Bukefalos 28 år!

Ensam barn eller skaffa syskon?

Jettan

Trådstartare
Jag sitter och funderar på just detta, ska jag vara nöjd med min dotter eller ska vi skaffa ett syskon?

Lite sugen på bebis är jag ju, men samtidigt väldigt rädd, då jag hade problem med både graviditet och förlossning. Fick även förlossningsdeprission på det som jag inte fick hjälp för. Jag var dålig i ca. 1 år.....

Så störtsa anledningen att skaffa ett till barn skulle ju vara att min dotter skulle få ett syskon.
Jag har alltid velat ha många barn och har trott att det skulle vara hemskt att vara ensam barn...

Vad tycker ni och vad har ni för åsikter om ensambarn vs syskon?
Och framför allt; ska jag våga???
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

Jag är av åsikten att barn helst ska ha syskon. Därför kommer vi nog göra ett försök att få ytterligare ett barn (vi hade problem att få till första så man vet ju inte om det kommer gå).

Jag hade i och för sig ganska okomplicerad gravidet med endast foglossning. Mitt problem var väl snarast att foglossningen först gått bort nu när barnet är 16 månader. Jag anar att det blir värre nästa gång (framför allt för att det är svårt att låta bli att lyfta när man redan har ett större barn).

Men trots detta är jag fast besluten att riskera min hälsa något för att dottern ska få ett syskon (jag själv känner mig annars rätt nöjd för tillfället).

Vad var det för problem du hade under graviditet och förlossning?

Depression kan du säkert ta upp med BM nu innan så att det finns någon som håller koll på dig (dåligt att du inte fick någon hjälp sist!).
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

Så störtsa anledningen att skaffa ett till barn skulle ju vara att min dotter skulle få ett syskon.
"Stackars barn som föds med uppgiften att vara bihang och sällskap till sitt äldre syskon (i stället för att ses som en egen individ och födas utan 'uppgifter' som sig bör)", brukar jag tänka när det resonemanget kommer på tal.

Vad tycker ni och vad har ni för åsikter om ensambarn vs syskon?
Barn ska man skaffa för att man vill ha dem och barn ska tas emot som de unika individer de är, oavsett plats i en ev. syskonskara.

(Själv har jag två syskon och jag hade klarat mig utan.)
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

Jag sitter och funderar på just detta, ska jag vara nöjd med min dotter eller ska vi skaffa ett syskon?

Lite sugen på bebis är jag ju, men samtidigt väldigt rädd, då jag hade problem med både graviditet och förlossning. Fick även förlossningsdeprission på det som jag inte fick hjälp för. Jag var dålig i ca. 1 år.....

Så störtsa anledningen att skaffa ett till barn skulle ju vara att min dotter skulle få ett syskon.
Jag har alltid velat ha många barn och har trott att det skulle vara hemskt att vara ensam barn...

Vad tycker ni och vad har ni för åsikter om ensambarn vs syskon?
Och framför allt; ska jag våga???

Det kan ingen bestämma åt dig.
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

(Själv har jag två syskon och jag hade klarat mig utan.)

Jag har tre helsyskon och två halvsyskon och ingen nära relation med någon av dem. Jag är äldst dessutom och kunde lika gärna, nej ännu hellre, vuxit upp som ensambarn. Jag är ett levande exempel på att man inte blir lyckligare som person av många syskon.

Men. Jag vill ha mer än ett barn, jag hoppas kunna få ett andra barn någon gång nästa år och jag tror det beror mycket (allra mest!) på föräldrarna hur syskonens relation till slut blir.
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

Tycker inte att det är några problem med ett barn,har ett själv på 17år visst hon blir bortskämmd med det mesta:o men om jag skulle ha skaffat ett till så hade det varit när hon var runt två,men just nu är jag glad att jag bara har ett..min syster har tre yngsta 12 sen 18 den älsta 20 nu går dom ihop men när dom var yngre:devil::confused: hualigen var nog därför jag nöjde mig med bara ett barn:idea:
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

Under garviditet mådde jag konstant illa i ca. 3-4 månader, sedan var det lugnt en tid tills jag fick foglossningar. Jag har dock aldrig mått så psykiskt bra som jag gjorde när jag var gravid, jag var väldigt lugn, harmonisk och trygg.
Jag hade en usel barnmorska som hela tiden sa att det är fantastiskt att få barn! Du kommer att gråta av lycka när du får barnet etc. Det är härligt att amma! Du kommer gå över tiden med två veckor, det gör alla förstföderskor.

