Dödshjälp - utbruten från det föds färre barn med downs syndrom

[SiZo]

Depression tycker jag är ett så himla svårt ämne i detta. Jag har haft turen att aldrig ha varit riktigt djupt deprimerad, så jag kan inte föreställa mig hur det är riktigt. En sak som dock gör att jag har svårt att se att dödshjälp skulle kunna användas av depression är att det finns en del studier med tex LSD och andra psykoaktiva substanser som visar att man kan bli helt frisk med hjälp av det. Men idag är det inget som används. (Innan någon får psykbryt nu; det handlar om mikrodosering tillsammans med en terapeut av något slag, jag rekommenderar inte att folk skaffar saker på olaglig väg). Främst har de väl studerat personer med behandlingsresistenta depressioner i övrigt med vad jag förstår det som, MYCKET gott resultat. Det gör mig väldigt tveksam till att det vore rätt att erbjuda dödshjälp till dem, för tänk om det verkligen fungerar på stora massor och det blir godkänt för behandling om några år?

Men som sagt, jag har aldrig varit så djupt deprimerad så jag kan inte riktigt uttala mig om vad som är rimligt. Men som ev närstående och vän så skulle jag känna att det var väldigt onödigt om någon vän fick dödshjälp och bara något år senare så fanns det en snabb bot.

Men det dilemmat har man iofs kanske i andra sjukdomar med, att ett botemedel kan komma "huxflux".

 

[MiaMia]

det till största delen faktiskt handlar om ens eget ansvar och ens egna inställning

Det där är en väldigt omfattande generalisering.

Att det finns en massa personer som inte får den hjälp som de skulle behöva av psykiatrin och/eller handikappomsorgen är väl allmänt känt idag.
Det finns människor som inte gör annat än vill, men som inte får de möjligheter som behövs.

En del av dem har fått någon form av "hjälp" som inte passar till deras förutsättningar eller situation. Sedan sägs det att de själva har obstruerat insatsen, och de diskvalificeras därför från att få någon annan hjälp. Istället för att man problematiserar varför just den insatsen, på det sättet, inte fungerade. För dem är det stigmatiserande, och rent av elakt, att säga att det största problemet är deras vilja.

Visst finns de som har behov av att stärka viljan på det sätt du säger. Problemet är att du ger det en allmängiltighet som det inte finns grund för. Det är inte en väg som är lösningen för alla individer och alla livssituationer.

 

[Grazing]

Det där är en väldigt omfattande generalisering.

Att det finns en massa personer som inte får den hjälp som de skulle behöva av psykiatrin och/eller handikappomsorgen är väl allmänt känt idag.
Det finns människor som inte gör annat än vill, men som inte får de möjligheter som behövs.

En del av dem har fått någon form av "hjälp" som inte passar till deras förutsättningar eller situation. Sedan sägs det att de själva har obstruerat insatsen, och de diskvalificeras därför från att få någon annan hjälp. Istället för att man problematiserar varför just den insatsen, på det sättet, inte fungerade. För dem är det stigmatiserande, och rent av elakt, att säga att det största problemet är deras vilja.

Visst finns de som har behov av att stärka viljan på det sätt du säger. Problemet är att du ger det en allmängiltighet som det inte finns grund för. Det är inte en väg som är lösningen för alla individer och alla livssituationer.

Skrivit hela tiden att vården ofta sviker, att det krävs hjälp att hjälpa sig själv. Jag har inte skrivit någonstans att det inte krävs enormt mycket hjälp av vården. Att inte ens egen vilja räcker. Liksom läs, hur svårt ska det vara. Men utan den egna viljan och beslutsamheten så kan inte vården göra någonting.

Men det är lugnt, ingen tvingar någon att må bättre från psykisk ohälsa eller ändra livet, det är fritt fram att sitta och vänta på att det magiska ska ske och man vaknar upp med en helt ny inställning och vilja till att leva.

Det är för övrigt enormt svårt att bryta sig fri från psykisk ohälsa, det är inte alls så enkelt som att man faktiskt kanske ens vill leva utan den för den är en trygghet, dom sjuka tankarna är en trygghet som jag hela tiden "vill" tillbaka till för jag är trygg i det dåliga måendet, jag vet vem jag är inom vården. Det är inte självklart att det finns en önskan att leva i den friska världen.

Och det är faktiskt ett så stort problem att få folk att vilja gå in i den friska världen att dom undviker att lägga in folk för att folk fastnar inom slutenvården otroligt lätt, trots att det inte är något liv att ha där.

Det är långt ifrån alla som vill ha ett friskt liv för det krävs att man ändrar om hela sin identitet, det är långt ifrån alla som vill i praktiken.

 

[Snurrfian]

Som om jag inte vet det, det är det som mediciner osv är till för, för att man ska vakna till lite och kunna kämpa själv resten av vägen, det är extremt lite som medicinen gör. Precis som resten av psykiatrin så hjälper medicinen en bara att hjälpa en själv, medicinen kommer liksom inte med andra tankar och andra inställningar till livet. Tror man att medicinen är det som ska rädda en så lär man bli besviken för så fungerar det inte, det krävs fortfarande att man tar ett beslut att vilja leva för att det ska bli en förändring.

Problemet är att vi vet för lite om hur hjärnan fungerar, det finns mycket forskning som behövs göras och åter igen, det är superbra att du mår bättre men det som hjälpte dig behöver inte hjälpa alla. Det finns psykiska sjukdomar som inte blir bättre av att vilja förändras, rätt läkemedel finns inte än och det kan skilja sig från individ till individ vad som är rätt för just den personen. Du har hittat rätt för dig, suveränt, men det kanske inte hjälper nästa person. Jag tror du kanske är lite för snäv i din blick och utgår enbart från dig själv, vilket är lätt att göra men det finns så mycket andra levnadsöden.

Jag är inte ensam om att uppleva dina inlägg som dömande, det handlar inte om vad som är rätt för dig, det är du som måste avgöra, det handlar om hur du skriver fram andras misslyckande som gjorde att jag reagerade.

 

[skogaliten]

När jag gjorde jämförelsen så var för att jag alltid tyckt att det är så fel att människan inte har privilegiet att själv bestämma när det är nog. Att man inte själv får bestämma när man har lidit tillräckligt, när man vet att man ska dö i stora plågor och med ångest inte kan få säga att nu vill jag inte mer. Medan djuren har det privilegiet. Den stora skillnaden blir ju att i fallet med människan så är det individen själv som ska bestämma detta. Ingen annan.

Vilka djur väljer att ta livet av sig? Det är alltid någon annan som bestämmer och dödar.

Om människor skulle ha det som våra husdjur har det, så skulle det inte vara ett fritt val att dö. Någon annan skulle bestämma.

 

[Lingon]

Vilka djur väljer att ta livet av sig? Det är alltid någon annan som bestämmer och dödar.

Om människor skulle ha det som våra husdjur har det, så skulle det inte vara ett fritt val att dö. Någon annan skulle bestämma.

Jag skrev att skillnaden skulle vara att människan bestämmer det själv...

 

[sjoberga]

Jag tänker att det är omöjligt att uttala sig kategoriskt beroende på om diagnosen sorteras som psykiatrisk eller inte. Det är ett fåtal diagnoser som kan komma ifråga men jag ser inte den kategoriavskiljningen som absolut relevant. Snarare ett tecken på att vi fortfarande har svårt att betrakta psykiatriska diagnoser som lika mycket sjukdom som andra.

 

[skogaliten]

Jag skrev att skillnaden skulle vara att människan bestämmer det själv...

Risken, som många här i tråden inte riktigt verkar ta till sig, är det som börjar som en möjlighet, efter en tid blir ett icke-val, där det förväntas att folk ska begära dödshjälp.

Och ytterligare senare, så sorteras "värdelösa" människor till döden.

 

[karamelldrottningen]

Risken, som många här i tråden inte riktigt verkar ta till sig, är det som börjar som en möjlighet, efter en tid blir ett icke-val, där det förväntas att folk ska begära dödshjälp.

Och ytterligare senare, så sorteras "värdelösa" människor till döden.

Är det så i vissa länder som har dödshjälp?

 

[EmmaBovary]

Är det så i vissa länder som har dödshjälp?

Kritiker använder ofta det som argument, för det finns såklart en risk som man måste vara uppmärksam på.

 

[Lingon]

Risken, som många här i tråden inte riktigt verkar ta till sig, är det som börjar som en möjlighet, efter en tid blir ett icke-val, där det förväntas att folk ska begära dödshjälp.

Och ytterligare senare, så sorteras "värdelösa" människor till döden.

Jag tror att man måste ha ordentliga lagar kring detta och att det ska göras utredningar (i enlighet med lagen) inför.

Jag tycker att så som det är idag att så otroligt många människor lider fruktansvärt tiden innan de avlider är fullständigt oacceptabelt. Man kan bara smärtlindra till en viss gräns (dessutom med stora biverkningar) och lägg till ångesten som många upplever i slutet så känner jag att något måste göras. Något måste hända.

 

[Malibu_Stacy]

Är det så i vissa länder som har dödshjälp?

Det tror jag verkligen inte, eftersom du måste betala höga summor för att få dödshjälp.

 

[karamelldrottningen]

Kritiker använder ofta det som argument, för det finns såklart en risk som man måste vara uppmärksam på.

Men är det så i verkligheten eller mer av en förutsägelse?

 

[skogaliten]

Det är här konflikten finns, om vi nu har ett demokratiskt och fritt samhälle borde man inte kunna få välja när man själv vill dö? Är det inte upp till individen att få avgöra? Man har rätt att avgöra om man vill ha vård eller inte, varför har man inte då rätt till sitt eget liv? Är vi verkligen ett demokratiskt och fritt samhälle om man inte kan få ta livet av sig lugnt och smärtfritt?

Samtidigt som hela den andra sidan finns med grupper som riskerar att fara illa osv, det är en extremt svår fråga.

Det är tillåtet med självmord.

Det är inte tillåtet att "hjälpa någon ta livet av sig".

Det är så väldigt svårt att genomskåda sådant som press från närstående, eller att veta hur, och på vilket sätt samhällets normer förändras över tid.

Då är det bättre att det inte existerar dödshjälp.

Jag har, som flera andra här, en kronisk sjukdom, som gör att mitt liv förändrats.

När jag var nysjuk, och ännu inte hade lärt mig hantera sjukdomen, och trodde att resten av mitt liv skulle vara så begränsat som det var då, så hade jag nog kunnat fundera på dödshjälp.

Idag, mer än tio år senare, har jag hittat sätt att ta mig runt sjukdomens begränsningar, och hittat nya saker att göra som berikar mitt, och sörjer inte längre de saker jag tvingats ge upp, och, om än på ett annat sätt än tidigare, så kan jag hålla på med de saker som ligger närmast mitt hjärta.

 

[BornAgain]

För folk som inte är rädda för the slippery slope - Dödshjälp tillåts för barn under tolv år i Nederländerna (msn.com) Kan barn i ettårsåldern verkligen ge sitt medgivande enligt Oregon-modellen?

 

[Lingon]

Det är tillåtet med självmord.

Det är inte tillåtet att "hjälpa någon ta livet av sig".

Det är så väldigt svårt att genomskåda sådant som press från närstående, eller att veta hur, och på vilket sätt samhällets normer förändras över tid.

Då är det bättre att det inte existerar dödshjälp.

Jag har, som flera andra här, en kronisk sjukdom, som gör att mitt liv förändrats.

När jag var nysjuk, och ännu inte hade lärt mig hantera sjukdomen, och trodde att resten av mitt liv skulle vara så begränsat som det var då, så hade jag nog kunnat fundera på dödshjälp.

Idag, mer än tio år senare, har jag hittat sätt att ta mig runt sjukdomens begränsningar, och hittat nya saker att göra som berikar mitt, och sörjer inte längre de saker jag tvingats ge upp, och, om än på ett annat sätt än tidigare, så kan jag hålla på med de saker som ligger närmast mitt hjärta.

Du förstår väl att alla som skulle be om det inte skulle beviljas det? Det skulle inte funka som att beställa en pizza.

 

[Lingon]

För folk som inte är rädda för the slippery slope - Dödshjälp tillåts för barn under tolv år i Nederländerna (msn.com) Kan barn i ettårsåldern verkligen ge sitt medgivande enligt Oregon-modellen?

Missade du biten med "outhärdliga smärtor"?

 

[EmmaBovary]

Men är det så i verkligheten eller mer av en förutsägelse?

Bifogar en länk till en kunskapssammanställning från 2017 av SMER (Statens medicinsk-etiska råd) med lite övergripande läsning. Tror inte det utkommit någon senare. Läs delen om "sluttande plan" etc.
https://www.smer.se/wp-content/uplo...unskapssammanställning.-Sammanfattning-FS.pdf

 

[skogaliten]

Du förstår väl att alla som skulle be om det inte skulle beviljas det? Det skulle inte funka som att beställa en pizza.

Och jag tror att du inte riktigt har förstått hur "det sluttande planet" kan fungera, i synnerhet om det kopplas till inskränkningar i demokrati.

 

[Sezziyanen]

Men här var det just kommentaren att bara man vill kan man må bättre som fick mig att reagera. För det handlar om så mycket mer än bara vilja, det är ingen som går runt och säger att de vill vara sjuka. Lika lite som jag kan säga åt en dyslektiker att bara hen vill så kan hen lära sig skriva och läsa. Det handlar om att hitta rätt hjälp för den personen, sen måste man vara villig att anstränga sig och prova olika saker men det finns inget som säger att viljan räcker.

Jag vet att det är många som upplever att de mår bättre efter att ha bestämt sig för att vilja göra en förändring i sitt mående, men det finns även en mängd som misslyckas eftersom de inte har rätt stöd eller förutsättningar att lyckas där och då, det handlar väldigt sällan om att det är viljan som inte är tillräcklig.

Det kan absolut vara en viktig känsla för den som mår bättre att det är den egna viljan som är viktig men man måste vara försiktig med hur man använder sitt eget mående som utgångspunkt för att tala om hur andra ska göra.

Det där blir också väldigt förenklat. Nej, folk går inte runt och säger att de vill vara sjuka. Men det finns en tröst och komfort i att vara kvar i sin (ofta krympande) bubbla. Det är jobbigare och värre att ta steg mot att bli bättre än att stanna kvar där man är.

Vet inte vem som säger "bara man vill", ingen här iaf?