Det här med dejting

Jag har under en tid använt Facebook dating och Tinder. På fb har jag bara kollat på dem som redan klickat gilla på mig och har inte hittat någon där att matcha med. På Tinder är det lika hopplöst. Jag har väl matchat några gånger men de flesta har inte svarat på tilltal. En person ställde jag en fråga till och han svarade "Hej" plus lite emojis. Konversationen dog där. Den sista jag matchat med svarade på tilltal men visade sig vara en antivaxxer. Game over. Sen har det inte blivit något mer. Och jag orkar i ärlighetens namn knappt bläddra i Tinder längre. Det är alltför många som skriver barn vv, gillar träning, resor och vin. Jag vet inte riktigt vad jag skulle prata med dessa om. Vi är på så helt olika platser i livet. Och så finns det de som inte skriver något alls om sig själva.

Nu är det en på fb som klickat gilla på mig och han kanske är ok, men jag tycker han känns lite för gammal. Han är 8 år äldre än mig. Så jag vet inte vad jag ska svara.

Men är det verkligen värt att skaffa sig en relation med någon? I en ideal värld skulle det bara funka och vara bra. En granne jag umgås med har varit ihop med sin karl i över 40 år. Och de tycks fortfarande trivas ihop. Det är så jag själv skulle vilja ha det. Men kanske är det en utopi. Jag läser ju då och då om rövhattar som beter sig illa mot sina partners. Hur undviker man dem? Och mina egna erfarenheter är väl inte så roliga de heller. Jag har blivit utnyttjad och överkörd. Och så har jag förlorat en massa pengar på dessa relationer också. Jag känner mig en aning bränd om man säger så.

Kanske blir det bara jag och katterna. Men skulle ju ändå vilja ha mänskligt sällskap.

Och apropå sällskap, jag fick ett sms här om dagen av en fd. klasskamrat som skulle in till en pub i stan på lördag och undrade om jag ville ses. Jag tänkte att det skulle vara roligt men tänkte också att jag ju egentligen inte har råd. Resan dit ryms inte i budget. Men bestämde mig ändå för att åka.

Kanske ska klicka gilla på han jag tycker är för gammal. Han bor nära. Cykelavstånd t.o.m.
 

Nä, att prata om hur någon man inte känner mår är snömos. Jag vill liksom inte fläka ut mig för främmande och jag vill inte ljuga. Den som frågar vill nog inte veta sanningen heller. Alltså måste man ljuga eller hitta på något som kan accepteras. Och jag vill inte det.
Att skriva EN MENING om ditt mående för att besvara frågan kan väl inte vara så betungande? Speciellt inte som förslaget ovan är att i samma mening leda över samtalet på något du vill prata om? I detta fall odling.

Annat förslag: ” Less på vintern, tur att jag har katterna!” om den du pratar med uttryckt intresse för djur.
 
Att skriva EN MENING om ditt mående för att besvara frågan kan väl inte vara så betungande? Speciellt inte som förslaget ovan är att i samma mening leda över samtalet på något du vill prata om? I detta fall odling.

Annat förslag: ” Less på vintern, tur att jag har katterna!” om den du pratar med uttryckt intresse för djur.
Jo, det är faktiskt betungande. Jag tycker kommunikation ska vara enkelt.
 
Äh, fan. Det blir nog bara jag och katterna som kommer ha ett liv ihop. Känner att jag inte orkar dejta.
 
Jo, det är faktiskt betungande. Jag tycker kommunikation ska vara enkelt.
Alla vill kommunikation ska vara enkel. Men om det finns förutsättningar för det vet man ofta inte förrän man har snackat ett tag. Det behövs ofta några inledande fraser för att komma igång. Det är som att skritta fram när man rider.

Om du får en fråga som du inte gillar, besvara den kort och neutralt och styr sedan in på något du vill prata om och se vad som händer. Om personen fortsätter att hänga fast vid det du inte gillar (för det finns det vissa som gör) skulle jag i ditt läge släppa.

Ett alternativ är att först starta med en fråga inom ett ämne du vill prata om och se vad som händer.
 
Det här är inte samma sak, men: Jag pratar med massor med människor i mitt jobb. På en genomsnittlig vecka är det 10 nya kunder som jag har kontakt med. Därtill kommer en massa andra folk, så runt 20- 30 människor i veckan ska det skapas/hållas kontakt med.

Med nya kunder brukar jag inleda lite med att säga några fraser om "gick det bra att hitta hit?" "gick det bra att parkera" "har du fått kaffe/te" "vilket härligt väder/oj vad det snöat" "skönt att vi äntligen går mot ljusare tider" för att skapa en bra stämning innan vi kommer in på det vi egentligen ska prata om.

I distanstider är det mer snack om "och möteslänken funkade bra hoppas jag" "ja tekniken strular för oss alla ibland" osv.
Helt enkelt kallprat för att folk ska märka att vi är jämbördiga och att jag är vänligt sinnad.

Jag vet ju varför kunderna kommer till mig. Men jag kan inte ta upp ärendena första minuten eftersom de behöver få förtroende för mig och få dem att förstå att jag är på deras sida. Ibland skulle jag gärna gå direkt till saken, men det funkar sällan.

Jag tänker att i dejtingvärlden är det lite samma sak. Man måste bygga grunden först, och visa att man är en vettig, trevlig person som det går att snacka med och som folk kan lita på före man s.a.s kommer till saken.
Samma sak med vänskapsrelationer. Berättar nån ny bekant för mycket för fort kommer jag att dra mig undan eftersom jag inte vill umgås med gränslösa personer.
 
Känner att det här med dejting inte är för mig. Frågade gubben om det var en fråga han ställde och han svarade att det mer var ett sätt att få igång ett samtal. Mitt svar på det var "okej, jag förstår inte".

Blir nog inget av det där. Vi är inte på samma plan.
 
Det här är inte samma sak, men: Jag pratar med massor med människor i mitt jobb. På en genomsnittlig vecka är det 10 nya kunder som jag har kontakt med. Därtill kommer en massa andra folk, så runt 20- 30 människor i veckan ska det skapas/hållas kontakt med.

Med nya kunder brukar jag inleda lite med att säga några fraser om "gick det bra att hitta hit?" "gick det bra att parkera" "har du fått kaffe/te" "vilket härligt väder/oj vad det snöat" "skönt att vi äntligen går mot ljusare tider" för att skapa en bra stämning innan vi kommer in på det vi egentligen ska prata om.

I distanstider är det mer snack om "och möteslänken funkade bra hoppas jag" "ja tekniken strular för oss alla ibland" osv.
Helt enkelt kallprat för att folk ska märka att vi är jämbördiga och att jag är vänligt sinnad.

Jag vet ju varför kunderna kommer till mig. Men jag kan inte ta upp ärendena första minuten eftersom de behöver få förtroende för mig och få dem att förstå att jag är på deras sida. Ibland skulle jag gärna gå direkt till saken, men det funkar sällan.

Jag tänker att i dejtingvärlden är det lite samma sak. Man måste bygga grunden först, och visa att man är en vettig, trevlig person som det går att snacka med och som folk kan lita på före man s.a.s kommer till saken.
Samma sak med vänskapsrelationer. Berättar nån ny bekant för mycket för fort kommer jag att dra mig undan eftersom jag inte vill umgås med gränslösa personer.
Känner du aldrig att du slösar med folks tid?
 
Det här är inte samma sak, men: Jag pratar med massor med människor i mitt jobb. På en genomsnittlig vecka är det 10 nya kunder som jag har kontakt med. Därtill kommer en massa andra folk, så runt 20- 30 människor i veckan ska det skapas/hållas kontakt med.

Med nya kunder brukar jag inleda lite med att säga några fraser om "gick det bra att hitta hit?" "gick det bra att parkera" "har du fått kaffe/te" "vilket härligt väder/oj vad det snöat" "skönt att vi äntligen går mot ljusare tider" för att skapa en bra stämning innan vi kommer in på det vi egentligen ska prata om.

I distanstider är det mer snack om "och möteslänken funkade bra hoppas jag" "ja tekniken strular för oss alla ibland" osv.
Helt enkelt kallprat för att folk ska märka att vi är jämbördiga och att jag är vänligt sinnad.

Jag vet ju varför kunderna kommer till mig. Men jag kan inte ta upp ärendena första minuten eftersom de behöver få förtroende för mig och få dem att förstå att jag är på deras sida. Ibland skulle jag gärna gå direkt till saken, men det funkar sällan.

Jag tänker att i dejtingvärlden är det lite samma sak. Man måste bygga grunden först, och visa att man är en vettig, trevlig person som det går att snacka med och som folk kan lita på före man s.a.s kommer till saken.
Samma sak med vänskapsrelationer. Berättar nån ny bekant för mycket för fort kommer jag att dra mig undan eftersom jag inte vill umgås med gränslösa personer.
Förresten, är det gränslöst att fråga om någons intressen?

Jag tycker snarare att det är gränslöst att fråga hur någon mår. Det är faktiskt min ensak.
 
Känner att det här med dejting inte är för mig. Frågade gubben om det var en fråga han ställde och han svarade att det mer var ett sätt att få igång ett samtal. Mitt svar på det var "okej, jag förstår inte".

Blir nog inget av det där. Vi är inte på samma plan.
Om jag hade fått det svaret som du gav honom hade jag absolut dragit mig tillbaka. Det han skrev till dig var inte det minsta konstigt/gränslöst. Helt normal artighetsfras.
 
Om jag hade fått det svaret som du gav honom hade jag absolut dragit mig tillbaka. Det han skrev till dig var inte det minsta konstigt/gränslöst. Helt normal artighetsfras.
Och som jag inte vet hur jag skulle svara på. Den är obegriplig för mig. Ingen fråga, bara en mening som inte betyder något.
 
Att vara social och trevlig med folk är typ aldrig slöseri med tid och absolut aldrig någonsin i ens yrkesroll!

För de allra, allra flesta av oss är det lika naturligt som att andas, det "kostar" inget att vara social.
Det kostar tid som kunde använts bättre.
 
Känner att det här med dejting inte är för mig. Frågade gubben om det var en fråga han ställde och han svarade att det mer var ett sätt att få igång ett samtal. Mitt svar på det var "okej, jag förstår inte".

Blir nog inget av det där. Vi är inte på samma plan.
Om du inte känner att personen är intressant finns det ingen anledning att prata med honom. Men, för att använda den konversationen som ett exempel: hur tänker du att samtalet ska utvecklas till att bli mer intressant genom att svara som du gjorde? Att någon använder en artighetsfras för att få igång samtalet kan väl knappast vara okänt då det har diskuterats i den här tråden och i flera tidigare.

Att fråga om någons intressen är inte gränslöst. Men det är inte heller gränslöst att fråga hur någon mår. Det görs, precis som den där mannen skrev, för att få igång samtalet. Och man behöver inte svara bokstavligt hur man mår. Det finns mängder att sätt att svara utan att tala osanning och som går att leda vidare. Typ att du är nöjd för att du har planterat ditt och datt, är han kanske intresserad av odling? Att du är irriterad för att du måste skotta snö, men så är det ju att vara husägare osv.
 
Om du inte känner att personen är intressant finns det ingen anledning att prata med honom. Men, för att använda den konversationen som ett exempel: hur tänker du att samtalet ska utvecklas till att bli mer intressant genom att svara som du gjorde? Att någon använder en artighetsfras för att få igång samtalet kan väl knappast vara okänt då det har diskuterats i den här tråden och i flera tidigare.

Att fråga om någons intressen är inte gränslöst. Men det är inte heller gränslöst att fråga hur någon mår. Det görs, precis som den där mannen skrev, för att få igång samtalet. Och man behöver inte svara bokstavligt hur man mår. Det finns mängder att sätt att svara utan att tala osanning och som går att leda vidare. Typ att du är nöjd för att du har planterat ditt och datt, är han kanske intresserad av odling? Att du är irriterad för att du måste skotta snö, men så är det ju att vara husägare osv.
Det kostar så mycket energi att inte svara sanningsenligt på hur jag mår. Det tröttar ut mig att hitta på ett annat svar.

Men som jag sagt förr, det här med onlinedejtning är nog inget för mig. Jag vill prata om intressanta saker, inte om sådant som inte betyder något.
 
Det kostar så mycket energi att inte svara sanningsenligt på hur jag mår. Det tröttar ut mig att hitta på ett annat svar.

Men som jag sagt förr, det här med onlinedejtning är nog inget för mig. Jag vill prata om intressanta saker, inte om sådant som inte betyder något.
Vad är intressant och betyder något?

IRL eller i text, konversationer börjar ofta med några artighetsfraser. Så är det bara. Om du vill utveckla dina sociala relationer, vilket du har uttryckt tidigare (då menar jag inte bara genom att hitta en partner), är den enklaste vägen att acceptera att alla vänskaper, alla kärleksrelationer, alla mänskliga relationer över huvud taget har en startsträcka. Den kan vara olika lång, men den finns. Och består av visst inkännande som hanteras med artighetsfraser.

När du rider en häst första gången börjar du väl inte direkt med det du egentligen ska träna på? Du kollar väl hur hästen svarar på förhållande och framåtdrivande hjälper, om den ställer och böjer korrekt i båda sidorna, om den tar sidförande skänkel, testar gångarterna osv? Det är samma sak med mänskliga relationer.
 
Klickade gilla på honom. Han skrev till mig. "Hej, hoppas allt är väl med dig." Vad tusan svarar man på det? Ska man ljuga eller hur gör man? Det där är liksom den frågan jag inte vill ha för jag vet inte hur jag ska kunna svara ärligt utan att det blir för brutalt.

Fan, tror inte det här med dejting är något för mig.
Vet att tråden löpt vidare men eftersom situationen lätt kan uppstå igen så hoppar jag in med några tankar.

Så här skriver väldigt många av mina halvnära kollegor i inledande kommunikation om nya ämnen när man inte hörts på ett tag. Jag brukar tänka att eftersom det inte står med ett frågetecken så är det inte en fråga. Brukar svara "Detsamma!" och sen byta ämne. De hoppas att jag mår bra, jag hoppas att de mår bra, om det inte råkar vara så i verkligheten så har vi ingen redovisningsskyldighet.
 
Vad är intressant och betyder något?

IRL eller i text, konversationer börjar ofta med några artighetsfraser. Så är det bara. Om du vill utveckla dina sociala relationer, vilket du har uttryckt tidigare (då menar jag inte bara genom att hitta en partner), är den enklaste vägen att acceptera att alla vänskaper, alla kärleksrelationer, alla mänskliga relationer över huvud taget har en startsträcka. Den kan vara olika lång, men den finns. Och består av visst inkännande som hanteras med artighetsfraser.

När du rider en häst första gången börjar du väl inte direkt med det du egentligen ska träna på? Du kollar väl hur hästen svarar på förhållande och framåtdrivande hjälper, om den ställer och böjer korrekt i båda sidorna, om den tar sidförande skänkel, testar gångarterna osv? Det är samma sak med mänskliga relationer.
Intressant är att prata om vad man gör och har för intressen. Så småningom vill jag veta vad den andra personen har för åsikter om olika ämnen.
 

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
9 523
Senast: Imna
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har aldrig tidigare råkat ut för någon ridolycka på det här sättet som jag gjorde nu, och jag är smärtsamt medveten om att jag inte...
Svar
0
· Visningar
421
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp