Känner mig lite irriterad. Tidigare nämnd snubbe frågade förra helgen då vi sågs över lite vin och snack, vad vi skulle hitta på nästkommande helg alltså denna. Lite som en ledande fråga och ja, jag uppfattade det som att han ville fortsätta umgås ibland. Vi har tidigare hamnat på samma tillställningar och börjat prata med varandra och därefter varit ute med hund osv. Dvs inte regelrätta dejter men ändå ett uttalat intresse av att ses och hitta på saker. Jag svarade att jag skulle jobba lite och han skulle ju ha sitt barn men, eftersom det kom från honom antog jag att barnet inte var hindret. Så i fredags hörde jag av mig och frågade vad de skulle göra, de hade inget planerat men han gav frågan över till mig. Jag frågade då vad man hittar på som är barnvänligt, fick inget svar. Jag skrev senare på kvällen att jag hade tänkt åka ut en sväng i finvädret dagen därpå dvs igår, och han svarade att det kunde de ju kanske haka på. Sånt han själv nämnt att vi skulle kunna göra. Sedan dess har det varit knäpptyst.
Det som stör mig mest är att jag tänker på det och Det irriterar mig. Jag är inte den som sitter hemma och väntar hela helgen på att han ska höra av sig, eller nån annan för den delen. Jag gör mina andra planerade aktiviteter med hund och häst och nån kompis Men varför beter man sig så? Det är saken som stör mig. Nej herregud, jag förstår verkligen varför jag lever ensam. Han kanske tyckte att jag var för svårtillgänglig förra helgen, vem vet. Det blev för besvärligt att lära känna mig kanske. I vilket fall så passar en sån person inte ihop med mig så då kan det väl få rinna ut i sanden.
