Gemensam eller delad ekonomi eller något i mitten i en relation?

[tanten]

Det kanske har att göra med hur viktigt man tycker att det är med pengar? Och med städning. Eller ja, om man tycker att det är väldigt olika viktigt, parterna emellan.

Jag inbillar mig att jag utan vidare skulle kunna enas om alla ekonomiska frågor med alla personer som jag öht skulle kunna komma på idén att leva tillsammans med. Dvs, att hur man tänker på pengar så att säga följer med hurdan man är för övrigt, utan att vara en prioriterad fråga i egen rätt, så att säga.

Jag kan inte minnas att mina föräldrar heller grälade om just pengar. (De grälade öht mycket lite, för all del.)

(När det gäller städning, tror jag att både partner och jag väljer att inte gräla om det. Vi lever med våra olikheter bara, på den punkten.)

Till en del tror jag pengagräl är vanligare om det är ont om varan. Dvs man lever på gränsen av tillgångarna?

Samma sak med städning - man grälar ifall olikheterna är väldigt påtagliga. Är man vitt skilda i sina uppfattningar så blir grälen fler.

 

[kevina]

Till en del tror jag pengagräl är vanligare om det är ont om varan. Dvs man lever på gränsen av tillgångarna?

Samma sak med städning - man grälar ifall olikheterna är väldigt påtagliga. Är man vitt skilda i sina uppfattningar så blir grälen fler.

Så tror jag med dvs att om det är ont om pengar kanske en person tycker att att den ena är slösaktig men om det funnits gott om pengar hade hen kanske inte brytt sig lika mycket?
Har läst flera undersökningar om att pengar är det par grälar mest om. Även hushållssysslor låg högt på listan.

 

[Petruska]

Till en del tror jag pengagräl är vanligare om det är ont om varan. Dvs man lever på gränsen av tillgångarna?

Samma sak med städning - man grälar ifall olikheterna är väldigt påtagliga. Är man vitt skilda i sina uppfattningar så blir grälen fler.

Min partner och jag har levt med allt från exceptionellt lite pengar till nuvarande som väl motsvarar två medelinkomster (fast ojämnt fördelade). Min upplevelse är verkligen att vi rätt spontant prioriterar i samma turordning när det gäller allt väsentligt. Och att den turordningen gör sig själv. Men oavsett så har vi separata ekonomier, så vi har ju inget att gräla om. Var och en gör vad den vill med sina pengar.

Jag tänker att separata ekonomier är en fördel även när man vill slippa gräla om pengar. Om mina pengar är mina, varför skulle då någon i hela världen gräla på mig om jag köper hö för alla pengar jag har? (Vilket jag ju gör, ett år som detta.)

Jag tänker nog annars att gräl säger mer om relationen, än vad orsakerna säger om vare sig sig själva eller om något annat. Är relationen en där man grälar om saker, eller hanterar man tex irritation och trötthet på andra sätt. Ja, oftast, då. Tex gällande städning och oreda.

 

[Unafraid]

I vårat förhållande är det jag som är mest slösaktig, gillar att handla och har två hästar. Det är även jag som har mindre inkomst. JAG känner att om vi skulle ha delad ekonomi så skulle det vara till min fördel, vilket inte känns bra. Jag vill att det ska vara lika. Tjänade jag mer och hade mindre utgifter skulle det kännas bättre för mig med tanken på delad ekonomi.

 

[kevina]

I vårat förhållande är det jag som är mest slösaktig, gillar att handla och har två hästar. Det är även jag som har mindre inkomst. JAG känner att om vi skulle ha delad ekonomi så skulle det vara till min fördel, vilket inte känns bra. Jag vill att det ska vara lika. Tjänade jag mer och hade mindre utgifter skulle det kännas bättre för mig med tanken på delad ekonomi.

Ja jag skulle ha väldigt svårt att låta någon tex betala för min häst eller någon annan dyr hobby som jag har. Även om det skulle vara för min fördel ekonomiskt så skulle det inte kännas rätt.

 

[Petruska]

Ja jag skulle ha väldigt svårt att låta någon tex betala för min häst eller någon annan dyr hobby som jag har. Även om det skulle vara för min fördel ekonomiskt så skulle det inte kännas rätt.

Jag som inte har gemensam ekonomi med min partner, ägnar inte sådant en tanke. Det är klart att jag betalar om hen inte har råd. Jag tjänar ju mer och har råd. Poängen med att tjäna pengar är ju att ha råd med saker.

 

[kevina]

Jag som inte har gemensam ekonomi med min partner, ägnar inte sådant en tanke. Det är klart att jag betalar om hen inte har råd. Jag tjänar ju mer och har råd. Poängen med att tjäna pengar är ju att ha råd med saker.

Nu har funderat en stund på det här;
Jag har betalat mer än partners i relationer när jag har tjänat mer. Ibland rätt mkt mer. Men ändå känns det dumt om en partner skulle behöva betala 3-4000 i månaden för en häst som jag har. Om inte hen tjänar väldigt mkt.

När jag funderat en stund kring detta kanske detta beror mina tidigare erfarenheter....? Dvs jag har varit med om att vara den som kännt sig utnyttjad ekonomiskt men också varit med om att partner sagt att allt är okej med delad ekonomi men sedan får man reda på det på omvägar att hen pratar om att hen är missnöjd med det eller att hen upprört berättar att ens hobbyer är för dyra när relationen är på väg att ta slut.
Även här på Buke har jag läst rätt många inlägg om att sambon tycker att hästen är för dyr. Min känsla är att när folk är nykära är det inga problem med en häst för 6´i månaden men sen kryper det fram missnöje i vissa fall. Och sånt orkar jag inte hålla på med. Jag vill ha det enket och vara nöjd och glad.

 

[Petruska]

Nu har funderat en stund på det här;
Jag har betalat mer än partners i relationer när jag har tjänat mer. Ibland rätt mkt mer. Men ändå känns det dumt om en partner skulle behöva betala 3-4000 i månaden för en häst som jag har. Om inte hen tjänar väldigt mkt.

När jag funderat en stund kring detta kanske detta beror mina tidigare erfarenheter....? Dvs jag har varit med om att vara den som kännt sig utnyttjad ekonomiskt men också varit med om att partner sagt att allt är okej med delad ekonomi men sedan får man reda på det på omvägar att hen pratar om att hen är missnöjd med det eller att hen upprört berättar att ens hobbyer är för dyra när relationen är på väg att ta slut.
Även här på Buke har jag läst rätt många inlägg om att sambon tycker att hästen är för dyr. Min känsla är att när folk är nykära är det inga problem med en häst för 6´i månaden men sen kryper det fram missnöje i vissa fall. Och sånt orkar jag inte hålla på med. Jag vill ha det enket och vara nöjd och glad.

Ja. Jag tänker nog ungefär som du där.

Det ena jag tänker är att det är bra om man kan nå en situation där det inte känns laddat med pengar, och alltså inte heller laddat att den ena betalar saker åt den andra. Så det kan jag gärna göra!

Det andra jag tänker är att jag aldrig i helvete vill vara beroende av min partners goda vilja för att kunna ha min häst!!! Jag måste ha råd på egen hand! Det får inte bli så att jag tex inte "kan" separera för att jag då måste sälja hästen av ekonomiska skäl.

Jag betalar en hel del åt min partner, och jag tjänar också mycket mer än hen. Men jag betalar framförallt sådan "lyx" som hen skulle klara sig utan om hen inte hade mig. Tex resor, dyrare mat och kläder än egentligen nödvändigt, restaurangbesök. Sådant. Om hen vill lämna mig, är det bara sådana saker hen blir tvungen att "offra". Allt som är av avgörande betydelse för överlevnaden och välmåendet, klarar hen själv av ekonomiskt för sin del.

Jag skulle nog säga att det är en del i en vettig relation, att båda kan försörja sig själva. Och om den ena inte kan det, bör båda vara inriktade på att hen ska kunna det med tiden. Snarare än att lösa det genom att den ena försörjer den andra.