Ekonomi sambos

[WildWilma]

Vi har gjort en enkel kombination av delad och gemensam ekonomi. Vi sparar 5000 kr var på våra egna lönekonton. Resten förs över och fördelas på ett antal gemensamma konton med olika syften.

De 5000 kr får vi använda precis som vi vill. Övrigt läggs på gemensamma kostnader och aktiviteter. Vi tjänar inte samma mannen får ut några tusen mer än mig men vi jobbar lika mycket i vanliga fall. Just nu är jag föräldraledig till vårt gemensamma barn och får ut betydligt mindre än normalt. Det vore konstigt tycker jag om jag skulle gå en lägre levnadsstandard än honom på grund av det. Samma när han är föräldraledig nästa år.

Om bara en av oss skulle gå ner i arbetstid vet jag inte hur vi skulle dela. Skulle jag jobba halvtid för att jag vill och inte är sjukskriven så känns det fel att sänka min mans levnadsstandard på grund av det. Jag hoppas att vi går ner lika mycket i arbetstid och kan fortsätta göra på samma sätt.

 

[Vallmo]

Vi har helt gemensam ekonomi dvs ett gemensamt lönekonto där allt går in och ut ifrån.
Senaste två åren har jag varit sjukskriven och fått ut ungefär häften av vad min sambo får ut.
När jag jobbar heltid fr jag ut ca 10 000 mindre månaden.

Vi valde det upplägget när vi fick barnen, som idag är 10 och 13 för att vi tyckte det skulle vara enklast så.

Vi har båda dock egna konton för arv och förskott på arv.

Jag ärvde rätt mycket när mamma dog så jag valde att betala av alla våra kontokrediter med dom pengarna.
Sen har jag stått för allt när vi renoverade hela övervåningen. Det har vl gått på åtminstone 2-300 000.
Jag har också stått för service på bilen och rekonditionering, vilket var en hyfsat dyr slant.
För mig var det högst rimligt eftersom han har stått för merkostnaden de senaste åren
Mitt sätt att ge igen lite kan man säga.

 

[VLMF]

Vi har ett gemensamt konto dit vi för in pengar procentuellt efter hur mycket vi tjänar. Därifrån dras våra gemensamma räkningar, mat osv. Vi har inget gemensamt sparande än men vi har inte bott ihop så länge heller I övrigt separata ekonomier för de egna nöjena, gymkort, sparande osv.

 

[tgd]

Jag hade inte varit bekväm med att sponsra att min sambo frivilligt går ner i arbetstid och därmed får mer fritid och hobbytid medans jag jobbar hårt för att dra runt det ekonomiska för oss och sambons dyra hobby. Om vi varit gifta länge och hade gemensamma barn hade jag tänkt annorlunda, men en sambo hade jag inte varit bekväm med att delvis försörja. Detta framförallt med tanke på ett "sen" och eventuell separation.

 

[svartis]

Vi har delad ekonomi. delar 50/50 på gemensamma utgifter. Jag har aldrig förstått mig på gemensam ekonomi, hur funkar det om den ene har en dyr hobby ex häst, ska sambon betala den?

 

[tanten]

Jag kan tänka att myckeet är beroende på hur mycket pengar det handlar om och hurudana personligheter man är.

Mitt barns far är snål intill sjuklighet och hela hans familj likaså. Dessutom med nollkoll vad gäller utgifter och vad saker kostar. Det var destruktivt att ha gemensam ekonomi.
Har man goda inkomster och liknande inställning till pengar så kan det nog funka friktionsfritt med delad ekonomi.

Risken med gemensamma pengar är att den andra parten ifrågasätter inköp, vilken sorts mat som ska köpas, vad som är nödvändigt etc.
(det var skönt att flytta isär och inte behöva redovisa varje matkvitto...)

 

[Kecipeyniri]

Gifta sen många år och vi har helt separat ekonomi. Vi har delat upp utgifterna genom att fördela de fasta/återkommande räkningarna mellan oss. Min man betalar de tyngre räkningarna då han tjänar betydligt mer. När jag var föräldrarledig flyttade vi över några räkningar på honom och när jag fick rejäl löneökning tog jag över några osv.

