En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 12

[em-pirre]

Pratat med gynmottagningen idag. Sköterskan i telefon trodde att de bruna flytningarna beror på viktnedgång/förändringar i kroppen (jag försökte förklara att jag bara gått ner ett kg på två månader), upprepade att p-piller inte är aktuellt p g a BMI-värdet, MEN konstaterade i samma veva att om jag önskar en till graviditet så är det aktuellt med hormonell hjälp.
Eftersom jag vill gå ner 15 kg först och kan tänka mig att prova p-piller under en period för att se om kroppen får hjälp av det hänvisade hon till barnmorskemottagningen och att jag skulle be dem om Cerazette.



...alltså ett minipiller. Inte p-piller. Som PCOSare "ska" jag undvika minipiller. Så jag struntar i det här.

Tog upp kramperna/attackerna och hon bara konstaterade att det lät som cystor och att eftersom den värsta smärtan gått över på en timme så fanns det ändå inget att göra. "När du har ont i 24 timmar kommer du in med ambulansen och då hjälper vi dig."

Men kan du inte ringa en privat mottagning? Det där låter ju jättekonstigt.

 

[vinkelina]

Har inte använt preventivmedel på flera månader men det verkar lite segt denna gång. Första barnet blev till på en gång, bara på ett 'misstag' så att säga. Det ska visst inte vara lika enkelt nu. Har väl aldrig hatat mens så mycket som nu när den envisas med att dyka upp.
Dock är man ju 5 år äldre och utan ena äggstocken, så det kanske gör sitt till.

Samma för oss. Vi har ju blivit gravida på försök 1 (missfall) 3 och 1. Nu är vi inne på försök 4. Nått måste väl vara fel (obs ironi) lillebror är ju dessutom 14 månader så är ju inte så länge senaste grav. Däremot verkar mensen inte riktigt viljan hitta sin rätta längd/period denna gång. Varit som klockan innan. Men det är väl heeeelt normalt med tanke på att den kom igång i mars

 

[malumbub]

Men kan du inte ringa en privat mottagning? Det där låter ju jättekonstigt.

Yes, jag ska. Har dock en tid att vänta in på medicin/endokrinologen, så jag avvaktar lite.

 

[lil-sis]

Ni som gjort återföring med blastocyster, hur tjock slemhinna och vilken medicinering efter transfer och hur länge?

Ska leta i journalen men bara lutinus och inte i all evighet.

 

[anonymApril]

Pratat med gynmottagningen idag. Sköterskan i telefon trodde att de bruna flytningarna beror på viktnedgång/förändringar i kroppen (jag försökte förklara att jag bara gått ner ett kg på två månader), upprepade att p-piller inte är aktuellt p g a BMI-värdet, MEN konstaterade i samma veva att om jag önskar en till graviditet så är det aktuellt med hormonell hjälp.
Eftersom jag vill gå ner 15 kg först och kan tänka mig att prova p-piller under en period för att se om kroppen får hjälp av det hänvisade hon till barnmorskemottagningen och att jag skulle be dem om Cerazette.



...alltså ett minipiller. Inte p-piller. Som PCOSare "ska" jag undvika minipiller. Så jag struntar i det här.

Tog upp kramperna/attackerna och hon bara konstaterade att det lät som cystor och att eftersom den värsta smärtan gått över på en timme så fanns det ändå inget att göra. "När du har ont i 24 timmar kommer du in med ambulansen och då hjälper vi dig."

Låter helt förskräckligt, det måste ju finnas hjälp att få! Håller med om att testa privat om du har möjlighet. Vet inte vart i landet du befinner dig men om det är i Stockholmstrakten så är Sophiahemmets gynekologer fantastiska!

 

[SeptemberB]

Här går det segt, närmar sig åtminstone äl och en ny chans. Kanske tredje gången gillt!

Har du barn sedan tidigare?

Jag har inga barn sedan tidigare och vi började försöka få till första barnet hösten 2018. Blev gravid på första försöket och fick missfall. Hade uppehåll några månader och blev sedan gravid på första försöket igen men det blev (mycket tidigt) missfall igen. Nu är vi på fjärde försöket sedan missfallet, är på äl+10 nu, men tror inte det tagit sig nu heller.

