Ärtan skoddes igår och började med att ge mig ont i magen

Hon har två helt olika framhovar. Den vänstra, vita är liten och det är ett konstant jobb att få den större. När hon kom hade hon olika storlekar på skor, nu har hon samma och efter förra sommarens bakslag med först ett trauma på utsidan och sen en tappsko som gjorde att hoven fick verkas hårt börjar den se bra ut igen.
Den högra svarta är motsatsen, en typisk fullblodshov med flatare sula och som gärna flyter ut. Det är som hon fått en hov från varje ras
När hovis bräckte loss högerskon som satt väldigt hårt blev Ärtan tydligt obekväm och när skon väl var av ville hon först inte sätta ner hoven.
Var inga problem att slå på ny sko och så fort den var på var hon bekväm igen och resten var odramatiskt.
Sprang upp henne på grusvägen efter och ingen hälta.
Hovslagaren gissade på att det växlande vädret och sliten trakt hade ökat rycket på strålen och skapat en obalans i hoven.
Obs! Min sammanfattning med mina ord och inte en exakt återgivning av vad hon sa, innan någon sågar hovis.
Hon verkade strålen mer än vanligt för att minska trycket.
Idag var det dressyrträning. Sprang med henne på vägen igen, jättefin. Kall i ben och hovar så jag åkte.
Hon kändes som en miljon! Superfin och vi gjorde ett av våra bästa pass

Öppnan sitter bra, både takt, böjning och bjudning och nu börjar vi hitta rätt även i slutan.
Jag som tidigare bara ridit som en typisk hoppryttare med framdelen eller baken in tycker det är så kul att känna att jag faktiskt börjar kunna göra saker på riktigt.
Stor lättnad att hon var lätt och rörlig med samma energi och arbetsvilja som vanligt. Ska vara lite extra uppmärksam på hur hon beter sig ute på hårdare underlag.