Fast det är inte ett spel jag spelar, det är inte en analys jag gör utan en beskrivning om hur jag är. Det var ett svar på ett inlägg här angående att jag försöker för hårt och är för på. Då beskrev jag bara hur jag är. Beter mig exakt lika dant med mina vänner, hör av mig och frågar hur det är när vi inte hörts på ett tag eller om jag har något att säga. Frågar om hen vill hitta på något, utan några som helst analyser av vad mitt beteende är (rätt eller fel), utan bara en ärlig fråga om hur det är eller om kompisen vill hitta på något.
- Relationer
- Trådstartare Modest
- Startdatum
- Status
Det var väldigt många saker du gör, jag skulle aldrig klara allt det där sociala i den mängden utan att bli utbränd. Och jag förstår att det känns svårt. Jag har haft exakt samma tankar och tänker att om det tar slut mellan mig och pojkvännen nu vet jag inte hur jag skulle orka ta mig igenom en dejtingprocess igen. Om det ens är värt det eller möjligt, jag har svårt att se en annan kille som jag passar för och som förstår mig så som min pojkvän gör. Det är svårt för många med förhållanden, jag har alltid känt att alla jag intresserat mig för redan är upptagna och inga kvar till mig. Och sen kom slumpen och fixade det hela.
Ja alltså jag håller ju med om allt du skriver. Tycker du har en nykter syn på saken, avdramatiserad. Folk dejtar, ja dom gör det. Jag ser inget fel i det. Men med tanke på min personlighet kan jag inte tänka mig tanken att ha dejtingapp. Jag bor dessutom i en småstad och jag vill aldrig i livet råka se nån kollega eller för allt i världen inte heller Dikeskörningen, på den där appen. Varför ska jag ha det liksom, när jag inte går igång på den ytliga köttmarknaden som man inte kan komma ifrån att det är för många? Jag är inte beredd att kyssa tio grodor för att hitta en prins, eller kyssa tjugo grodor för att aldrig hitta nåt annat. Jag är tyvärr lagd åt det hållet att när jag blir överbevisad om att karlar inte är vad de utger sig för att vara, så tappar jag tron på precis alla karlar. Jag är inte stolt över den delen av mig, men så är det. Tex när jag vet att så många som är i relationer ändå dejtar eller raggar på andra, eller tom har förhållanden vid sidan av, så känner jag bara äckel.
Efter den här historien med Dikeskörningen är jag så bränd att jag inte förstår hur jag nånsin ska kunna lita på nån igen, eller ens mina egna känslor och uppfattningar om nån. Löjligt och överkänsligt kanske men jag är tyvärr sån. Jag har alldeles tillräckligt svårt för tilliten redan som det är, och när nån helt vänder sida och plötsligt inte står för nånting som den tidigare sagt eller gjort då betyder det i min hjärna att det är beviset på att det inte går att lita på nån.
Jag fattar ju att detta gör det väldigt svårt för mig att träffa nån. Såklart. Men det är ett konstaterande.
För min del tycker jag att tidigare förhållanden och de erfarenheterna är en del av personen som ändå har format hur den personen är idag, det om vända givetvis lika. Inte så att det är en ursäkt för hur man beter sig, men väl en förklaring. Ska man hitta en gemenskap i förhållandet så blir det liksom väl mycket krokben om inte en del av det gamla öven det kan få ta viss plats. Kan vara så enkelt att om det tilllåts en viss plats så är det lättare att få plats med det nya sen. Sen ska det ju gärna inte haka uppsig, men det är något annat.
Tillit är verkligen en intressant grej. Jag har funderat galet mycket på om jag tror jag kan känna tillit igen, svaret inne i mig är ett rungande ja. Hur konstigt som helst efter att ha litat blint på en man i alla år och så visar det sig att han är otrogen. Typen ingen nånsin trodde det om. Men jag känner att han sabbade sin portion av tillit. Ingen annans
Skönt. Jag tänker enligt sannolikhetsmetoden, om andra utan vidare kan ljuga, vänstra, dejta, ragga osv vid sidan av utan några skrupler så varför skulle jag förskonas från det liksom... dessutom när 7 av 10 män inte direkt är emot att köpa sex. Jag har inte så hög tilltro till mänskligheten i allmänhet och män i synnerhet. Även om jag inte till vardags går runt och misstror alla människor så är jag så sårbar känslomässigt i kärleksrelationer så då är jag betydligt mer på min vakt än gentemot vänner, kollegor osv.
