Drunknar i sambons känslor

[Johanna1988]

Vad händer med honom / dig om du inte anpassar dig? Om du gör det du vill, lagar den mat du vill eller vad det kan vara, utan anpassning?

För det som kommer hända om du fortsätter såhär är att du kraschar...

 

[Rugge]

Känner igen lite av detdär i min make.

Väldigt jobbigt och energikrävande.

För min makes del, är det väldigt kopplat till hans mor. Han är uppvuxen med en mor som alltid ser det negativa i allt, och ska belysa det. Och gärna flera gånger om. Det kommer aldrig något positivt från den människan. Ska jämt prata illa om både familj och vänner (jag har tagit avstånd från hans mor, kan inte ha den typ av personlighet i mitt liv)

Han har själv också förstått hur negativt han blir påverkad av hennes sätt, och det är idag inte i närheten av vad det har varit.

Det som finns kvar idag, är hanterbart, jag ignorerar det mest.

 

[Tantan]

Ni måste båda lära er att skilja på vems känslorna är. Och var och en ansvara för dem. Jag vägrar nappa på sånt nu mer, det är något som provocerar mig till max. Jag pratar gärna om saker men jag kan inte bära ansvaret och vara en pysventil åt ex en partner. Jag kan diskutera det om det är konstruktivt men det får inte vara ältande. Jag tycker du i första hand ska prata med ett proffs, vill din make inte det så får du ta ställning till om du vill fortsätta eller ej på de premisserna. Du kanske inte vill även om det blir bättre, eller så vill du/ni det.

 

[Mabuse]

Jag har ett rejält problem som blivit mer och mer påtagligt på senare tid.

Min sambo har lätt att fastna i negativa tankar, irritation och ältande. Det kan handla om jobb, boende, saker han stör sig på och egentligen vad som helst.

Det här har pågått under större delen av vår relation men eskalerat i takt med att han faktiskt börjat må sämre på riktigt (som han tyvärr inte vill söka professionell hjälp för).

Mitt problem är att jag har väldigt svårt att hantera hans negativitet och irritation. Det leder till att jag försöker förutse när det ska hända och försöker ”rädda” situationen på förhand. Jag är så uppmärksam på min sambos känslor att jag bara fokuserar på hur han mår - vad jag vill och känner är oftast sekundärt. Jag analyserar tonfall, kroppsspråk och försöker förstå vad som är fel och hur jag kan hjälpa.

Jag känner att jag tappar kontakten med mig själv och glömmer känna efter vad jag känner, eftersom det viktigaste blir att säkerställa att min sambo är nöjd så
att stämningen är god. När vi pratar om det här blir han oftast defensiv och tycker att jag kritiserar hans personlighet, vilket jag till viss del kan förstå. Vad jag INTE förstår är hur han inte kan förstå att hans humör dränerar mig på energi.

Har ni tips på hur jag tar mig vidare ur detta? Verktyg som hjälper mig att inte ta över min sambos mående och attityd?

En del människor är såna, lite svartsynta ibland och behöver prata av sig mycket. Och en del människor är såna att de inte alls orkar höra om negativa saker efter nån ordning.

Jag tänker att de är en ganska dålig match.

Om han verkligen vill vara tillsammans, skulle han behöva hitta ett annat sätt att hantera deppiga saker än att prata med dig om dem.

Kan du ens påverka hans mående så mycket? Dvs, hur stor skillnad skulle det egentligen göra om du slutade tassa?

 

[Vinur]

En del människor är såna, lite svartsynta ibland och behöver prata av sig mycket. Och en del människor är såna att de inte alls orkar höra om negativa saker efter nån ordning.

Jag tänker att de är en ganska dålig match.

Om han verkligen vill vara tillsammans, skulle han behöva hitta ett annat sätt att hantera deppiga saker än att prata med dig om dem.

Kan du ens påverka hans mående så mycket? Dvs, hur stor skillnad skulle det egentligen göra om du slutade tassa?

Om man är svartsynt och behöver prata av sig är det väldigt sällan bra att göra det med en partner. Har partnern dessutom bett att slippa höra det så är det ju ännu mer olämpligt.

