Det värsta som hänt er

[Disen]

Vad är det värsta som har hänt er och era hundar? Vad är det värsta ni har varit med om?
Jag behöver skriva av mig lite och skulle uppskatta om jag fick höra om andras problem, stora som små, för att kanske få nytt perspektiv på mitt eget. Tack för att ni tar er tid att läsa och berätta. Ni behöver inte läsa allt jag skrivit om ni inte orkar. Det blev väldigt mycket. Men skriv gärna er historia.


Mitt fall: problem med hälta och smärtor i ryggen.
Ras: Lapsk Vallhund, 5 år.

Igår kom jag hem från ett tvådagars veterinärbesök på Strömsholms djurklinik. Min hund har haft återkommande problem med en hälta vars orsak tydligt satt i höger handled. Veterinärstationen här i stan har inte lyckats annat än gissa sig till vad det berodde på. Jag frågade om det kunde vara fel på ligamenten (bara en känsla jag hade) men det sa dom att det hade dom sett på röntgen, men de fann inget. Jag frågade om det kunde vara kotledsinfektion (en vän tipsade mig om det) men det var inte det heller. Än dock sattes han på antiinflamatoriskt, fick en lokal kortisonspruta i leden, men inget hjälpte. De fann en lös benbit som inte skulle vara något problem för honom så den skulle dom inte avlägsna. Vi fick träffa rehab veterinärer för att träna ryggen (som han också har haft vissa problem med) men utan resultat.

Jag sa till dem att vi inte kommer längre här och bad dem skicka vidare mitt ärende till Strömsholm. Detta gjordes, en tid bokades och i måndags kl 16.00 hade vi anmält oss i receptionen. Vi fick träffa bitr. chefsveterinären som frågade om problemen hunden hade och kände igenom honom mycket, mycket noggrant. Han skulle stanna över natten för att en Artroskopi (de går in med en kamera i bogen) som skulle kunna göras dag 2. Sagt och gjort och vi åkte hem till min vän jag bodde hos utan Narmo.

På kvällen dag 2 åker vi in för att höra hur allt har gått och hämta hem Narmo. Vi möts av veterinären som berättar vad de har gjort och vad de fann via artroskopin. Och så börjar det

Hältan som satt i handleden beror på en kraftig stukning som inte har fått chans att läka ordentligt. Han har inte alls samma rörlighet i den leden som den andra och han vill inte att man böjer och känner på honom där. Detta kan endast bli bra genom rehab.

Problemet i bogen, som jag aldrig märkt av, var en benbit som hade storleken av en halv lillfingernagel. Denna var till besvär och togs bort. Han hade också en infektion i bogleden som antagligen har orsakats av benbiten. En sena i bogen har också skadats av okänd anledning.

Vi går vidare till röntgenbilderna som tagits samma dag. Där har höfterna röntgats som vanligt och ryggen från sidan. När han röntgades som 1,5 åring så fick han HD A på vänster och B på höger. Idag har han förslitningar på höftkulorna och lite lite broskbildning på kulan. Han har levt ett hårt och aktivt liv så det hör till med lite förslitningar, inget som kommer bli ett problem. Inga tillskott eller andra åtgärder behövde göras nu iaf.
I ryggen har han dock en missbildning på ryggraden. kotan strax framför höftbenen har en förstorad del (den övre högra delen på den bifogade bilden) som är 3 ggr så stor som normalt.


Bakom höftbenet är en kota delad och bakom den är det tre broskskivor som är sammanväxta.

Vad som nu återstår är en MR (Magnetröntgen) som ska avslöja om några nerver tar skada av kotornas form, och gör de det ska de flyttas eller kapas så att Narmo slipper smärtan.

Vad som gäller nu är rimadyl 30 dagar och endast promenader 5-10 minuter varannan timme. Narmo piper nästan hela tiden när han är vaken, på kvällen när vi lägger oss så piper han och man undrar ju om han behöver ut. Han kissar som vanligt men det är jättesvårt att avgöra om han behöver ut och bajsa eller om han piper pga smärta i bogen efter operationen.

Det är jätteskönt att äntligen få veta vad som är fel. Och jag hoppas att allt kommer att gå bra med rehabiliteringen och att ryggen inte kommer bli ett problem i framtiden.


