Få jobb som ensamstående

[monster1]

Nej, självklart är det svårt att satsa på jobbet när man är ensamstående, men jag har nog aldrig fattat det som att det är omöjligt att öht ha ett jobb om man är ensamstående. Jag tycker det verkar vara väldigt många ensamstående som jobbar?

Rimligtvis blir det lite längre dagar på dagis om man är själv med barnen, det får man kanske räkna med.

Frågan är väll hur förskolan ställer sig till det.

 

[Calazirya]

Frågan är väll hur förskolan ställer sig till det.

Ställer sig till vad?

Att man har sitt barn på förskolan medan man jobbar?

 

[Cambrie]

Nej, självklart är det svårt att satsa på jobbet när man är ensamstående, men jag har nog aldrig fattat det som att det är omöjligt att öht ha ett jobb om man är ensamstående. Jag tycker det verkar vara väldigt många ensamstående som jobbar?

Rimligtvis blir det lite längre dagar på dagis om man är själv med barnen, det får man kanske räkna med.

Omöjligt är det inte, men att tro att ensamstående (helt ensamstående då i alla fall) föräldrar har samma chans att få ett jobb som vem som helst, speciellt utan utbildning, är att vara lite blind. Självklart anställer de allra flesta arbetsgivare sådana som de tror fungerar och det spelar ingen roll hur ambitiös man är, en arbetsgivare VET att barn kan vara sjuka långa perioder till exempel, att det blir mycket vabb och så. Jag har upplevt att det legat mig oerhört till last att jag har barn. På varje intervju har man ifrågasatt hur jag löser barnens uppehälle över natt etc (jag har sökt även personlig assistent jobb).

Ställer sig till vad?

Att man har sitt barn på förskolan medan man jobbar?

Ingen förskola vill ha barnen där 50 timmar i veckan... Jag jobbar som sagt själv som timvik just nu och är runt på flera förskolor... Jag hör hur jargongen går vid vissa avseenden. Dock - man är ju tvungen. En normal dag för mina barn, fyra-fem dagar i veckan beroende på hur mycket jobb jag orkar ta, jag försöker vara ledig en dag i veckan, är just nu 06.30-17.00 då jag jobbar med restider. Det känns inget vidare, inte för mig, troligen inte för barnen och inte för pedagogerna skulle jag tippa på...

 

[Calazirya]

Ingen förskola vill ha barnen där 50 timmar i veckan... Jag jobbar som sagt själv som timvik just nu och är runt på flera förskolor... Jag hör hur jargongen går vid vissa avseenden. Dock - man är ju tvungen. En normal dag för mina barn, fyra-fem dagar i veckan beroende på hur mycket jobb jag orkar ta, jag försöker vara ledig en dag i veckan, är just nu 06.30-17.00 då jag jobbar med restider. Det känns inget vidare, inte för mig, troligen inte för barnen och inte för pedagogerna skulle jag tippa på...

Jag tror att man beger sig ut på djupt vatten när man talar för alla förskolor som du nyss gjorde. Vill ha och vill ha, de förskolor som jag haft kontakt med och de pedagoger jag pratat med har iaf stor förståelse för att livet kan se olika ut, man försöker göra det bästa av situationen. Har man så pass långt till förskolan och till jobb att man måste ha barnet där 50 timmar i veckan (10 h restid från heltid) så tror jag inte att man står med så stora valmöjligheter i det läget.

 

[Cambrie]

Jag tror att man beger sig ut på djupt vatten när man talar för alla förskolor som du nyss gjorde. Vill ha och vill ha, de förskolor som jag haft kontakt med och de pedagoger jag pratat med har iaf stor förståelse för att livet kan se olika ut, man försöker göra det bästa av situationen. Har man så pass långt till förskolan och till jobb att man måste ha barnet där 50 timmar i veckan (10 h restid från heltid) så tror jag inte att man står med så stora valmöjligheter i det läget.

Jag talar inte om alla förskolor egentligen - däremot har jag den erfarenheten från de i nuläget 12 förskolor jag hunnit vara på att det pratas rätt friskt. Inte alltid i positiva drag. Tur dock du har positiv erfarenhet. Att man sedan är tvungen att göra det bästa av situationen berörde inte ens mitt inlägg, det är man naturligtvis tvungen att göra men det är långt ifrån utan att det knorras. Speciellt på timvikarier som kan ringa och ändra tider bara med någon halvtimmes varsel.
Jag har en timme till vissa mina de förskolor jag har varit på. 45 minuter om trafiken flyter och det är bra väglag. Och nej. Mitt alternativ är soc. Vilket naturligtvis inte känns som ett alternativ.

 

[Calazirya]

Att det knorras från vissa pedagoger/förskolor är givetvis tråkigt, man önskar väl att vissa skulle odla mer förståelse för att livet inte alltid går att ordna alá tipptopp..

 

[Petruska]

Men om man saknar utbildning, och därför studerar under småbarnsåren, blir ju tidsekvationen betydligt lättare.

Om pedagogerna börjar ha kritiska synpunkter på hur mycket tid barnen vistas på förskolan, skulle jag vända mig till deras chef. Det är inte deras sak att uppfostra föräldrarna!

 

[SunnyS]

Jag har turen att ha ett bra nätverk som alltid ställer upp(och som jag utnyttjar) :/

 

[Cambrie]

Men om man saknar utbildning, och därför studerar under småbarnsåren, blir ju tidsekvationen betydligt lättare.

Om pedagogerna börjar ha kritiska synpunkter på hur mycket tid barnen vistas på förskolan, skulle jag vända mig till deras chef. Det är inte deras sak att uppfostra föräldrarna!

Skulle jag aldrig göra. Har ifrågasatt beteenden från personal förut som timvikarie inom hemtjänsten och det ledde till att de slutade ringa in mig, vill behålla mitt jobb tills jag har möjlighet att få csn igen, och då gäller att vara tyst, inte ifrågasätta och sköta sitt jobb.

Allmänt knapplån:
Hur som helst handlade tråden inte om det, däremot finns det massor som gör när man är ensamstående med barn att man inte kan ta vilket jobb som helst. Förskoletider, resor och hur het man är på arbetsmarknaden (vilket är väldigt sval om man inte har någon specialkompetens) är några av de sakerna. Känns som att några här tror att jobb växer på träd, tyvärr är det inte så idag, speciellt inte om man inte har någon utbildning.

Utbilda sig är därför en bra idé, men vi vet ju inte om TS kan få csn till exempel, det fragår lite dåligt tycker jag. Jag måste plugga 17 veckor innan jag får csn igen - och då återstår ju faktiskt att jobba. Och då ska man hitta ett jobb också. Det är svårt idag överhuvudtaget. Det är ännu svårare om man är ensamstående med barn och inte har något nätverk än och ytterligare svårare om man inte har någon utbildning att visa upp på cvt.
Jag brukar för övrigt inte heller skymta med att jag har barn i cvt, men har ännu så länge inte varit på en intervju där de faktiskt inte frågat hur familjesituationen ser ut. Ja, kanske är jag korkad då som har sagt att jag har barn, men jag anser inte heller det är en sådan grej som man kan lämna utanför arbetsgivaren om denne frågar rakt ut - då vab lär bli en stor del av mitt liv

 

[Raderad medlem 6459]

Så vad tycker du att bukefalisterna ska göra då? Sitta och skriva här i tråden om hur omöjligt svårt det förmodligen blir för TS att någonsin få jobb? @Cambrie

Vill du veta om TS kan få CSN föreslår jag att du frågar.

 

[Cambrie]

Det här är som sagt min erfarenhet, det är säkert lättare att få ihop jobb och familjesituation om man redan har en fast anställning när man separerar. Både inom vård och industri där jag jobbat inom har separerade, anställda med fast tjänst kunnat gå att bara jobba dagtid till exempel när de separerat efter samråd med chefen. Som vikarie, eller som arbetssökande för en ny tjänst, är det ofta svårt att sätta de kraven. Då får man liksom vara glad för det man får i jobbväg....

 

[Cambrie]

Så vad tycker du att bukefalisterna ska göra då? Sitta och skriva här i tråden om hur omöjligt svårt det förmodligen blir för TS att någonsin få jobb? @Cambrie

Vill du veta om TS kan få CSN föreslår jag att du frågar.

Jag bryr mig inte om det överhuvudtaget. Men jag förstår hennes situation och jag förstår hennes frustration.

 

[Petruska]

Skulle jag aldrig göra. Har ifrågasatt beteenden från personal förut som timvikarie inom hemtjänsten och det ledde till att de slutade ringa in mig, vill behålla mitt jobb tills jag har möjlighet att få csn igen, och då gäller att vara tyst, inte ifrågasätta och sköta sitt jobb.

Jag menade att jag som förälder skulle vända mig till förskolepersonalens överordnade, om personalen började ha synpunkter på min livsföring. Om mitt barn vistas mycket på förskolan, så beror det på att det tar mycket tid för mig att försörja oss. Det är inget jag tänker låta förskolepersonalen kritisera mig för.

Men det är tungt att vara helt ensam med barn. Man behöver jobba heltid för att det ska funka, och samtidigt ger det väldigt lite tid till allting annat.

Men den enda lösning jag kan se är som sagt utbildning. Med utbildning följer en helt annan makt över det egna yrkeslivet, vilket innebär en helt annan makt över hela livet. Tack vare min utbildning, tex, har jag haft förtroendetid under i stort sett hela mitt yrkesliv. Det lämnar ett helt annat utrymme för att skapa mer tid med barnen, och tex jobba in en del när de har somnat på kvällen eller när de sover middag på helgen.

Jag förstod inte heller riktigt det där med TS ekonomiska situation om hon studerar. Själv läste jag in både gymnasiet och min vidare utbildning med hjälp av CSN, och har aldrig riktigt sett andra möjligheter än just den.

 

[Cambrie]

Jag menade att jag som förälder skulle vända mig till förskolepersonalens överordnade, om personalen började ha synpunkter på min livsföring. Om mitt barn vistas mycket på förskolan, så beror det på att det tar mycket tid för mig att försörja oss. Det är inget jag tänker låta förskolepersonalen kritisera mig för.

Men det är tungt att vara helt ensam med barn. Man behöver jobba heltid för att det ska funka, och samtidigt ger det väldigt lite tid till allting annat.

Men den enda lösning jag kan se är som sagt utbildning. Med utbildning följer en helt annan makt över det egna yrkeslivet, vilket innebär en helt annan makt över hela livet. Tack vare min utbildning, tex, har jag haft förtroendetid under i stort sett hela mitt yrkesliv. Det lämnar ett helt annat utrymme för att skapa mer tid med barnen, och tex jobba in en del när de har somnat på kvällen eller när de sover middag på helgen.

Jag förstod inte heller riktigt det där med TS ekonomiska situation om hon studerar. Själv läste jag in både gymnasiet och min vidare utbildning med hjälp av CSN, och har aldrig riktigt sett andra möjligheter än just den.

Aha. Var det så du menade. Då är jag med.
Jag håller absolut med dig om studier, men det förutsätter ju då att man kan få csn, har ts tidigare studieskulder så kanske hon inte kan få det, det var så jag menade, då återstår ju jobb (jag studerar som sagt själv och jobbar samtidigt nu då jag inte får csn på grund av gamla skulder) Hur som helst, annars håller jag med dig om studierna. Det är det bästa sättet att göra sig attraktiv på arbetsmarknaden. Och är man ensamstående och arbetslös är det nästan ett måste också för att få jobb alls..

 

[Enya]

Jag förstår TS. Ensamstående, barn och jobb är inte en populär kombination när man söker jobb. Visst går det, men en del jobb utesluts. Har man ingen utbildning, inget körkort och små barn utan någon enda som kan vara barnvakt obekväma tider så är det mindre populär för vissa arbetsgivare och en del jobb försvinner helt naturligt i en sådan situation.

Jag fick inget CSN eftersom jag pluggat alldeles för mycketn är jag hittade min utbildning, jag fixade ekonomin ENBART för att jag hade ett halvtidsjobb och änkepension. Men kan man inte få försörjningsstöd för att plugga eftersom en utbildning skulle höja chansen att få jobb betydligt?

På de intervjuer jag varit på har det också varit konstiga blickar och frågor om mina barn, arbetstiderna och liknande. Jag blir så arg liksom, kände att arbetsgivaren skulle strunta i att jag har barn och låta mig hålla i sär jobb och barn. Måste man så måste man, måste man pendla 10 mil för ett jobb så måste man, det bara är så. Då blir det långa dagar inom barnomsorgen. Optimalt? Nej, men har man egentligen något val?

Jag skulle, om möjligt, satsa på en utbiledning i min närhet, till och med en utbildning som kanske inte är det jag tänkt mig från början, men en utbildning kan ju ta lite tid ohc barnen kan bli lite äldre under tiden samt att det därefter ändå kan vara lättare att få något jobb åtminstone. Jag skulle också ringt kommunen och hört om städjobb, det är brist på vikarier för städjobb är inte attraktiva och många gånger står arbetsgivaren för utbildningen.

Mitt städjobb hade jag från början på kvällstid då mamma passade barnen, sedan blev det dagtid efter 5 år äntligen.

Att be om råd här är ju bra och jag förstår verkligen att man kan känna sig uppgiven över sin situation när man får nej på både det ena och det andra.

 

[Enya]

Jag känner faktiskt bara en enda helt ensamstående förälder och hon är väldigt ny på det (mannen flyttade långt bort när de separerade), de andra är vanliga sådana som delar på vårdnaden och då är det ju en annan sak. Däremot har jag förstått att det är väldigt svårt för dem som är helt ensamstående det kom bland annat en ny larmrapport om det i veckan. Jag kan tänka mig att den svåra ekonomiska situationen beror delvis på att det är svårt att få jobb och få bra jobb när man är ensamstående förälder.

Vad är det för larmrapport som kom?

 

[Cambrie]

Tyvärr får man inte plugga om man har försörjningsstöd. Åtminstone inte när jag pratade med kommunen om det.

 

[Ninnurur]

Jag förstår TS fullt ut. Är ensamstående, arbetslös OCH utbildad, men det hjälper inte. Och jag söker alla jobb jag kan ha minsta lilla behörighet till, men på över ett års arbetssökande och mängder av sökta jobb har jag fått komma på TVÅ intervjuer. 90% av svaren jag får på ansökningarna är att tjänsten tillsatts internt, dvs de annonserar ut den bara för att de måste.

Jag jobbar mer än gärna deltid, men de flesta såna jobb som finns ju har som krav (ja, det står så i annonsen) att man har någon annan huvudsaklig sysselsättning. Så att man bara vill jobba 50% verkar liksom inte vara ok. Det hela börjar bli väldigt tröttsamt Eftersom jag har ADHD också så kan jag inte ta vad som helst. Jag fixar t.ex. inte att vara hela dagen i en mataffär, då skulle jag inte kunna ta hand om mitt barn efter jobbet, vilket jag ju måste. Jag har ju henne på heltid, alltid. Arbetsförmedlingen gör inte ett skit heller. Man får ju inte ens boka möte med sin handläggare längre...

 

[Mabuse]

Omöjligt är det inte, men att tro att ensamstående (helt ensamstående då i alla fall) föräldrar har samma chans att få ett jobb som vem som helst, speciellt utan utbildning, är att vara lite blind. Självklart anställer de allra flesta arbetsgivare sådana som de tror fungerar och det spelar ingen roll hur ambitiös man är, en arbetsgivare VET att barn kan vara sjuka långa perioder till exempel, att det blir mycket vabb och så. Jag har upplevt att det legat mig oerhört till last att jag har barn. På varje intervju har man ifrågasatt hur jag löser barnens uppehälle över natt etc (jag har sökt även personlig assistent jobb).


Ingen förskola vill ha barnen där 50 timmar i veckan... Jag jobbar som sagt själv som timvik just nu och är runt på flera förskolor... Jag hör hur jargongen går vid vissa avseenden. Dock - man är ju tvungen. En normal dag för mina barn, fyra-fem dagar i veckan beroende på hur mycket jobb jag orkar ta, jag försöker vara ledig en dag i veckan, är just nu 06.30-17.00 då jag jobbar med restider. Det känns inget vidare, inte för mig, troligen inte för barnen och inte för pedagogerna skulle jag tippa på...

Självklart har man mindre möjligheter att satsa på jobbet som ensamstående förälder, det sa jag ju? Men det är väl nåt man får ta i beräkningen när man skaffar barn, att vara småbarnsförälder gör en ju inte till världens roligaste anställde, än mindre ensamstående förälder. Men man kan ju inte göra allt samtidigt, och det får man ju lite ta med i beräkningen när man väljer att skaffa barn. Det kommer bli lite tuffare att få och sköta ett jobb, är det värt det för att få ha barn? Om svaret på det är ja, och man väljer att få barn, så är det ju ett medvetet val. Ja, det kommer bli tuffare med jobb, men knappast omöjligt. Bevisligen, eftersom det finns massor av ensamstående föräldrar som har ett jobb.

Jag har inte varit med om att förskolan öht har synpunkter på hur långa dagar barnen har, och hur mycket de är där. Förskolan är ju där för barnen, så snarare i så fall att förskolan har uttryckt att det är tråkigt att barnen inte är där mer, när de i perioder varit där väldigt lite, det är min erfarenhet. Utan barn ingen förskola, liksom. Om förskolepersonalen helst såg att mina barn inte gick dit, eller åtminstone var där så lite som möjligt, så skulle jag byta förskola. Det är ju barnen som är jobbet, om man generellt önskar att de inte vore där kanske man ska jobba med något annat.

Sen är det ju också mycket en vanesak med hur mycket man tycker är långa dagar - nuförtiden så förväntas ju föräldrar jobba deltid och hämta tidigt, när jag var liten så hämtade man senare. Och jag har inget minne av att det var särskilt hemskt.

 

[Mabuse]

Jag tror att man beger sig ut på djupt vatten när man talar för alla förskolor som du nyss gjorde. Vill ha och vill ha, de förskolor som jag haft kontakt med och de pedagoger jag pratat med har iaf stor förståelse för att livet kan se olika ut, man försöker göra det bästa av situationen. Har man så pass långt till förskolan och till jobb att man måste ha barnet där 50 timmar i veckan (10 h restid från heltid) så tror jag inte att man står med så stora valmöjligheter i det läget.

Det är min erfarenhet också, de vet ju att barnen är där för att föräldrarna jobbar, och det är ju själva förutsättningen till att förskolan finns i första läget. Den enda frustration jag har hört dem uttrycka är när väldigt många barn är hemma, de vill ju att det ska finnas barn där, annars har förskolan inget syfte.