Ensamma äldre lever kortare tid

[karamelldrottningen]

Hur ser ni på detta med att bli äldre och vara ensam?

Finns det någon här som befinner sig i denna situation?

Jag tänker främst på min pappa som jag tycker är alldeles för mycket själv. Tips på åtgärder? Något jag kan göra? Funderar på ett schema när jag ska träffa honom eller blir det för inrutat?

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ensamhet-forkortar-livet

Sen undrar jag vidare. Borde inte detta gälla även yngre personer?

 

[MM]

Sv: Ensamma äldre lever kortare tid

Hur ser ni på detta med att bli äldre och vara ensam?

Finns det någon här som befinner sig i denna situation?

Jag tänker främst på min pappa som jag tycker är alldeles för mycket själv. Tips på åtgärder? Något jag kan göra? Funderar på ett schema när jag ska träffa honom eller blir det för inrutat?

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ensamhet-forkortar-livet

Sen undrar jag vidare. Borde inte detta gälla även yngre personer?

Min dator spärrar dig länk så kan inte gå in på den. Men för att svara på dina frågor.

Min pappa blir 66 i år och är en krutgubbe. Har överlevt cancer och har levt själv i typ 26 år nu. Tror han kommer vara en sån där seg en som dör knallfall en dag när han är 90 år typ.
Vet inte hur mycket han umgås med folk men vi barn springer inte hos honom ofta då vi bor långt ifrån honom.
Tror han klarar sig fint faktiskt.

 

[Mitrolle]

Sv: Ensamma äldre lever kortare tid

Farmor blev ensam 2012 efter att farfar hastigt gick bort, vilket hon tog mycket hårt. Hon är nu 89 år. Senaste halvåret tycker vi att hon verkat lite som att hon blivit mer 'gammal' om man säger så. Hon fick därför rätt nyligen en av mamma o pappas katter att ha som sällskap och nu verkar hon mycket piggare igen. Katten tjatar o pratar och farmor har nån att pyssla om. Hon var en sån som hade pysslat åt farfar i alla år.
Så ett husdjur kan hjälpa

 

[karamelldrottningen]

Sv: Ensamma äldre lever kortare tid

Min pappa är 62 år. Varit sjuk i flera år så förtidspensionerad. Jag får dåligt samvete av att inte träffa honom tillräckligt ofta. Men dels är det väldigt mkt annat hela tiden och dels har jag inte riktigt den orken att engagera mig i honom . Grejen är att han har så få vänner som verkar orka och bry sig. Och eftersom jag är hans enda barn så känns det som att jag borde finnas där mer för honom. Sen tänker jag jaha och fanns han för mig när jag var liten och sen får jag dåligt samvete över att vara så ego när jag tänker så. Men rent krasst så är det så. Eller snarare det var så. Han fanns inte där då.

Men jag tycker synd om honom nu. Har säkert gjort de senaste iaf 7 åren, nått sånt.

Jag vet bara inte hur jag ska lägga upp det. Himla pussel att få allt att gå ihop.

 

[tanten]

Sv: Ensamma äldre lever kortare tid

Jag har tio år kvar till pension och jag lever ensam, utan några större förhoppningar om att det kommer att ändras.

Som jag ser det är man själv ansvarig för sitt sociala liv.
Ingen ska komma och besöka mig av medlidande!! Vill jag träffa folk så för jag väl se till att göra det då.

Allra minst vill jag att mitt barn ska besöka mig av någon sorts pliktkänsla. När hon besöker mig eller vi träffas ska det vara för att vi bägge får ut något av det och har kul ihop.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Ensamma äldre lever kortare tid

Jag skulle känna mig bättre till mods om han hade någon. En katt? Har varit på honom om detta men han vill inte han säger att han knappt kan ta hand om sig själv.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Ostädat ingen mat i Kylen, sover 10-15 timmar/dygn. Dvs inte normalt! Och när jag varit där skärper han sig men sen när jag åker hem är jag istället helt slut mentalt. Fattar inte varför!? Kanske för att jag mår dåligt av att se honom och nu "väljer" jag att inte träffa honom alls men då får jag leva med att gå runt med konstant oro över honom.

Bli frisk nån gång för faaan!! -har jag lust att skrika. Vilket såklart inte hjälper ett dugg, ja vet

 

[Mitrolle]

Sv: Ensamma äldre lever kortare tid

Låter ju som en rejäl depression? Lite hjälp med det kan nog göra stor nytta.

Angående inte vill så sade farmor att hon nog inte skulle ha någon katt när de frågade för ett tag sedan, men sen tog de bara med katten dit och tyckte hon kunde låna den lite några dagar och det är nu några månader

 

[karamelldrottningen]

Sv: Ensamma äldre lever kortare tid

Jag har tio år kvar till pension och jag lever ensam, utan några större förhoppningar om att det kommer att ändras.

Som jag ser det är man själv ansvarig för sitt sociala liv.
Ingen ska komma och besöka mig av medlidande!! Vill jag träffa folk så för jag väl se till att göra det då.

Allra minst vill jag att mitt barn ska besöka mig av någon sorts pliktkänsla. När hon besöker mig eller vi träffas ska det vara för att vi bägge får ut något av det och har kul ihop.

Jag tror att han tänker lite likadant ang medlidande. Därför försöker jag vara noga med att ALDRIG visa att jag tycker synd om honom utan bara vara mig själv och tänka positivt och peppa honom.

Men att han är så konstant trött hela tiden? Ja jag vet ärligt talat inte riktigt vad man ska göra åt det. Ska jag peppa honom vidare? Ringer honom några ggr/vecka. Jag tror nämligen inte att det är helt bra att sova så mkt som han gör

 

[lil-sis]

Sv: Ensamma äldre lever kortare tid

Min farmor är 80+ och farfar dog för 20 år sedan.

Men hon har någon form av socialt umgänge varje dag.

 

[tanten]

Sv: Ensamma äldre lever kortare tid

Jag tror att han tänker lite likadant ang medlidande. Därför försöker jag vara noga med att ALDRIG visa att jag tycker synd om honom utan bara vara mig själv och tänka positivt och peppa honom.

Men att han är så konstant trött hela tiden? Ja jag vet ärligt talat inte riktigt vad man ska göra åt det. Ska jag peppa honom vidare? Ringer honom några ggr/vecka. Jag tror nämligen inte att det är helt bra att sova så mkt som han gör

Låter som en klockren depression. Inte bara brist på sällskap.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Ensamma äldre lever kortare tid

Ja nått är det. Visst att han inte är helt hundra kroppsligt men jag är också inne på att det är depprission. Just nu tar han inga antidepressiva då de blev nån biverkning. Ska höra med honom om han inte kan börja med antidepp igen. Han har ju gått upp enormt i vikt vilket jag inte fattar då han knappt äter nått men måste va nån av alla mediciner han proppar i sig. Han vart tidigare erbjuden assistans med avböjde med "jag klarar mig själv attityd". Grejen är att jag ser ju att allt förfaller. Han förfaller, lägenheten förfaller, hans liv hur ska det sluta? Kan det vända nån gång?

 

[landsbygdsbo]

Sv: Ensamma äldre lever kortare tid

Om man sätter sig in i en människas situation när hon börjar närma sig de åttio.
1. De flesta av dina gamla vänner är borta, för gott.
2 Du själv inser att dina framtidsutsikter är en aning begränsade
3 Din fysik begränsar dina möjligheter ytterligare.

Har ditt liv tidigare varit fyllt av en meningsfull sysselsättning, blir nu en jakt efter ljuspunkter.

Som släkt o vänner har vi, anser jag en skyldighet att se om varandra.
Bara att få äta gott tillsammans är för någon som vanligtvis äter ensam en höjdare

För det finns en sak vi alla ska vara klara på...att vi hamnar där vi med vad tiden lider. Och så som vi skolar in vår unga generation, så lär vi få leva vår ålderdom.

 

[Lejonelle]

Sv: Ensamma äldre lever kortare tid

Äldre är precis som yngre, fast lite gråhåriga. Med andra ord är de olika, och vill olika saker, och behöver olika saker. Innan du börjar tänka för mycket på olika saker som din pappa kan tänkas behöva är det nog klokt att prata med honom. Han betraktar sig troligen inte som särskilt gammal, och det är han ju inte heller.

Däremot låter det ju som han inte mår så bra. Det kan ha olika orsaker. Inte säkert att han vill släppa in dig i den delen. Depression är en vanlig och underbehandlad sjukdom men det finns ju också andra orsaker till svår trötthet. KOL t ex. Han kan behöva syrgas.

Om han vill ha hjälp, får du fundera på om du vill ge hjälpen. Om han behöver hjälp men själv inte inser det eller vet hur han ska få den kan du hjälpa honom att söka hemtjänst och annan hjälp som han kanske har rätt till. Om han vill det.

Men du ska inte gå in och börja fixa på egen hand för att döva ditt dåliga samvete, det blir inget bra av det. Inte för någon av er. Samtala med honom, lova inte mer än du kan hålla, fundera hur du vill att er relation ska se ut. Vad du tycker är rimligt och vad du känner att du uppriktigt kan stå för.

De flesta människor (men inte alla) tycker om gemenskap på sina egna villkor. Underlätta gärna för din pappa att göra det han tycker är roligt på sina villkor men det viktiga är att du visa kärlek, lyssnar och respekterar hans rätt att bestämma om sig själv.