Låter klokt! Jag tror det är en bra utgångspunkt, att inte ha 2samheten som norm ❤Jag ger upp dejtandet nu. Känner bara att det tar en massa tid och ingen verkar vilja prata om man väl matchat. Trivs bra med mig själv och har börjat ifrågasätta varför jag öht behöver träffa nån. Jag tror att jag hade en förhoppning om att nån skulle gilla mig, men det verkar trögt. Kommer nog läsa den här tråden lite ibland, men inte kommentera. Så ni vet vart jag tagit vägen.
Filmkväll med E på lördag. Om jag nu inte blir sjukare
Åh vad roligt Tott! Håller tummarna!Äntligen har jag, via Tinder, fått kontakt med en som verkar vettig på riktigt. Diskussionerna flyter på och vi skrivs flera gånger per dag. Han är vattuman, liksom jag, och det är också braHoppas få till en träff snart.
Tack
...men försöker att inte förivra mig.
Jag fick plötsligt ett vänförslag på fb, och tydligen så hade han sett mig via någon gemensam vän. Jag vet inte om han trodde jag skulle bli smickrad eller något?
Visa bifogad fil 45926
Jag är tydligen ”fräche”! En mix av fräsch och cremefraiche kanske?
När är resan då?Nu är det så länge sen jag träffade Kapet att jag hunnit börja få dystra tankar som jag försökt ignorera, att det kanske bara rinner ut i sanden, att jag är tjatig, att han försöker avveckla lite försiktigt, att jag vill så mycket mer än han, att han tycker att jag är för gammal och gud vet vad! De vanliga katastroftankarna!
Pågick väl i en vecka, men jag bestämde mig för att ta kontroll över situationen och ignorerade pessimiströsten och sa att jag tycker att vi skall ses nu. (Även om jag var rädd att vara tjatig!) Han behövde visst en liten knuff, men nu har han visst vårkänslor eller nåt!
För det ledde till att vi snabbt bokade resa ihop! (Och planerar flera! Och pratar mer än vanligt om vad vi kan hitta på tillsammans i våra respektive hemorter) Det blir första gången vi hänger på tu man hand 24/7 så länge (typ 1v), så det lär väl avklara rätt bra hur relationen egentligen mår/är/blir, om vi kanske går vidare som ”officiellt par”, eller om det bara är vänskap det vi har, eller om vi börjar irritera oss på varandra och så är allt färdigt. Det ska bli väldigt skönt att ses så länge, och bli mer säker på var vi har varandra. Jag mår ju inte så bra av osäkerheten som uppstår när vi inte ses så ofta. Lärdom (igen!): Det lönar sig nästan alltid att vara modig.
Jag har aldrig varit på ”par-resa”, och rekordet i hur många nätter på rad jag haft sovkompis ligger inte långt ifrån det som blir nu! Så det är ju lite historiskt! Blir bra KBT om inte annat!
En positiv effekt (av många!!) av att jag mött Kapet är att jag hittat rejäl träningsmotivation, vi är båda aktiva i diverse sport- och friluftsaktiviteter, och jag blir peppad av att bli starkare så att jag kan hålla jämna(re) steg. När det känns motigt att gå och träna kan jag pusha mig att orka mer genom att visualisera roliga saker vi gör och gjort ihop. Plus att det är ett bra sätt att hålla rastlöshet och stress i schack!
Snart! Men jag provar att vara så anonym som möjligt, så det får räcka som info, och så får ni rapport efteråt om jag klarar att hålla mig!
Låter som en dröm!Sonen och jag har varit i fjällen och meningen var att gårdagen skulle spenderas i skidbacken och denna dag skulle ägnas åt hemfärd. Men i går när vi vaknade ösregnade det och blåste 18 s/m i byarna. Vi packade ihop och for hem. Jag messade P på vinst och förlust och hörde om han ville ha sällskap på kvällen. Det ville han gärna.
Sonen ville hänga med polare ändå.
Så efter 5,5 tim i bil tog jag en snabbdusch hemma och körde ytterligare 40 min till P.
Han hade varit och handlat en massa ostar och charkgott, vin och tänt brasa. Jag hade med mig tunnbröd och lite annat gott från Orsa saluhall.
Det var så himla mysigt att hinna ses sådär spontant. Jag sov över och for hem vid lunch.
I morgon kväll kommer han hit efter jobbet och sover över.
Det känns otroligt bra allt ihop