Kom in till BB efter att vattnet gått, 3 veckor FÖR TIDIGT.
Tog 19 timmar innan dottern kom, varav 3-4 timmar var krystarbete.
Jag grät inte alls över att jag fått barn, utan tyckte mest; Jaha, då var det gjort.

Första tiden; gjorde helvetiskt ont att amma, det var mjölk överallt, jag led av svår ångest och grät mest hela tiden, slet mitt hår tills jag såg fördjävlig ut. Var väldigt ensam, då vi flyttat till nytt län, långt från stöd från familj och vänner.

När jag gick på återbesök och förklarade för barnmorskan att det ju inte varit så lyckat då jag varit helt oförbered (visste inget om bedövning tex) och att jag mått dåligt och att förlossningen tagit tid fick jag till svar; "det var väl inte så farligt!"
Gick hem och grät och mådde skit....:(

Efter 3 månader började det ljusna och jag började älska min dotter.
Hade dock depressioner till och från under ett års tid, ibland så funderade jag på att lämna dotter och man och fly, ibland på självmord. Nu när man tänker på det i efterhand är det ju sjukt att ingen reagerade. Själv fattade jag ju inte och var inte stabil nog att ta tag i att få hjälp.

Om vi skulle skaffa ett barn till är jag ju helt övertygad om att jag skulle älska det för den person det är och jag skulle göra allt för att barnet skulle få bästa möjliga uppväxt, som jag gör med min nuvarande dotter.

Jag har ju alltid velat ha flera barn, det är ju omständigheterna som gör att jag tvekar. Sedan har jag själv haft stort utbyte av mina två äldre bröder, inte minst nu när vi är vuxna.
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

"Stackars barn som föds med uppgiften att vara bihang och sällskap till sitt äldre syskon (i stället för att ses som en egen individ och födas utan 'uppgifter' som sig bör)", brukar jag tänka när det resonemanget kommer på tal.


Barn ska man skaffa för att man vill ha dem och barn ska tas emot som de unika individer de är, oavsett plats i en ev. syskonskara.

(Själv har jag två syskon och jag hade klarat mig utan.)

Jag förstår hur du menar. Men jag tror ingen ger barnet någon uppgift även om grundorsaken till syskonskaffandet skulle vara att just att ge ett syskon (båda blir ju dessutom syskon till varandra bara det att ena kom först).
Självklart önskar man att barnen ska ha glädje av varandra, men om det inte blir så så har man ju i alla fall gjort ett försök.

Kanske jag resonerar som jag gör eftersom jag har god kontakt med mina syskon och skulle aldrig i livet vilja vara utan dem. Vi umgås inte ofta men de finns där och kommer även dela bördan när våra föräldrar blir gamla...
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

Jag vill inte råda dig till det ena eller det andra, men dels så behöver inte nästa graviditet vara som den förra. Och med din depression i minnet kan du ju söka hjälp redan INNAN graviditet och förlossning den här gången, så förutsättningarna blir ju annorlunda.
Sen ska du givetvis ha en annan barnmorska OM du blir gravid igen!
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

Jag har tre helsyskon och två halvsyskon och ingen nära relation med någon av dem. Jag är äldst dessutom och kunde lika gärna, nej ännu hellre, vuxit upp som ensambarn. Jag är ett levande exempel på att man inte blir lyckligare som person av många syskon.
Ett hel- och ett halvsyskon, jag är yngst, i övrigt samma här.

Min man växte upp som enda barnet och mår så bra ändå. Han saknar inte syskon och har inte farit illa av sin syskonlösa tillvaro.
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

Jag vill inte råda dig till det ena eller det andra, men dels så behöver inte nästa graviditet vara som den förra. Och med din depression i minnet kan du ju söka hjälp redan INNAN graviditet och förlossning den här gången, så förutsättningarna blir ju annorlunda.
Sen ska du givetvis ha en annan barnmorska OM du blir gravid igen!

Jag har flyttat "hem" igen nu och går till en annan klinik som jag tycker verkar mycket bra.
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

Graviditeten tycker jag inte lät så allvarlig då, vissa mår illa alla graviditeter andra mer, andra inget alls (trots de mått illa första gången).

Min syrra mådde illa konstant i 9 månader och jag kan inte förstå hur det är (tycker det är hemskt att må illa i 10 minuter!). Men vill man ha fler barn får man helt enkelt genomlida det, mycket med tanken på att det är övergående antar jag.

Foglossningen kan ju vara bra kämpig men är ju även den övergående för de flesta.

Att din BM var hemsk var verkligen tråkigt!! Men se till att få en bättre. Nu vet du ju att det inte är någon dans på rosor och kan direkt byta ut en som säger att det är det.

Lite förundrad att du visste så om lite förlossninge blir jag. Jag tror inte min BM sa något om bedövningar heller. Däremot hade jag både gått profylaxkurs, läst mängder på nätet och i böcker. Hade du inget intresse själv? Obs anklagar inte! Se till denna gången att läsa på. Profylaxkurs kan jag oerhört varmt rekommendera. De förordar inte att man ska föda utan smärtlindring/bedövning, men ger en kunskap och lugn vilket gör att många sedan i slutändan låter bli bedövning. Men framför allt ger det oftare en positiv upplevelse av förlossningen... Läs mer här http://www.profylaxgruppen.com/

Som sagt, med en bra BM borde de kunna förbereda stöd redan i förväg inför förlossningen för att förhindra för djup depression.

Av de orsaker du angivit är depressionen den absolut allvarligaste tycker jag - det kommer ju drabba er alla, dig, din man och både ditt nuvarande och kommande barn. Men har du försäkrat dig att du får hjälp så ser jag ingen anledning till att ni inte ska köra på!

Lycka till!
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

"Stackars barn som föds med uppgiften att vara bihang och sällskap till sitt äldre syskon (i stället för att ses som en egen individ och födas utan 'uppgifter' som sig bör)", brukar jag tänka när det resonemanget kommer på tal.

Efter att det första barnet var fött gick jag och barnets pappa isär.
Vi hade olika sätt att hantera en svår situation som ledde fram till separationen.

Vi var dock helt överens om att det första barnet skulle ha syskon.
Då barnet har ett funktionshinder ville vi inte att han ev. i framtiden skulle känna ett utanförskap som ensam skulle få åka mellan mamma och pappa samt ev. halvsyskon.

Så jo, vi skaffade syskon till största delen enbart för hans skull. För att de åtminstone minst skulle vara två som växer upp under samma förutsättningar. Det blev fler syskon..

Inget ont alls om halvsyskon och ensamma "skilsmässobarn" men vi kände att vi ville inte ha det så.

Nu slog oss aldrig tanken att syskonet skulle vara ett bihang och inte födas för sin egna skull.
Vilka märkliga tankegångar! Sådana tankar finns inte ens i min värld!
Oavsett vad "motivet" är för att skaffa fler barn så föds de ju till samma kärlek.
-Hur många ångrar sina barn?

Jag själv har en nära vänskap med mina syskon och min syster och bror tillhör mina allra bästa vänner och vi umgås mycket inom familjen.
Kanske är det en anledning med till varför man vill "ge" sina barn syskon?

Till TS, bara du och din pojkvän kan svara på om ni ska utöka familjen.
Jag tror inte att ensambarnen lider på något sätt men vet samtidigt att man kan ha en otrolig glädje av varandra.
När jag tittar på mina busisar är jag så lycklig över att de finns och att vi gemensamt tog beslutet att tillsammans skaffa fler barn!
 
Senast ändrad:
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

Det är bara det att jag inte håller med om att ett barn, som i planeringsstadiet skaffas pga att bli just ett syskon, får någon mer uppgift än ett barn som blir till av slump. Syskon blir man utan prestation, jag lovar!! Vänner däremot vet man aldrig om syskon blir...;)
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

En uppgift behöver inte innebära en prestation.
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

En uppgift behöver inte innebära en prestation.

Ok, om jag skriver så här då:
Syskon blir man oavsett vad, om man ska bli vänner är upp till barnen själva (men som någon skrev kan säkert föräldrarna påverka utfallet något).
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

Lite OT !

Vilken tur jag hade som fick två första gången. Behövde aldrig fundera på detta med syskon, det blev ju automatiskt. Speciellt bra var det med avseende på att pappan och jag separerade redan innan de var födda.

Sen har de fått en lillebror hos mig och en hos pappan (de hade redan en storebror där) - så många syskon är det.
 
Sv: Ensam barn eller skaffa syskon?

Tror knappast att folk skaffar barn BARA för att de vill att deras äldre ska ha ett syskon, det var nog det absolut konstigaste jag hört, barnet älskar man väl som individ vare sig det är första eller femte barnet men man kanske hade nöjt sig med ett barn men känner ändå att man vill ge syskon o att man givetvis kommer att älska de barnet och att det endast inte kommer att vara bara ett syskon.

Jag skulle inte haft samma underbara liv utan min syster, min erfarenhet är att ensambarn är otroligt kompromisslösa och väldigt egoistiska...
 

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 260
Senast: mars
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 560
Senast: jemeni
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
21 094
Senast: Gunnar
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 900
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp