Delad ekonomi? gemensam?

[Vallmo]

Vi har helt gemensam ekonomi, alltså alla pengar in på ett konto där allt dras ifrån.
Vi gjorde så när vi fick barnen eftersom det förändrar allt i och med att man har barn att försörja, föräldrarldighet och VAB. Skulle vara omöjligt i princip att få det rättvist, kändes det som.

Nu har jag varit sjukskriven ett tag så mina inkomster har varit runt en tredjedel av sambons. När jag jobbar får jag ut betydligt mer men sambon får ändå ut kanske 20-30% mer än mig.
Jag har varit lite obekväm med det tidigare men är det inte längre.

Jag är lite inne på det @Inte_Ung skriver att man kan bidra på fler sätt än rent lönearbete.
Hemma hos oss sköter jag all (95%) städning och tvätt. Jag underhåller dessutom trädgård och hus i princip själv. Har till exempel målat om hela huset på utsidan och även målat och tapetserat på insidan.
Trädgården har jag lagt ner massor med jobb på. Jag har inte haft några maskiner, utan allt är handgrävt och plantor och sånt har jag sått, delat och dragit upp själv till stor del.
En sån trädgård som vi har brukar kosta runt 1 milj. att anlägga.
Jag har betalat kanske 100 000 kr och ett antal arbetstimmar motsvarande 700 000 (lågt räknat).

Efter den kalkylen kom jag fram till att vi bidrar lika mycket om man ser till husets värdestegring, hushållsarbete och sammantagna arbetstimmar. Då ligger det väldigt lika och jag ligger nästan snäppet högre till och med.

Sen ska jag säga att jag inte trivs alls med den här uppdelningen.
Är förbaskat trött på att passa upp på en sambo som inte gör något hushållsarbete.
Dessutom har han mage och påstå att han gör mycket och fullt tillräckligt, men det är en annan story i en annan tråd...........

 

[hoppsann]

Hur räknar du standard?
Måste aktiviteter kosta pengar?

Tja, jag ser aktiviteter som fotboll som ganska dyra. Och ändå ganska självklara för barn att delta i?

Utrustning, resor och lottköp är inte direkt gratis. I alla fall om man inte bor en stadsnära med tillgång till kommunal trafik. Det blev många mil i veckan till träning, cuper och matcher.

 

[Youma]

Då hade jag avstått från den relationen.
Eller gift mig med vederbörande om jag var mycket lycklig.
Jag äger inte mer än vad jag klarar av att dra runt som singel, och aktar mig noga för det.

Låt oss säga att du träffar en man och att du har barn sedan tidigare.
Han tjänar mindre än du. Du och ditt barn har inte längre råd att göra de saker ni gjorde, innan du flyttade ihop med din nya? Tycker du det är ok att ditt barn får en sämre standard för att du har valt att leva med din partner?

Du kollar alltså av en blivande partners lön och bestämmer utifrån det ifall du ska bli kär?
Respektive gör slut och ber de att flytta ut ifall de skulle bli sjuka, ådra sig en livslång skada eller liknande?

Praktiskt.

 

[Inte_Ung]

Tja, jag ser aktiviteter som fotboll som ganska dyra. Och ändå ganska självklara för barn att delta i?

Nej det är varken självklart eller behöver vara dyrt.

 

[hoppsann]

Du kollar alltså av en blivande partners lön och bestämmer utifrån det ifall du ska bli kär?
Respektive gör slut och ber de att flytta ut ifall de skulle bli sjuka, ådra sig en livslång skada eller liknande?

Praktiskt.

Jag är så pass gammal att jag inte enbart blir kär med hjärtat längre.
Jag har fler kärlekar i mitt liv att ta hänsyn till. Hade avkomman inte kommit överens med min kärlek, hade jag inte gift mig.
Jag har själv haft allvarlig sjukdom + ådragit mig en livslång skada med tillhörande handikapp för övrigt. Har fungerat utmärkt att klara mig ändå.

Men, nej, jag skulle aldrig bli sambo med en person som inte har en fungerande ekonomi.
Inte heller om de finns i belastningsregistret eller hos Kronofogden.
Då hade jag hellre varit särbo. Och det är ju gott nog!

 

[Youma]

Jag är så pass gammal att jag inte enbart blir kär med hjärtat längre.
Jag har fler kärlekar i mitt liv att ta hänsyn till. Hade avkomman inte kommit överens med min kärlek, hade jag inte gift mig.
Jag har själv haft allvarlig sjukdom + ådragit mig en livslång skada med tillhörande handikapp för övrigt. Har fungerat utmärkt att klara mig ändå.

Men, nej, jag skulle aldrig bli sambo med en person som inte har en fungerande ekonomi.
Inte heller om de finns i belastningsregistret eller hos Kronofogden.
Då hade jag hellre varit särbo. Och det är ju gott nog!

Fast det är inte vad du har skrivit hittills. man kan mycket väl ha en fungerande ekonomi även på snäppet över existensminimum, beroende på sin egna förutsättningar och utgifter. Det blir inte jämlikt dock ifall den personen ska ha delad ekonomi med någon som får in 50 tusen i månaden, föredrar ett dyrare boende och har matutgifter därefter. Man kan ha väldigt ordnad ekonomi även om man inte kan unna sig utsvävande lyx.
Sen att du har en skada och tillhörande handikapp men det fungerar ändå, det är du det. Alla kan inte återkomma till fullt fungerande arbetsliv, och får rätta mun efter matsäcken.

Men du menar alltså att man ska kallt räkna bort partners som inte tjärnar lika mycket som en själv?
Som sagt, praktiskt. Mitt hjärta fungerar inte så.

 

[hoppsann]

Nej det är varken självklart eller behöver vara dyrt.

Om jag hade råd, innan jag blev sambo, att låta mitt barn spela fotboll i en klubb så hade jag inte tyckt det var ok att den aktiviteten inte skulle kunna fortsätta. För att jag har valt att bli sambo.
Då hade jag valt att avstå relationen eller att vara särbo.

 

[Youma]

Då hade jag hellre varit särbo. Och det är ju gott nog!

" Du har för låg lön, så jag vill inte att du bor tillsammans med mig" är rätt så självsanerade förvisso.

 

[hoppsann]

Fast det är inte vad du har skrivit hittills. man kan mycket väl ha en fungerande ekonomi även på snäppet över existensminimum, beroende på sin egna förutsättningar och utgifter. Det blir inte jämlikt dock ifall den personen ska ha delad ekonomi med någon som får in 50 tusen i månaden, föredrar ett dyrare boende och har matutgifter därefter. Man kan ha väldigt ordnad ekonomi även om man inte kan unna sig utsvävande lyx.
Sen att du har en skada och tillhörande handikapp men det fungerar ändå, det är du det. Alla kan inte återkomma till fullt fungerande arbetsliv, och får rätta mun efter matsäcken.

Men du menar alltså att man ska kallt räkna bort partners som inte tjärnar lika mycket som en själv?
Som sagt, praktiskt. Mitt hjärta fungerar inte så.

Jag vill betala 50/50 på de gemensamma kostnaderrna. För min skull.
Min man kan dö i morgon, och om det skulle hända, vet jag att jag och avkomman råd att bo kvar. Med de djur vi har.
Det har ingenting att göra med att jag inte älskar min man.

 

[Youma]

Jag vill betala 50/50 på de gemensamma kostnaderrna. För min skull.
Min man kan dö i morgon, och om det skulle hända, vet jag att jag och avkomman råd att bo kvar. Med de djur vi har.
Det har ingenting att göra med att jag inte älskar min man.

Att man kan bo kvar etc har ingenting att göra med om du älskar honom eller inte, inte heller att ni delar 50-50.

Men menar du verkligen att om du blev allvarligt sjuk och inte längre kunde dela all ekonomi 50-50, då ska du bli särbo?

 

[Tonto]

Jag och sambon tjänar lika mycket och delar därmed rakt av på gemensamma räkningar och sedan betalar vi våra egna räkningar var för sig. Hade det varit så att en tjänat dubbelt så mycket som den andre så hade den som tjänar mer betalat mer.

 

[Inte_Ung]

Om jag hade råd, innan jag blev sambo, att låta mitt barn spela fotboll i en klubb så hade jag inte tyckt det var ok att den aktiviteten inte skulle kunna fortsätta.

Jag förstår faktiskt inte hur du räknar.
Även om den ena står för en större del av det gemensamma så brukar ett samboskap nästan alltid sänka kostnaderna för båda.

 

[stjarnhimmel]

Fast det är inte vad du har skrivit hittills. man kan mycket väl ha en fungerande ekonomi även på snäppet över existensminimum, beroende på sin egna förutsättningar och utgifter. Det blir inte jämlikt dock ifall den personen ska ha delad ekonomi med någon som får in 50 tusen i månaden, föredrar ett dyrare boende och har matutgifter därefter. Man kan ha väldigt ordnad ekonomi även om man inte kan unna sig utsvävande lyx.
Sen att du har en skada och tillhörande handikapp men det fungerar ändå, det är du det. Alla kan inte återkomma till fullt fungerande arbetsliv, och får rätta mun efter matsäcken.

Men du menar alltså att man ska kallt räkna bort partners som inte tjärnar lika mycket som en själv?
Som sagt, praktiskt. Mitt hjärta fungerar inte så.

För mig handlar det om att jag väljer bort de som inte vill ha liknande livsstil som mig
När jag var yngre hade jag relationer med personer som hade utmätning hos KF , lägsta nivå på sjukersättning etc
Idag skulle jag tveka inför det
För idag skulle jag vilja ha en livsstil där man kan ha husdjur, kan åka på semester, och jag skaffar gärna barn och vill då ha utrymme i ekonomi etc
Och jag skulle känna en väldigt press om jag är den som ska försörja hela familjen och djur.

 

[stjarnhimmel]

Jag förstår faktiskt inte hur du räknar.
Även om den ena står för en större del av det gemensamma så brukar ett samboskap nästan alltid sänka kostnaderna för båda.

Fast det förutsätter att en inte lever på låg inkomst? Att båda kan bidra med sin kostnad?
För boendet är oftast dyrare för två än för en.

 

[Youma]

Jag förstår faktiskt inte hur du räknar.
Även om den ena står för en större del av det gemensamma så brukar ett samboskap nästan alltid sänka kostnaderna för båda.

Ja, hur man vrider och vänder på det, så blir det ändå mindre att betala i hyra oavsett om den andra personen bidrar med 50%, 20% eller 10% av hyran. Likadant med många andra utgifter. Behöver inte betala dubbel tv-licens, inte flera hemförsäkringar etc.

 

[stjarnhimmel]

Borttaget

 

[Elementary]

Jag förstår faktiskt inte hur du räknar.
Även om den ena står för en större del av det gemensamma så brukar ett samboskap nästan alltid sänka kostnaderna för båda.

Nej jag sitter också och funderar hur sjutton det kan bli sämre med ekonomin om man tar in en till som kan bidra minsta lilla. Detta då i situationen med en ensamstående förälder som bor med sina barn. Att lägga till en till mun att mätta ökar inte kostnaden lika mycket om det är mun nummer 4 mot för vad det kostar om man innan bara handlade till sig själv. Minsta bidrag till hyran och andra gemensamma avgifter blir en bonus. Jag tror väldigt få måste flytta till större/dyrare boende för att de skaffar en partner som de delar sovrum med, eller? Om de redan bort stort nog för barnen tänker jag.
Det blir förstås annorlunda om personen har absurda skulder eller lever på socialbidrag, men då handlar det ju inte längre om en "partner som tjänar mycket mindre".

 

[nickan1]

Jag tror jag förstår hur du tänker.. men om man bara ser sig som ett team och enhet
- hur blir konsekvensen vid separation?
Jag tror det finns en fara att bara se sig som team.
Du skriver att man delar på pengarna över hela livet. Problemet är att det vet man ju inte om man kommer göra. Så därför tror jag det kan vara riskfyllt speciellt för kvinnor att se sig som ett team där det inte spelar någon roll vem som tjänat pengarna.

Det beror nog på hur man hanterar den delade inkomsten
jag har givetvis sett till att bygga upp ett eget sparkapital som bara är mina egna pengar. Dessutom har vi amorterat mycket och har inga lån kvar på huset. Dessutom så ser jag mig i högsta grad som en egen individ som har egna intressen liksom han har det. Men en del kanske tror att jag är helt beroende av min man bara för att vi har delad ekonomi men det är jag absolut inte jag har eget nätverk, egna intressen o.s.v och nej man vet inte om man delar hela livet med den personen men jag tror inte heller att de flesta går in i en relation med målet att det ska ta slut förhoppningsvis.

 

[Lovisaleonora]

Nej jag sitter också och funderar hur sjutton det kan bli sämre med ekonomin om man tar in en till som kan bidra minsta lilla. Detta då i situationen med en ensamstående förälder som bor med sina barn. Att lägga till en till mun att mätta ökar inte kostnaden lika mycket om det är mun nummer 4 mot för vad det kostar om man innan bara handlade till sig själv. Minsta bidrag till hyran och andra gemensamma avgifter blir en bonus. Jag tror väldigt få måste flytta till större/dyrare boende för att de skaffar en partner som de delar sovrum med, eller? Om de redan bort stort nog för barnen tänker jag.
Det blir förstås annorlunda om personen har absurda skulder eller lever på socialbidrag, men då handlar det ju inte längre om en "partner som tjänar mycket mindre".

Fast det kan ju vara så att bägge har barn på annat håll, och man därför måste skaffa väsentligt större boende, bil, matkonto etc för att man ska fodra sex personer istället för tre (som innan man blev sambo). Det kan ju faktiskt skena iväg rätt okontrollerat om det finns barn på bägge sidor.

 

[hoppsann]

Jag förstår faktiskt inte hur du räknar.
Även om den ena står för en större del av det gemensamma så brukar ett samboskap nästan alltid sänka kostnaderna för båda.

Ja det påpekade jag ju tidigt i tråden. Men då utgick jag ifrån att man delade el, bredband o.s.v. 50/50.

Det du refererar till är om jag tjänade mer än min eventuella sambo, som då inte skulle ha så mycket mer än extistensminimum vad jag förstod. Och vi skulle slå ihop våra inkomster och dela lika på allt, eller enligt 70/30 och allt som har varit på förslag.
Då får jag enligt min matte mindre pengar än innan jag gick in i samboskapet.
Eller?