Känns väldigt konstigt att bli gravid två gånger på första försöket och sedan händer nada under flera månader?

 

[em-pirre]

Har du barn sedan tidigare?

Jag har inga barn sedan tidigare och vi började försöka få till första barnet hösten 2018. Blev gravid på första försöket och fick missfall. Hade uppehåll några månader och blev sedan gravid på första försöket igen men det blev (mycket tidigt) missfall igen. Nu är vi på fjärde försöket sedan missfallet, är på äl+10 nu, men tror inte det tagit sig nu heller.

Känns väldigt konstigt att bli gravid två gånger på första försöket och sedan händer nada under flera månader?

Det är helt normalt. Det tar typ en till tre månader i snitt. Så fyra försök är inte något att haka upp sig på.

 

[malumbub]

Låter helt förskräckligt, det måste ju finnas hjälp att få! Håller med om att testa privat om du har möjlighet. Vet inte vart i landet du befinner dig men om det är i Stockholmstrakten så är Sophiahemmets gynekologer fantastiska!

Som tjock och utan ägglossning så är det så här jag oftast blir bemött; "gå ner i vikt, så löser sig resten".

Vi försökte i många år på egen hand innan vi sökte hjälp. Landstinget tog emot mig för undersökning av mina kraftiga blödningar (visserligen genom remiss från vårdcentralen), men när jag sen ville följa gynekologens råd och be infertilitetsmottagningen om hjälp...då vägde jag för mycket. Hela 3 kg för mycket. Jag försökte bli av med dem, men kroppen vägrade.

Efter ett fint tips från en vän fick jag kontakt med en privat Gun (gyn), som skickade iväg mig på blodprover och som efter bara nån minut på vår första träff konstaterade PCO och bekräftade att jag saknade ägglossning. 4 månader med Pergotime (fantastiskt med regelbunden och kort mens) och 1 behandling med Provera (började gå ner i vikt, men svullnade samtidigt upp i magen vid misstänkt äl), sen fick jag ta en behandlingsfri månad...varpå jag äntligen hade äl och blev gravid.

7 års barnkamp var äntligen i mål.

Sen dess har jag haft fokus på att få ordning på kroppen. Vi vill ha ett barn till, men innan det måste min kropp funka igen. Jag vill kunna njuta av min graviditet och inte bara höra allt negativt om att magen är svår att mäta eller att jag måste sluta med socker (baserat på min övervikt) m m. Jag har fortfarande besvär med foglossningar (började för tre år sen) och kroppen är trött. Så jag har lagt fokus på att må bättre...men jag kanske ska vända fokus till att jag vill bli gravid...

 

[anonymApril]

Har du barn sedan tidigare?

Jag har inga barn sedan tidigare och vi började försöka få till första barnet hösten 2018. Blev gravid på första försöket och fick missfall. Hade uppehåll några månader och blev sedan gravid på första försöket igen men det blev (mycket tidigt) missfall igen. Nu är vi på fjärde försöket sedan missfallet, är på äl+10 nu, men tror inte det tagit sig nu heller.

Känns väldigt konstigt att bli gravid två gånger på första försöket och sedan händer nada under flera månader?

Har ett barn sen tidigare, så jag vet iaf att det har fungerat tidigare. Kroppen beter sig som innan graviditeten så jag hoppas att inget har blivit knas sedan dess..

Fyra gånger är ju inte enl statistiken så mkt men det känns ju alltid som en evighet hinner gå, särskilt när missfall kommer emellan och man måste avvakta. Efter mitt ma väntade vi i några månader innan nytt försök och sen tog det tre gånger innan det blev något.

Håller tummarna för er!

 

[Hedblomster]

Någon annan som gjort ivf som fått konstiga smärtor i magen? Känns inte som mensvärk utan som att någon tar tag i mina äggstockar och vrider runt dom typ. Håller i sig några sekunder i taget men gör ont.

