Det här med känslor

[NilsErik]

Jag har varit tillsammans med en kvinna i tre månader nu. Vi har det jättebra tillsammans, upptäckt att vi har många gemensamma intressen och har alltid det bra när vi är med varandra. Hon har tre barn varannan vecka och jobbar mycket kvällar och helger, medan jag har utflugna barn och jobbar dagtid. Jag har därför lättare att ses, så det får bli när det passar henne. Hon tycker det är för tidigt att blanda in barnen än, så vi träffas främst de veckor hon inte har barnen. Men vi hittar ibland tillfällen att ses på barnveckorna också, men det blir inga övernattningar då. Barnfria veckor sover vi över hos varandra 1-2 gånger per vecka.

Vi hittar på mycket tillsammans. Promenader, utflykter, joggingturer, går på loppisar, och vi lagar mat ihop. Vi skrattar mycket ihop och mår alltid gott. Hon har många gånger sagt att hon mår så bra av att vara nära mig. Hon tycker jag är snygg, trevlig och hon säger hon tycker jättemycket om mig och trivs att umgås med mig. Hon säger så mycket positivt om mig. Jag får ofta komplimanger, vilket även jag ger henne.

Vi har pratat mycket om att resa utomlands, kanske köpa ett hus tillsammans i framtiden. Vi är båda intresserade av odling och har pratat om att odla våra egna grönsaker, etc..

Hon har så sent som i förra veckan sagt att hon nog snart ska bjuda mig på middag när barnen är hemma, så jag får träffa dem.

Men nu har hon börjat tveka. Hon säger hon har känslor för mig, men att känslorna inte växer som hon förväntat sig. Att hon tror jag har starkare känslor än hon. Och jag är verkligen stormförtjust i henne.

Hon säger att det inte är något jag gör fel. Jag får ingen mer förklaring än så.

Nu har vi tagit paus en vecka för att hon ska få fundera.

Men jag begriper inte riktigt det här med känslor. Fysisk attraktion finns för oss båda, hon tycker jättemycket om mig, vilket jag gör om henne. Hon säger ofta att hon mår så bra när vi är tillsammans. Vi bryr oss om varandra, trivs bra ihop och hon har många gånger sagt vi har så bra sex..
För min egen del räcker dessa saker för att gå vidare med ett förhållande. Det är väl det som behövs för en förälskelse.. Om det sen leder till att vi börjar älska varandra är ju något tiden får utvisa tycker jag.

Men uppenbarligen är det något som saknas. Jag har så svårt att förstå det. Men jag kommer inte ringa henne nu, då vi kommit överens om paus en vecka. Jag respekterar hennes beslut. Men jag har så svårt att begripa vad som är fel..

Jag tänker nu jag ska fråga henne vad mer hon förväntar sig av ett förhållande. Vad det är som saknas. Är det den där berusningen av den första kärleken hon saknar, eller vad kan det vara?

Sedan är ju förhållandet egentligen ganska nytt, om än utdraget, då vi bara ses några dar per vecka. 1-3 dar per vecka i tre månader är ju inte så mycket. Känns inte som det är tillräckligt för att starka känslor ska hinna uppstå. Även om jag får känslor snabbare än hon.

 

[Migo]

Vad du känner och tycker om vad som behövs för en bra relation spelar ingen roll här, hon verkar ha andra åsikter/känslor.

Drop it och gå vidare.

 

[miumiu]

Jag har varit tillsammans med en kvinna i tre månader nu. Vi har det jättebra tillsammans, upptäckt att vi har många gemensamma intressen och har alltid det bra när vi är med varandra. Hon har tre barn varannan vecka och jobbar mycket kvällar och helger, medan jag har utflugna barn och jobbar dagtid. Jag har därför lättare att ses, så det får bli när det passar henne. Hon tycker det är för tidigt att blanda in barnen än, så vi träffas främst de veckor hon inte har barnen. Men vi hittar ibland tillfällen att ses på barnveckorna också, men det blir inga övernattningar då. Barnfria veckor sover vi över hos varandra 1-2 gånger per vecka.

Vi hittar på mycket tillsammans. Promenader, utflykter, joggingturer, går på loppisar, och vi lagar mat ihop. Vi skrattar mycket ihop och mår alltid gott. Hon har många gånger sagt att hon mår så bra av att vara nära mig. Hon tycker jag är snygg, trevlig och hon säger hon tycker jättemycket om mig och trivs att umgås med mig. Hon säger så mycket positivt om mig. Jag får ofta komplimanger, vilket även jag ger henne.

