"Den här" har också barn varannan vecka. Det verkar väl iofs inte vara ett hinder från hans sida att ses, barnet verkar rätt van att umgås med pappas kompisar. Vi umgås ju liksom på ett kompissätt så det är nog inget traumatiserande för barnet. Förstår givetvis om en väljer att inte introducera ny partner för barnen speciellt tidigt, men vi är ju inte ens ute och dejtar så det är nog rätt oskyldigt i det här falletDet är väl typ gå till en lekpark eller leka med hunden.
Jag tänker iofs att det är ju ett oskyldigt sätt att se om barnet är av sådan art att jag kan vistas i närheten. Väldigt skeptisk där så kanske är det ett bra sätt att dra av plåstret och utesluta detta helt...
Ja, min son är ju också van med manliga vänner till mig, en av mina närmaste vänner är kille, och en till vän längre ner på gatan som svänger förbi i bland med och snackar lite skit, , sen alla andra lösa bekanta med, så det är inget konstigt för honom heller. Sen är han i samma ålder som snickarens barn så tror han skulle tycka det vore kul med ny kompis att leka med så tror inte alls det skulle bli något konstigt, däremot så känner jag väldigt bra saker för snickaren och jag tror faktist att jag vill detta som det känns nu, och då blir det jobbigt om det inte skulle bli något av det endå och sonen frågar var och varannan dag när vi kan åka dit och hälsa på igen ungefär.
Så jag väljer att vänta iallafall tills vi vet vart vi står. Vi har ju inte haft något snack än om någonting, han kanske dejtar andra också eller tycker det är så pass nytt så han inte har några problem om jag skulle göra det heller. Vill som sagt avvakta tills vi vet båda vilket håll det kommer gå åt. Fortsätter vi träffas och bägge två kommer fram till att vi verkligen vill ha ett förhållande med varandra så ser jag inget problem med att barnen får träffas kanske vid någon lekpark eller annan barnvänlig aktivitet, tror som sagt bara att dom uppskattar en jämnårig kompis.
Sen behöver ju inte vi stå och hångla upp varandra i början såklart, men bara det att vi skulle kunna ses och sitta och prata med varandra under barnveckorna skulle vara skönt. Det är ju då jag har mest tid eftersom jag inte jobbar något alls den veckan.
Men det kommer, om vi kommer dit. Jag har inte bråttom alls. Snart är det mörkt, kallt och snö, då blir jag ännu tröttare så då kanske det är skönt att det håller sig till några dagar varje månad bara.
Jag var ju så jäkla nöjd med att vara själv så bara det här att jag ens är intresserad av en annan är ju som en chock för mig!