Om ni har läst såhär långt så tackar jag för visat intresse. Det var skönt att få skriva av sig lite.

 

[Generalen]

Sv: Det värsta som hänt er

Oj, det lät inte alltför kul!
Turligt nog så har jag varit förskonad från större problem *pepparpeppar*, men det kanske ändrar sig. För snart en månad sen började ena tiken halta, antagligen efter att hon trampat snett när hon hoppat ner från soffan (liten ras). Mamma var hos veterinär med henne då det är där hon bor (hos mamma alltså ) men kunde inte hitta något, så hon fick enbart smärtstillande och antiinflammatoriskt. Men hon har dessvärre inte blivit bättre .

Hoppas allt går bra med din hund!

Tillägg: är det något spondylos-liknande han har i ryggraden? Eller är det ren missbildning? Ärftligt?

 

[martha]

Sv: Det värsta som hänt er

Det absolut hemskaste o värsta som hänt mig var när min hund försvann 5 nov 2002, helt spårlöst försvunnen och jag vet än i dag inte vad som hände honom. Min ena hund kom tillbaka, men Bengtsson förblev försvunnen ( inte jakthund)

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

Usch, hoppas hon blir bättre. Ni har kanske fått bättre instruktioner än vad jag fick, men var noga med vilan medan hon går på det antiinflamatoriska och smärtstillande så det läker ordentligt. Veterinären här tyckte att jag kunde köra som vanligt, vilket innefattar väldigt mycket rörelse på olika underlag, och det är ju det som är stukningen som inte läkt ordentligt nu

Jag vet inte, jag uppfattade bara att det var en missbildning, ska fråga mer om det nästa vecka när jag reser dit igen.
Jag har pratat med hans uppfödare och berättat allt och ska maila familjen som äger hanen och berätta. Min uppfödare ska kontakta alla valpar efter samma mamma som Narmo så att dom är med på läget.

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

Lider med dig, fy vad hemskt!

Vad var det för hund och under vilka omständigheter försvann han?

 

[martha]

Sv: Det värsta som hänt er

det var en blandras mellan sch och bordercollie..såg ut som en svart collie, han o den andra var ute på morronrundan, den ena kom o den andra har fortfarande inte kommit...och det var HEMSKT, fy faen vilken pärs....jag var ute varenda ljusa timme i 4 månader o bara sökte...men jag känner iallafall att jag gjort precis allt jag kunnat, t om hade vi en helsida i länstidningen med hittelön på 10 000, men det hjälpte inte så förmodligen har vargen tagit honom eller nåt annat djur ..är vad vi tror

 

[Philosophia]

Sv: Det värsta som hänt er

Fy vad jobbigt, hoppas att det blir bra!

Det absolut hemskaste jag har varit med om var när min hund blev biten för snart 3 år sedan. Hela bröstkorgen trasades sönder på båda sidorna. På ena sidan fick hon ett flail chest (dvs. ett och samma revben är av på flera ställen så att bröstkorgen "trillar in") och så fick hon en punkterad lunga. Ett under att hon överlevde!

 

[_karlsson_]

Sv: Det värsta som hänt er

Jag tänkte skriva:

1) När min hund som valp sprang ut på en väg där en långtradare närmade sig, jag fann mig och kutade iväg åt motsatt håll - tjoandes högt - så han kom efter några sekunder.

2) När vi fick beskedet från SKK att han har HD C.

Men jag inser att det är en fis i rymden jämfört med både TS och marthas berättelser...

 

[Nikkis]

Sv: Det värsta som hänt er

Jag har som tur nog inte råkat ut för ngt riktigt hemskt med mina egna hundar. Men det värsta som jag råkat ut för i hundväg, var förra året - vid precis den här årstiden.

Jag var hos min mor på besök med min schäfervalp. Mamma har några småhundar, den äldsta är en Yorkshire tik på 13 år (eller är det 14 nu? Uh jag har tappat räkningen)
Hur som helst är detta en hund jag är uppvuxen med, så såklart känner jag ändå starkt för denna hund.
Den dagen hade min bror lämnat av sin lilla blandis tik hos mamma över dagen.
Jag och mamma skulle ner till tvättstugan och rasta alla hundar på gården.
När vi går igenom källaren så blev Bibbis, som Yorktiken heter, omskakad snabbt i nackskinnet av min brors tik, mamma hann sära på dem sekunden efter dom rök ihop.

Vi fortsatte att gå som vanligt, trodde att inget allvarligt hade skett.
Gick ut på gården och kissade hundarna. Jag lattjade med min valp och visade upp det vi hade lärt oss, dom andra hundarna som var med gjorde sitt-allt var som vanligt.. Trodde vi.

När vi skulle gå in igen, efter ca 10-15 min så böjde jag mig ner för att klappa om Bibbis. När jag klappar henne, så skriker jag rätt ut, täcker för mina öron och springer utav helvete bort samtidigt som jag skriker till mamma om vad jag såg.
Att jag sprang och täckte för mina öron var bara en panikreaktion, jag är väldigt känslig av mig.

Vad jag såg, var att Bibbis öga hängde utanför
Mamma fick såklart också panik, men behöll lugnet.

Jag kopplade min valp och kuuuutade till 'våran' vet. klinik som låg runt knuten av där mamma bor, såklart hade dom stängt-av alla dagar, just den dagen!

Jag springer tillbaka och möter mamma halvvägs som bär lugnt på Bibbis, och säger att det var stängt. Hon ringer pappa som hade åkt till sin fotbollsträning samtidigt som vi hade gått ner till gården/tvättstugan.
Han vände tillbaka och hämtade upp mig och Bibbis, min storebror fick också komma ner och åka med till Bagarmossen (ca 15 - 20 min bilresa). Mamma skulle komma efter, när hon lämnat av dom andra hundarna hemma osv.
Jag hade väldigt svårt att hålla Bibbis i mitt knä när vi åkte. Jag kollade ut och försökte hålla tårarna tillbaka, ville inte stressa upp hunden mer.
Resan kändes som en evighet, minsta gupp på vägen.. Ja tänk er själva!
Min bror fick till slut ta henne och hålla i henne, jag klarade helt enkelt inte av det...

Bibbis fick vänta i över 6 timmar för att bli opererad. Op. var riskfylld, eftersom hon var såpass gammal och inte i det bästa skick. Hon har en 'tillplattad' strupe. Så när hon blir exalterad eller hamnar i chock och dyl så plattas den till ytterligare och hon får svårt att andas.
Men op. gick bra, Bibbis fick behålla sitt öga men förlorade synen helt. (pga att det tog sådan tid innan hon blev op).

Idag mår Bibbis bra, hon är en pigg liten dam trots allt hon har varit med om.

Jag kommer dock aldrig glömma den dagen. Det är absolut det värsta jag har varit med om.

 

[Alfakrulls]

Sv: Det värsta som hänt er

Med min samojed har ja haft otur från dagen ja skaffade henne.
Så många tårar och veterinärbesök de blivigt med denna hund.

De började 2006 när ja fick hem henne, då hon blev illad trampad av en unge som kom springande på henne, och hon skadade då en sena och var halt i flera månader och tog lång tid innan det blev bra.

Men när den skadan va läkt så var de dags för nästa....hon drog bakbenet ur led. Hoppade som tur va rätt snabbt tillbaka igen, men fick endå till veterinären för att kolla upp de. Blev inga bestående men.

När hon så äntligen blev bra med det så va de dags till veteinären igen vid 1 års ålder då hon blev biten under ögat av en stor rottis och dagen efter hade hela nosen svulnnat upp så de blev en dyr undersökning, dock återhämtade hon sig snabbt.

Vid 1½ år va de dags igen, då blev hon tjuvparad och blev dräktig, så in till veterinären och få abortspruta.

Vid 2 års ålder fick hon borelia och dubbelsidig ledinflamation i frambenen så där blev de 1 dygn på blå stjärnan och en massa mediciner.

Sedan har hon problem med löpet, löper var 3:e månad ungefär.

Sen vid 2½ år så har hon nu fått Erlichas och har varit jätte dålig under flera månader. Hon har de fortfarande, och svarade inte på första behandlingen så nu är vi på behandling två, och blir hon inte bra av den så blir de nog så att hon får somna in.... men hon går åt rätt håll nu i alla fall. Har blivigt mycket bättre nu!


Så de va våran lilla sjukhistoria.
Hunden blir 3 år i mars, så snart kommer väl nästa smäll?!

 

[Nikkis]

Sv: Det värsta som hänt er

Glömde skriva, dumma jag.

Jag hoppas att din vovve blir helt återställd! Hemskt när det händer våra 4-benta vänner något.

 

[lady_vip]

Sv: Det värsta som hänt er

Ibland känns det som om jag har varit med om det mesta, på gott och ont, men vi har haft en himla otur...

När jag var 11 år slet sig vår labbe och min BT under en promenad, kopplen satt ihop och den lilla bröt nacken när labben stack efter en hare... Fruktansvärt, sprang efter och skrek i panik, men kunde inte göra nånting, såg min hund dö... Det har alltid suttit i, glömmer det aldrig.

Samma labbe fick ett hjorthorn inkört i bröstkorgen under jakt, punkterade lungorna... Kom tillbaka till mig och jag tyckte att det inte stod rätt till, klappade om henne och skickade iväg henne, men sen såg jag HÅLET. Bar ut henne ur skogen, åkte till Lunds djursjukhus och där låg hon på intensivvård i 2,5 vecka, och klarade sig.
Det är för övrigt den hunden som det har hänt mest skit med *peppar peppar*, men det var delvis för att hon var totalt orädd.

Och min lilla Fortune som i våras var dödligt sjuk i njursvikt... Hon klarade det till slut tack vare en nitisk, kunnig veterinär som vägrade ge upp. Men jag hade bokat avlivningstid när han trädde in, trodde aldrig att hon skulle klara det.

Men man blir luttrad på ett konstigt sätt efter ett tag, är ganska bra på att hantera kriser nu för tiden.

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

det var en blandras mellan sch och bordercollie..såg ut som en svart collie, han o den andra var ute på morronrundan, den ena kom o den andra har fortfarande inte kommit...och det var HEMSKT, fy faen vilken pärs....jag var ute varenda ljusa timme i 4 månader o bara sökte...men jag känner iallafall att jag gjort precis allt jag kunnat, t om hade vi en helsida i länstidningen med hittelön på 10 000, men det hjälpte inte så förmodligen har vargen tagit honom eller nåt annat djur ..är vad vi tror

Fruktansvärt att inte veta. Men du är verkligen guld som har lagt ner så mycket tid på att hitta honom igen! Verkligen synd att inget hjälpte

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

Fy vad jobbigt, hoppas att det blir bra!

Det absolut hemskaste jag har varit med om var när min hund blev biten för snart 3 år sedan. Hela bröstkorgen trasades sönder på båda sidorna. På ena sidan fick hon ett flail chest (dvs. ett och samma revben är av på flera ställen så att bröstkorgen "trillar in") och så fick hon en punkterad lunga. Ett under att hon överlevde!

Huga... fruktansvärd händelse! Men ni verkade ha änglavakt
Vad hände med ägaren och hunden som gjorde detta?

 

[Angelina]

Sv: Det värsta som hänt er

Det värsta jag varit med om var när min gamla tik stod och trampade på övervåningen. Helt plötsligt hör jag hur hon ramlar nerför trappen. När hon kliver upp är hon alldeles vinglig och kräks. Åker ilfart till vet som konstaterar hjärnblödning (som uppstått under natten och det var därför hon ramlade i trappen). Vi avlivar direkt... Så himla jobbig upplevelse och vad jag ångrar att jag inte avlivade henne tidigare så hon sluppit bli så dålig. Men vem kan se in i framtiden?

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

Jag tänkte skriva:

1) När min hund som valp sprang ut på en väg där en långtradare närmade sig, jag fann mig och kutade iväg åt motsatt håll - tjoandes högt - så han kom efter några sekunder.

2) När vi fick beskedet från SKK att han har HD C.

Men jag inser att det är en fis i rymden jämfört med både TS och marthas berättelser...

Jag trodde att jag skulle förlora min hund en gång i en liknande händelse som du beskrev i punkt 1. Så jag vet hur paniken och skräcken griper tag i en i en sådan situation, verkligen inte roligt.

Jag och en vän gick men hundarna intill en vältrafikerad väg, alla 3 kopplade. När vi gick över så kommer det en cyklist som var omöjlig att upptäcka då han inte gav ett endaste ljud ifrån sig. I samma veva så ska Narmo byta sida och trotts mkt kort koppel så blir han påkörd av cykeln i hög fart. Narmo försöker vända sig om för att komma bort och detta resulterar i att framhjulet skrapar hans haka innan jag hinner släppa kopplet. Narmo springer iväg en bit och står och stirrar på cyklisten och mig. Jag fick frågan om det gick bra. Jag sa att det gjorde det säkert inte eftersom han redan har blivit påkörd av en annan cykel och frågade varför han inte gjorde ljud ifrån sig så att vi kunde flytta oss. Han svarar inte, jag går för att ta Narmo som vänder och rusar i panik ner mot stan. Tack och lov inte ut på den vältrafikerade vägen dock. Jag rusar efter, tårarna rinner eftersom jag är rädd för vägarna som korsar cykelbanan han springer på och eftersom kopplet släpar efter så kan han fastna och skada sig mm.

Inte det bästa sättet att reagera på, men jag fick sån panikångest
Han försvinner utom synhåll och jag hör en bil panikbromsa , jag tror att allt är slut, att han ska ligga i en blodig pöl och att hans stund där kommen... när jag ser en ung man komma gåendes med honom i kopplet börjar jag andas igen! Vilken lättnad! Går inte att beskriva! Jag tackar så oerhört mycket och ville kasta mig om halsen på honom, han hade bråttom ner till bilen igen. Om han stannade för att han såg Narmo eller om han fick panikbromsa för att han var nära att köra på honom fick jag aldrig reda på. Oavsett så var man inte katig i det läget kan jag säga

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

(...)
Jag kommer dock aldrig glömma den dagen. Det är absolut det värsta jag har varit med om.

Var med en gång när en hund av större modell skulle prygla på en mindre för att han var jobbig, hon träffade honom olyckligt i ögat och det blev snabbt blodfyllt. Vi åkte genast in, det tog ett tag innan vi fick hjälp och han fick sedan stanna över natten eftersom veterinären var rädd att han skulle gå in i chock. Han gick ett tag med ögat kvar, men hade ständigt ont i det så det togs bort och han blev sig själv igen.

Jag förstår verkligen din reaktion, men jag kan mycket väl tänka mig att ett hängande öga ger starkare reaktion än ett blodigt

 

[sussisus]

Sv: Det värsta som hänt er

Izor fick en propp i ryggraden och vinglade omkring som en galen kossa. Fick ha bandage på vänstra baktassen för att han skrapade klorna i marken.
Genomgick en magnetröntgen, som tur var hade proppen då upplöst sig själv.
Behövde alltså ingen medicin.
Vid sjukgymnastbesöket vägrade vovven gå i vattnet, så vattnet fick tippas ut. Izor var i sån fin trim att sjukgymnasten blev imponerad, hon hade väntat sig en halt och lytt hund.

Har i dag inga större men än att han kan vingla lite med vänstra bakbenet.

Det enda roliga med det hela var att vid röntgen upptäcktes det att vovven har åtta ryggkotor! Vilket inte är helt vanligt (eller kanske rent av jätteovanligt).

Nu ligger Izor tyvärr inne för magproblem för andra gången i år.

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

(...)

Sen vid 2½ år så har hon nu fått Erlichas och har varit jätte dålig under flera månader. Hon har de fortfarande, och svarade inte på första behandlingen så nu är vi på behandling två, och blir hon inte bra av den så blir de nog så att hon får somna in.... men hon går åt rätt håll nu i alla fall. Har blivigt mycket bättre nu!


Så de va våran lilla sjukhistoria.
Hunden blir 3 år i mars, så snart kommer väl nästa smäll?!

Ska hålla tummarna, jag är väldigt rädd för just Borelia och Erlichia. Det finns nere hos mina föräldrar men tack och lov inte här uppe. Men vi hälsar ju på dom ibland och då kan det ju krypa på en och annan fästing... Kräk är vad dom är.

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

Usch! Vad hemskt för er båda! Att se sin hund då på det viset av ett sådant misstag.

Skönt att du fick tur i oturen med de andra hundarna i varje fall .