Haft så vid minst två av mina tidigare återföringar, dels den första då det började på dag 3 efter återföring och jag började blöda på dag 4. Sedan vid min tredje återföring som var frysförsök, fick först positivt gravtest på dag 6 men dessa smärtor började på dag 9 och då var testet negativt igen. Känns som att kroppen vill blöda ut typ men inte kan pga lutinus. Är bara på dag 3 denna gång men tyckte jag kände lite lite sån smärta igår och nu är jag rädd att det ska bli likadant...

 

[anonymApril]

Som tjock och utan ägglossning så är det så här jag oftast blir bemött; "gå ner i vikt, så löser sig resten".

Vi försökte i många år på egen hand innan vi sökte hjälp. Landstinget tog emot mig för undersökning av mina kraftiga blödningar (visserligen genom remiss från vårdcentralen), men när jag sen ville följa gynekologens råd och be infertilitetsmottagningen om hjälp...då vägde jag för mycket. Hela 3 kg för mycket. Jag försökte bli av med dem, men kroppen vägrade.

Efter ett fint tips från en vän fick jag kontakt med en privat Gun (gyn), som skickade iväg mig på blodprover och som efter bara nån minut på vår första träff konstaterade PCO och bekräftade att jag saknade ägglossning. 4 månader med Pergotime (fantastiskt med regelbunden och kort mens) och 1 behandling med Provera (började gå ner i vikt, men svullnade samtidigt upp i magen vid misstänkt äl), sen fick jag ta en behandlingsfri månad...varpå jag äntligen hade äl och blev gravid.

7 års barnkamp var äntligen i mål.

Sen dess har jag haft fokus på att få ordning på kroppen. Vi vill ha ett barn till, men innan det måste min kropp funka igen. Jag vill kunna njuta av min graviditet och inte bara höra allt negativt om att magen är svår att mäta eller att jag måste sluta med socker (baserat på min övervikt) m m. Jag har fortfarande besvär med foglossningar (började för tre år sen) och kroppen är trött. Så jag har lagt fokus på att må bättre...men jag kanske ska vända fokus till att jag vill bli gravid...

Åh vad tradigt, man kan ju tänka sig att det är lätt för dem att säga så pga att det kanske ibland ligger något i det men kanske framförallt eftersom det är en billig lösning att inte behöva ta några provet eller så. Vad skönt att du slutligen hamnade hos en vettig människa och fick hjälp!

Det låter som svåra beslut du står inför. Jag kan ibland känna att jag hade önskat att jag fick njuta mer av min graviditet med dottern (jag var i dåligt skick redan innan och det blev sämre allteftersom). Men samtidigt så var det ändå värt det och jag hade inte valt annorlunda med facit i hand. Men hade det blivit värre hade jag nog fått tänka om nu när jag resan har ett barn. Svårt!

 

[em-pirre]

Någon annan som gjort ivf som fått konstiga smärtor i magen? Känns inte som mensvärk utan som att någon tar tag i mina äggstockar och vrider runt dom typ. Håller i sig några sekunder i taget men gör ont.

Haft så vid minst två av mina tidigare återföringar, dels den första då det började på dag 3 efter återföring och jag började blöda på dag 4. Sedan vid min tredje återföring som var frysförsök, fick först positivt gravtest på dag 6 men dessa smärtor började på dag 9 och då var testet negativt igen. Känns som att kroppen vill blöda ut typ men inte kan pga lutinus. Är bara på dag 3 denna gång men tyckte jag kände lite lite sån smärta igår och nu är jag rädd att det ska bli likadant...

Jag har haft. Precis som du beskriver känns det som om kroppen vill ha mens men lutinus stoppar. Helt annan känsla vid graviditet.

 

[Kilauea]

Någon annan som gjort ivf som fått konstiga smärtor i magen? Känns inte som mensvärk utan som att någon tar tag i mina äggstockar och vrider runt dom typ. Håller i sig några sekunder i taget men gör ont.

Haft så vid minst två av mina tidigare återföringar, dels den första då det började på dag 3 efter återföring och jag började blöda på dag 4. Sedan vid min tredje återföring som var frysförsök, fick först positivt gravtest på dag 6 men dessa smärtor började på dag 9 och då var testet negativt igen. Känns som att kroppen vill blöda ut typ men inte kan pga lutinus. Är bara på dag 3 denna gång men tyckte jag kände lite lite sån smärta igår och nu är jag rädd att det ska bli likadant...

Jag kände inte skillnad på värken vid graviditet och mens. Fick tom ta Alvedon för smärtan dagen för beräknad mens.

 

[Hedblomster]

Jag har haft. Precis som du beskriver känns det som om kroppen vill ha mens men lutinus stoppar. Helt annan känsla vid graviditet.

Riktigt hemsk smärta! Det har inte riktigt satt igång än men kände en antydan... Så skulle inte tro denna gång blir något heller.

 

[Hedblomster]

Jag kände inte skillnad på värken vid graviditet och mens. Fick tom ta Alvedon för smärtan dagen för beräknad mens.

Oj! Då kan jag tro att du var lite orolig! Vill inte förlora hoppet redan på dag 3 men det är en specifik slags smärta... Har dock bara känt en liten antydan än så länge.

 

[Kilauea]

Oj! Då kan jag tro att du var lite orolig! Vill inte förlora hoppet redan på dag 3 men det är en specifik slags smärta... Har dock bara känt en liten antydan än så länge.

Håller verkligen tummarna!

 

[vinkelina]

Kattgraviditetstestet säger positivt

Hon har nämligen efter en paus på över ett år plötsligt börja komma och ligga på min mage när jag skall sova. (Syns inte men hon gör det på bilden)

Bim i sluter på nästa vecka då. Tråktiden just nu med väntan

 

[Saigon]

Någon annan som gjort ivf som fått konstiga smärtor i magen? Känns inte som mensvärk utan som att någon tar tag i mina äggstockar och vrider runt dom typ. Håller i sig några sekunder i taget men gör ont.

Haft så vid minst två av mina tidigare återföringar, dels den första då det började på dag 3 efter återföring och jag började blöda på dag 4. Sedan vid min tredje återföring som var frysförsök, fick först positivt gravtest på dag 6 men dessa smärtor började på dag 9 och då var testet negativt igen. Känns som att kroppen vill blöda ut typ men inte kan pga lutinus. Är bara på dag 3 denna gång men tyckte jag kände lite lite sån smärta igår och nu är jag rädd att det ska bli likadant...

Ja, jag fick en fruktansvärd smärta i magen på kvällen efter min sista insättning. Gjorde så ont att jag nästan fick panik. Kändes som att en nerv var inblandad. Gick över efter ca 10 min och kom inte tillbaka förrän ett par månader efter dotterns födsel. Hade även fått lite konstiga ”maganfall” tidigare under behandlingen men minns inte nu om det bara var efter insättning eller även i mellanperioderna. I mitt fall var det i alla fall tidigare ej känd endometrios som blev triggad av hormonbehandlingarna.

 

[Hedblomster]

Ja, jag fick en fruktansvärd smärta i magen på kvällen efter min sista insättning. Gjorde så ont att jag nästan fick panik. Kändes som att en nerv var inblandad. Gick över efter ca 10 min och kom inte tillbaka förrän ett par månader efter dotterns födsel. Hade även fått lite konstiga ”maganfall” tidigare under behandlingen men minns inte nu om det bara var efter insättning eller även i mellanperioderna. I mitt fall var det i alla fall tidigare ej känd endometrios som blev triggad av hormonbehandlingarna.

Oj, intressant! Visste inte att man kunde ha endometrios utan att vara som förlamad av smärta varje mens, liksom. Men det låter ju logiskt ändå att det triggas igång av hormonbehandlingarna om det ligger och lurar...


Peppar peppar så har jag inte fått några mer känningar än och det känns ganska skönt.

 

[Miiikaela_]

Oj, intressant! Visste inte att man kunde ha endometrios utan att vara som förlamad av smärta varje mens, liksom. Men det låter ju logiskt ändå att det triggas igång av hormonbehandlingarna om det ligger och lurar...


Peppar peppar så har jag inte fått några mer känningar än och det känns ganska skönt.

Jag är ju en sån som har endometrios och inte kände av det fören jag fick en blödning i en stor cysta. I perioder kunnat haft störande mensvärk men verkligen inte förlamande eller galen. Så det går absolut... hade jag inte fått en blödning hade jag varit "glatt" ovetande så att säga!