Få katten att vilja sova i sängen

[anciplanki]

Hoppa på ben är normalt för alla kattungar skulle jag tro. Jag undrade mer hur du kan vara så säker på att systern är så otroligt mer kelsjuk än din?
Inte för att det egentligen spelar någon roll i långa loppet, då systern som jag förstår har ett annat hem.

Ja, såg det andra du skrev först..

 

[Sel]

Ingenting..bara hur det kan slå ut olika än det man tänkt och tyckte sig se på dom, då jag skulle välja. Du frågade ju om systern.

Ja, men bara för att du verkar så övertygad om att den katten är jättegosig. Jag funderade på hur du kan veta det? Det har ju ingenting med utseendet att göra.

 

[anciplanki]

Dömande? Jag förstår bara inte syftet. Självklart finns det långhåriga kelgrisar precis som det finns en och annan burma eller oriental som skyr folk som pesten, men vi har ingen aning om hur de här katterna är till vardags bara för att de låter sig hanteras så på film - dessutom är det ju inte Din katt, så varför spelar det roll?

Du beskriver ju att hon kommer och hälsar när du kommer hem, att ni umgås och leker. Jag tycker att det låter som en helt normal kattunge.
Vad du vill med tråden längre förstår jag inte riktigt. Antingen accepterar du din kattunge som hon är och jobbar på att bygga relationen eller också gör du inte det liksom.

Ingenting, enbart jobbigt. har bett Gunnar ta bort, men icke. Som sagt jag svarar då mycket känns provocerande och ifrågasättande, och ”vet bättre” Dom förslag som att ignorera t.ex provar jag. Annars saker jag läst mig till som kan uppmuntra närhet.
Lek, se vad jag gör..komma annars vid vila osv. vilket hon ändå gör ofta eller om jag sitter still så har hon nästan inget intresse alls och kommer inte.
Såpass är jag inte van vid från tidigare kattungar. Kan inte förklara bättre om du inte förstår.
Gunnars svar..ska prova igen

 

[athena_arabians]

Att en kattunge är högt och lågt och studsar runt när den vill leka är normalt. Gör den inte det hade jag varit väldigt orolig för hur den egentligen mår. En kattunge ska attackera fötterna då och då om den inte har en kompis att leka med, någonstans behöver den ju få ut det lekbeteendet.

Hade det varit en koratunge du har hade du under tiden som jag hinner skriva det här inlägget fått plocka ner den från gardinstången, taklampan, ur minst ett köksskåp (som den utan problem kan öppna själv om du inte har lås på alla skåp och lådor) och förmodligen har den hunnit pilla loss ett par knappar från ditt tangentbord också.

Jag har lås på alla dörrar, garderober och köksskåp för att få behålla mina saker därinne, och då är det vuxna och för rasen sansade katter jag har nu. Får plocka ner honom från ovansidan av badrumsdörren då och då, om någon glömt stänga. Han kan utan problem hoppa från golvet till axeln på folk, så det gäller att gäster inte har tröjor de är rädda om för alla tröjor får klomärken. Det är inte ovanligt att ensamlevande korater får stressbeteenden trots att man är hemma med dem hela dagarna, de är inte anpassande för att leva utan andra (likasinnade) katter. Det är i regel inte en ras jag brukar rekommendera människor som vill ha en sällskapskatt, framförallt inte en unge. Folk som varit aktiva med hundsport tidigare brukar däremot vara en bra matchning.

Ditt koratscenario stämmer in på vissa huskatter också... det tog Isis någon dag innan hon bokstavligen hängde i gardinerna

 

[Sassy]

Ditt koratscenario stämmer in på vissa huskatter också... det tog Isis någon dag innan hon bokstavligen hängde i gardinerna

Ja, huskatter kommer ju i alla modeller.

 

[Sel]

Ingenting, enbart jobbigt. har bett Gunnar ta bort, men icke. Som sagt jag svarar då mycket känns provocerande och ifrågasättande, och ”vet bättre” Dom förslag som att ignorera t.ex provar jag. Annars saker jag läst mig till som kan uppmuntra närhet.
Lek, se vad jag gör..komma annars vid vila osv. vilket hon ändå gör ofta eller om jag sitter still så har hon nästan inget intresse alls och kommer inte.
Såpass är jag inte van vid från tidigare kattungar. Kan inte förklara bättre om du inte förstår.
Gunnars svar..ska prova igen

Då är det ju bara att fortsätta försöka passivt och älska henne för den hon är om du bestämt dig för att behålla henne?
Tråden hade egentligen lagt sig i träda tills du skrev ett nytt inlägg som givetvis genererade nya svar i samma anda. Tror de flesta är eniga om att du har en helt vanlig katt, helt enkelt, därför blir svaren som de blir.