Vi har pratat mycket om att resa utomlands, kanske köpa ett hus tillsammans i framtiden. Vi är båda intresserade av odling och har pratat om att odla våra egna grönsaker, etc..

Hon har så sent som i förra veckan sagt att hon nog snart ska bjuda mig på middag när barnen är hemma, så jag får träffa dem.

Men nu har hon börjat tveka. Hon säger hon har känslor för mig, men att känslorna inte växer som hon förväntat sig. Att hon tror jag har starkare känslor än hon. Och jag är verkligen stormförtjust i henne.

Hon säger att det inte är något jag gör fel. Jag får ingen mer förklaring än så.

Nu har vi tagit paus en vecka för att hon ska få fundera.

Men jag begriper inte riktigt det här med känslor. Fysisk attraktion finns för oss båda, hon tycker jättemycket om mig, vilket jag gör om henne. Hon säger ofta att hon mår så bra när vi är tillsammans. Vi bryr oss om varandra, trivs bra ihop och hon har många gånger sagt vi har så bra sex..
För min egen del räcker dessa saker för att gå vidare med ett förhållande. Det är väl det som behövs för en förälskelse.. Om det sen leder till att vi börjar älska varandra är ju något tiden får utvisa tycker jag.

Men uppenbarligen är det något som saknas. Jag har så svårt att förstå det. Men jag kommer inte ringa henne nu, då vi kommit överens om paus en vecka. Jag respekterar hennes beslut. Men jag har så svårt att begripa vad som är fel..

Jag tänker nu jag ska fråga henne vad mer hon förväntar sig av ett förhållande. Vad det är som saknas. Är det den där berusningen av den första kärleken hon saknar, eller vad kan det vara?

Sedan är ju förhållandet egentligen ganska nytt, om än utdraget, då vi bara ses några dar per vecka. 1-3 dar per vecka i tre månader är ju inte så mycket. Känns inte som det är tillräckligt för att starka känslor ska hinna uppstå. Även om jag får känslor snabbare än hon.

Jag tror inte det handlar om dig öht utan om henne. Hon är inte tillräckligt intresserad av ett förhållande just nu helt enkelt. Kanske vill hon testa och se om hon saknar dig ifall ni inte hörs, men jag skulle inte ha alltför höga förhoppningar just nu om jag var du.

 

[NilsErik]

Tack för svaren! Det låter ju faktiskt som en logisk förklaring, att hon inte är tillräckligt intresserad av ett förhållande just nu.

Eftersom allt känns så bra när vi är tillsammans hade jag svårt att förstå varför hon plötsligt ville ta en paus. Men när jag funderat på det ni skrivit, förstår jag att i hennes livssituation just nu kanske det känns svårt att ha energi över för ett förhållande.

Kändes väldigt jobbigt igår. Hade ju börjat drömma om en framtid tillsammans. Men jag får försöka acceptera att det nog inte blir något mer.

Men hon ska få fundera i fred. Skulle hon höra av sig med ett positivt besked blir jag förstås överlycklig. Men jag förstår att det enbart är hon som kan komma fram till sitt beslut.

Och det är nog inget jag hade kunnat göra annorlunda. Tänker ju lätt att "jag är inte nog spännande", osv. Men jag har bara varit mig själv, och det har hon ju verkat gilla.

 

[Migo]

Tack för svaren! Det låter ju faktiskt som en logisk förklaring, att hon inte är tillräckligt intresserad av ett förhållande just nu.

Eftersom allt känns så bra när vi är tillsammans hade jag svårt att förstå varför hon plötsligt ville ta en paus. Men när jag funderat på det ni skrivit, förstår jag att i hennes livssituation just nu kanske det känns svårt att ha energi över för ett förhållande.

Allt har uppenbart inte känts så bra för henne När det handlar om relationer så måste man acceptera att den egna upplevelsen inte är densamma som andras. Hon måste inte ha "skäl" till att det inte blir mer "just nu", det borde räcka för dig att hon säger att hon inte vill mer. Släpp det och gå vidare!

 

[Ramona]

Du verkar se det hela enbart från ditt perspektiv. Bara grejen att du tycker att du har lättare att ses än hon. Det stämmer ju inte. Hon kan ju ses på vardagar när barnen är i skolan, men då jobbar ju du!

Jag skulle inte lagt så stor värdering i det hela. Jag tycker jättemycket om mitt kk och jag mår superbra av att spendera tid med honom och göra en massa roliga saker ihop, det innebär dock inte att jag har sådana känslor för honom att jag vill ha ett förhållande. Just den där sista biten fattas. Vi är bra vänner och vi har bra sex, skulle aldrig vara kk annars, men jag vill ju bli kär. Jag vill bli förälskad. Jag vill gå på molnen. Jag vill ha passionen. Just de bitarna fattas med honom. Han är fortfarande en jättebra person, men han är inte min person.

 

[NilsErik]

Tack! Mycket tänkvärt! :-)

 

[Midsommarblomster]

Att försöka förstå andra genom att utgå från sig själv är en tankefälla, och det kommer nog inte leda till någonting annat än frustration i ditt fall. Hon kanske kommer omkring, eller så gör hon det inte, men du har godast chanser om du tar ett steg tillbaks och visar att du respekterar hennes känslor även fast du inte förstår dem. Att rada upp logiska argument för varför er relation är bra är det sämsta du kan göra i diskussion med henne, även om jag förstår att du tänker högt här på forumet.

Acceptera att man inte alltid kan förstå, eller påverka, andras känslor. Det kan vara trist att inse, men också väldigt befriande. Grubbla inte över vad du kan göra annorlunda eller vilken del av relationen som inte fungerar för henne, om hon inte själv tar upp något specifikt. Acceptera, respektera, säg att du vill vara med henne men ge henne sedan utrymme. Det är attraktivt. Alldeles för få män förstår det här med att öka sina chanser genom att ta ett steg tillbaks, är min (högst kvantitativa) erfarenhet.

 

[Sirap]

Om jag ser till mig själv så ska det extremt mycket till för att jag ska börja planera långsiktigt med någon. Även om en relation skulle vara "bra" enligt de kriterier du nämner så behöver det absolut inte betyda att jag har tillräckligt starka känslor för att gå vidare långsiktigt. Det behövs så mycket mer än att allt "funkar" liksom. Det handlar om en känsla och den kan åtminstone inte jag beskriva i ord om vad som rent praktiskt saknas.

 

[Palermo]

Jag har varit tillsammans med en kvinna i tre månader nu. Vi har det jättebra tillsammans, upptäckt att vi har många gemensamma intressen och har alltid det bra när vi är med varandra. Hon har tre barn varannan vecka och jobbar mycket kvällar och helger, medan jag har utflugna barn och jobbar dagtid. Jag har därför lättare att ses, så det får bli när det passar henne. Hon tycker det är för tidigt att blanda in barnen än, så vi träffas främst de veckor hon inte har barnen. Men vi hittar ibland tillfällen att ses på barnveckorna också, men det blir inga övernattningar då. Barnfria veckor sover vi över hos varandra 1-2 gånger per vecka.

Vi hittar på mycket tillsammans. Promenader, utflykter, joggingturer, går på loppisar, och vi lagar mat ihop. Vi skrattar mycket ihop och mår alltid gott. Hon har många gånger sagt att hon mår så bra av att vara nära mig. Hon tycker jag är snygg, trevlig och hon säger hon tycker jättemycket om mig och trivs att umgås med mig. Hon säger så mycket positivt om mig. Jag får ofta komplimanger, vilket även jag ger henne.

Vi har pratat mycket om att resa utomlands, kanske köpa ett hus tillsammans i framtiden. Vi är båda intresserade av odling och har pratat om att odla våra egna grönsaker, etc..

Hon har så sent som i förra veckan sagt att hon nog snart ska bjuda mig på middag när barnen är hemma, så jag får träffa dem.

Men nu har hon börjat tveka. Hon säger hon har känslor för mig, men att känslorna inte växer som hon förväntat sig. Att hon tror jag har starkare känslor än hon. Och jag är verkligen stormförtjust i henne.

Hon säger att det inte är något jag gör fel. Jag får ingen mer förklaring än så.

Nu har vi tagit paus en vecka för att hon ska få fundera.

Men jag begriper inte riktigt det här med känslor. Fysisk attraktion finns för oss båda, hon tycker jättemycket om mig, vilket jag gör om henne. Hon säger ofta att hon mår så bra när vi är tillsammans. Vi bryr oss om varandra, trivs bra ihop och hon har många gånger sagt vi har så bra sex..
För min egen del räcker dessa saker för att gå vidare med ett förhållande. Det är väl det som behövs för en förälskelse.. Om det sen leder till att vi börjar älska varandra är ju något tiden får utvisa tycker jag.

Men uppenbarligen är det något som saknas. Jag har så svårt att förstå det. Men jag kommer inte ringa henne nu, då vi kommit överens om paus en vecka. Jag respekterar hennes beslut. Men jag har så svårt att begripa vad som är fel..

Jag tänker nu jag ska fråga henne vad mer hon förväntar sig av ett förhållande. Vad det är som saknas. Är det den där berusningen av den första kärleken hon saknar, eller vad kan det vara?

Sedan är ju förhållandet egentligen ganska nytt, om än utdraget, då vi bara ses några dar per vecka. 1-3 dar per vecka i tre månader är ju inte så mycket. Känns inte som det är tillräckligt för att starka känslor ska hinna uppstå. Även om jag får känslor snabbare än hon.

Att förvänta sig en FÖRKLARING till att någon inte känner sig tillräckligt kär, attraherad eller förälskad är som att be mig att förklara varför jag föredrar gröna tröjor framför blå. Det är bara så. Det går inte att veta varför. Det finns inget de blå tröjorna kan göra åt det.

 

[monster1]

Jag har varit tillsammans med en kvinna i tre månader nu. Vi har det jättebra tillsammans, upptäckt att vi har många gemensamma intressen och har alltid det bra när vi är med varandra. Hon har tre barn varannan vecka och jobbar mycket kvällar och helger, medan jag har utflugna barn och jobbar dagtid. Jag har därför lättare att ses, så det får bli när det passar henne. Hon tycker det är för tidigt att blanda in barnen än, så vi träffas främst de veckor hon inte har barnen. Men vi hittar ibland tillfällen att ses på barnveckorna också, men det blir inga övernattningar då. Barnfria veckor sover vi över hos varandra 1-2 gånger per vecka.

Vi hittar på mycket tillsammans. Promenader, utflykter, joggingturer, går på loppisar, och vi lagar mat ihop. Vi skrattar mycket ihop och mår alltid gott. Hon har många gånger sagt att hon mår så bra av att vara nära mig. Hon tycker jag är snygg, trevlig och hon säger hon tycker jättemycket om mig och trivs att umgås med mig. Hon säger så mycket positivt om mig. Jag får ofta komplimanger, vilket även jag ger henne.

Vi har pratat mycket om att resa utomlands, kanske köpa ett hus tillsammans i framtiden. Vi är båda intresserade av odling och har pratat om att odla våra egna grönsaker, etc..

Hon har så sent som i förra veckan sagt att hon nog snart ska bjuda mig på middag när barnen är hemma, så jag får träffa dem.

Men nu har hon börjat tveka. Hon säger hon har känslor för mig, men att känslorna inte växer som hon förväntat sig. Att hon tror jag har starkare känslor än hon. Och jag är verkligen stormförtjust i henne.

Hon säger att det inte är något jag gör fel. Jag får ingen mer förklaring än så.

Nu har vi tagit paus en vecka för att hon ska få fundera.

Men jag begriper inte riktigt det här med känslor. Fysisk attraktion finns för oss båda, hon tycker jättemycket om mig, vilket jag gör om henne. Hon säger ofta att hon mår så bra när vi är tillsammans. Vi bryr oss om varandra, trivs bra ihop och hon har många gånger sagt vi har så bra sex..
För min egen del räcker dessa saker för att gå vidare med ett förhållande. Det är väl det som behövs för en förälskelse.. Om det sen leder till att vi börjar älska varandra är ju något tiden får utvisa tycker jag.

Men uppenbarligen är det något som saknas. Jag har så svårt att förstå det. Men jag kommer inte ringa henne nu, då vi kommit överens om paus en vecka. Jag respekterar hennes beslut. Men jag har så svårt att begripa vad som är fel..

Jag tänker nu jag ska fråga henne vad mer hon förväntar sig av ett förhållande. Vad det är som saknas. Är det den där berusningen av den första kärleken hon saknar, eller vad kan det vara?

Sedan är ju förhållandet egentligen ganska nytt, om än utdraget, då vi bara ses några dar per vecka. 1-3 dar per vecka i tre månader är ju inte så mycket. Känns inte som det är tillräckligt för att starka känslor ska hinna uppstå. Även om jag får känslor snabbare än hon.

Något känns inte rätt för henne, kanske kan hon inte sätta fingret på det själv. Känslor är ju inte alltid logiska.

 

[Ajda]

TS ligg lågt som du planerat att göra och räkna inte med något.

 

[NilsErik]

Tack. Jag förstår att det inte alltid är lätt att förklara. Men när det händer får man ju mycket tankar.

Men jag kommer ligga lågt och låta henne tänka i fred. Antingen blir det ja eller så blir det nej. Jag kan inte göra något åt saken.

 

[NilsErik]

Något känns inte rätt för henne, kanske kan hon inte sätta fingret på det själv. Känslor är ju inte alltid logiska.

Det har du rätt i. När jag tänkt vidare så inser jag också att det är så. Men första tanken var ju att "har jag gjort nåt fel". Men känns skönt att läsa era inlägg. Jag känner mig lugnare nu.

 

[NilsErik]

Acceptera, respektera, säg att du vill vara med henne men ge henne sedan utrymme. Det är attraktivt. Alldeles för få män förstår det här med att öka sina chanser genom att ta ett steg tillbaks, är min (högst kvantitativa) erfarenhet.

Kloka ord. Tack! :-)

 

[vilde]

Tack. Jag förstår att det inte alltid är lätt att förklara. Men när det händer får man ju mycket tankar.

Men jag kommer ligga lågt och låta henne tänka i fred. Antingen blir det ja eller så blir det nej. Jag kan inte göra något åt saken.

Tänk mindre och gör mer för din egen skull, vill hon hänga med dig så fint, vill hon inte välj någon annan eller gör saker själv.

 

[NilsErik]

En liten uppföljning.. Jag hade väldigt jobbigt att släppa henne, men gjorde det ändå. Försökte umgås mycket med vänner för att få annat i tankarna. Men hade svårt att sova då tankarna snurrade i huvudet då jag lagt mig.

Men jag höll mig från att kontakta henne. Efter en vecka skrev hon till mig. Hon sa hon har för mycket i sitt liv för att påbörja en relation. Hon tyckte allt hade gått för fort för henne.

Efter det har vi inte haft kontakt förrän för två veckor sen, då hon hörde av sig och ville ses. Vi bestämde oss för att ses över en fin middag på stan. Det blev väldigt trevligt, med ett glas vin till maten. Hon sa att hon uppskattar att jag inte varit för på, och att jag gett henne utrymme. Hon sa också att hon fortfarande är intresserad av mig, att jag är en så fin människa hon inte vill tappa. Att hon bestämt sig för att hon vill utforska för att se vad det kan leda till.

Vi har träffats några gånger i veckan sen dess. Inget är bestämt, utan vi träffas och har trevligt tillsammans. När jag lämnade henne sist så kallade hon mig "älskling", vilket värmer.

Jag är försiktigt hoppfull. Men försöker att ge henne utrymme och låta det ta den tid det tar. Jag har ingen brådska nånstans.

 

[Scata]

En liten uppföljning.. Jag hade väldigt jobbigt att släppa henne, men gjorde det ändå. Försökte umgås mycket med vänner för att få annat i tankarna. Men hade svårt att sova då tankarna snurrade i huvudet då jag lagt mig.

Men jag höll mig från att kontakta henne. Efter en vecka skrev hon till mig. Hon sa hon har för mycket i sitt liv för att påbörja en relation. Hon tyckte allt hade gått för fort för henne.

Efter det har vi inte haft kontakt förrän för två veckor sen, då hon hörde av sig och ville ses. Vi bestämde oss för att ses över en fin middag på stan. Det blev väldigt trevligt, med ett glas vin till maten. Hon sa att hon uppskattar att jag inte varit för på, och att jag gett henne utrymme. Hon sa också att hon fortfarande är intresserad av mig, att jag är en så fin människa hon inte vill tappa. Att hon bestämt sig för att hon vill utforska för att se vad det kan leda till.

Vi har träffats några gånger i veckan sen dess. Inget är bestämt, utan vi träffas och har trevligt tillsammans. När jag lämnade henne sist så kallade hon mig "älskling", vilket värmer.

Jag är försiktigt hoppfull. Men försöker att ge henne utrymme och låta det ta den tid det tar. Jag har ingen brådska nånstans.

Se så klokt du resonerar nu.
Stor eloge till dig som lyssnade både på råd och på hennes behov
Jag hoppas det blir till det bästa för er!