Det här med ledighet

[Rialavargen]

Nä, precis. Just denna händelsen är som den är. Men vi vet ju ingenting runt omkring. Arbetstagaren kanske aldrig ställer några krav annars, kanske alltid ställer upp och jobbar extra när andra är sjuka eller borta. Arbetstagaren bidrar kanske massor i vanliga fall.

Denna gången ville personen vara ledig, men det säger väldigt väldigt lite om hur personen är annars. Det kan finnas massor med bakgrundsinformation vi inte vet om. Det går inte att bilda sig en uppfattning om personen på en isolerad händelse. Ingen människa fungerar så, vi är alla produkter av vår omgivning och vi påverkas av det som är normen för rätt och fel. Denna händelsen utgör inte grunden för vem denna personen är eller hur den normalt sett beter sig.

Ringer man chefen på dennes semester så är man förmodligen en person som har saknar respekt för andras lediga tid. Man är förmodligen en person som har problem med att vänta. Bokar man resa innan man har fått godkänt ledigt så är man förmodligen impulsiv och otålig. Eller bara ung och oerfaren i arbetslivet… Oavsett så skall inte verksamheten lida. Finns utrymme så ja visst, men i detta fall så belastas andra av denna semester.

 

[mandalaki]

Fast vem ringer sin chef på dennes semester för att be om ledigt? Det säger ju ganska mycket om personen i fråga.

Nej, det säger något om hur arbetsplatsen är organiserad. Det verkar inte som om rutinerna under chefers frånvaro är glasklara för alla.

Har det framgått av tråden att personen ska ligga på en strand? Och vore det mer klandervärt än om hon t ex vill åka och hälsa på släkten under sin ledighet?

 

[Ramona]

Ringer man chefen på dennes semester så är man förmodligen en person som har saknar respekt för andras lediga tid. Man är förmodligen en person som har problem med att vänta. Bokar man resa innan man har fått godkänt ledigt så är man förmodligen impulsiv och otålig. Eller bara ung och oerfaren i arbetslivet… Oavsett så skall inte verksamheten lida. Finns utrymme så ja visst, men i detta fall så belastas andra av denna semester.

Äsch. nu hittar du på en massa saker bara för att bevisa dina fördomar. Låt skiten vara som den är utan att lägga in någon större värdering i hur personen är.

Det kan lika gärna vara så att personen jobbat över en massa timmar under våren och någon annan av cheferna tidigare i våras lovade att personen skulle få lite extra ledighet under hösten, som denna nu cashar in. Vi vet bara det som trådstartaren skriver, ingenting annat.

Men om du är så duktig på att bedöma människors personlighet på en sådan här liten grej tycker jag att du jobba med profiling för det tar mängder med år att lära sig sådana saker. Har man en talang ska man utnyttja den.

 

[Rialavargen]

Äsch. nu hittar du på en massa saker bara för att bevisa dina fördomar. Låt skiten vara som den är utan att lägga in någon större värdering i hur personen är.

Det kan lika gärna vara så att personen jobbat över en massa timmar under våren och någon annan av cheferna tidigare i våras lovade att personen skulle få lite extra ledighet under hösten, som denna nu cashar in. Vi vet bara det som trådstartaren skriver, ingenting annat.

Men om du är så duktig på att bedöma människors personlighet på en sådan här liten grej tycker jag att du jobba med profiling för det tar mängder med år att lära sig sådana saker. Har man en talang ska man utnyttja den.

Ringer till människor på deras semester för att prata jobb, det ger mig signaler på respektlöshet.
Ringer till människor på deras semester för att prata jobb, det ger mig signaler på att man inte kan vänta= otålig.
Bokar resa utan att ha fått beviljad ledighet; det ger mig signaler på impulsiv och otålig.

Att en person har massa tid att casha in, självklart. Jag har inget att invända mot det. Jag är helt enig i att man kan ”deala” så att alla blir nöjda, när verksamheten tillåter detta. Men jag läser fortfarande in ovan.

 

[Ramona]

Ringer till människor på deras semester för att prata jobb, det ger mig signaler på respektlöshet.
Ringer till människor på deras semester för att prata jobb, det ger mig signaler på att man inte kan vänta= otålig.

Jag jobbar på en så liten avdelning att när chefen är på semester finns det ingen annan som täcker upp för hans ansvar. Är någon sjuk får vi ringa till våra kollegor som jobbar och sen till chefen för att meddela. Dyker det upp grejer vi behöver högre mandat för att godkänna måste vi ringa till chefen. Han är helt medveten om att så är fallet och det ingår i hans jobb att ha det så. Det finns inget alternativ.

Så jag tycker inte att det är helt absurt att ringa en chef under deras semester. Det är sånt som händer.

 

[vallhund]

Jag jobbar på en så liten avdelning att när chefen är på semester finns det ingen annan som täcker upp för hans ansvar. Är någon sjuk får vi ringa till våra kollegor som jobbar och sen till chefen för att meddela. Dyker det upp grejer vi behöver högre mandat för att godkänna måste vi ringa till chefen. Han är helt medveten om att så är fallet och det ingår i hans jobb att ha det så. Det finns inget alternativ.

Så jag tycker inte att det är helt absurt att ringa en chef under deras semester. Det är sånt som händer.

I detta fallet så fanns det 2 högre chefer att vända sig till. Läs #1 igen.

 

[yennork]

Och personen i fråga kontaktade inte någon av dem. Alltså hade hen inte ens sökt ledigt (än mindre fått det beviljat) utan tog bara för givet att det ar OK att boka resa. På hur många ställen hade det varit OK?

 

[sjoberga]

Och personen i fråga kontaktade inte någon av dem. Alltså hade hen inte ens sökt ledigt (än mindre fått det beviljat) utan tog bara för givet att det ar OK att boka resa. På hur många ställen hade det varit OK?

Det är inte OK, det är fastslaget. Risken är helt på den enskilde som gjort det och får äta sin soppa om det är nödvändigt utifrån verksamheten.

Men, det kan finnas omständigheter som gör att det är värt att försöka lösa det ändå och där det är mer rimligt att faktiskt försöka hitta en lösning.

Märkligt nog så har jag för första gången i arbetslivet själv lyckats skapa en liknande situation alldeles denna sommar. (Jag är chef över ett antal människor och har min chef i annat land.)

Min beviljade semestervecka i juni ställde jag in för att ställa upp på ett viktigt möte på jobbet som dök upp sent. En del av den semestern skulle ägnas åt en liten resa, som jag då ombokade till september vilket är efter allas semestrar och bakom planeringshorisonten just då (vilket kändes safe). Fast jag glömde att söka ledigt direkt i samband med det här, en ganska rörig period där jag var inlagd på sjukhus under kritiska förhållanden en period med en efterföljande period av kraftig medicinering. Sedan när jag mitt under sommaren kom på att jag missat det och ansökte om ledigt så visade det sig att dessa datum inte var lämpliga heller för att ta ledigt. Min ombokade resa kan inte ombokas igen, men går givetvis att låta bli att åka på.

Då pudlade jag och tillstår att det är givetvis bara mitt misstag att inte tillse ledigheten före (om)-bokningen, men att jag av personliga skäl gärna genomför resan trots att det inte passar bra. Men är givetvis beredd att ställa in den också (igen) om min chef bedömer att det skadar verksamheten signifikant att jag inte deltar de dagarna. Och vips så har vi (chefen och jag) hittat en lösning, som inte är perfekt, men acceptabel och som gör att jag fått ledigt för att göra resan. Då känner man att man får igen lite för all den lojalitet man visat genom åren och när man ställer upp för att lösa än det ena och än det andra omöjliga problemen, kundresorna med kort varsel osv. Vilket ofta gör den anställde ännu mer lojal framöver. Det är en balans, på nåt sätt, som bör uppfyllas. Även om det i just dessa specifika fall helt är arbetstagarens skapade soppa.

Saker kan hända och sedan står man där med skägget i brevlådan.

Mycket handlar om attityder och sätt att hantera det på.

 

[skogaliten]

Det finns nog ganska många arbetsplatser där alla tar för givet att semester (förutom då eventuell föräldraledighet) är den enda tid man tar ledigt. Om man inte har annan intjänad arbetstid, förstås.
Jag tror inte att någon på någon av mina hittillsvarande arbetsplatser hade kommit på tanken att ta ledigt förutom semester eller annan intjänad tid, för att åka på resa.

Arbetsplatser med en ganska tillmötesgående inställning till obetald ledighet i enstaka fall har jag jobbat på. Det har även förekommit att "folk" begärt tjänstledigt, i mycket god tid förstås, skriftligt och för övrigt i enlighet med kollektivavtal och skriftliga policies, för att t.ex. göra fantastisk drömresa på flera månader med familjen. I det fallet att bokstavligen segla över Atlanten för att sedan segla i Västindien och sedan tillbaka. Nej, det var inte några rika knösar, utan en familj med ett speciellt intresse och en dröm. Att en gång i livet segla över Atlanten, i stället för att lägga pengarna på årliga Thailandsresor ungefär.
Jag har för mig att man begärde ledighet mer än ett år i förväg, och det finns (fanns) i princip utrymme för tjänstledighet.

 

[escodobe]

Det är inte OK, det är fastslaget. Risken är helt på den enskilde som gjort det och får äta sin soppa om det är nödvändigt utifrån verksamheten.

Men, det kan finnas omständigheter som gör att det är värt att försöka lösa det ändå och där det är mer rimligt att faktiskt försöka hitta en lösning.

Märkligt nog så har jag för första gången i arbetslivet själv lyckats skapa en liknande situation alldeles denna sommar. (Jag är chef över ett antal människor och har min chef i annat land.)

Min beviljade semestervecka i juni ställde jag in för att ställa upp på ett viktigt möte på jobbet som dök upp sent. En del av den semestern skulle ägnas åt en liten resa, som jag då ombokade till september vilket är efter allas semestrar och bakom planeringshorisonten just då (vilket kändes safe). Fast jag glömde att söka ledigt direkt i samband med det här, en ganska rörig period där jag var inlagd på sjukhus under kritiska förhållanden en period med en efterföljande period av kraftig medicinering. Sedan när jag mitt under sommaren kom på att jag missat det och ansökte om ledigt så visade det sig att dessa datum inte var lämpliga heller för att ta ledigt. Min ombokade resa kan inte ombokas igen, men går givetvis att låta bli att åka på.

Då pudlade jag och tillstår att det är givetvis bara mitt misstag att inte tillse ledigheten före (om)-bokningen, men att jag av personliga skäl gärna genomför resan trots att det inte passar bra. Men är givetvis beredd att ställa in den också (igen) om min chef bedömer att det skadar verksamheten signifikant att jag inte deltar de dagarna. Och vips så har vi (chefen och jag) hittat en lösning, som inte är perfekt, men acceptabel och som gör att jag fått ledigt för att göra resan. Då känner man att man får igen lite för all den lojalitet man visat genom åren och när man ställer upp för att lösa än det ena och än det andra omöjliga problemen, kundresorna med kort varsel osv. Vilket ofta gör den anställde ännu mer lojal framöver. Det är en balans, på nåt sätt, som bör uppfyllas. Även om det i just dessa specifika fall helt är arbetstagarens skapade soppa.

Saker kan hända och sedan står man där med skägget i brevlådan.

Mycket handlar om attityder och sätt att hantera det på.

Ja. Jag tänker att både arbetsgivare och anställd har mycket att vinna på att göra bägge parter nöjda så gott det går.

Det är en enorm skillnad på att göra en semesterplanering med kollegor och chef där man vill ställa upp, där man kanske tar "oattraktiva" veckor, delar upp i semestern två och jobbar någon vecka i mitten på semestern så att en kollega kan gå på ett utlandsbröllop eller att det löser sig med förskolan där en annan osv eftersom man vet att det är ömsedigt. Då rycker man tex glatt in och gör övertidspass även om det innebär att man akut får stuva om i privatlivet eller bokar om sin semestervecka för att det kört ihop sig i planeringen. Eftersom man vet att kollegor och chef kommer försöka lösa det när man själv vill/behöver vara borta.

Då har vi oftast kunnat lösa planeringen helt i gruppen och bara lämnat in ett färdigt förslag till chefen.

På en del andra arbetsplatser/arbetsgrupper har semesterplaneringen varit rena "hungergames" där chef och schemaläggare slitit sitt hår, det hotas med att ta ut föräldraledighet om man inte får sin vilja igenom, vikarier utpressas och det kan ta många möten att få ihop något schema alla som många ändå surar över ... vilket brukar avspegla sig i övriga arbetsmiljön, hur länge folk stannar och hur lätt de har att rekrytera.

 

[Raderad medlem 6459]

@sjoberga Hoppas du mår bättre nu och är ordentligt återställd!

 

[mandalaki]

Och personen i fråga kontaktade inte någon av dem. Alltså hade hen inte ens sökt ledigt (än mindre fått det beviljat) utan tog bara för givet att det ar OK att boka resa. På hur många ställen hade det varit OK?

Om hen tog för givet att det var okej vet vi inte. Jag köper flygbiljetter och bokar boende minst halvårsvis innan vi ens lämnar in våra semesterönskemål - på min egen risk. Går det inte så har jag förlorat pengarna och det är jag väl medveten om.

 

[yennork]

Vem pratar om semesterönskemål? Personen i fråga hade inga semesterdagar men ville vara ledig. Hon ringde en chef, blev ombedd att fråga en annan, brydde sig inte om det utan bokade resa ändå och förväntar sig att det ska gå bra.

 

[sjoberga]

@sjoberga Hoppas du mår bättre nu och är ordentligt återställd!

Tack. Gott mående och på god väg mot återställd, men fortfarande medicinering, regelbundna läkarbesök och behandling.

 

[mandalaki]

Vem pratar om semesterönskemål? Personen i fråga hade inga semesterdagar men ville vara ledig. Hon ringde en chef, blev ombedd att fråga en annan, brydde sig inte om det utan bokade resa ändå och förväntar sig att det ska gå bra.

Hon kanske var lika medveten som jag om att det kanske inte skulle gå? Och precis som jag skulle bli, så blev hon kanske ledsen vid första avslaget och insåg sedan att hon hade sig själv att skylla.

Hennes inställning vet jag naturligtvis inget om, men mina spekulationer är så goda som dina.

 

[Piek]

Lite off topic men vad nyttig den här händelsen har varit för mig! Jag är ung, relativt oerfaren (har haft min tjänst i ca ett år), har ingen specifik utbildning utan har jobbat mig uppåt i företaget.

Första dagarna när jag insåg hur läget såg ut så ville jag gråta och dela mig själv i två för att kunna lösa det. Jag lade hela skulden på mig själv och hade så fruktansvärt dåligt samvete när jag fick meddela att det inte alls såg bra ut. Låg och tänkte på det på nätterna och kunde inte sova.
Nu efter samtal med min chef och stödet i den här tråden så känner jag mig stark i min roll igen. Man kan inte trolla och situationen är absolut inte mitt fel, jag har gjort allt jag kan och lite till för att försöka lösa det!

(sen för er som är nyfikna, igår kom en öppning som gjort att jag kunnat lösa alla dagar förutom den första, det finns fortfarande en liten, liten chans att jag kan få till det! Men det här kommer jag inte meddela den anställde om förrän det är helt klart, vill inte ge några falska förhoppningar)

 

[mandalaki]

Lite off topic men vad nyttig den här händelsen har varit för mig! Jag är ung, relativt oerfaren (har haft min tjänst i ca ett år), har ingen specifik utbildning utan har jobbat mig uppåt i företaget.

Första dagarna när jag insåg hur läget såg ut så ville jag gråta och dela mig själv i två för att kunna lösa det. Jag lade hela skulden på mig själv och hade så fruktansvärt dåligt samvete när jag fick meddela att det inte alls såg bra ut. Låg och tänkte på det på nätterna och kunde inte sova.
Nu efter samtal med min chef och stödet i den här tråden så känner jag mig stark i min roll igen. Man kan inte trolla och situationen är absolut inte mitt fel, jag har gjort allt jag kan och lite till för att försöka lösa det!

(sen för er som är nyfikna, igår kom en öppning som gjort att jag kunnat lösa alla dagar förutom den första, det finns fortfarande en liten, liten chans att jag kan få till det! Men det här kommer jag inte meddela den anställde om förrän det är helt klart, vill inte ge några falska förhoppningar)

När du känner sådär, ta alltid ett snack med din chef! Som oerfaren arbetsledare behöver du få stöttning i dina beslut - och ffa få veta vad som gäller i olika frågor på arbetsplatsen. Det kan vara ett litet helvete att vara mellanchef om man inte vet det. Dessutom blir det inte bra för medarbetarna om alla beslut deras närmaste chef fattar utgår från hennes eget huvud. Det bör finnas regelverk, rutiner och policies som säkerställer att alla behandlas lika.

 

[prinsessfeminist]

Jag jobbar på en så liten avdelning att när chefen är på semester finns det ingen annan som täcker upp för hans ansvar. Är någon sjuk får vi ringa till våra kollegor som jobbar och sen till chefen för att meddela. Dyker det upp grejer vi behöver högre mandat för att godkänna måste vi ringa till chefen. Han är helt medveten om att så är fallet och det ingår i hans jobb att ha det så. Det finns inget alternativ.

Så jag tycker inte att det är helt absurt att ringa en chef under deras semester. Det är sånt som händer.

Det handlar lite om chefens engagemang ckså. Mina bästa chefer har varit tillgängliga och inte tagit illa upp om jag ursäktat att jag stör, om det behövts ett angeläget samtal.

Jag tycker som du, att det handlar om att ge och ta, och det är sällan ett problem om man visar respekt och tar ansvar för sitt arbete.

Fö har jag åkt på resa en gång (till Finland), för jag fick inte tag på chefen på kvällen innan (!) - så jag uteblev från jobbet dagen därpå.

Jag var jättenervös och tänkte att "nu ger han mig nog sparken, men hoppas det räknas att jag alltid ställer upp".

Chefen tyckte mitt beslut var "klokt" och han hade "gjort samma sak själv". Så det var inga problem, men så var det där med ansvarstagandet. Jag visste att det nog inte skulle vålla problem. Hade det inte enligt min mening fungerat, så hade jag aldrig kommit på idén att åka.

Det är väl det som är poängen, att man ser verksamhetens behov.

 

[prinsessfeminist]

På en del andra arbetsplatser/arbetsgrupper har semesterplaneringen varit rena "hungergames" där chef och schemaläggare slitit sitt hår, det hotas med att ta ut föräldraledighet om man inte får sin vilja igenom, vikarier utpressas och det kan ta många möten att få ihop något schema alla som många ändå surar över ... vilket brukar avspegla sig i övriga arbetsmiljön, hur länge folk stannar och hur lätt de har att rekrytera.

Lojaliteten med gruppen, verksamheten och chefen är A och O. Utan den så kan inte arbetsgrupper lösa en sådan sak som semesterplanering.
De där personerna som hotar med att sluta, om de inte får som de vill... Jag blir bara trött. Sluta då.

Vi hade en person som ville få upp sin lön, efter det att vi var överens om lönen för ett extra sommaruppdrag.
Jag sade nej, vi har redan kommit överens om en summa, och lönen ändras inte under verksamhetsåret.
"Då funderar jag och återkommer imorgon", sade personen.
Dagen därpå fick jag meddelandet att personen hoppar av det överenskomna sommaruppdraget, eftersom lönen inte blev som denne önskade.

Nåväl, det handlade om timanställning och tja... vad var det att göra?

Samma person hör av sig nu i augusti och undrar om det finns vikariat under hösten.

Hm... ?

 

[Lupino]

Fast vem ringer sin chef på dennes semester för att be om ledigt? Det säger ju ganska mycket om personen i fråga.

Det är väl ingen stor sak? Vill vederbörande inte ta samtalet är det väl bara att inte svara? Därmed inte sagt att jag skulle ringa för oväsentligheter. Min chef får gärna ringa mig på semestern om det är något som inte kan vänta, och jag är helt säker på att min chef inte skulle ta illa upp om jag ringde.

Jag mailade med min chef under hans semester i somras för att fråga om jag fick ta med min mobil utomlands. Hade han inte svarat så hade jag valt att lämna den hemma men nu svarade han inom en timme .