Få i bäbis flytande läkemedel

[Askur2017]

Vår äldsta spydde upp medicinen när den väl gått att få i… varje gång fram till skolåldern!

Det blev en och annan avbruten penicillinkur Det fanns ju ingen poäng tillslut.

Hon är vid liv idag, och tar medicin utan att kräkas, tack och lov.

Jag vill också förtydliga att även för oss som gick på den ”icke förhandlingsbara linjen” så kan det vara mer eller mindre omöjligt att få i den där medicinen ändå…

Ingen läkare tyckte vi behövde gå så långt som att ge intravenöst så för oss blev det lite som det blev. Tills åldern gjorde saker och ting lättare. Än idag klöks hon kraftigt om hon försöker dricka vatten med vätskeersättning. Det är rent ut sagt skitsvårt för vissa att svälja och förhindra kräkningen som följer.

Tack och lov verkar det inte vara något problem för er TS!! Men jag förstår fullt ut alla som inte känner igen sig i ”Det är bara att göra”-budskapet

 

[Imogen]

Tänkvärt.
Fast det där gjorde jag. Det var inte så att jag grät och inte kunde sitta still. Jag satt lugnt och höll honom helt enkelt, det var nödvändigt för hans bästa.
Fast jag tyckte inte det var trevligt och jag tycker det var en "tyvärr-situation". Men just på akuten blir det ju svårt att avvakta/försöka igen nästa gång t ex. Sen just hålla fast nu när han är så liten var ju inte tyvärret, även om han varit glad hade han ju inte förstått att vara helt still så att läkaren kunde titta i öronen. Tyvärret var att han var ledsen.

Det jag jag skrev om att hålla fast var framför allt en vidarespinning på ämnet i allmänhet, inte riktigat specifikt mot hur du skulle ha gjort i er siutation. Även om jag skrev att jag spann vidare kunde jag absolut ha forumulerat det bättre och varit tydligare med det. Det är ju såklart helt omöjligt för mig att ha vetat hur du agerade i den situation oavsett vilken inställning du hade till den!

 

[Enya]

Till att börja med vad skönt att ni fick att att fungera. Att få i barn medicin mot deras vilja är inte lätt, och det blir inte lättare när de blir lite större och är medvetna om vad som komma skall, men fortfarande för små för att resonera med kring nyttan och nödvändigheten med medicin (Nobelpris till den som uppfinner ett Kåvepenin som smakar gott tack )

Men det jag egentligen ville skriva var att spinna vidare på det här med att hålla fast sitt barn eftersom du skrev "tyvärr lov att hålla fast".

Jag tänker att man verkligen ska försöka att inte känna det som att det är ett misslyckande att behöva hålla fast fast sitt barn under medicinska undersökningar och behandlingar. Det är (som du såklart vet) helt nödvändigt och en säkerhetsfråga för alla inblandade, inte minst barnet.

Det går att i den situationen göra jättemycket FÖR barnet genom att vara lugn, trygg, stark. Signalera till barnet att jag är här MED dig och det går inte att göra annat än att sitta här med med mig.

Det blir inte inte en bättre upplevelse för barnet om du signalerar att du inte vill hålla fast, att det är något som är obehagligt för dig, och en situation som du egentligen inte tycker är okej.

Och det betyder inte att det är lätt! Verkligen inte. Det vet jag mer än väl...

(Sen menar jag verkligen inte att man ska hålla fast sitt barn mot deras vilja i tid och otid, men det tror jag att ni förstår )

Min dotter har fått Kåvepenin två gånger, både gångerna när hon var liten (1,5 och 3) och HON TYCKTE OM DET! Jag tror hon är enda ungen i världen och snacka om att chocka sin morsa när hon sa "mer" efter varje dos... Hon fick dricka ur en medicinkopp till slut, slickade den ren varje gång! Vad hon har för smaklökar vet jag inte, men det är nog inte efter mig för själv kräktes jag till slut upp medicinen för den smakade så illa när jag var liten. Det fanns för en del år sedan en yoghurt med persikasmak jag helt ovetande köpte och när jag tog första skeden av den i munnen vände magen sig ut och in, EXAKT samma smak! Tur det finns tabletter av Kåvepenin i dag...för vuxna alltså!

 

[strawberrysylt]

Förstår om det känns tråkigt för dig att läsa tråden @strawberrysylt. Jag hade velat "försvara" mitt inlägg med följande (får se om jag kan formulera mig rätt...)

Förstår att er ambition hela tiden har varit att ge ert barn det läkemedlet som ordinerats.

Tack för att du skriver.
Ja, det var det verkligen. Jag förstår inte hur man kan låta bli och riskera att barnet får en till reaktion.

Jag möter många föräldrar som struntar i att ge läkemedel för att deras barn inte vill. (Det kan handla om så viktiga saker som inhalationer för att underlätta andningen.)

Då förstår jag ditt inlägg. Vilken hemsk erfarenhet, som sagt jag förstår inte hur man kan strunta i det.
Bortsett från barnets hälsa hade det väl varit beyond pinsamt att hamna på akuten igen för det; "Åh, är ni här igen? Har han fått läkemedlet jag ordinerade?" "Nej, han ville inte."
Sen kan det vara svårt, som flera skrivit tråden, men lyckas man inte tar man väl kontakt med vården då tänker jag (som @Askur2017 skriver).

Ska jag dra upp liknelsen med bilbälte igen så är det nog få föräldrar som struntar i det (pga risk för traumatisering) bara för att barnet inte vill ha det på. Det åker på ändå, punkt slut.

Detta kanske inte alls hjälper. Men det är skrivet i alla välmening. Och jag vill åter säga: bra jobbat nu när ni fixat detta. Jag hoppas även att ni slipper akuten fler gånger, det är inget roligt ställe att hamna på.

Ja, jag förstod inte varför jag inte var kapabel att använda bilbälte heller plötsligt, men visst, jag köper att det är så som du skriver.

Jo, som sagt tack för att du förtydligade och ja, jag hoppas också att vi slipper hamna där flera gånger.

Jag vill också förtydliga att även för oss som gick på den ”icke förhandlingsbara linjen” så kan det vara mer eller mindre omöjligt att få i den där medicinen ändå…

Ingen läkare tyckte vi behövde gå så långt som att ge intravenöst så för oss blev det lite som det blev. Tills åldern gjorde saker och ting lättare. Än idag klöks hon kraftigt om hon försöker dricka vatten med vätskeersättning. Det är rent ut sagt skitsvårt för vissa att svälja och förhindra kräkningen som följer.

Tack och lov verkar det inte vara något problem för er TS!! Men jag förstår fullt ut alla som inte känner igen sig i ”Det är bara att göra”-budskapet

Tack för att du förtydligade. Nej, ni verkar verkligen inte ha haft det lätt.

Nej, jag gjorde ju inte det, så det var tur vi kunde hitta en mjukare linje.

Det jag jag skrev om att hålla fast var framför allt en vidarespinning på ämnet i allmänhet, inte riktigat specifikt mot hur du skulle ha gjort i er siutation. Även om jag skrev att jag spann vidare kunde jag absolut ha forumulerat det bättre och varit tydligare med det. Det är ju såklart helt omöjligt för mig att ha vetat hur du agerade i den situation oavsett vilken inställning du hade till den!

Tack för att du förtydligar.
Nej, men det var tänkvärt det du skrev och jag hade ju inte skrivit hur jag reagerade heller. Men det känns som om det var liknande som du skrev, fast jag inte tänkte precis likadant.