Vi sparar på eget håll samt sätter av till sonen varje månad, belopp kan variera.

Fungerar riktigt bra, skulle inte vilja ha det på något annat sätt

 

[Teilani]

Vi delar alla gemensamma kostnader 50/50, huset, fasta räkningar. Mat och bensin handlas på ett gemensamt kreditkort där vi sedan delar på räkningen. Vi har ett gemensamt sparkonto där vi sparar lika mycket varje månad.

Sen lägger vi resten av våra pengar på vad vi vill, jag har dyra hästar, han har skytte och motorcyklar.

Jag har nog sett detta som att vi har gemensam ekonomi, men i verkligheten är den delad. Medan jag pluggade betalade min man alla räkningar själv och jag betalade till huset och hästarna. Sparande blev det inte mycket med, nu tjänar vi nästan lika mycket.

 

[Röd]

Jag och min sambo har helt delad ekonomi, det enda vi delar på boende relaterade kostnader. Vi har ungefär samma månadslön, sambon får dock ut en del ob pga nattarbete. Jag kommer ev gå ner i tid pga hälsoskäl. Det jag funderar på är hur ni som har delad ekonomi gör när ni har stora skillnader i inkomster? Jag har även mest utgifter pga. häst. Hur gör ni för att inte alltid vara den som säger nej till att göra saker ihop?

om man går ned i tid och får mindre pengar och inte får det att gå runt får man också minska sina kostnader. Man kan inte räkna med att bli försörjd av någon annan.
Om du inte har råd att både gå ned i tid och ha häst så får du jobba heltid eller sälja hästen alt skaffa medryttare.
Om sambon vill göra massa saker du inte har råd med får antingen bjuda dig på sakerna eller så får ni göra billigare saker

 

[Vallmo]

Jag kan tänka att myckeet är beroende på hur mycket pengar det handlar om och hurudana personligheter man är.

Mitt barns far är snål intill sjuklighet och hela hans familj likaså. Dessutom med nollkoll vad gäller utgifter och vad saker kostar. Det var destruktivt att ha gemensam ekonomi.
Har man goda inkomster och liknande inställning till pengar så kan det nog funka friktionsfritt med delad ekonomi.

Risken med gemensamma pengar är att den andra parten ifrågasätter inköp, vilken sorts mat som ska köpas, vad som är nödvändigt etc.
(det var skönt att flytta isär och inte behöva redovisa varje matkvitto...)

Vi har faktiskt aldrig haft det så med ekonomin. Alltså ifrågasättandes och sånt. Vi har full tillit till den andres val.
Inser att det kanske inte standard. Hur som helst har det varit väldigt skönt att slippa tjafs om ekonomin.

 

[Vallmo]

Jag hade inte varit bekväm med att sponsra att min sambo frivilligt går ner i arbetstid och därmed får mer fritid och hobbytid medans jag jobbar hårt för att dra runt det ekonomiska för oss och sambons dyra hobby. Om vi varit gifta länge och hade gemensamma barn hade jag tänkt annorlunda, men en sambo hade jag inte varit bekväm med att delvis försörja. Detta framförallt med tanke på ett "sen" och eventuell separation.

Det är inte ok tycker jag.

 

[Vallmo]

Vi har helt gemensam ekonomi dvs ett gemensamt lönekonto där allt går in och ut ifrån.
Senaste två åren har jag varit sjukskriven och fått ut ungefär häften av vad min sambo får ut.
När jag jobbar heltid fr jag ut ca 10 000 mindre månaden.

Vi valde det upplägget när vi fick barnen, som idag är 10 och 13 för att vi tyckte det skulle vara enklast så.

Vi har båda dock egna konton för arv och förskott på arv.

Jag ärvde rätt mycket när mamma dog så jag valde att betala av alla våra kontokrediter med dom pengarna.
Sen har jag stått för allt när vi renoverade hela övervåningen. Det har vl gått på åtminstone 2-300 000.
Jag har också stått för service på bilen och rekonditionering, vilket var en hyfsat dyr slant.
För mig var det högst rimligt eftersom han har stått för merkostnaden de senaste åren
Mitt sätt att ge igen lite kan man säga.

Ska naturligtvis stå 10 000 mer i månaden.

 

[grodan21]

om man går ned i tid och får mindre pengar och inte får det att gå runt får man också minska sina kostnader. Man kan inte räkna med att bli försörjd av någon annan.
Om du inte har råd att både gå ned i tid och ha häst så får du jobba heltid eller sälja hästen alt skaffa medryttare.
Om sambon vill göra massa saker du inte har råd med får antingen bjuda dig på sakerna eller så får ni göra billigare saker

Jag förväntar mig inte att bli försöjd. På en deltid lön kan jag försörja mig, men har inte pengar till semester och liknande aktiviteter. Att jag går ner i tid handlar om min hälsa, hade gärna jobbat heltid, men det slutar med sjukskrivning. Så det funkar inte i längden. Skulle absolut kunna leva billigare som singel.

 

[tgd]

Om sambon vill göra massa saker du inte har råd med får antingen bjuda dig på sakerna eller så får ni göra billigare saker

... Eller så väljer sambon som har råd att helt enkelt göra såna saker tillsammans med någon kompis som har råd att göra dem med honom. Just i och med att ekonomin självvalt är sämre pga vald deltid plus dyr hobby är det väl inte helt självklart man är sugen på att sponsra med fler roliga saker då heller.

 

[SiZo]

... Eller så väljer sambon som har råd att helt enkelt göra såna saker tillsammans med någon kompis som har råd att göra dem med honom. Just i och med att ekonomin självvalt är sämre pga vald deltid plus dyr hobby är det väl inte helt självklart man är sugen på att sponsra med fler roliga saker då heller.

Inte nödvändigtvis till just dig här, men...


Jag är en av dem som till stor del har haft gemensam ekonomi. Och jag kan inte tänka mig något annat. Framförallt inte där den ena tjänar mkt mer än den andra. Ska man leva på helt olika villkor då? Den ena har råd att resa men inte den andra? Den ena vill gå ut och äta och den andra måste stanna hemma?

För mig så är ju min partner även min bästa kompis. Vi vill gå ut med varandra, inte med någon annan. Eller ja, givetvis händer det med, men vi umgås ju ändå mest med varandra.

Jag har i perioder varit den som tjänat mest, och den som tjänat minst. Det har inte varit ett problem. Hade någon av oss haft problem att hålla i pengar så hade jag säkerligen tänkt om, men nu ser det lyckligtvis inte ut så.

 

[tgd]

Inte nödvändigtvis till just dig här, men...


Jag är en av dem som till stor del har haft gemensam ekonomi. Och jag kan inte tänka mig något annat. Framförallt inte där den ena tjänar mkt mer än den andra. Ska man leva på helt olika villkor då? Den ena har råd att resa men inte den andra? Den ena vill gå ut och äta och den andra måste stanna hemma?

För mig så är ju min partner även min bästa kompis. Vi vill gå ut med varandra, inte med någon annan. Eller ja, givetvis händer det med, men vi umgås ju ändå mest med varandra.

Jag har i perioder varit den som tjänat mest, och den som tjänat minst. Det har inte varit ett problem. Hade någon av oss haft problem att hålla i pengar så hade jag säkerligen tänkt om, men nu ser det lyckligtvis inte ut så.

Javisst, så länge som båda drar åt samma håll och kärleken finns kvar tycker jag så också. Men om min, i det här fallet sambo, själv väljer att jobba deltid och därmed själv väljer lägre inkomst samtidigt som en dyr hobby som inte ger mig nåt upprätthålls och min sambo väljer att lägga sina pengar dit, då är jag inte så pigg på att vara "börs" till min sambo och stå för resor och liknande för att sambon prioriterat själv annat än att ha pengar kvar till att göra roliga saker med mig.

Nu är detta en hypotetisk fråga för mig personligen men det är så jag resonerar nu i såna här frågor. Och också tänker jag annorlunda i scenariot giftermål och gemensamma barn. Men diskussionen här gäller just sambos och självvalt lägre inkomst ihop med dyr hobby.

 

[SiZo]

Javisst, så länge som båda drar åt samma håll och kärleken finns kvar tycker jag så också. Men om min, i det här fallet sambo, själv väljer att jobba deltid och därmed själv väljer lägre inkomst samtidigt som en dyr hobby som inte ger mig nåt upprätthålls och min sambo väljer att lägga sina pengar dit, då är jag inte så pigg på att vara "börs" till min sambo och stå för resor och liknande för att sambon prioriterat själv annat än att ha pengar kvar till att göra roliga saker med mig.

Nu är detta en hypotetisk fråga för mig personligen men det är så jag resonerar nu i såna här frågor. Och också tänker jag annorlunda i scenariot giftermål och gemensamma barn. Men diskussionen här gäller just sambos och självvalt lägre inkomst ihop med dyr hobby.

Jag tänker att de beror lite på. Går hen ner i tid för att få mer tid över till andra saker eller gör hen det för hälsan?

I det senare scenariot så ser jag inget större problem med det.

 

[kolblakkur]

Jag hade inte varit bekväm med att sponsra att min sambo frivilligt går ner i arbetstid och därmed får mer fritid och hobbytid medans jag jobbar hårt för att dra runt det ekonomiska för oss och sambons dyra hobby. Om vi varit gifta länge och hade gemensamma barn hade jag tänkt annorlunda, men en sambo hade jag inte varit bekväm med att delvis försörja. Detta framförallt med tanke på ett "sen" och eventuell separation.

Beror väl på omständigheterna.

Jag jobbar 75% (tar dock ofta extrapass). Detta för att våra hundar inte ska behöva vara ensamma så mycket samt för att jag ska kunna ha billigare stallhyra. Det är vår överenskommelse.

Skulle jag behöva jobba heltid så behöver vi både hundvakt och stallplats med fullservice, rent ekonomiskt så går det jämnt ut att istället arbeta 75% och sköta hundar och hästar själv och som bonus ha mer tid till återhämtning. I ”gengäld” så behöver min make knappt göra något hushållsarbete, så hans tid efter jobb är helt fri till hobbys.

Dock har vi inga problem med att ”dra runt” det ekonomiskt. Lever på en lön - sparar den andra.

 

[PathOfClovers]

Vi tjänar typ lika mycket och har ett gemensamt ica-kort som vi för över 3 tusen kr till var varje månad. Det kortet används till mat och om vi typ går ut och äter tillsammans, gemensamma taxiresor osv. Annars har vi våra egna pengar så att säga. Vi har nyss köpt hus och kommer lägga lika delar kontant och betala utgifter 50/50. Ändå skönt att ha sina egna pengar om man vill kosta på sig nåt utan dåligt samvete osv.

 

[Bedott]

Vi är gifta och har delad ekonomi. Jag vet ärligt talat inte exakt summa på vad min man får ut varje månad, han har mest koll på vår totala ekonomi Men han får ut ca 5000kr mer än mig i månaden tror jag. Då vi ändå tjänar hyfsat lika har vi lagt upp det såhär:

Volvo-kort (kredit) där gemensamma köp görs, exempelvis bränsle, mat, kläder till barn, förbrukningsvaror, gemensam utemat, restaurangbesök, ibland möbler
Denna räkning betalas av på ett gemensamt förbrukningskonto där även huslånet dras ifrån, vi sätter över samma summa månadsvis bägge två. Vi har även ett gemensamt sparande.

På våra egna konton har vi eget sparande den andra inte kommer åt. De pengar som blir över efter räkningar/sparkonton får vi hantera hur vi vill och köpa vad vi vill.

Skulle den ena ha otillräckligt med pengar (som vid föräldraledighet ex) får den andra dra ett lite större lass och lyxkonsumtion dras ner. Funkar alldeles ypperligt för oss och jag känner mig så trygg med att vi hjälps åt samtidigt som vi är fria med att göra vad vi vill