Dödshjälp?

Det var därför jag skrev " så medveten att han själv kan ta beslutet."
Men det allvarliga missbruket kan komma om vi har en läkare som sitter i kopplet på ekonomiavdelningen på sjukhuset. Då kan det komma påtryckningar att avsluta en vårdinsats, inte av humanitära skäl utan av ekonomiska. Vi få passa oss så inte en lagändring öppnar för den möjligheten.

Det får aldrig vara bara en person det hänger på, i de länder där det utförs är de flera personer som måste godkänna, som jag förstått det. Och skulle de göra beslut i den här ordningen skulle det bli skandal. Grejen är att de kliniker som utför detta är inte samma som vårdar patienter, så redan där ska den risken minimeras. Det är inte så att doktorn som är ansvarig för kirurgavdelning 15 ska kunna ta beslut om att Johansson där borta han börjar bli dyr i drift.. det är inte så hafsigt och det är jag helt övertygad om att det aldrig blir.
Som tur är har vi idag ett läge där vi läkare inte behöver tänka att saker kostar särskilt ofta, för vi gör allt vi kan utefter de ramar vi får, och pengarna de håller politikerna i. Jag behöver inte fundera över att det kostar mer att göra ditt o datt om jag tror att patienten gagnas, jag gör det. Och den dagen de vill att jag ska stå och välja ekonomiskt efter vem som är "värd" vad, då slutar jag.

Därför gamla Bettan finns i skåpet...

Du har ju en utväg där. Men de flesta har inte en gamla Bettan, eller vill de inte att nån familjemedlem ska hitta dem därefter.
 
Det får aldrig vara bara en person det hänger på, i de länder där det utförs är de flera personer som måste godkänna, som jag förstått det. Och skulle de göra beslut i den här ordningen skulle det bli skandal. Grejen är att de kliniker som utför detta är inte samma som vårdar patienter, så redan där ska den risken minimeras. Det är inte så att doktorn som är ansvarig för kirurgavdelning 15 ska kunna ta beslut om att Johansson där borta han börjar bli dyr i drift.. det är inte så hafsigt och det är jag helt övertygad om att det aldrig blir.
Som tur är har vi idag ett läge där vi läkare inte behöver tänka att saker kostar särskilt ofta, för vi gör allt vi kan utefter de ramar vi får, och pengarna de håller politikerna i. Jag behöver inte fundera över att det kostar mer att göra ditt o datt om jag tror att patienten gagnas, jag gör det. Och den dagen de vill att jag ska stå och välja ekonomiskt efter vem som är "värd" vad, då slutar jag.



Du har ju en utväg där. Men de flesta har inte en gamla Bettan, eller vill de inte att nån familjemedlem ska hitta dem därefter.
Det var därför jag skrev som jag gjorde.
vad det gäller Bettan så håller jag med dig, har varit med en god vän när vi hittade hans bror. Men...trots allt bättre än att slänga sig framför tå¨g eller bil..det drabbar inte tredje part.
 
Jag är emot. Ur den enskildes perspektiv är det lätt att hålla med om rätten att själv få avgöra när lidandet är för stort men ur ett samhällsperspektiv är det för farligt.

Ska det ingå i läkarens arbetsuppgifter? I utbildningen?
Om det inte finns någon som i det aktuella fallet är beredd att hjälpa patienten att avsluta livet - ska denne inte ha samma rätt som alla andra att dö då? Ska det finnas någon slags specialutbildade, ambulerande läkare som utför dödshjälpen?
Vårdens uppdrag blir på ett sätt dubbelt. Att rädda liv - att släcka liv. Jag ser inte hur gränsdragningen kan bli tydlig, trygg och rättssäker.
 
Jag är kluven efter att ha varit där. Inget hopp om bättring fanns, ingen bot fanns, jag blev sämre för var dag och vården bara väntade på att jag skulle dö. Min kropp hade stängt ner det mesta och det fanns inget hopp kvar och vissa dagar ville jag dö. Jag orkade inte mer, jag orkade inte med mer smärta men ändå fanns där en liten gnista hopp som aldrig släcktes. Det enda som fanns var att lindra de vidriga smärtorna och morfindoserna var enorma. Jag hade ingen gräns längre för hur mycket jag fick ta. Men nu sitter jag här, 2,5 år efter att miraklet hände och det började vända. Så länge det finns liv finns det hopp. Däremot tycker jag att det är fel att gång på gång sätta in åtgärder hos gamla där det verkligen inte finns något hopp. Där åldern är den faktor som talar för att det inte finns något hopp.
 
Jag är för och har varit det i många år. Framför allt efter att ha sett min pappa lida så mycket de sista året i hans liv innan han till slut drog sitt sista andetag men dom sista månaderna var kantade av stor smärta och noll livskvalitet. Han var alltid klar i skallen och hade möjligheten funnits så hade han säkerligen gått med på aktiv dödshjälp. Jag själv skulle också kunna få välja att somna in om jag någon gång skulle bli så pass sjuk så att det inte fanns något hopp om förbättring och där min livskvalitet blev väldigt mycket försämrad så hade jag personligen velat ha möjligheten att avsluta mitt eget liv med värdighet.

Jag har sett flera klipp på youtube från Dignitas och givetvis vet jag inte hur det är klippt i efterhand men i mina ögon ser det väldigt fridfullt ut när de somnar in och det ser ut att ske med värdigheten i behåll. Så vill jag kunna välja att avsluta mitt liv om jag vill det på grund av en eller flera anledningar.
 
Det är en mycket svår fråga.
1.Ska en människa ha rätt att själv välja att avsluta sitt liv?
Med tvekan så svarar jag, Ja.
Under förutsättning att personen i fråga är så medveten att han själv kan ta beslutet.
2. Nästa svåra fråga som uppkommer, Vem ska utföra handlingen om individen själv är oförmögen till det.
3 Vem ska göra bedömningen som ger grönt ljus för att agera?

Tycker det inte är särskilt svårt.

1. Individen bestämmer
2. Den individen valt ut, oftast en anhörig.
3. Läkaren . Alltid läkaren som gör den bedömningen.
 
Det finns redan nu en del patienter som väljer att inte leva längre och som gör det med vårdens medgivande, det går bra så länge inte läkaren behöver bidra aktivt till att livet avslutas genom att till ex ge patienten en dos medicin som får hjärtat att sluta slå. Min älskade mamma var en av dom. Hon var 82 år och led svårt av Parkinsons sjukdom. Pga den kunde hon endast gå några få meter med böjda knän och framåtlutad - hon hade blivit så stel att det var omöjligt att räta upp kroppen. Hon hade ont och var så trött att sista julen orkade hon inte lämna sjukhemmet för att fira jul med oss barn. I början av januari så fick hon svårt att svälja så hon fick inte i sig tillräckligt med vätska utan blev mer o mer uttorkad. Det hade hänt förr men då hade hon fått dropp och efter en tid hade det blivit lättare att svälja igen. Men denna sista gång så sa hon nej till dropp och hon kunde förklara för avdelningssjuksköterskan att hon förstod vad som skulle hända då. Hon var redo. Jag tog nästa tåg norrut och var hos henne och mina syskon kom o gick. De sista två dagarna var hon medvetslös. Jag och min syster satt hos henne då hon stilla och nästan omärkligt drog sina sista andetag. Jag är tacksam för att hon fick som hon ville. Hon hade knappt något närminne kvar men hon var ändå klar i tanken. Tänk om hon varit riktigt dement - med det menar jag även haft starkt nedsatt kognetiv förmåga? Hade dom gett henne dropp då och hållit henne kvar? Hur länge hade hon behövt lida?
 
Jag är för men ser det som problematiskt.

När är man säker? Ska det gälla psykisk sjukdom? I vilka fall?

Ta exempelvis depression. Det brukar gå att behandla så att personen nåt bättre. Men inte alltid. Det finns de som aldrig blir friska. Där ser jag ju absolut att de verkligen vill dö efter tjugo år med dödslängtan. Men hur sjutton ska man veta?
 
Jag ar helt klart for att kunna bestamma sjalv.
Har i Oregon har vi "Death With Dignity Act" som ger personer ratt att valja hur de vill avsluta sitt liv om de ar "terminally" ill. Befolkningsmangden har ar drygt 4 millioner manniskor och sedan -97 har drygt 1300 manniskor fatt dodlig medicin utskriven. 859 personer har utnyttjat den medicinen ... och flera personer har flyttat hit fran andra stater for att kunna utnyttja "Death With Dignity Atc".

http://www.oregon.gov/oha/PH/PROVID...ARCH/DEATHWITHDIGNITYACT/Documents/year17.pdf
 
men varför ska de behöva dra ut på det i flera månader när de verkligen inte vill leva? Det är bara en lång pina för alla inblandade.

Min far skulle aldrig kunna tänka tanken att hoppa framför ett tåg (förutom det faktum att han var så dålig att han inte kunde ta sig utanför sitt rum på äldreboendet). Men varför ska han behöva åka in och ut på sjukhus i flera månader innan han äntligen somnar in?
Tror det beror på boende/kommun. Hade din far bott på boendet där jag jobbar hade vi inte skickat in honom så länge det finns antecknat hos sjuksköterskorna att anhöriga eller han själv ej vill att han ska lämna boendet vid sjukdom utöver benbrott. De har även möjlighet att välja bort HLR.
 
Nej, det måste vara hårt reglerat, det håller jag med. Obotlig sjukdom, utredning ska ske osv. Inte bara 'må dåligt'. Och det menar jag inte alls med att nedvärdera 'må dåligt'!!! Oerhört viktigt att förtydliga att det är oerhört allvarligt och viktigt med bra vård. Men det är något som förhoppningsvis, med behandling, kan gå över. Typ als/obotlig cancer osv är enklare att godkänna.

Vem har du tänkt dig ska genomföra dödandet?
 
Jag är mot.

De Handikapporganisationer jag jobbat med är alla emot dödshjälp med basargument att det blir/(kan bli) ett sätt att urholka människovärdet, det minskar förtroendet för vården, och kan användas som argument för att minska det assistansstöd och övriga samhällsstöd som krävs för att människor med nedsättningar ska kunna leva aktivt. Prioriteten måste vara att skapa välmående, inte att erbjuda ett sätt att avsluta ditt liv. Exempeltext: https://dhr.se/dhr-paverkar/ideologi/nej-till-aktiv-dodshjalp/

- och jo, det finns absolut en oro/frustration inför att känna sig som en ekonomisk och social belastning för samhället och familj/närstående. Samt en oro för att aktiv dödshjälp kan innebära minskade anslag för exempelvis forskning om smärtlindring och hjälpmedel.

Angående människor med depressioner, med kognitiva nedsättningar, eller intellektuella, så är det som tidigare nämnts problematiskt med hela beslutsfattandet. Kan en svårt deprimerad människa ta ett rationellt beslut om assisterat självmord? Kan en person som inte riktigt förstår och kan tolka sin omgivning ta ett sådant beslut? Vem ska bestämma att personen är kapabel att besluta? Exempel på traumatiserad kvinna som fått assisterat självmord: http://www.ibtimes.co.uk/dutch-chil...ss-disorder-allowed-choose-euthanasia-1559432

Statens medicinetiska råd har utvärderat dödshjälp, då framförallt utifrån Oregon-modellen som @hastflicka nämner, som är "hårdare" i sin utformning än den holländska. Om någon är intresserad finns en sammanfattning här:
http://www.smer.se/wp-content/uploads/2017/11/Smer-2017.2-Dödshjälp-En-kunskapssammanställning.pdf

Passiv dödshjälp i livets slutskede än redan idag legalt i Sverige.
 
Jag är mot.

