Ensam en hel månad...

[Tass]

Dröm-Buke!

Jag ser Gunnar slita sitt hår

 

[mandalaki]

Jag ser Gunnar slita sitt hår

Tja, det skulle ju bli lugnt, fridfullt och lättmodererat

 

[Lampan]

Och sen en för alla bitterfittor. Eller vad det nu var som någon blev kallad tidigare.

Och en tråd för dom som vill tramsa och som tycker sig själv vara helt felfria och som aaaldrig skulle erkänna egna tillkortakommanden på buke
OM det någon gång görs så är det med annat nick

 

[Raderad medlem 6459]

Och sen en för alla bitterfittor. Eller vad det nu var som någon blev kallad tidigare.

Nej nej var inte så känslig, hon LÄT som en bitterfitta bara. Det är tydligen inte en förolämpning alls utan helt OK att säga. Så det ska jag börja göra. "Men du, du låter som en satans jävla rövidiot" . Inget kan gå fel!

 

[Sar]

Fast det blir ju rätt surrealistiskt med en parallelltråd till alla trådar, det inser du nog. Arma moderatorer, om inte annat

Trådar självdör oftast där det inte blir någon fart och popcornen står opoppade . Om inte lär nog en eller annan moderator bli skallig

 

[Lavinia]

Min sambo är bortrest i 10 dagar, jag tror det är det längsta vi nånsin varit ifrån varandra och självklart saknar jag honom som en tokig :-). Vad jag gör för att fördriva tiden? Slappar, ser på tv-serier jag gillar som inte han gillar, slappar, lagar mat (hatar att laga mat men jag måste ju äta), slappar, tar det lugnt, städar lite, tränar och såklart: är i stallet. Jag har inga problem att få tiden att gå.

/Lavinia

 

[Hyacinth]

Vilken mardröm

Förresten, en för dom som vill klaga på dom som skriver i tråden också. Gärna med fula tillmälen och könsord. Fast det kanske blir två trådar?

Könsord hänvisas till REWIVAL-tråden tack

 

[Petruska]

Jag är ju ingen svarsexpert här på Buke men ovanstående låter ju som rätt trevliga svar.



Det är antagligen för att "funderingen" uppfattas som mer eller mindre förtäckt kritik. Min upplevelse är att den sortens indirekta kritik nästan tar värre än direkt kritik " en sådan kjol skulle jag aldrig ta på mig" jämfört med konstaterandet " vilken gräslig kjol".
Och det är ju väldigt tråkigt för både avsändare och mottagare av kritiken om det inte ens var menat som kritik utan istället bara en fundering över själva problemställningen.

Vill man nu fundera över en liknande problemställning tror jag att en ny, egenskapad tråd där man funderar mer allmänt, är rätt väg att gå.

Jag tycker helt enkelt att de som tar de där funderingarna som förtäckt kritik äger problemet. Väldigt många samtal blir omöjliga om man är så benägen att känna sig (oschysst) kritiserad.

 

[Petruska]

Fast jag tycker du får det att låta som om det är ett problem. Jag förstår också att du tycker det. Därför öppnade jag med att det är galet hur olika man kan vara som människor? Men jag tycker delar av ditt inlägg så får du det att låta som att du vill utgå från dig men egentligen trycker på om att det är konstigt att känna så. Att man borde ta tag i sina problem och bli mer självgående. Det låter som att du tycker alla borde känns som du men det kan vara helt fel uppfattat från min sida.

Jag hade tyckt att det var ett problem. Ja. Om du tar åt dig av det kan jag inte göra något åt.

 

[Sar]

Jag tycker helt enkelt att de som tar de där funderingarna som förtäckt kritik äger problemet. Väldigt många samtal blir omöjliga om man är så benägen att känna sig (oschysst) kritiserad.

Nja, jag ser det som ett problem som både adressat och mottagare äger. Adressaten har ju på något sätt varit otydlig om något uppfattats som mer eller mindre förtäckt kritik fast det inte var meningen och får ta ansvar för sin tydlighet. Mottagaren har ansvar för att inte vara onödigt snarstucken.

 

[Kattennizze]

Jag tyckte även att det var en något underlig upplevelse vid några tillfällen under de år då jag hade ganska små barn. När jag någon gång var hemma utan barn, tex för att ungarna sov hos morföräldrar eller kompisar, hände det att jag inte visste vad jag skulle göra utan barnen. Det var lite skrämmande, som om jag helt hade tappat bort den person jag var och det liv jag levde före barnen.

Överhuvudtaget, är det för mig lite oroande om jag inte riktigt vet vad/vem jag är och vad jag vill göra på grund av att någon annan människa inte är där. Jag vill gärna vara mer självgående än så.

Jag har faktiskt blivit anklagad för det där, av en gammal vän. Att jag bara brydde mig om mina barn. Och då är jag verkligen inte en som pratar om mina barn i tid och otid utan tvärtom då vill jag diskutera vuxensaker när jag inte tar hand om barnen. Jag fick faktiskt mig en tankeställare kring det där, och tog tag i en del grejer i mitt liv som inte var optimala.