IRL har det gått bra de gånger jag träffat någon. Men vete fan om folk träffas irl mer.Hur tänker du att en konversation går till när syftet är att lära känna någon, att man bara rapar fakta och påståenden till varandra och att diverse frågor ignorerasMan bör kunna anpassa sig till olika människor och situationer.
Om man alltid är konstant mot allt och alla, utan minsta anpassning så är det svårt både att skapa och behålla relationer.
Har haft några långa relationer. Den första varade i fyra år och det var jag som gjorde slut för han var så fruktansvärt tråkig. Den andra hade jag ingen jämn relation med. Jag var i konstant underläge, förväntades vara husfru och ta hand om hästarna, medan han gjorde som han ville. Han var rapp i käften och det var inte ens en idé att börja diskutera saker för han vann alltid diskussionerna. Jag gick till slut. Han förväntade sig att jag skulle ta hand om hästarna även den dagen jag flyttade. Då sa jag faktiskt nej. Han hade haft ett halvår på sig att ordna med hästarna. Och den tredje var jag också i underläge med. Min åsikt räknades aldrig. Efter sju år gick jag från den relationen också.
Tror jag genom åren blivit mindre tolerant mot folk som velat köra över mig. Jag har lagt mig platt för mycket.
Pojkvännen beter sig udda. Jag är så trött på att alltid vara den som frågar när vi ska ses och ta alla initiativ. Sen har han haft problem med gallan och inte kunnat ses så då sa jag att det är bäst att han frågar migom dom dagarna han han och har tid. Inte en enda fråga om att ses sen förra onsdagen då jag hade frågat.
Frågade om att ses på nyår förra veckan och han blev flummig och började yra om att träffa kanske någon annan kompis som han träffar hela tiden men inte hade bestämt sig. Jag har givit många alternativ på vad vi kan hitta på men han har inte svarat än och det är ju lite för sent att höra av sig nu.
Jag hade blivit jätte glad om min pojkvän första året vi träffas ville fira nyår med mig när han ändå hade möjligheten. Jag har skickat gott nytt år och frågat vad han ska göra ikväll men inget svar.
Nu ger jag upp, jag tänker inte skicka något förrän han gör det. Om han inte gör det så skiter jag faktiskt i honom. Jag orkar bara inte styra med allt och jag har senaste veckorna känt mig så obetydlig och oviktig i hans ögon.
Allt som var så bra, 5 månader nu. Vet inte om det tar stopp här eller om jag ger honom lite tid. Men det är ju liksom inget roligt när han beter sig så här. Bollen ligger hos honom nu. Vad han svarar och när.
Känns inget vidare sätt att börja 2022. Djup depression, ångest och eventuellt uppbrott med killen jag trodde var helt rätt och perfekt.
Frågade om att ses på nyår förra veckan och han blev flummig och började yra om att träffa kanske någon annan kompis som han träffar hela tiden men inte hade bestämt sig. Jag har givit många alternativ på vad vi kan hitta på men han har inte svarat än och det är ju lite för sent att höra av sig nu.
Jag hade blivit jätte glad om min pojkvän första året vi träffas ville fira nyår med mig när han ändå hade möjligheten. Jag har skickat gott nytt år och frågat vad han ska göra ikväll men inget svar.
Nu ger jag upp, jag tänker inte skicka något förrän han gör det. Om han inte gör det så skiter jag faktiskt i honom. Jag orkar bara inte styra med allt och jag har senaste veckorna känt mig så obetydlig och oviktig i hans ögon.
Allt som var så bra, 5 månader nu. Vet inte om det tar stopp här eller om jag ger honom lite tid. Men det är ju liksom inget roligt när han beter sig så här. Bollen ligger hos honom nu. Vad han svarar och när.
Känns inget vidare sätt att börja 2022. Djup depression, ångest och eventuellt uppbrott med killen jag trodde var helt rätt och perfekt.
Jag gissar att han bara vill hänga med sina kompisar på nyår, men inte vågar säga det rakt ut när du sagt att du skulle vilja fira ihop. Fegt, såklart, men inte skäl att göra slut enligt min bok...
Men förstår absolut att du är ledsen! Det skulle jag med ha varit.
Har just intagit den absolut godaste middagen jag någonsin ätit hos The Guy 
jag började på riktigt gråta så gott och mysigt det var 
Sedan när jag ätit klart min efterrätt i hans knä sa han lite försiktigt att han inte trodde han ville följa med till stallet timmarna runt tolvslaget som han gjorde förra året. Alltså igår hade jag inte ens en tanke på att ses/fira nyår ihop när han lite kryptisk ska han hade tagit upp kött till middag och jag jättegärna fick äta middag där också Älskar hur chill han är från sin sida och att jag faktiskt kan släppa mitt extrema kontrollbehov o bara haka på. Så otroligt mysig kväll.
Nu ta hand om hästen o hoppas på inga raketer från grannarna ❤
Hoppas ni får en lugn start på 2022 gänget och att det löser sig till det bästa @Lillefrun ❤
jag började på riktigt gråta så gott och mysigt det var Sedan när jag ätit klart min efterrätt i hans knä sa han lite försiktigt att han inte trodde han ville följa med till stallet timmarna runt tolvslaget som han gjorde förra året. Alltså igår hade jag inte ens en tanke på att ses/fira nyår ihop när han lite kryptisk ska han hade tagit upp kött till middag och jag jättegärna fick äta middag där också Älskar hur chill han är från sin sida och att jag faktiskt kan släppa mitt extrema kontrollbehov o bara haka på. Så otroligt mysig kväll. Nu ta hand om hästen o hoppas på inga raketer från grannarna ❤
Hoppas ni får en lugn start på 2022 gänget och att det löser sig till det bästa @Lillefrun ❤
Han firade med sin mamma fick jag veta vid 21 igår när jag frågade. Det är inte bara grejen att han valde bort mig utan bristen på kommunikation är det som irriterar mig mest. Imorse skickade han gott nytt år och frågade hur hundarna hade haft det. Så han är så snäll. Och när vi ses är ju allt så bra. Och han smsar alltid på förmiddagen och kvällen för att höra hur det är.
Men jag börjar bli lite tveksam till hur det här ska fungera men skrev just till honom att jag vill att han också ska ta initiativ till att ses. Att jag vill fortsätta vara med honom men jag vill inte längre känna mig tjatig när jag frågar varje gång. Får se om meddelandet landade bra i hans hjärna för annars orkar jag inte att det bara hänger på mig.
Jag gjorde precis slut med pojkvännen, en irritation har växt fram ett par veckor nu och idag när jag försökte prata med honom sa han bara saker som gjorde mig ännu mer säker på att jag inte kan leva mitt liv med honom. Så nu är det över. Han vill ju inte träffas så det fick bli sms fast jag hellre sagt det ansikte mot ansikte. Jag var lugn och sansad och snäll i meddelandet. Han är ju trots allt någon jag tyckt om mycket. Väntar på svar, lite nervöst men oavsett vad han skriver vet jag ju vad jag vill och kommer något sårande kan jag prata med någon.
Från att ha varit stendött så har jag plötsligt tre karlar som drar i mig! 
Jag känner mig dock inte redo för något alls i någon form, men det är ju alltid trevligt att känna sig lite uppskattad för en gångs skull.
Kommer absolut kunna ses som vänner, men mer än så känns inte aktuellt. Jag känner till alla, och dom är verkligen super på alla sätt och vis, roliga att hänga med, trevliga och fina osv, men jag känner mig verkligen helt känslomässigt död inombords. Som det känns nu så kommer jag definitivt vara singel hela 2022, MINST!
Jag har inte ens behov av någon närhet alls, vill typ bara ligga i varsin hörn i soffan, slöglo på någon film, snacka skit, och sen får dom åka hem. Där är jag!