 

[Mabuse]

Om man är svartsynt och behöver prata av sig är det väldigt sällan bra att göra det med en partner. Har partnern dessutom bett att slippa höra det så är det ju ännu mer olämpligt.

Det beror väl på. Jag skulle inte kunna vara tillsammans med någon jag inte kunde prata med om irritationsmoment eller sånt som känns jobbigt, så det handlar nog mer om att hitta en partner man passar ihop med, tänker jag.

 

[Vinur]

Det beror väl på. Jag skulle inte kunna vara tillsammans med någon jag inte kunde prata med om irritationsmoment eller sånt som känns jobbigt, så det handlar nog mer om att hitta en partner man passar ihop med, tänker jag.

Fast problemet verkar ju vara ältandet. Det är skillnad på att svära över livet om kaffet är kallt på morgonen och att låta det förstöra både din och partnerns dag.

 

[athena_arabians]

Fast problemet verkar ju vara ältandet. Det är skillnad på att svära över livet om kaffet är kallt på morgonen och att låta det förstöra både din och partnerns dag.

Exakt, det är klart att en måste få klaga och gnälla av sig lite gentemot sin partner ibland. Men om en gör det konstant och fastnar i samma saker hela tiden och inte kan släppa dem, då blir det ett problem.

Sedan har jag tänkt ett varv till... och blir ännu mer förbannad på TS partner som skyller på henne! Om hon nu är så elak och kritiserar hans personlighet, varför stannar han då?! Och ja, jag vet svaret... det är galet skönt att slippa ta ansvar och att dessutom ha en punch bag att ta ut sitt humör på

Edit: Och givetvis tror jag inte TS är elak... snarare alldeles för snäll.

 

[Libbsticka]

Detta är ju dessutom mer än en partner som är lite mörk i sinnet. TS skriver ju att hon går som på krossat glas runt sambon och att han uppvisar irritation när något går honom emot. Lägg då till hur han attackerar henne när hon vill diskutera problem. Nej jag tror att han är betydligt mer aggressiv och obehaglig än vad som skrivits uttryckligen och jag tror TS är blind för det.

Nu kanske jag går igång för mycket då jag ser så mycket partnervåld i mitt yrke eller har jag blivit duktigare på att snabbt känna igen tecken på fel. (Jag pratar inte om fysiskt våld I det här fallet utan jag misstänker psykiskt våld) med all ödmjukhet att jag kan ha tokfel utifrån den lilla info som framkommit

 

[Red_Chili]

Detta är ju dessutom mer än en partner som är lite mörk i sinnet. TS skriver ju att hon går som på krossat glas runt sambon och att han uppvisar irritation när något går honom emot. Lägg då till hur han attackerar henne när hon vill diskutera problem. Nej jag tror att han är betydligt mer aggressiv och obehaglig än vad som skrivits uttryckligen och jag tror TS är blind för det.

Nu kanske jag går igång för mycket då jag ser så mycket partnervåld i mitt yrke eller har jag blivit duktigare på att snabbt känna igen tecken på fel. (Jag pratar inte om fysiskt våld I det här fallet utan jag misstänker psykiskt våld) med all ödmjukhet att jag kan ha tokfel utifrån den lilla info som framkommit

Om inte annat är det en enorm(!) röd varningsflagga med blinkande ljus...

Jag hoppas att du har tokfel, och att jag också har det, för jag tänker precis som dig om det här och vill det bästa för TS.

 

[Bonita4]

Tack snälla Buke Alltid så kloka råd. Jag och sambon hade ett bra samtal igår där jag kände att jag nådde fram med hur jag känner, men jag har verkligen fått en ögonöppnare. Vi får se hur vår relation utvecklar sig.

 

[Ceta]

Tack snälla Buke Alltid så kloka råd. Jag och sambon hade ett bra samtal igår där jag kände att jag nådde fram med hur jag känner, men jag har verkligen fått en ögonöppnare. Vi får se hur vår relation utvecklar sig.

Va gott att höra att ni fick pratat om det och att det känns som han lyssnat!
Ett litet råd, som du så klart får höra vad du vill med - försök ”checka in” med dig själv med jämna mellanrum över en längre tid så du tidigt märker utifall att det långsamt går tillbaka mot dit ni varit nu igen…