De Handikapporganisationer jag jobbat med är alla emot dödshjälp med basargument att det blir/(kan bli) ett sätt att urholka människovärdet, det minskar förtroendet för vården, och kan användas som argument för att minska det assistansstöd och övriga samhällsstöd som krävs för att människor med nedsättningar ska kunna leva aktivt. Prioriteten måste vara att skapa välmående, inte att erbjuda ett sätt att avsluta ditt liv. Exempeltext: https://dhr.se/dhr-paverkar/ideologi/nej-till-aktiv-dodshjalp/

- och jo, det finns absolut en oro/frustration inför att känna sig som en ekonomisk och social belastning för samhället och familj/närstående. Samt en oro för att aktiv dödshjälp kan innebära minskade anslag för exempelvis forskning om smärtlindring och hjälpmedel.

Angående människor med depressioner, med kognitiva nedsättningar, eller intellektuella, så är det som tidigare nämnts problematiskt med hela beslutsfattandet. Kan en svårt deprimerad människa ta ett rationellt beslut om assisterat självmord? Kan en person som inte riktigt förstår och kan tolka sin omgivning ta ett sådant beslut? Vem ska bestämma att personen är kapabel att besluta? Exempel på traumatiserad kvinna som fått assisterat självmord: http://www.ibtimes.co.uk/dutch-chil...ss-disorder-allowed-choose-euthanasia-1559432

Statens medicinetiska råd har utvärderat dödshjälp, då framförallt utifrån Oregon-modellen som @hastflicka nämner, som är "hårdare" i sin utformning än den holländska. Om någon är intresserad finns en sammanfattning här:
http://www.smer.se/wp-content/uploads/2017/11/Smer-2017.2-Dödshjälp-En-kunskapssammanställning.pdf

Passiv dödshjälp i livets slutskede än redan idag legalt i Sverige.
Hur tänker du om de svårt fysiskt sjuka med enorma smärtor och ingen chans till bättring?
 
Hur tänker du om de svårt fysiskt sjuka med enorma smärtor och ingen chans till bättring?

Passiv dödshjälp är som sagt redan godkänt i Sverige. En person med (exempelvis) långt gången cancer kan vägra behandling och enbart få smärtlindring.

Men jag tänker också (om vi pratar om människor som inte ligger på dödsbädden) att diagnoser är en bedömning - vilket det medicinetiska rådet också lyfter i sin rapport om du läser den. Vad händer om det tas beslut om aktiv dödshjälp där diagnosen är felaktig?
 
Passiv dödshjälp är som sagt redan godkänt i Sverige. En person med (exempelvis) långt gången cancer kan vägra behandling och enbart få smärtlindring.

Men jag tänker också (om vi pratar om människor som inte ligger på dödsbädden) att diagnoser är en bedömning - vilket det medicinetiska rådet också lyfter i sin rapport om du läser den. Vad händer om det tas beslut om aktiv dödshjälp där diagnosen är felaktig?
Ibland räcker inte smärtlindring. Folk lever med fruktansvärda smärtor ändå. Eller är väldigt påverkade av medicineringen. Ska vi drogs ner folk och vänta på döden i ett år? För vem är det bra?

Jag läste en bit, väldigt intressant! Får dock intrycket att de flesta 'mot'-argument inte kunde styrkas. Efter att ha läst en del av rapporten blev jag helt säker på att jag är för!

Om diagnosen är fel.får man aldrig veta? Lyckligt ovetande.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 373
Senast: Grazing
·
Relationer Hejhopp. Bönar och ber efter nått svar från någon klok människa med lite livs erfarenhet. Har visserligen lite själv betoning på lite...
2 3
Svar
52
· Visningar
3 726
Senast: Mabuse
·
Fritid Ja, som rubriken säger... Jag är inte jägare, och är den där stadsbon som på sin höjd varit ute på svampplockning som barn (:p). Så...
5 6 7
Svar
133
· Visningar
3 454
Senast: skogaliten
·
Kläder & Bli fin Jag red i helgen och har ganska nya sköna ridthigts med hög midja, lite tjockare fluff på insidan. Jag ville inte riktigt hoppa ur dem...
Svar
17
· Visningar
921
Senast: Angel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Världscupsfinalerna
  • Födda -21
  • Dålig eftersmak av vc-finalen i dressyr

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp