Det värsta som hänt er

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

Det värsta jag varit med om var när min gamla tik stod och trampade på övervåningen. Helt plötsligt hör jag hur hon ramlar nerför trappen. När hon kliver upp är hon alldeles vinglig och kräks. Åker ilfart till vet som konstaterar hjärnblödning (som uppstått under natten och det var därför hon ramlade i trappen). Vi avlivar direkt... Så himla jobbig upplevelse och vad jag ångrar att jag inte avlivade henne tidigare så hon sluppit bli så dålig. Men vem kan se in i framtiden?

Jag tycker personligen inte att du gjorde något fel. Varför avliva en frisk hund som mår bra? När problemet kom så tog ni tag i det. Hade problemet inte dykt upp så hade hon kanske kunnat bli ytterliggare några år äldre. Som du sa, vem kan se in i framtiden?

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

Izor fick en propp i ryggraden och vinglade omkring som en galen kossa. Fick ha bandage på vänstra baktassen för att han skrapade klorna i marken.
Genomgick en magnetröntgen, som tur var hade proppen då upplöst sig själv.
Behövde alltså ingen medicin.
Vid sjukgymnastbesöket vägrade vovven gå i vattnet, så vattnet fick tippas ut. Izor var i sån fin trim att sjukgymnasten blev imponerad, hon hade väntat sig en halt och lytt hund.

Har i dag inga större men än att han kan vingla lite med vänstra bakbenet.

Det enda roliga med det hela var att vid röntgen upptäcktes det att vovven har åtta ryggkotor! Vilket inte är helt vanligt (eller kanske rent av jätteovanligt).

Nu ligger Izor tyvärr inne för magproblem för andra gången i år.

Tråkigt att höra . Min gosse hade mycket problem med magen när han var yngre, men han "växte ur det", eller fick bättre ballans i magen eller hur det var.

Vid tre tillfällen när Narmo har undersökts så har jag också fått höra att han är jättefint musklad och rör sig bra. Han har inte mer eller mindre muskler någonstans (alltså ojämn) pga hältan heller. Vilket är jätteskönt! Förhoppningsvis så tyder det på att han inte har haft så ont att han tvingats avlasta för mycket och därmed skapa ojämna muskler

 

[simba_112]

Sv: Det värsta som hänt er

Jag trodde att jag skulle förlora min hund en gång i en liknande händelse som du beskrev i punkt 1. Så jag vet hur paniken och skräcken griper tag i en i en sådan situation, verkligen inte roligt.

Jag och en vän gick men hundarna intill en vältrafikerad väg, alla 3 kopplade. När vi gick över så kommer det en cyklist som var omöjlig att upptäcka då han inte gav ett endaste ljud ifrån sig. I samma veva så ska Narmo byta sida och trotts mkt kort koppel så blir han påkörd av cykeln i hög fart. Narmo försöker vända sig om för att komma bort och detta resulterar i att framhjulet skrapar hans haka innan jag hinner släppa kopplet. Narmo springer iväg en bit och står och stirrar på cyklisten och mig. Jag fick frågan om det gick bra. Jag sa att det gjorde det säkert inte eftersom han redan har blivit påkörd av en annan cykel och frågade varför han inte gjorde ljud ifrån sig så att vi kunde flytta oss. Han svarar inte, jag går för att ta Narmo som vänder och rusar i panik ner mot stan. Tack och lov inte ut på den vältrafikerade vägen dock. Jag rusar efter, tårarna rinner eftersom jag är rädd för vägarna som korsar cykelbanan han springer på och eftersom kopplet släpar efter så kan han fastna och skada sig mm.

Inte det bästa sättet att reagera på, men jag fick sån panikångest
Han försvinner utom synhåll och jag hör en bil panikbromsa , jag tror att allt är slut, att han ska ligga i en blodig pöl och att hans stund där kommen... när jag ser en ung man komma gåendes med honom i kopplet börjar jag andas igen! Vilken lättnad! Går inte att beskriva! Jag tackar så oerhört mycket och ville kasta mig om halsen på honom, han hade bråttom ner till bilen igen. Om han stannade för att han såg Narmo eller om han fick panikbromsa för att han var nära att köra på honom fick jag aldrig reda på. Oavsett så var man inte katig i det läget kan jag säga

Usch, jag vet inte vem som var mest skakis efter det där, du jag eller hundarna
Sen den dagen ser jag mig konstant om över axeln så fort vi går på en gång/cykelväg, dumma cyklister!!

 

[simba_112]

Sv: Det värsta som hänt er

Lilla Narmo!! Skönt att du äntligen fått veta vad felet är, så ni kan börja rehabilitera! Skrutten, nu håller vi alla tummar och tassar för att han ska bli bra så vi kan ut på härliga långpromenader!!

 

[pompa04]

Sv: Det värsta som hänt er

Oj, det var mycket på en gång, förstår att du är ledsen o orolig. Vi har nyss varit o artroskoperat våran schäferhane i båda armbågslederna. Våran kille som nu är 9 mån verkade dock inte ha särskilt ont efteråt trots att den ena leden var ordentligt inflamerad. Jacks historia är emellertid en solskenshistoria där skadan upptäcktes o åtgärdades tidigt m god prognos. Min värsta upplevelse hade jag istället förra hösten och ff börjar tårarna rinna när jag tänker på våran älskade lilla sheltihanne Lassi. I slutat av förra sommaren fick vi ta bort våran schäfertik pga av cancer. Att hon skulle tas bort var vi dock inställda på även om orsaken egentligen var en annan. Var orolig för hur sheltin skulle greja livet utan sin kompis men det verkade gå över förväntan bra. Skenet bedrog dock och han var nog betydligt mer stressad än vad vi uppfattade. När jag vaknade två veckor efter schäferns död o inte hade sheltin bredvid mig på kudden visste jag att något bara var så fel, Kommer ned i köket o där står hunden med vidöppen mun,en knallblå nästan svart tunga o flämtar. När hela familjen var samlad kring frukostbordet lade han sig ned under matbordet o självdög. Maken bar upp honom o lade honom på min säng med huvudet på min kudde så som han hade sovit de senaste 10 åren. På kvällen grävde maken en fin liten grav mellan vinbärsbuskarna där han nu ligger o sover inlindad i sin lilla filt han eick med från uppfödaren som valp. Kommer nog aldrig att älska något djur som min knasiga lilla sovkompis o bästa vän Lassi.

 

[Philosophia]

Sv: Det värsta som hänt er

Huga... fruktansvärd händelse! Men ni verkade ha änglavakt
Vad hände med ägaren och hunden som gjorde detta?

Ja du, inte så mycket. Hundägaren hade ingen ansvarsförsäkring och inga pengar. 5000 kr av 30000 kr fick vi (egentligen gick veterinärkostnaderna på 42000 kr, men mitt försäkringsbolag betalade 13000 kr). Ingen mening med att stämma enligt juristen som vi kontaktade eftersom hundägaren inte hade några tillgångar och hade en taxerad årsinkomst på 6000 kr de senaste åren.

Hunden är en avelstik och har fått kullar även efter händelsen (trots HD grad D och lindrig artros, enligt hunddata (jag kan inte låta bli att nämna detta för jag tycker det säger mycket om ägaren)).

Men egentligen spelar det inte så stor roll så här i efterhand. Det är helt fantastiskt att hon överlevde och det är det allra allra viktigaste. Hon var riktigt illa däran fysiskt. Mentalt är det dock inte så mycket som kan ta livsandarna från henne. Hon är helt fantastisk på det planet.

 

[xaheena]

Sv: Det värsta som hänt er

KL

Det värsta som har hänt var när min då 8 månader gamla ridgeback valp bröt nacken. Hans smärta och ovissheten inför framtiden var nästintill outhärdlig.
Jag blir än idag tårögd när jag läser journalerna och verkligen förstår allt han tvingats gå igenom.

Tillsammans kämpade vi oss vidare och med en ofattbar kämpaglöd fyller Devil 3 år i januari !

 

[wtf]

Sv: Det värsta som hänt er

När jag vaknade två veckor efter schäferns död o inte hade sheltin bredvid mig på kudden visste jag att något bara var så fel, Kommer ned i köket o där står hunden med vidöppen mun,en knallblå nästan svart tunga o flämtar. När hela familjen var samlad kring frukostbordet lade han sig ned under matbordet o självdög.

ehm, rätta mig om jag har fel, men du menar alltså att du hittade din hund med öppen mun och med knallblå tunga och ni satte er och åt frukost?!!

 

[wtf]

Sv: Det värsta som hänt er

Det värsta jag har varit med om med min hund är när han fick tarminflammation i vintras.
Han väckte mig på natten och flåsade och visade att han ville ut, han bajsade nästan direkt utanför dörren och det började med blodblandad lös diarré.
sen kom vi in och då började han spy, han spydde nog 12-13 gånger under typ 2 timmar. 2-3 gånger i timmen ville han ut och varje gång bajsade han, när det tillslut bara kom blod i en tjock stråle höll jag på att dö!

det här var mitt i natten när det började, jag var ensam hemma och sambon hade bilen och var typ 15 mil bort. fick panik och ringde till veterinären som hade jour, han sa att hunden inte skulle hinna dö innan kl blev 8 (då var nog kl 5 tror jag). jag ringde sambon och han trodde nog att tintin skulle dö, så han stack från jobbet och åkte i ilfart hem till gävle.

tintin var vid det här laget extremt påverkad av sitt tillstånd, helt apatisk och slö. jag trodde nästan att han skulle dö den morgonen...
vi hängde på låset hos veterinären och dom tog in honom och satte dropp, minns att jag frågade om det var livshotande och hon kunde inte lova att han skulle klara sig blodproverna visade på att han hade väldigt blaskigt blod och det var mycket allvarligt.

veterinären skickade iväg oss med dropp till ultuna i uppsala, resan dit kändes lång.. men när vi kom fram var tintin lite piggare! han orkade tillåmed gå själv.
han blev inlagd där i 4 dygn, under den vistelsen kom det fram att han hade förminskad mjälte och lever (de såg tydligen lustiga ut i formen, så det misstänktes cancer innan de gjorde ul).

1 vecka senare var det dags för återfall, men då räckte det med antibiotika och dropp så han slapp vara inlagd.

kort efter det blev han inkontinent utan orsak, han är dubbelkollad med ul och det finns ingenting som tyder på något problem som stenar eller liknande.
så mot det äter han rinexin varje dag, han har blivit lite mer labil och ser i syne ibland.

nu håller vi på att utreda hans omfattande hudproblem, vi har hunnit med det första vet. besöket av mååånga fler... det kunde konstateras att han hade inflammation och även en viss del streptococcer i huden. bakterieprovet får vi svar på nästa vecka och han är satt på antibiotika som han ska äta minst en månad. schamponeras ska han göra i specialschampo 3-4 dagar i veckan och det ska verka i 20 min varje gång.
funkar inte detta så är nästa steg biopsi.

åh just ja, återkommande öroninflammationer dras vi med också

allt detta har hänt under det här året, och hunden är nu 4½ år och av rasen engelsk springer spaniel.
jag gissar på att det här inte är slutet av hans sjukdomshistoria, snarare början...
men jag älskar min hund och gör allt jag kan för honom, och den dagen det blir för mycket för honom hoppas jag att han redan fått somna in.

 

[Smulis]

Sv: Det värsta som hänt er

Vi har *peppar peppar* klarat oss från allvarligare saker =) Det värsta som min kille har haft är ett stukat ben.

Det började med att han haltade lite när han travade, jag kollade tassen så att det inte var något fel med den men jag hittade inget. Vi kontaktade veterinären och fick en tid några dagar senare men han hittade inget fel, han gjorde böjprov, klämde och vred på leden men hunden sa inte ett pip och till slut gav vetten upp och skickade oss upp till Gävle för röntgen (min kille är för stor för våran vet. röntgenbord ). Några dagar senare åkte vi upp till Gävle och träffade en veterinär som kände och klämde inte ett pip den här gången heller och sen var det då dags för röntgen, vi skulle samtidigt röntga höfterna och armbågarna (framför allt armbågarna då våran vet. var rädd att det skulle kunna vara artros). Fy så rädd jag var att det skulle vara artros *usch* det var ingen rolig känsla men tack och lov så var både höfter, armbågar och resten av frambenen u.a. så med största sannolikhet så var det stukning så det blev medicinering under ett tag och därefter var han helt återställd

Ja just det, nu höll jag på att glömma. En annan sak som var hemsk men som slutade lyckligt var när min kille gick genom isen här hemma. Halsbandet gick av när han tog ett skutt mot fåglarna ute på fjärden och han sprang ut på isen. Den höll bra länge men när han var på väg tillbaka mot strandkanten så gav den vika och han föll i vattnet. Tack och lov är han så stor så han bottnade med bakbenen och medans min mamma skyndade till ett företag i närheten för att låna telefonen och ringa till brandkåren så talade jag lugnande till Atlas så att han inte skulle få panik. På något sätt så lyckades han samla krafterna och ta sig upp på isen igen för egen maskin och sedan gick han försiktigt upp på land där han ruskade av sig vattnet och var lika glad som vanligt igen Mamma såg allt det så hon kunde avstyra utryckningen sedan var det bara att traska hem med kopplet som halsband och torka en lycklig hund som fick "bada"

Dessvärre är det sämre med katten, han ska till vetten idag och bli undersökt av en ögonspecialist och så ska vi se om det behövs en operation (vilket det troligtvis behövs) *det är anledningen till att jag sitter uppe så här sent/tidigt *

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

Usch ja. Jag kollar också och om någon cykel swishar förbi utan att jag märker den före den är i periferin så hoppar jag till . Narmo tar det dock bättre än mig , min lilla hjälte

Tack! Både jag och Narmo ser fram emot att få träffas och gå mer med er!
Men då ska vi upp på berget där det snudd på aldrig är cyklar

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

Oj, det var mycket på en gång, förstår att du är ledsen o orolig. Vi har nyss varit o artroskoperat våran schäferhane i båda armbågslederna. Våran kille som nu är 9 mån verkade dock inte ha särskilt ont efteråt trots att den ena leden var ordentligt inflamerad. Jacks historia är emellertid en solskenshistoria där skadan upptäcktes o åtgärdades tidigt m god prognos. Min värsta upplevelse hade jag istället förra hösten och ff börjar tårarna rinna när jag tänker på våran älskade lilla sheltihanne Lassi. I slutat av förra sommaren fick vi ta bort våran schäfertik pga av cancer. Att hon skulle tas bort var vi dock inställda på även om orsaken egentligen var en annan. Var orolig för hur sheltin skulle greja livet utan sin kompis men det verkade gå över förväntan bra. Skenet bedrog dock och han var nog betydligt mer stressad än vad vi uppfattade. När jag vaknade två veckor efter schäferns död o inte hade sheltin bredvid mig på kudden visste jag att något bara var så fel, Kommer ned i köket o där står hunden med vidöppen mun,en knallblå nästan svart tunga o flämtar. När hela familjen var samlad kring frukostbordet lade han sig ned under matbordet o självdög. Maken bar upp honom o lade honom på min säng med huvudet på min kudde så som han hade sovit de senaste 10 åren. På kvällen grävde maken en fin liten grav mellan vinbärsbuskarna där han nu ligger o sover inlindad i sin lilla filt han eick med från uppfödaren som valp. Kommer nog aldrig att älska något djur som min knasiga lilla sovkompis o bästa vän Lassi.

Men fy ... Stackars liten...
Skönt att det löste sig med er unga Schäfer och att ni upptäckte det i tid! Jag vet inte hur länge Narmo har gått med sitt problem eftersom han inte har haltat på grund av det. Och han är ju 5 år, veterinären sa att detta var en benbit som skulle ha växt fast när han var ung men som helt enkelt inte gjorde det av någon anledning.

 

[Kaffikakk]

Sv: Det värsta som hänt er

Usch vilka hemskheter ni varit med om...
Har kommer min berättelse, den är inte fullt så hemsk som vissa av era, men visst stannade mitt hjärta en eller två gånger

Vår schäferhane sprang i ilfart in till hästhagen och skällde och jagade hingsten. En jävla smäll och hunden slutar skälla. Jag ser allt. Han slutar springa och börjar gå i vänster cirklar, ser jätte läbbigt ut, cirklarna blir bara mindre och mindre tills han stupar. Stilla. Jag tror jag dör och springer dit, ropar på honom, ruskar om, ingeting. Jag var helt säker på att han dog på fläcken. Plötsligt kvicknar han till, stiger upp, och lufsar ut ur hagen.
Kvar sitter jag med gråten i halsen och fattar ingenting.

 

[Rotterö]

Sv: Det värsta som hänt er

Detta är väl inte i klass med era händelser.
Jag och en kompis var ute en vinter på promenad. Min hund älskade att hoppa på is . vatten pölar med is.
Vi gick över en mosse typ med mycke mycke vatten i. Det va spångar som man skulle gå över.
Min hund va lös. Kompisen gick före ner för en brant backe.
Så jag såg inte hunden.
Min kompis skriker. Skynda dig.
Då har min hund hoppat ut på isen. Som ej höll. Där i det djupa is vattnet ligger hon och simmar. Vi når henne inte.
Hon kan komma under spången som vi står på, Men då drunknar hon under isen.
I denna sekund har hon av kyla och utmattning slutat att simma. Jag va så nära på att hoppa i efter hunden.
Men till slut lyckas vi få tag i en del på hunden. Jag fick tag i halsbandet. Tur att jag inte va ensam. Då hade jag aldrig lyckats få upp hunden.
Men min kompis lyfte i bakdelen , Jag i halsbandet.
Äntligen uppe. Vi hade 30 min väg hem i snön. Men hunden rullade o rullade sig hela tiden i snön. För att få upp värmen tror jag. Men det blev så lyckat att hon klarade sig utan sjukdom , Och i från att drunkna
En rottweiler på 42 kg
Det var en mardröm som blev bra tillslut
Hon blev hela 12 år gammal

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

Ja du, inte så mycket. Hundägaren hade ingen ansvarsförsäkring och inga pengar. 5000 kr av 30000 kr fick vi (egentligen gick veterinärkostnaderna på 42000 kr, men mitt försäkringsbolag betalade 13000 kr). Ingen mening med att stämma enligt juristen som vi kontaktade eftersom hundägaren inte hade några tillgångar och hade en taxerad årsinkomst på 6000 kr de senaste åren.

Hunden är en avelstik och har fått kullar även efter händelsen (trots HD grad D och lindrig artros, enligt hunddata (jag kan inte låta bli att nämna detta för jag tycker det säger mycket om ägaren)).

Men egentligen spelar det inte så stor roll så här i efterhand. Det är helt fantastiskt att hon överlevde och det är det allra allra viktigaste. Hon var riktigt illa däran fysiskt. Mentalt är det dock inte så mycket som kan ta livsandarna från henne. Hon är helt fantastisk på det planet.

Självklart är huvudsaken att din hund klarade sig, och det var ju super att hon inte fick psykiska men!
Men jag hade inte velat att en sådan hund fick chansen att skada flera.

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

KL

Det värsta som har hänt var när min då 8 månader gamla ridgeback valp bröt nacken. Hans smärta och ovissheten inför framtiden var nästintill outhärdlig.
Jag blir än idag tårögd när jag läser journalerna och verkligen förstår allt han tvingats gå igenom.

Tillsammans kämpade vi oss vidare och med en ofattbar kämpaglöd fyller Devil 3 år i januari !

Wow, vad underbart att du fick behålla honom trotts den skadan! Återigen så satt det nog en liten ängel och vakade över er

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

Oj... Jag blir helt mållös, fy vad hemskt att sitta och inte kunna göra något när en shund blir så dålig

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

Skönt att han bottnade! Det är en stor skräck att hunden ska ta sig ut på isen och drunkna där i det kalla

Mina föräldrars hund gick genom isen en gång för att han prompt skulle jaga sothönor som låg där. Dom låg lååångt ut så jag trodde inte att han skulle bry sig. Men så stack han, bara 1,5 år gammal.

Han försvann bakom en stor brygga som var till för riktigt stora fartyg i hamnen och jag såg inte vad som hände alls, då stod man utan att andas! Efter en liten stund kommer han mot mig igen, glad för att han "fick" jaga höns... och då brister isen och han försvinner ner under vattenytan!

Jag skriker och vrålar! Jag ser hans huvud sticka upp och han börjar skälla. Jag rusar hem och pappa får på sig kläder och rusar ut medan jag springer tillbaka till Casper. Mamma kommer hem från jobbet och det enda pappa hinner säga innan han springer vidare är att "Casper har drunknat", hon blev ju inte lugn då direkt

Jag når stranden ochs er att Casper har flyttat sig, men ligger nu i en annan vak. Så upp kom han men isen höll inte längre in mot stranden heller. Jag tar mig runt ett staket in på hamnområdet för att komma närmare honom. Samtidigt kommer mamma och pappa in på området med en anställd (hamnen var stängd egentligen) som skulle hämta sin cykel.

Han hade nycklar till skjulet där årorna till räddningsbåtarna låg så han var snabbt som ögat där och han och pappa rådde ut och fick upp Casper. Då började man andas lite lugnare...

Vi åkte till veterinären dagen efter, tack och lov var allt bra med honom och inga psykiska men. Vi svängde förbi där mannen bodde som hade dragit upp Casper ur vattnet för att tacka honom. Han fick blommor och 500kr i presentkort på en fin restaurang i stan. Han berättade att det vara var han och en till som hade nycklar till skjulet med årorna på arbetsplatsen och eftersom det hade varit dåligt väder när han skulle hem från jobbet så hade hans fru plockat upp honom när hon åkte hem och då blev cykeln kvar. Dom hade skojat om om dom överhuvud taget skulle hämta cykeln eller om han skulle gå till jobbet.

Jag har hört att en hund klarar ungefär 2 minuter i nollgradigt vatten, men Casper lår i i säkert 20.

Tål att upprepas, ibland har man änglavakt

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

Usch vilka hemskheter ni varit med om...
Har kommer min berättelse, den är inte fullt så hemsk som vissa av era, men visst stannade mitt hjärta en eller två gånger

Vår schäferhane sprang i ilfart in till hästhagen och skällde och jagade hingsten. En jävla smäll och hunden slutar skälla. Jag ser allt. Han slutar springa och börjar gå i vänster cirklar, ser jätte läbbigt ut, cirklarna blir bara mindre och mindre tills han stupar. Stilla. Jag tror jag dör och springer dit, ropar på honom, ruskar om, ingeting. Jag var helt säker på att han dog på fläcken. Plötsligt kvicknar han till, stiger upp, och lufsar ut ur hagen.
Kvar sitter jag med gråten i halsen och fattar ingenting.

Oj, vad skumt... skönt att det bara var husse/matte som reagerade på händelsen . Hade ju kunnat gå riktigt illa.

 

[Disen]

Sv: Det värsta som hänt er

Detta är väl inte i klass med era händelser.
Jag och en kompis var ute en vinter på promenad. Min hund älskade att hoppa på is . vatten pölar med is.
Vi gick över en mosse typ med mycke mycke vatten i. Det va spångar som man skulle gå över.
Min hund va lös. Kompisen gick före ner för en brant backe.
Så jag såg inte hunden.
Min kompis skriker. Skynda dig.
Då har min hund hoppat ut på isen. Som ej höll. Där i det djupa is vattnet ligger hon och simmar. Vi når henne inte.
Hon kan komma under spången som vi står på, Men då drunknar hon under isen.
I denna sekund har hon av kyla och utmattning slutat att simma. Jag va så nära på att hoppa i efter hunden.
Men till slut lyckas vi få tag i en del på hunden. Jag fick tag i halsbandet. Tur att jag inte va ensam. Då hade jag aldrig lyckats få upp hunden.
Men min kompis lyfte i bakdelen , Jag i halsbandet.
Äntligen uppe. Vi hade 30 min väg hem i snön. Men hunden rullade o rullade sig hela tiden i snön. För att få upp värmen tror jag. Men det blev så lyckat att hon klarade sig utan sjukdom , Och i från att drunkna
En rottweiler på 42 kg
Det var en mardröm som blev bra tillslut
Hon blev hela 12 år gammal

Det är så skönt att höra när olyckorna slutar bra . Att se sin hund dö i skräck och panik hade varit så fruktansvärt att jag inte hade klarat av att skaffa hund igen på bra länge.