Ensamstående och ekonomi (utbruten från Elpriserna)

[LadyCovergirl]

Håller med!

Läst flera inlägg på Facebook senaste tiden om ensamstående mammor som med dagens matpriser inte får ihop månaden. Hur ska det gå för dem i vinter med svindyr el också

Snälla, lägg inte offerkofta på just ensamstående mammor.
Mvh, ensamstående mamma.

 

[Helly]

Snälla, lägg inte offerkofta på just ensamstående mammor.
Mvh, ensamstående mamma.

Nä okej. Tycker det är jäkligt synd om alla som inte får det att gå ihop. Ber om ursäkt om det trampades på några tår

 

[LadyCovergirl]

Nä okej. Tycker det är jäkligt synd om alla som inte får det att gå ihop. Ber om ursäkt om det trampades på några tår

Då är det bättre att skriva just "de som har det svårt". Det blir så märkligt att jag ska klumpas ihop med folk som inte har råd att köpa färsk frukt till sina barn.

 

[Enya]

Då är det bättre att skriva just "de som har det svårt". Det blir så märkligt att jag ska klumpas ihop med folk som inte har råd att köpa färsk frukt till sina barn.

Å andra sidan, bara för att du inte själv är drabbad betyder inte det att det inte är ett hårt slag mot ensamstående mammor som grupp. Självklart är det alltid undantag hit och dit och bara för att en grupp drabbas hårdare betyder inte det att man automatiskt drabbas för att man tillhör gruppen. Bara bra att du själv inte känner dig drabbad.

Själv läste jag en artikel på SVT om någon som delade ut mat till behövande där den grupp som ökade mest var den med barn. Från 50 barn till 150 barn.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/s...ingar-om-akut-matstod-i-eskilstuna-skrammande

Kanske är det fördom, men jag har svårt att se att det är barnfamiljer med två HÖGutbildade sammanboende föräldrar som står för den stora ökningen av barnfamiljer. Jag tror mer på ensamstående, kvinnor och lågutbildade är något som är mer vanligt hos de familjer som är mest utsatta just nu.

 

[LadyCovergirl]

Å andra sidan, bara för att du inte själv är drabbad betyder inte det att det inte är ett hårt slag mot ensamstående mammor som grupp. Självklart är det alltid undantag hit och dit och bara för att en grupp drabbas hårdare betyder inte det att man automatiskt drabbas för att man tillhör gruppen. Bara bra att du själv inte känner dig drabbad.

Själv läste jag en artikel på SVT om någon som delade ut mat till behövande där den grupp som ökade mest var den med barn. Från 50 barn till 150 barn.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/s...ingar-om-akut-matstod-i-eskilstuna-skrammande

Kanske är det fördom, men jag har svårt att se att det är barnfamiljer med två HÖGutbildade sammanboende föräldrar som står för den stora ökningen av barnfamiljer. Jag tror mer på ensamstående, kvinnor och lågutbildade är något som är mer vanligt hos de familjer som är mest utsatta just nu.

Det blir ett sätt att tappa bort andra. Varför inte bara skriva "de som har det svårt", oavsett om det är folk som har barn eller inte, är högutbildade eller inte, är ensamstående eller inte.
Sen tycker jag rent generellt att det är bra att lyfta näsan och förändra sin egen situation istället för att få tycka-synd-om.

Någonstans är det ju märkligt att vissa ständigt har ont om pengar, trots att de är fullt friska, medan andra aldrig har ont om pengar.
Jag hade önskat att journalister med tycka-synd-om-glasögonen ställde lite mer djuplodande frågor. Till exempel vad personen själv gör för att åtgärda sin situation i form av att höja sin inkomst eller prioritera annorlunda.
Häromdagen såg jag en sån s.k. snyftis med en mamma som sa sig inte ha råd med mat till sina fyra eller fem barn.
Det hade varit fint med en fråga om barnbidrag och flerbarnstillägg (6 740 eller 9 240 kronor), underhåll från pappan eller FK (okänd summa men en inte omöjlig gissning är runt 8,5') och eventuellt bostadsbidrag. Eller en fråga om varför mamman ifråga inte jobbar.
Det kan mycket väl finnas anledningar till det ena och det andra men ett inte försumbart antal gånger är det just snyftisar.

 

[Helly]

Då är det bättre att skriva just "de som har det svårt". Det blir så märkligt att jag ska klumpas ihop med folk som inte har råd att köpa färsk frukt till sina barn.

I och för sig så menade jag faktiskt i ursprungsinlägget faktiskt just ensamstående mammor eftersom det är dessa inlägg jag läst ( Jag har också själv varit ensamstående mamma) . Många kvinnoyrken är ju generellt sett inte särskilt högavlönade.

 

[LadyCovergirl]

I och för sig så menade jag faktiskt i ursprungsinlägget faktiskt just ensamstående mammor eftersom det är dessa inlägg jag läst ( Jag har också själv varit ensamstående mamma) . Många kvinnoyrken är ju generellt sett inte särskilt högavlönade.

Då kan man ju söka ett annat jobb. Eget ansvar för sin egen situation.

 

[Helly]

Då kan man ju söka ett annat jobb. Eget ansvar för sin egen situation.

Okej

 

[Enya]

Det blir ett sätt att tappa bort andra. Varför inte bara skriva "de som har det svårt", oavsett om det är folk som har barn eller inte, är högutbildade eller inte, är ensamstående eller inte.
Sen tycker jag rent generellt att det är bra att lyfta näsan och förändra sin egen situation istället för att få tycka-synd-om.

Någonstans är det ju märkligt att vissa ständigt har ont om pengar, trots att de är fullt friska, medan andra aldrig har ont om pengar.
Jag hade önskat att journalister med tycka-synd-om-glasögonen ställde lite mer djuplodande frågor. Till exempel vad personen själv gör för att åtgärda sin situation i form av att höja sin inkomst eller prioritera annorlunda.
Häromdagen såg jag en sån s.k. snyftis med en mamma som sa sig inte ha råd med mat till sina fyra eller fem barn.
Det hade varit fint med en fråga om barnbidrag och flerbarnstillägg (6 740 eller 9 240 kronor), underhåll från pappan eller FK (okänd summa men en inte omöjlig gissning är runt 8,5') och eventuellt bostadsbidrag. Eller en fråga om varför mamman ifråga inte jobbar.
Det kan mycket väl finnas anledningar till det ena och det andra men ett inte försumbart antal gånger är det just snyftisar.

En väldigt förenklad syn på personer som har det svårt, men visst, en del människor kan enkelt förändra sin situation, andra kan inte alls lika lätt.

Man kan skriva "de som har det svårt" men nu valde personen att rikta sina tankar till en viss grupp som rent faktiskt drabbas. Det är inte fel. Att du inte vill slås samman med den gruppen kan inte påverka hur andra väljer att rikta sina tankar.

 

[LadyCovergirl]

En väldigt förenklad syn på personer som har det svårt, men visst, en del människor kan enkelt förändra sin situation, andra kan inte alls lika lätt.

Man kan skriva "de som har det svårt" men nu valde personen att rikta sina tankar till en viss grupp som rent faktiskt drabbas. Det är inte fel. Att du inte vill slås samman med den gruppen kan inte påverka hur andra väljer att rikta sina tankar.

Jag påstod inte att det för alla är lätt men däremot möjligt för många.

Det blir en offersituation som i förlängningen leder till en offermentalitet hos enskilda. "Inte kan jag göra det för jag är ju bara en ensamstående mamma."

 

[Enya]

Jag påstod inte att det för alla är lätt men däremot möjligt för många.

Det blir en offersituation som i förlängningen leder till en offermentalitet hos enskilda. "Inte kan jag göra det för jag är ju bara en ensamstående mamma."

Det där tycker jag är lite vanskligt egentligen. Vet du det som inte sitter i situationen? Hur lätt eller svårt olika personer i just den situationen har det att förändra sin situation? Hur många eller få de är som kan förändra?

Det här med att förändra sin situation tror jag kanske är något hos en person, ett personlighetsdrag eller vad man kan kalla det kanske, för vissa är det nog verkligen just så svårt som det verkar eftersom det inte ligger för dem att vara/tänka/leva/sträva/ha ett driv eller hur jag ska uttrycka det. De har ingen egen motor. Typ.

 

[LadyCovergirl]

Det där tycker jag är lite vanskligt egentligen. Vet du det som inte sitter i situationen? Hur lätt eller svårt olika personer i just den situationen har det att förändra sin situation? Hur många eller få de är som kan förändra?

Det här med att förändra sin situation tror jag kanske är något hos en person, ett personlighetsdrag eller vad man kan kalla det kanske, för vissa är det nog verkligen just så svårt som det verkar eftersom det inte ligger för dem att vara/tänka/leva/sträva/ha ett driv eller hur jag ska uttrycka det. De har ingen egen motor. Typ.

Om man har valt att skaffa ett eller flera barn så tycker jag nog att man får se till att också ha driv nog för att barnen ska få mat på bordet.

 

[MJLee]

Om man har valt att skaffa ett eller flera barn så tycker jag nog att man får se till att också ha driv nog för att barnen ska få mat på bordet.

Och när man inte får jobb, eller har ett jobb som inte gör att barnen får mat på bordet?

 

[BernT]

Och när man inte får jobb, eller har ett jobb som inte gör att barnen får mat på bordet?

Då får man utbilda sig så man får jobb. Tex sjuksköterska, typ omöjligt inte få jobb efter sån utbildning.

 

[MJLee]

Då får man utbilda sig så man får jobb. Tex sjuksköterska, typ omöjligt inte få jobb efter sån utbildning.

Och leva tre år på CSN

 

[Enya]

Om man har valt att skaffa ett eller flera barn så tycker jag nog att man får se till att också ha driv nog för att barnen ska få mat på bordet.

Det är inte riktigt så människor fungerar.

Alla är inte som du. Det finns människor på hela skalan.

 

[BernT]

Och leva tre år på CSN

Hellre kämpa och leva på CSN i 3 år och sen ha en lön än att leva knapert utan jobb i 23, 33, 43 år! Herregud snacka om kortsiktigt tänk. Man måste faktiskt kämpa lite själv också.

 

[BernT]

Det är inte riktigt så människor fungerar.

Alla är inte som du. Det finns människor på hela skalan.

Låter helt orimligt att ha familj och sen inte göra allt för att försörja sin familj. Känner iaf ingen sympati för de som säger att de inte har pengar till mat men har fixade fransar, gör naglar, gör fillers, tatuerar sig etc etc. Då är man bara ekonomiskt väldigt korkad och väljer att prioritera bort sitt/sina barn.

 

[MJLee]

Hellre kämpa och leva på CSN i 3 år och sen ha en lön än att leva knapert utan jobb i 23, 33, 43 år! Herregud snacka om kortsiktigt tänk. Man måste faktiskt kämpa lite själv också.

En SSK som inte kan jobba skift, helger, högtider, när det är lov, ingen OB kommer inte att bli särskilt högt betald. Plus då att betala tillbaka tre års CSN, särskilt om du är äldre, kommer bli en riktig börda. Jag tror mer på att anpassa samhället. Tex, vilket jag tror finns i Stockholm, finns nattdagis, skiftdagis och liknande där föräldrar kan jobba även efter att vanliga dagis och förskolor stängs. Tyvärr tror jag inte samma existerar för lågstadiet, och det är inte många som kan lämna sina 7-12 som nyckelbarn. Man behöver jobba extra intensivt för att gruppen ensamstående med barn ska hitta ett jobb som fungerar med resten av livet.

Att säga att allt man behöver göra är att rycka upp sig och det är bara att ta ansvar för sig själv och sina barn känns ärligt nedlåtande på gränsen till föraktfullt.

 

[Enya]

Låter helt orimligt att ha familj och sen inte göra allt för att försörja sin familj. Känner iaf ingen sympati för de som säger att de inte har pengar till mat men har fixade fransar, gör naglar, gör fillers, tatuerar sig etc etc. Då är man bara ekonomiskt väldigt korkad och väljer att prioritera bort sitt/sina barn.

De fattiga ensamstående jag känner har inte råd att göra fillers, fransar, naglar osv.....men de har inte heller driv nog att riktigt förändra situationen, söka nytt jobb, utbilda sig osv, allt det där som enligt bukefalister är så enkelt att "bara göra".