Dejtingtråden 36

[lingonben]

Ga-ha, nu har vi börjat prata

 

[lingonben]

That escalated quickly... Trevlig typ, vi har etablerat att vi är ute efter liknande saker. Får se till att träffa honom ute på allmän plats och se om vi verkar synka i verkligheten också.

 

[IzeUnicorn]

Det här är väl typ första gången jag skriver i en dejtingtråd. Har dock inte så mycket att säga egentligen. Har fått känslor för en kompis, det är komplicerat.

 

[cambodia]

Hon som jag skrev med sist, som inte hört av sig på en vecka, skrev plötsligt idag
Men jag svarade att jag kände att vi inte ”klickade”, var lite svårt men samtidigt vet jag själv hur trist det är när någon bara slutar skriva. Hade förstås kunnat fråga om att ses men det lockade tyvärr inte heller…

Just nu känner jag inte för någon dejting alls, vet inte vad jag vill. Så det får ligga på is ett tag antar jag.

———————————

@IzeUnicorn Är det något du vill skriva mer om? Man kan få mycket kloka infallsvinklar här

 

[IzeUnicorn]

@IzeUnicorn Är det något du vill skriva mer om? Man kan få mycket kloka infallsvinklar här

Jo jag kan väl utveckla lite.

För det första så är jag fortfarande inte helt över mitt ex, han och jag var ändå tillsammans i nio år och det har inte ens gått ett år sedan det tog slut.

För det andra så är den här nya killen lite svår att läsa ibland. Ibland får jag intrycket av att han gillar mig också, men andra gånger verkar det som att han bara vill vara vänner.

Och sist men inte minst, det har varit en del drama i vängruppen och det är lite stelt mellan oss nu. Han typ halvt undviker men, men samtidigt finns det lägen då han typ halvt når ut till mig? Det är väldigt förvirrande.

 

[lil-sis]

E kommunicerar mycket mindre än ”normalt”. Det är ngt jag måste reda lite i men jag tänkte nog vänta till tisdag kväll eller så. Ska förbi på morgonen och lämna en yttepytteliten födelsedagspresent, får se lite hur det känns då också (eh ja på lite avstånd pga jag troligen har baciller). Jag tror att vi måste gå igenom ”nu-läget”.

Har en hyfsat levande och trevlig kommunikation med en ”tredje”. Ngn form av sammankomst efter påsk är tänkt att ske. Inte ett till ligg däremot

 

[Diabetikern]

Kliver av det här.tåget igen. Herr J verkar lite velig och även om jag inte vart jätteintresserad så vill jag ändå ha raka besked.
Låter det dö ut innan.

 

[Trott]

Haft dejten här över helgen, vilket har varit mysigt men också jobbigt. Jag är rätt utmattad efter tuffa två första veckor på min praktik med långa dagar (14 timmars typ, på SiS hem) och det har känts i humör och kropp. Och så kom gamla skelett och gjorde sig påminda, så lördagen spenderades främst med ångest och jobbiga känslor, och jag berättade lite om dom gamla skeletten. Han har skött det hela jättebra, varit stöttande, omhändertagande och gett mig närhet utan att jag på minsta vis har känt att han gjort det med en baktanke eller som ett försök att få komma till. Och också varit stöttande i att göra saker för att få tankarna på annat, som att hjälpa till och bära in typ 2 kubik ved i min vedbod Pratat mycket men också tagit med hunden på utflykter, igår upp till en sjö i skogen, och idag åkte vi och åt våfflor. Har också presenterat honom för min mamma och hennes man. Så summan är bra, men känslomässigt jobbig helg. Han ska komma nästa helg också, få se om han kommer lördag eller söndag, hänger på hur jag mår efter veckans jobb.

 

[Mia_R]

Nu har jag kalla fötter, igen, för femtielfte gången.

Är det verkligen värt allt trassel att fixa allt för att ses en helg? På papperet ser det ju rätt bra ut, men i praktiken? Avstånd, jobb, djur och risken att bli besviken alternativt hjärtesorg. Väskan är halvpackad, biljetter beställda, djur omhändertagna, bara jag som tvekar. Det är väldigt enkelt att bara ha djuren omkring mig, jag pratar med dem, skrattar, gosar och mår bra även om jag kan sakna värmen från någon annan som håller om mig, men jag vet inte om det är värt att offra min sinnesfrid för det.

Jag vet att han är kvar på Hp men jag har pausat mitt. Lägga ner, avboka, blockera och glömma bort att han finns? Stanna hemma och fixa med mitt, i lugn och ro. Vet inte om jag orkar mer stress eller orkar chansa fler gånger när det ändå alltid slutar i tårar förr eller senare. Jag vet ju redan att allt tar slut en dag och har redan min plan klar vad jag ska göra med mitt liv den dagen jag slutar jobba och i de planerna ingår ingen annan. Det var samma sak med ex, jag hade redan planen klar hur jag skulle göra för att kunna behålla hästarna vid en separation, jag är nog sån, planerar redan slutet innan det knappt börjat.

 

[_Taggis_]

Nu har jag kalla fötter, igen, för femtielfte gången.

Är det verkligen värt allt trassel att fixa allt för att ses en helg? På papperet ser det ju rätt bra ut, men i praktiken? Avstånd, jobb, djur och risken att bli besviken alternativt hjärtesorg. Väskan är halvpackad, biljetter beställda, djur omhändertagna, bara jag som tvekar. Det är väldigt enkelt att bara ha djuren omkring mig, jag pratar med dem, skrattar, gosar och mår bra även om jag kan sakna värmen från någon annan som håller om mig, men jag vet inte om det är värt att offra min sinnesfrid för det.

Jag vet att han är kvar på Hp men jag har pausat mitt. Lägga ner, avboka, blockera och glömma bort att han finns? Stanna hemma och fixa med mitt, i lugn och ro. Vet inte om jag orkar mer stress eller orkar chansa fler gånger när det ändå alltid slutar i tårar förr eller senare. Jag vet ju redan att allt tar slut en dag och har redan min plan klar vad jag ska göra med mitt liv den dagen jag slutar jobba och i de planerna ingår ingen annan. Det var samma sak med ex, jag hade redan planen klar hur jag skulle göra för att kunna behålla hästarna vid en separation, jag är nog sån, planerar redan slutet innan det knappt börjat.

Låter som ett resultat av ditt anknytningsmönster. Har du läst nåt om anknytning? Låter som ett typiskt undvikande mönster... I vilket fall ganska mänskligt och normalt att börja grubbla över när saker blir mer verkliga. Det är såklart enklare att stanna i sin komfortzon än att utmana sig, det gäller att fundera kring varför man agerar som man gör och sedan utvärdera om det är värt att prova nåt nytt. Jag tror det är värt det... om det inte är intressant efteråt har du liksom bara gått miste om en helg. Det är väl inte hela världen?

 

[Mia_R]

Låter som ett resultat av ditt anknytningsmönster. Har du läst nåt om anknytning? Låter som ett typiskt undvikande mönster... I vilket fall ganska mänskligt och normalt att börja grubbla över när saker blir mer verkliga. Det är såklart enklare att stanna i sin komfortzon än att utmana sig, det gäller att fundera kring varför man agerar som man gör och sedan utvärdera om det är värt att prova nåt nytt. Jag tror det är värt det... om det inte är intressant efteråt har du liksom bara gått miste om en helg. Det är väl inte hela världen?

Det handlar kanske mer om erfarenheter än anknytningsproblem? Det är inget jag brukade göra tidigare utan något som vuxit fram. Helgen kostar mig i runda slängar >5000 kr, så lite mer än bara en helg. Jag har inte bestämt mig än utan får se vad som händer.

 

[Cosinus]

Det handlar kanske mer om erfarenheter än anknytningsproblem? Det är inget jag brukade göra tidigare utan något som vuxit fram. Helgen kostar mig i runda slängar >5000 kr, så lite mer än bara en helg. Jag har inte bestämt mig än utan får se vad som händer.

Jag förstår dig fullt ut och hoppas du kommer till klarhet med hur du vill göra och att det blir bra i slutänden.

Det finns inget värre än att engagera sig, bli förälskad och så faller man på målsnöret. Då har man investerat tid och känslor för ”ingenting”. Lägg då till att en vän kommer och klämmer ur sig ett ”ja men ni hade ju roligt när ni sågs i alla fall” så går jag bärsärkagång…

Samtidigt så har man ju dessvärre inte så mycket val än att chansa på någon om man inte är tillfreds med att vara singel.

 

[Cosinus]

På torsdag kommer min dejt till mig. Jag kan inte minnas att jag varit så här taggad inför en dejt med en ny person tidigare. Möjligtvis min första dejt som singel, men därefter blev man rätt avtrubbad.

Som vi alla vet kommer ”olyckor” sällan ensamma och det gör inte män heller: helt plötsligt är jag väldigt uppvaktad från alla håll och kanter.

Wow har börjat engagera sig (han vet att jag dejtat andra och så fick han helt plötsligt för sig att han vill i teorin, men inte kan bestämma sig i praktiken … jaja. Visst ), dejten som kommer på torsdag och så är jag utbjuden av en utlandssvensk om några helger. Han är så oerhört trevlig och lättsam, men rent praktiskt, att dejta någon som bor i ett annat land känns en aning för krångligt tyvärr.

Sen har det haglat in andra förslag om dejt men inga som jag har nappat på direkt.

Den där väldigt snygge, som fick mig att rodna, har jag lagt ner. Han var för tråkig.

 

[_Taggis_]

Det handlar kanske mer om erfarenheter än anknytningsproblem? Det är inget jag brukade göra tidigare utan något som vuxit fram. Helgen kostar mig i runda slängar >5000 kr, så lite mer än bara en helg. Jag har inte bestämt mig än utan får se vad som händer.

Anknytning kommer av erfarenheter, inte bara av relation barn-förälder som det tyvärr tjatas allt för mkt om i det avseendet. Jag har insett det nu efter massvis av tid som gått åt till att inte fungera så bra i relationer, och efter att ha läst på i vuxen ålder. Det var skrivet i all välmening, för ibland spelar hjärnan oss ett spratt helt enkelt.
Jag tror i vilket fall att en helg där gör att du slipper gå runt hemma och fundera, då vet du ju iaf om det är nåt att satsa vidare på. Om inte annat kan du ju lägga det åt handlingarna. 5000 kr kommer inte att sänka dig, för isåfall skulle du ju inte ha planerat detta....

 

[SaraXX]

Det handlar kanske mer om erfarenheter än anknytningsproblem? Det är inget jag brukade göra tidigare utan något som vuxit fram. Helgen kostar mig i runda slängar >5000 kr, så lite mer än bara en helg. Jag har inte bestämt mig än utan får se vad som händer.

Jag hade aldrig lagt 5000 på en första dejt. Eller någon dejt för den delen. Så jag tycker inte att det behöver vara något alarmerande alls att du funderar en vända till.

 

[Tonto]

Jag hade aldrig lagt 5000 på en första dejt. Eller någon dejt för den delen. Så jag tycker inte att det behöver vara något alarmerande alls att du funderar en vända till.

Nej inte jag heller.

 

[Sel]

Om jag hade byggt upp ett förhållande med någon under lång tid och de fanns utomlands hade jag kunnat tänka mig att lägga ut sådan summa för att träffa dem, men inte på en "dejt".

 

[Mia_R]

Anknytning kommer av erfarenheter, inte bara av relation barn-förälder som det tyvärr tjatas allt för mkt om i det avseendet. Jag har insett det nu efter massvis av tid som gått åt till att inte fungera så bra i relationer, och efter att ha läst på i vuxen ålder. Det var skrivet i all välmening, för ibland spelar hjärnan oss ett spratt helt enkelt.
Jag tror i vilket fall att en helg där gör att du slipper gå runt hemma och fundera, då vet du ju iaf om det är nåt att satsa vidare på. Om inte annat kan du ju lägga det åt handlingarna. 5000 kr kommer inte att sänka dig, för isåfall skulle du ju inte ha planerat detta....

Jag pratar nu om tidigare förhållanden, inte mina föräldrar och min barndom. De som engagerar mest gör också mest ont när det spricker. Andra förälskar sig hela tiden, inte jag. Det tar tid för mig att släppa in någon och rent realistiskt så har jag varken råd eller lust att bränna 5000 kr på att resa en helg fler gånger när jag istället kan köpa foder till hästarna eller färg till huset, vilket måste göras ändå.

Jag har som sagt inte bestämt mig även om allt egentligen är klart att jag ska resa. Jag måste fundera. Stannar jag hemma så är det färdigfunderat och vi kommer inte ha mer kontakt.

 

[IzeUnicorn]

Hur avgör man ifall personen faktiskt är intresserad eller om man bara inbillar sig saker?

 

[kolblakkur]

Det var samma sak med ex, jag hade redan planen klar hur jag skulle göra för att kunna behålla hästarna vid en separation, jag är nog sån, planerar redan slutet innan det knappt börjat.

Sån är jag också. För min del har det nog varit en del av att jag fortfarande vill vara självständig trots att jag är i ett förhållande och inte beroende av någon annans pengar, dvs vara säker på att inte behöva sälja mina hästar vid en separation.