Känns skönt på ett sätt och vis, att inte längta efter det. Efter att jag blev dumpad av D i somras så har jag längtat efter det som vi hade (vi och vi… Det som jag hade, känslan han gav mig) men nu känner jag mig helt off och totalt ointresserad, dock glad att kunna öka ut vänskapskretsen.
Fortfarande osäkert på jobb/skolfronten så är lite ”orolig själ” just nu, vill bara att det ska ordna sig så jag kan få någon klarhet i hur den framtiden blir att se ut, sen vill jag bara njuta av att bara vara utan några känslor som sprutar hit och dit. Blir lite borttappad då och nu känner jag att jag vill verkligen bara fokusera på mig nu och göra saker jag vill göra och blir lycklig av.
Känns betryggande att allt är så klart igen på den fronten.
Jag känner mig dock inte redo för något alls i någon form, men det är ju alltid trevligt att känna sig lite uppskattad för en gångs skull.
Kommer absolut kunna ses som vänner, men mer än så känns inte aktuellt. Jag känner till alla, och dom är verkligen super på alla sätt och vis, roliga att hänga med, trevliga och fina osv, men jag känner mig verkligen helt känslomässigt död inombords. Som det känns nu så kommer jag definitivt vara singel hela 2022, MINST!
Jag har inte ens behov av någon närhet alls, vill typ bara ligga i varsin hörn i soffan, slöglo på någon film, snacka skit, och sen får dom åka hem. Där är jag!
Känns skönt på ett sätt och vis, att inte längta efter det. Efter att jag blev dumpad av D i somras så har jag längtat efter det som vi hade (vi och vi… Det som jag hade, känslan han gav mig) men nu känner jag mig helt off och totalt ointresserad, dock glad att kunna öka ut vänskapskretsen.
Fortfarande osäkert på jobb/skolfronten så är lite ”orolig själ” just nu, vill bara att det ska ordna sig så jag kan få någon klarhet i hur den framtiden blir att se ut, sen vill jag bara njuta av att bara vara utan några känslor som sprutar hit och dit. Blir lite borttappad då och nu känner jag att jag vill verkligen bara fokusera på mig nu och göra saker jag vill göra och blir lycklig av.
Känns betryggande att allt är så klart igen på den fronten.
Jag vet inte om jag ska vara lugn eller ledsen eller både och över uppbrottet. Det känns ”skönt” att det var jag som tog steget istället för att bli lämnad. Jag skrev hur mycket han betytt för mig och att jag är tacksam för att han visade mig att killar och män i relationer kan vara respektfulla, inkännande och inte pressa till sånt jag inte är redo för.
Men det fungerade verkligen inte på slutet, det kändes inget bra, han kunde inte ge mig det jag ville ha. Och tvärtom.
Och att han bara försvann, han kunde aldrig ses, när vi sågs blev det kortare och kortare tider. Och vi kunde vara helt tysta och inte ha något att prata om, ingen sån där skön tystnar utan frånvaron av ord vi ville dela.
Vet inte om jag vill dejta igen, en del av mig vill det snart men jag vill sakna klart ex pojkvännen ett tag. Och jag är bara ute efter seriösa relationer och det är ett sånt jobb att gå igenom hela proceduren och jag tvivlar på att någon annan än pojkvännen kan förstå mig på samma sätt och vara så lugn och ge mig tid.
Jag kommer sakna pojkvännen så mycket men det var rätt att göra slut.
Men det fungerade verkligen inte på slutet, det kändes inget bra, han kunde inte ge mig det jag ville ha. Och tvärtom.
Och att han bara försvann, han kunde aldrig ses, när vi sågs blev det kortare och kortare tider. Och vi kunde vara helt tysta och inte ha något att prata om, ingen sån där skön tystnar utan frånvaron av ord vi ville dela.
Vet inte om jag vill dejta igen, en del av mig vill det snart men jag vill sakna klart ex pojkvännen ett tag. Och jag är bara ute efter seriösa relationer och det är ett sånt jobb att gå igenom hela proceduren och jag tvivlar på att någon annan än pojkvännen kan förstå mig på samma sätt och vara så lugn och ge mig tid.
Jag kommer sakna pojkvännen så mycket men det var rätt att göra slut.
Efter ett på tok för långt förhållande är jag sedan 8 månader officiellt singel. Var, delvis tack vare Buke, på gång att skilja mig för flera år sedan men gav relationen några chanser till.
Jag har nu dejtat väldigt intensivt under dessa månader och blir lite förvånad över hur snabbt nyhetens behag går över. Jag tyckte verkligen att det var jätteroligt att träffa nya människor men det där intresset dog snabbt. Tycker ni att det är roligt att dejta?
Jag förstår heller inte hur det kan vara så svårt. Jag trodde att det svåraste skulle vara att hitta någon man tyckte om och att resten skulle lösa sig, men uppenbarligen inte.
Jag har hunnit med att dejta en yngling, en pensionär (sade sig vara aningen yngre), en präst som visade sig vara gift och hade en urusel kvinnosyn, fler upptagna män, män som blir för intensiva direkt, en på tok för välbärgad man, en man som inte kunde prata om annat än att han kom från en kungaätt och dessutom var han både osäker och på tok för intensiv för mig, en helt vansinnigt snygg men sjukt tråkig man, en medelålders man som såg väldigt bra ut men där det var uppenbart att alla hans foton och filmer han skickade enbart var tagna för att han älskade att se sig själv och såklart männen som älskar att oombedda recensera en.
Ett axplock: jag är tydligen ”en Dr Jekyll and Mr Hyde”, jag är ”väldigt snygg men kan inte spela x”, jag är ”kravkänslig” och jag ”vägrar att anpassa mig efter vad män attraheras av”. Just det, jag låter enbart andra bestämma när jag har bestämt att det är okej.
När jag väl tyckte att det klickade med en väldigt genuin och jättefin man som jag definitivt hade kunnat tänka mig att träffa igen blev jag naturligtvis ghostad. Jag tröstar mig med att det kan berott på att han fick vansinnigt mycket på jobbet i samma veva som vi sågs. Annars har jag helt tappat känslan för när någon gillar en eller inte.
Jag hoppas på att få dela många erfarenheter och pepp med er i tråden.
Om någon har förslag på någon mer fin kategori av män som jag inte har hunnit att testa än, tar jag tacksamt emot dessa.
Jag har nu dejtat väldigt intensivt under dessa månader och blir lite förvånad över hur snabbt nyhetens behag går över. Jag tyckte verkligen att det var jätteroligt att träffa nya människor men det där intresset dog snabbt. Tycker ni att det är roligt att dejta?
Jag förstår heller inte hur det kan vara så svårt. Jag trodde att det svåraste skulle vara att hitta någon man tyckte om och att resten skulle lösa sig, men uppenbarligen inte.
Jag har hunnit med att dejta en yngling, en pensionär (sade sig vara aningen yngre
), en präst som visade sig vara gift och hade en urusel kvinnosyn, fler upptagna män, män som blir för intensiva direkt, en på tok för välbärgad man, en man som inte kunde prata om annat än att han kom från en kungaätt och dessutom var han både osäker och på tok för intensiv för mig, en helt vansinnigt snygg men sjukt tråkig man, en medelålders man som såg väldigt bra ut men där det var uppenbart att alla hans foton och filmer han skickade enbart var tagna för att han älskade att se sig själv och såklart männen som älskar att oombedda recensera en. Ett axplock: jag är tydligen ”en Dr Jekyll and Mr Hyde”, jag är ”väldigt snygg men kan inte spela x”, jag är ”kravkänslig” och jag ”vägrar att anpassa mig efter vad män attraheras av”. Just det, jag låter enbart andra bestämma när jag har bestämt att det är okej.
När jag väl tyckte att det klickade med en väldigt genuin och jättefin man som jag definitivt hade kunnat tänka mig att träffa igen blev jag naturligtvis ghostad. Jag tröstar mig med att det kan berott på att han fick vansinnigt mycket på jobbet i samma veva som vi sågs. Annars har jag helt tappat känslan för när någon gillar en eller inte.
Jag hoppas på att få dela många erfarenheter och pepp med er i tråden.
Om någon har förslag på någon mer fin kategori av män som jag inte har hunnit att testa än, tar jag tacksamt emot dessa.
Efter ett på tok för långt förhållande är jag sedan 8 månader officiellt singel. Var, delvis tack vare Buke, på gång att skilja mig för flera år sedan men gav relationen några chanser till.
Jag har nu dejtat väldigt intensivt under dessa månader och blir lite förvånad över hur snabbt nyhetens behag går över. Jag tyckte verkligen att det var jätteroligt att träffa nya människor men det där intresset dog snabbt. Tycker ni att det är roligt att dejta?
Jag förstår heller inte hur det kan vara så svårt. Jag trodde att det svåraste skulle vara att hitta någon man tyckte om och att resten skulle lösa sig, men uppenbarligen inte.
Jag har hunnit med att dejta en yngling, en pensionär (sade sig vara aningen yngre
Ett axplock: jag är tydligen ”en Dr Jekyll and Mr Hyde”, jag är ”väldigt snygg men kan inte spela x”, jag är ”kravkänslig” och jag ”vägrar att anpassa mig efter vad män attraheras av”. Just det, jag låter enbart andra bestämma när jag har bestämt att det är okej.
När jag väl tyckte att det klickade med en väldigt genuin och jättefin man som jag definitivt hade kunnat tänka mig att träffa igen blev jag naturligtvis ghostad. Jag tröstar mig med att det kan berott på att han fick vansinnigt mycket på jobbet i samma veva som vi sågs. Annars har jag helt tappat känslan för när någon gillar en eller inte.
Jag hoppas på att få dela många erfarenheter och pepp med er i tråden.
Om någon har förslag på någon mer fin kategori av män som jag inte har hunnit att testa än, tar jag tacksamt emot dessa.
Jag avskyr att dejta, det tar bara energi och slutar alltid dåligt. Därför har jag gett upp
+1 på den!Jag avskyr att dejta, det tar bara energi och slutar alltid dåligt. Därför har jag gett upp
Det finns typ inget mer själadödande än (nät)dejting.Jag hittar inte ens folk att prata med men göra jag det så blir det inget. En föreslog att vi skulle träffas hos honom när vi bara växlat några meningar. Eftersom jag inte tyckte det var en bra idé så föreslog jag att träffas på stan i stället. Sen försvann han. Nästa person frågade jag om hans musikintresse. Vips, var han också borta.Jag avskyr att dejta, det tar bara energi och slutar alltid dåligt. Därför har jag gett upp
Så jag kommer nog aldrig ens till skott med att träffa någon på riktigt. Tror inte nätdejtning är min grej.
- Status
Liknande trådar
Senast: Avalbane
·
- Artikel
Hästnyheter
Han har jobbat i thaikök, sportbutiker, cykelaffärer – och som hästskötare.
Nu gör Leon Hallén, 33, ny karriär.
För Expressen berättar...
Senast: Gunnar
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
FEI startar inte disciplinärende
- Hästnyheter Har nån dragit sig ur hittills?
- Lingon
- Svar: 3
- Visningar: 123
- Hästnyheter
-
Är det moraliskt försvarbart att tävla med hästar?- Hästnyheter Det är klart man kan men det kräver ju att tävlingsmomentet då inte premierar just dessa saker.
- Shaggy
- Svar: 1
- Visningar: 169
- Hästnyheter
Hästrelaterat
-
Vad gör halvblodsägare?- Ekonomi & Juridik Jag använder i första hand distriktsvet. Har pinsamt dålig koll på vad för veterinärer som är bra eller dåliga här, mina hälsar på hos...
- nullo-modo
- Svar: 144
- Visningar: 3 760
- Hästmänniska
-
Avla utan fullständig stam?
- Avel Kan vi regga mitt sto i SWB med ev gråa papper och få henne avelsvärderad? Hennes mamma är ju swb och avelsvärderad osv. Vi har...
- Bellanpellan95
- Svar: 11
- Visningar: 583
- Avel
