R
Rosseau
För att göra en lång historia kort; Har en häst som kom till mig som 3-åring. Var då mycket aggressivt lagd, sur och otrevlig. Bet fram och sparkade bak vid hantering, och kunde oprovocerat gå till attack. Reste sig ofta högt vid hantering.
Efter ett halvår med hästen, utan framsteg, hade jag i det närmsta utvecklat en allergi mot hästens aggressiva beteenden. Körde därför med nolltolerans på elaka uppföranden, vilket var ett koncept som fungerade. Vid inridningen fick vi dock ett bakslag då hästen blev arg, reste sig och slog över. Utöver detta har vi haft ett par incidenter med hovslagare, massörer och liknande, som mer eller mindre fått fly fältet då hästen fick aggressionsutbrott.
Tog hästen till klinik och gjorde bland annat en exportröntgen, samt röntgade tornutskotten. Utan anmärkning. Vi konstaterade att detta helt enkelt var en mycket arg själ. Hästen är konstaterat fysiskt frisk, i den mån undersökningar kan påvisa detta.
Detta var då två år sedan. Sedan dess har har konceptet nolltolerans fungerat både i ridningen och vid hantering, för mig. Hästen har vid fåtalet tillfällen uppfört sig illa mot mig, men detta har korrigerats direkt och s a s har hästen accepterat det hela utan vidare diskussion. Hästen har tävlat i dressyr med goda resultat, och är i dagsläget högt utbildad för sin ålder. Även möten med hovslagare och annat branschfolk fungerar OK, förutsatt att jag är närvarande och tittar strängt på hästen. Är jag inte närvarande blir hästen arg, och går te x inte att sko. Förutsatt att det är jag som sköter hantering/ridning, är detta numera en mycket välfungerande, glad och trevlig häst.
För en tid sedan blev jag sjuk. Var tvungen att låna in en annan ryttare, som hanterar och rider hästen. Detta har inte fungerat optimalt men om jag har hanterat hästen ett par gånger per vecka, så har hästen uppfört sig OK (dock varit på dåligt humör, men ej elak) med den andra ryttaren.
Nu har vi insett att detta koncept inte fungerar längre. Hästen är arg, så arg, att bara åsynen av den andra ryttaren får hästen att mer eller mindre vilja begå mord. Har försökt att hjälpa till från marken, vilket gav konsekvensen att hästen blev ännu argare och ville slänga av ryttaren och springa till mig. (... Här började vi ana ugglor i mossen.) Hästen sticker, bockar, reser sig samtidigt som öronen är platt strukna bakåt. Cirka vartannat pass är hästen på bättre humör, d v s endast grinig. Då fungerar det bättre.
Nu är vi inne på sista chansen, om hästen skall få motion under min sjukdomstid. (Hästen blir argare, om den vilar.) Har slut på idéer. Att låta någon annan än denna ryttare rida hästen, är inte aktuellt. Denna ryttaren eller ingen. Börjar fundera på varför hästen är så arg. Det är inte enbart en gång hästen fått kommentaren lynnesfel. Detta har jag dementerat omedelbart av förklarliga skäl, direkta lynnesfel existerar inte. Vad är då denna hästs bekymmer? Det är visserligen ett sto, som är dominant, men skall det kunna nå dessa höjder? Hästen är så pass aggressiv att den ståendes i hagen, på regelbunden basis försöker attackera sådant som är på andra sidan av staketet. Hästen kan ej stå med andra hästar i hagen av förklarliga skäl.
Har själv provat att sitta upp på hästen, nyligen, trots min hälsa. Kände mig tvungen att kontrollera att det faktiskt enbart handlar om att hästen är arg, och ingenting annat. Hästen blev då glad och fungerade utmärkt, strålade som en sol.
Hur skall man, korrekt, hantera detta? Funderar på att ta bort hästen om detta uppförande kvarstår. Kan inte riktigt stötta detta moraliskt, som vi håller på med nu. Är många "tänk om..." scenarion som rör sig i mitt huvud......
Tyvärr är jag enormt fäst vid hästen. Annars hade detta varit lättlöst. Kan för allt i min värld inte förstå, hur en så ung häst, kan vara så arg på världen. I min ägo har hästen inte råkat ut för något otrevligt, hästen har en bra tillvaro, bättre än många andra hästar. Finner ingenting i miljön, som skulle kunna orsaka detta uppförande. Att hästen dessutom var (mer) aggressivt lagd när jag köpte den, gör att jag är ganska övertygad om att detta inte beror på att hästen inte trivs.
Tips?...
Efter ett halvår med hästen, utan framsteg, hade jag i det närmsta utvecklat en allergi mot hästens aggressiva beteenden. Körde därför med nolltolerans på elaka uppföranden, vilket var ett koncept som fungerade. Vid inridningen fick vi dock ett bakslag då hästen blev arg, reste sig och slog över. Utöver detta har vi haft ett par incidenter med hovslagare, massörer och liknande, som mer eller mindre fått fly fältet då hästen fick aggressionsutbrott.
Tog hästen till klinik och gjorde bland annat en exportröntgen, samt röntgade tornutskotten. Utan anmärkning. Vi konstaterade att detta helt enkelt var en mycket arg själ. Hästen är konstaterat fysiskt frisk, i den mån undersökningar kan påvisa detta.
Detta var då två år sedan. Sedan dess har har konceptet nolltolerans fungerat både i ridningen och vid hantering, för mig. Hästen har vid fåtalet tillfällen uppfört sig illa mot mig, men detta har korrigerats direkt och s a s har hästen accepterat det hela utan vidare diskussion. Hästen har tävlat i dressyr med goda resultat, och är i dagsläget högt utbildad för sin ålder. Även möten med hovslagare och annat branschfolk fungerar OK, förutsatt att jag är närvarande och tittar strängt på hästen. Är jag inte närvarande blir hästen arg, och går te x inte att sko. Förutsatt att det är jag som sköter hantering/ridning, är detta numera en mycket välfungerande, glad och trevlig häst.
För en tid sedan blev jag sjuk. Var tvungen att låna in en annan ryttare, som hanterar och rider hästen. Detta har inte fungerat optimalt men om jag har hanterat hästen ett par gånger per vecka, så har hästen uppfört sig OK (dock varit på dåligt humör, men ej elak) med den andra ryttaren.
Nu har vi insett att detta koncept inte fungerar längre. Hästen är arg, så arg, att bara åsynen av den andra ryttaren får hästen att mer eller mindre vilja begå mord. Har försökt att hjälpa till från marken, vilket gav konsekvensen att hästen blev ännu argare och ville slänga av ryttaren och springa till mig. (... Här började vi ana ugglor i mossen.) Hästen sticker, bockar, reser sig samtidigt som öronen är platt strukna bakåt. Cirka vartannat pass är hästen på bättre humör, d v s endast grinig. Då fungerar det bättre.
Nu är vi inne på sista chansen, om hästen skall få motion under min sjukdomstid. (Hästen blir argare, om den vilar.) Har slut på idéer. Att låta någon annan än denna ryttare rida hästen, är inte aktuellt. Denna ryttaren eller ingen. Börjar fundera på varför hästen är så arg. Det är inte enbart en gång hästen fått kommentaren lynnesfel. Detta har jag dementerat omedelbart av förklarliga skäl, direkta lynnesfel existerar inte. Vad är då denna hästs bekymmer? Det är visserligen ett sto, som är dominant, men skall det kunna nå dessa höjder? Hästen är så pass aggressiv att den ståendes i hagen, på regelbunden basis försöker attackera sådant som är på andra sidan av staketet. Hästen kan ej stå med andra hästar i hagen av förklarliga skäl.
Har själv provat att sitta upp på hästen, nyligen, trots min hälsa. Kände mig tvungen att kontrollera att det faktiskt enbart handlar om att hästen är arg, och ingenting annat. Hästen blev då glad och fungerade utmärkt, strålade som en sol.
Hur skall man, korrekt, hantera detta? Funderar på att ta bort hästen om detta uppförande kvarstår. Kan inte riktigt stötta detta moraliskt, som vi håller på med nu. Är många "tänk om..." scenarion som rör sig i mitt huvud......
Tyvärr är jag enormt fäst vid hästen. Annars hade detta varit lättlöst. Kan för allt i min värld inte förstå, hur en så ung häst, kan vara så arg på världen. I min ägo har hästen inte råkat ut för något otrevligt, hästen har en bra tillvaro, bättre än många andra hästar. Finner ingenting i miljön, som skulle kunna orsaka detta uppförande. Att hästen dessutom var (mer) aggressivt lagd när jag köpte den, gör att jag är ganska övertygad om att detta inte beror på att hästen inte trivs.
Tips?...
Senast ändrad av en moderator: