Delad ekonomi? gemensam?

[sassiball]

Jag ger lika mycket procent till hushållet som honom. Om vi skulle dela 50/50 på allt skulle jag inte klara det. Kommer aldrig kunna jobba heltid som en vanlig människa så vi valde procent av ''lön'' istället.
3000kr är inte i närheten av att betala hälften av hela hushållet en månad, tyvärr.

Fin avatar för övrigt

Ponera att du hade flyttat ihop med någon som var i samma sits som du, tjänade samma summa, och inte drog in mer pengar, hur hade ni gjort då? eller det hade kanske löst sig med att ni då valt betydligt billigare boende?

Vi delar 50%, jag är just nu arbetslös men har en del besparingar som jag nallar lite på. Före arbetslösheten tjänade vi nästan på kronan lika mycket, nu skiljer det en del. Jag vill absolut känna att jag klarar mig själv, arbetslös eller ej.

 

[Elementary]

Fast det kan ju vara så att bägge har barn på annat håll, och man därför måste skaffa väsentligt större boende, bil, matkonto etc för att man ska fodra sex personer istället för tre (som innan man blev sambo). Det kan ju faktiskt skena iväg rätt okontrollerat om det finns barn på bägge sidor.

Jo men då handlar det ju inte längre om grejen som togs upp, som bara handlade om en partner med sämre inkomst. Börjar vi lägga till massa om och men så gäller ju inte grundfrågan. I grunden bör din ekonomi inte bli sämre om du blir sambo med en person som tjänar sämre än du gör.

 

[MiniLi]

Ja det påpekade jag ju tidigt i tråden. Men då utgick jag ifrån att man delade el, bredband o.s.v. 50/50.

Det du refererar till är om jag tjänade mer än min eventuella sambo, som då inte skulle ha så mycket mer än extistensminimum vad jag förstod. Och vi skulle slå ihop våra inkomster och dela lika på allt, eller enligt 70/30 och allt som har varit på förslag.
Då får jag enligt min matte mindre pengar än innan jag gick in i samboskapet.
Eller?

Det beror ju på om utgifterna har ökat.
Om tex boendet kostar lika mkt så blir det billigare för dig eftersom du innan betalade allt själv.
Om ni ökar boendekostnaden kan det såklart bli dyrare, men det ska ju bli rejält mkt större kostnad för att du ska gå back på att betala 70% istället för 100%

 

[hoppsann]

Att man kan bo kvar etc har ingenting att göra med om du älskar honom eller inte, inte heller att ni delar 50-50.

Men menar du verkligen att om du blev allvarligt sjuk och inte längre kunde dela all ekonomi 50-50, då ska du bli särbo?

Hur menar du då?

Jag är gift och nej jag har inte tänkt skilja mig om jag blir sjuk.
Blir jag sjuk kommer jag att kunna bidra med min halva i en massa år.
Framför allt vill jag känna att jag kan klara mig själv, även om det skulle hända mig eller min familj något.
Samt veta att jag har råd att bo kvar, och ha kvar mina djur. Det är viktigt för mig.

 

[Lipperta]

Ponera att du hade flyttat ihop med någon som var i samma sits som du, tjänade samma summa, och inte drog in mer pengar, hur hade ni gjort då? eller det hade kanske löst sig med att ni då valt betydligt billigare boende?

Vi delar 50%, jag är just nu arbetslös men har en del besparingar som jag nallar lite på. Före arbetslösheten tjänade vi nästan på kronan lika mycket, nu skiljer det en del. Jag vill absolut känna att jag klarar mig själv, arbetslös eller ej.

Hade vi båda haft så lite mellan oss hade vi nog blivit tvungna att dela boende med något annat par tex. Eller bo tillsvidare hos familj tills vi ordnat upp situationen.

Jag skulle inte ha råd att bo ensam, då hade jag fått bo hos min kära mormor jag har bott hos förut då livet kärvat.

Jag har inga besparningar alls, sitter i klistret. Jag har definitivt ett bättre liv med min sambo än utan honom om man ser det ekonomiskt, vi pratar mycket om pengar och försöker hitta bästa lösningarna för oss.
Jag gör mer av hushållsarbetet och bidrar på så sett till huset istället för med pengar, men han hyr mig inte som en servitör.
Jag jobbar med att kunna arbeta mer men det går väldigt trögt.

Jag skulle förstå ifall han hade lite känslor av att jag snyltade osv men av vad han pratar med mig om är det inga problem då det iallfall går framåt och jag aktivt försöker lägga in mer jobb, skulle jag sluta jobba på det skulle han nog känna sig lite lurad, inte rätt ord men kommer inte på något bättre.

 

[Ray]

Jag tycker @stjarnhimmel sa det väldigt bra ovan i svaret till nickan1.
Många kvinnor far väldigt illa vid separation rent ekonomiskt. Är man gift så träder äktenskapsbalken in och skyddar parterna. Sambolagen står sig slätt emot den.

Jag förstår tanken på ett vis men inte helt faktiskt. Om vi delade 50 50 hade en av oss inte kunnat spara på den nivån vi kan nu. Och det hade man ju förlorar på vid en separation. Vi har det båda bättre ställt nu än när vi flyttade ihop för en 13 år sedan. Hade vi delat rakt av hade en av oss haft det jäkligt knapert med tanke på alla kostnadsökningar.
Framförallt förstår jag inte hur man sponsrar varandra som sambos men det är helt ok som gifta.

 

[lady_vip]

Vi har inte gemensam ekonomi. Så jäkla skönt. Gemensamma kostnader delar vi 50% och vi har ett gemensamt konto som vi sätter in lite för mycket pengar på där vi sen kan plocka till nåt gemensamt. Däremot tar vi gemensamma beslut om stora saker, därför lever vi ganska billigt som exempel.

Jag är jättekass på ekonomi, min sambo är väldigt noga (typ Rainman). Jag tror att både han och jag skulle blivit galen av gemensam ekonomi. Men jag märker att folk tycker de är mycket udda att vi har varsin ekonomi, som att vi skulle ha ett sämre förhållande. Det har funkat i 7 år nu, jag har svårt att se att vi inte fortsätter med det.

 

[hoppsann]

Det beror ju på om utgifterna har ökat.
Om tex boendet kostar lika mkt så blir det billigare för dig eftersom du innan betalade allt själv.
Om ni ökar boendekostnaden kan det såklart bli dyrare, men det ska ju bli rejält mkt större kostnad för att du ska gå back på att betala 70% istället för 100%

Där tror jag att det var tal om att man skulle dela sina inkomster och inte bara de fasta räkningarna procentuellt?
D.v.s att även det som blir kvar efter att man har betalat sina gemensamma kostnader ska delas upp så att båda parter har lika mycket att röra sig med.
Så om jag tjänar 25 och sambon 10 så har jag 17,5 till gemensamma räkningar + det som blir över, till mina egna? Då känner jag att jag får mindre pengar över.

 

[hoppsann]

Där tror jag att det var tal om att man skulle dela sina inkomster och inte bara de fasta räkningarna procentuellt?
D.v.s att även det som blir kvar efter att man har betalat sina gemensamma kostnader ska delas upp så att båda parter har lika mycket att röra sig med.
Så om jag tjänar 25 och sambon 10 så har jag 17,5 till gemensamma räkningar + det som blir över, till mina egna? Då känner jag att jag får mindre pengar över.

(och, ja, jag är medveten om att jag i exemplet ovan delade rakt av. )

 

[Hyacinth]

Vi delar ungefär procentuellt. Jag har dock en månadslön, partnern har ett mer livligt EKG. I perioder betalar alltså någon av oss mer än den andre, men det finns en tanke.
Just nu är jag heltidssjukskriven, och även om jag trots detta tjänar mer har jag också större utgiftsposter. Då får min partner backa upp vilket sker omgående. Har någon av oss en tight månad flaggar man det så snart man vet så vi kan disponera pengarna efter behov.
Har man ett överskott görs samma.
Innan vi fick barn hade vi helt separat ekonomi och delade alla fasta utgifter som båda nyttjade procentuellt eller 50/50. Då hade vi dubbla bostäder så läget var annorlunda, men det är viktigt för oss båda att ha egna pengar man eldar upp om man så vill utan att behöva redovisa varför.

Jag jobbar dessutom långt mer än min partner, att jag då har mer pengar faller sig rätt naturligt.

 

[Hyacinth]

Tillägg: det värsta ur rent självkänsleperspektiv jag varit med om i pengar/relation var mitt ex som tjänade typ 3gg mer än mig i månaden.
Vi var särbos, jag hade mina egna utgifter och lägre lön än i dagsläget och hen hade det väldigt mycket bättre ekonomiskt samt noll förståelse för detta.
Hen bokade en 5-veckors resa, och ville bjuda på detta vilket jag efter övertalning godkände om jag fick betala min flygbiljett, och hen sen stod för boende och mat. Jajamen! Så HIMLA BRA OCH KUL!
Det ändrade sig väl på plats, där jag förväntades betala för lyxhotell och 50% av allt i landet Dyrt-som-satan.

Den relationen tog abrupt slut på en flygplats på andra sidan jorden, jag bokade in mig på ett trevligt men prisvärt hotell och bokade om min flygbiljett hem Jag har nog aldrig varit argare än vad jag var just där.

 

[Inte_Ung]

Fast det kan ju vara så att bägge har barn på annat håll, och man därför måste skaffa väsentligt större boende, bil, matkonto etc för att man ska fodra sex personer istället för tre (som innan man blev sambo). Det kan ju faktiskt skena iväg rätt okontrollerat om det finns barn på bägge sidor.

Utom i situationer där olika bidrag går förlorade så är det alltid mer ekonomiskt att driva en större enhet.
Sambo med barn har väl bott på något sätt även tidigare och en stor bostad är billigare än två mindre.

 

[Inte_Ung]

Då får jag enligt min matte mindre pengar än innan jag gick in i samboskapet.
Eller?

Jag förstår fortfarande inte din matematik.

 

[Inte_Ung]

Jag är så pass gammal att jag inte enbart blir kär med hjärtat längre.

Och jag är så pass gammal att jag har råd att bara låta hjärtat sköta den saken.

 

[MiniLi]

Där tror jag att det var tal om att man skulle dela sina inkomster och inte bara de fasta räkningarna procentuellt?
D.v.s att även det som blir kvar efter att man har betalat sina gemensamma kostnader ska delas upp så att båda parter har lika mycket att röra sig med.
Så om jag tjänar 25 och sambon 10 så har jag 17,5 till gemensamma räkningar + det som blir över, till mina egna? Då känner jag att jag får mindre pengar över.

Okej, jag uppfattade att du vände dig mot procentuell uppdelning av utgifter. Men nu förstår jag vad du menar.

 

[hoppsann]

Jag förstår fortfarande inte din matematik.

Om jag lever själv med barn och har 20000 att röra mig med
Fasta utgifter på 5000
Privata utgifter på 8000
När jag betalat mina fasta och privata utgifter har jag 7000 kvar till mig och barnet.

Jag vill bli sambo och min sambo har 10 000 att röra sig med. Sambon har inga barn och flyttar hem till mig.
Då slår vi ihop våra löner fördelar dem jämlikt.
Då har jag 15000 kr att röra mig med.
Fasta utgifter blir då 2500 (eftersom jag delar med min nye sambo)
Privata utgifter på 8000
När jag betalat mina fasta och privata utgifter, har jag 4500 kvar kvar till mig och barnet.

Eller så kan man vara osolidarisk mot sin nye sambo.
Man delar på de fasta kostnaderna 50/50 och gör vad man vill med resten.
Vilket innebär att om jag har
20 000 att röra mig med
Fasta utgifter på 2500 (eftersom jag delar med min nye sambo)
Privata utgifter på 8000
När jag betalat mina fasta och privata utgifter har jag då 9500 kvar kvar till mig och barnet.

 

[Inte_Ung]

Eller så kan man vara osolidarisk mot sin nye sambo.

Eller så kan man låta det vara som förut.
Då så låter du din ekonomi vara som innan samboskapet och sambon betalar för de kostnader som faktiskt ökar.
Det skulle ge en ekonomisk fördel för sambon som inte belastar din ekonomi.
Eventuellt så delar ni på den fördelen.

 

[Madick]

Jag tjänar mest i vårt förhållande. Här går alla pengar till det gemensamma, sen har vi en "fickpeng" var att bestämma helt själv över. Vi kör lika nu men om jag kände mig förfördelad skulle jag kunna få igenom att jag fick större del fickpengar.

 

[Petruska]

Tillägg: det värsta ur rent självkänsleperspektiv jag varit med om i pengar/relation var mitt ex som tjänade typ 3gg mer än mig i månaden.
Vi var särbos, jag hade mina egna utgifter och lägre lön än i dagsläget och hen hade det väldigt mycket bättre ekonomiskt samt noll förståelse för detta.
Hen bokade en 5-veckors resa, och ville bjuda på detta vilket jag efter övertalning godkände om jag fick betala min flygbiljett, och hen sen stod för boende och mat. Jajamen! Så HIMLA BRA OCH KUL!
Det ändrade sig väl på plats, där jag förväntades betala för lyxhotell och 50% av allt i landet Dyrt-som-satan.

Den relationen tog abrupt slut på en flygplats på andra sidan jorden, jag bokade in mig på ett trevligt men prisvärt hotell och bokade om min flygbiljett hem Jag har nog aldrig varit argare än vad jag var just där.

Det påminner mig om en kompis som också tjänade väldigt lite och som var tillsammans med en man med mycket höga inkomster. Han bjöd och bjöd på allt möjligt som hon med lätthet hade avstått från för egen del, men han ville gärna ha hennes sällskap på sina resor och restaurangbesök och då förutsatte det helt enkelt att han betalade.

Sedan när de gjorde slut ett par år senare, hävdade han att alltsammans hade varit ett lån till henne och att hon nu var skyldig honom typ 200 000 kronor eller något i den stilen. Han förklarade sig beredd att acceptera en låg avbetalningstakt.

Jag vet tyvärr inte riktigt hur det gick, men jag hoppas verkligen att hon inte betalade.

 

[Hyacinth]

Det påminner mig om en kompis som också tjänade väldigt lite och som var tillsammans med en man med mycket höga inkomster. Han bjöd och bjöd på allt möjligt som hon med lätthet hade avstått från för egen del, men han ville gärna ha hennes sällskap på sina resor och restaurangbesök och då förutsatte det helt enkelt att han betalade.

Sedan när de gjorde slut ett par år senare, hävdade han att alltsammans hade varit ett lån till henne och att hon nu var skyldig honom typ 200 000 kronor eller något i den stilen. Han förklarade sig beredd att acceptera en låg avbetalningstakt.

Jag vet tyvärr inte riktigt hur det gick, men jag hoppas verkligen att hon inte betalade.

Det argumentet kom mitt ex också med. Jag bad hen dra åt helvete på ett mindre sofistikerat sätt.