någon konflikt eller tagg i sidan. Fast jag har ingen inre 3-åring med trauma, men jag verkligen hatar när andra människor inte tycker om mig. Mår skitdåligt över det.
 
Fortsätter skriva med insomnitjejen. Märker dock att ju mer vi pratar och kommer in på lite mer personliga saker, ju mer kommer mina instinkter att ta hand om andras känslor igång. Skriver jag något som kanske, möjligen, på något sätt kan kännas jobbigt för motparten (typ när jag nämnt dödsfall eller sjukdomar och sånt) så vill jag direkt efteråt skriva "men du behöver inte svara på det och vi behöver inte prata om sånt och och och" som en jäkla galning. Helt jävla orimligt, och jag skriver aldrig ut det där, men måste impulsen komma varenda gång? Hon får väl reagera som hon reagerar, inte mitt jävla problem:banghead:
 
Godmorgon! Det gick väl bra, han är jättetrevlig och gullig. Han sov över också!
Men jag känner inget bababooom, och sexet var inte så bra heller tyvärr...

Nu har vi ändå setts två gånger och jag vill gärna känna något speciellt från början, så tror nog inte vi ska ses igen.
Du ska ju givetvis känna det du vill känna, men varför måste du känna någonting speciellt från början? Kan det inte få växa fram? Och sexet blir bra när man lärt sig varandra. Det är inte många gånger jag haft sex med någon som varit perfekt från början.
 
Du ska ju givetvis känna det du vill känna, men varför måste du känna någonting speciellt från början? Kan det inte få växa fram? Och sexet blir bra när man lärt sig varandra. Det är inte många gånger jag haft sex med någon som varit perfekt från början.

Nånting vill jag iallafall känna, har gjort det förr så går på den känslan :)
Ang sexet så har jag vissa preferenser som jag inte vill tumma på. Har haft för mycket bra sex (även förstagångs) för att se förbi det också...
 
Fortsätter skriva med insomnitjejen. Märker dock att ju mer vi pratar och kommer in på lite mer personliga saker, ju mer kommer mina instinkter att ta hand om andras känslor igång. Skriver jag något som kanske, möjligen, på något sätt kan kännas jobbigt för motparten (typ när jag nämnt dödsfall eller sjukdomar och sånt) så vill jag direkt efteråt skriva "men du behöver inte svara på det och vi behöver inte prata om sånt och och och" som en jäkla galning. Helt jävla orimligt, och jag skriver aldrig ut det där, men måste impulsen komma varenda gång? Hon får väl reagera som hon reagerar, inte mitt jävla problem:banghead:

Det är en klurig gräns! Att vara hänsynsfull men ändå inte att det bli komplicerat och osäkert. Känner jag iaf på andra sidan. Jag är själv inte så värst hänsynsfull tyvärr 😅
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
9 575
Senast: Imna
·
Relationer Hej alla kloka bukepersoner! Undrar lite hur ni upplever det här med att bli kär? Jag har alltid haft svårt att släppa in folk och rätt...
2
Svar
22
· Visningar
2 113
Senast: Triangul
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp