Det ser - för mig - ut som att ni helt blint pratar ur en privilegieposition, allt prat om att vi är alla lite underliga så varför sätta ett namn på npf-are why can't we all just get along liksom. Liknar "jag ser inte färg [för jag är vit så jag slipper tänka på det där] så du är inte mörkhyad".
Jag hade också svårt att lära mig gå, alla barn har det. Jag får också anstränga mig i sociala sammanhang, det är jättevanligt. Jag sticker också ut och får anpassa mig ibland... Så vi är alla likadana och vi behöver inte sätta något ord på att NI är annorlunda.
Men det är inte så. Det är inte en konstruktion att det skaver när motparten i en diskussion inte ger rätt mikroresponser, inte förstår det underförstådda, försvinner iväg i egna tankar, mm. Och diagnosen är inte främst satt för att neurotypiska ska ha ett ord på avvikande, den är satt för att den avvikande ska ha ett ord på varför världen är sönder. Och den här tråden ser ut som "men lilla vännen, inte behöver du det när vi kan tycka om dig ändå!
". Som att det handlar om era behov.
Om man finner sig i en situation där man ofta får förklarat för sig att motparten har en npf-diagnos kanske man ska fundera på varför? För det är verkligen inte något de flesta går runt och säger hela tiden, tvärtom brukar det väljas med omsorg om man alls ska nämna det - ibland efter flera år. "Vill du ha en kasse? Ja tack, jag har aspergers." Det händer liksom inte. Så om någon väljer att berätta att den har en diagnos är det ofta pga en konkret anledning, du får veta det för att motparten anser att det behövs. Men diagnosen fanns ju där oavsett...
Hela tråden andas - för mig - ett von oben som är väldigt svårt att smälta. Jag är så frisinnad så jag tycker inte du behöver någon diagnos.