Har träffat vad-det-nu-är igen. Kände mig rätt skeptisk och tillbakadragen efter senaste veckans eländen, hade först ingen lust att ses alls men gick dit ändå med garden uppe till max. Vi hade ett bra samtal om det som varit nu på sistone, saker har klarnat och det känns helt lugnt med det. Men jag inser också att livet med den här killen kommer inte vara friktionsfritt. Han kommer döda mig eller göra mig hel, vettefan vad som känns värst men jag tror inte det finns nåt mellanting. Det är antingen eller. Allting med honom är så intensivt så jag ibland måste byta rum och andas. Han ser mig som ingen annan gör eller har gjort, jag kan varken gömma mig eller lura honom. Livsfarligt. Jag får verkligen fundera på om det är värt risken, dock är det svårt att vara rationell för ingen av oss är speciellt bra på att hålla oss ifrån. Om jag inte vill ha känslokaoset så ska jag definitivt hålla mig långt borta. Men han är magnetisk.
