Men precis. Jag kände bara neeeeej kring detta när jag insåg att vi är ömsesidigt intresserade av mer än bara vänner... Mina bekanta som varit i samma sits har alltid haft bekymmer kring exet och/eller själva barnen. Och är det nånting jag inte behöver i mitt liv är det drama, så jag var skeptisk både till barnet och relationen med exet innan jag känt av läget mer.
Men det finns ju faktiskt de ex-relationer som fungerar. Den här ser ut att göra det, de kommer bra överens och har ett väldigt fint samarbete kring barnet. Det är så pass många år sedan de separerade så det finns inget som får mig att tänka att han inte är klar med henne. Men så är jag heller inte speciellt svartsjuk av mig, jag hade tex inga bekymmer att mamman sov över där en natt när barnet var sjukt för att underlätta för att han skulle kunna jobba dagen efter och slippa vaka hela natten. Jag tyckte att det var gulligt av honom att meddela mig att hon skulle det, och undra hur jag kände kring det
Det får mig att känna mig viktig, att han tänker in mig i aspekten.Jag vet inte om jag är udda, men jag är verkligen inte svartsjuk. Jag har andra saker att oroa mig över, själva grejen att ha dom här känslorna för nån öht är för mig betydligt jävla jobbigare än att han har en nära relation till barnets mamma. Jag har som inte utrymme för att grubbla på det. Men jag har aldrig varit svartsjuk, jag tänker att jag förutsätter att folk är med den dom vill vara med eller så meddelar man mig i annat fall. Typ. Naivt, men jag slipper å andra sidan dramatisera över en av de saker som jag ändå inte kan kontrollera.
Sen har det nog med saken att göra också, att jag själv inte har några oavslutade känslor för mina expojkvänner. Jag kan träffa dem alla utan problem, tom umgås. Det finns en anledning till att det är just ex och inget kommer ändra på det.
Jag tänker snarare att jag tycker att relationen till exet säger väldigt mkt om honom som person. Är den bra så är han antagligen inget svin. Lite på samma vis som jag läser av relationen till barnet och tolkar in att han verkar vara en jättefin person och pappa.
Och nånstans i min ålder får jag ju räkna med att den jag träffar har en historik, det har jag med. Och i det här fallet är det faktisk jäkligt skönt att ha träffat nån som har levt ihop med nån i andra seriösa relationer. Av nån jäkla anledning har jag innan träffat karlar som inte gjort det, och det är så mkt skit som jag varit tvungen att "lära dem" som jag är gruvligt trött på nu. Tex att det ingår i ett vuxet liv att en städar, diskar, tvättar och tar reda på sin egen skit även om det finns en annan med i bilden som skulle Kunna göra det - men inte vill och ffa inte har nån jävla skyldighet till det.
Vad ska han med en neurotiker som mig till liksom? Men ja, det är som det är. Jag får höra på vad han säger även om jag inte kan förstå det.
Det säger mer om min tidigare rekryteringsförmåga än om honom. Och jag fattar inte varför jag lyckats träffa såna jättebäbisar förr, den sista var nog tamefan den värsta när det gällde att kunna hålla ordning efter sig. Kunde lätt gå en månad innan dammsugaren åkte fram, trots närvaro av djur och allt djur drar in.