Du har sedan ingen skyldighet alls att svara i tråden om du inte vill eller om det inte känns bra. Den behöver inte tas bort för det. Du kan till och med själv sätta den på ignore om du vill, så blir du inte taggad när folk skriver i den.

 

[anciplanki]

Men hon visar ju intresse för dig? Hon ignorerar dig ju inte, ni leker ihop och hon är kelen. Problemet är väl mer att det inte är på nivån du väntade dig.

Leksökande nivån = hög
Kontakt..som det innebär för mig med någon form av närhet = låg

 

[Bison]

Min. Blivit lite mer åt Ragdoll. Hoppar också på mina ben nu, så fort hon blir understimulerad, vilket mina Perser aldrig gjorde. Men visst, ja dom blir olika.

Det är ett helt normalt beteende.
Kattungar ska fara och flyga, attackera fötter, klättra på dig och allt annat.
Det har även mina perser och exotic gjort, annars hade jag verkligen varit orolig.
Min Exotic far runt som en galning x antal gånger per dag även som femåring. Persern som är 8 och mer försiktig leker med möss och hårsnoddar på golvnivå varje dag.

Din katt är tillgiven, hon är social, vill leka osv.

 

[anciplanki]

Här säger du att hon har brittiskt korthår i sig också:



Men oavsett vilka papper de visat dig så har du en huskatt och det går inte att förutsäga vilka egenskaper som slagit igenom.

Sedan säger utseendet väldigt lite om vilka raser som ingår om det inte är fråga om kontrollerad avel. En kompis tog en rescue som troligtvis var rejält inavlad under flera generationer... katten var blåmaskad som en siames även om kroppsformen var grövre än hos en oriental. Det fanns absolut inte några renrasiga katter på gården den kom ifrån.

Jo, men det såg man knappt på ungarna alls. En del var tingade, en del hanar, önskade hona. En del väldigt Persiska till utseendet. Och fick höra från familj ”inte det där helt platta igen” Men man ska inte fråga eller lyssna såklart. Men typiskt mig att ta åt mig.
Men personlighet kan hon ha fått från Brittisk ändå

 

[anciplanki]

Det är ett helt normalt beteende.
Kattungar ska fara och flyga, attackera fötter, klättra på dig och allt annat.
Det har även mina perser och exotic gjort, annars hade jag verkligen varit orolig.
Min Exotic far runt som en galning x antal gånger per dag även som femåring. Persern som är 8 och mer försiktig leker med möss och hårsnoddar på golvnivå varje dag.

Din katt är tillgiven, hon är social, vill leka osv.

Leka vill dom väl alltid, eller hon vill bli road kan msn säga.
Där spelar jag som person i sig inte någon roll för henne alls, som jag ser det. Då hon annars mest vill ha avstånd.
Drog bara parallell till MINA Perser som inte alls var så, hoppade aldrig på mig på det sättet för att jag ska hålla på, självklart lekte dom.
Men var närhetssökande redan som små och tyckte om MIG som person.
Jag har ju haft kattungar att jämföra med.
Och hon är mycket mer kan man säga. Tur att hon inte är ensam här hela dagarna, hur skulle det då gå
Alla har inte 2 katter heller..

Och ska man våga nämna vad som står om Perser så ska dom generellt vara mer lugna. Även Ragdoll, som jag läst, även om säkert då sägs att det tydligen är fel förstås.

 

[anciplanki]

Det är ett helt normalt beteende.
Kattungar ska fara och flyga, attackera fötter, klättra på dig och allt annat.
Det har även mina perser och exotic gjort, annars hade jag verkligen varit orolig.
Min Exotic far runt som en galning x antal gånger per dag även som femåring. Persern som är 8 och mer försiktig leker med möss och hårsnoddar på golvnivå varje dag.

Din katt är tillgiven, hon är social, vill leka osv.

Att rasa runt och sedan helt strunta i mig resten av dagen typ om jag inte gör något som för henne är intressant intressant, då hänger hon omkring mig.
Men det är inte tillgivenhet riktigt för mig i den bemärkelsen..men men

 

[anciplanki]

Det är ett helt normalt beteende.
Kattungar ska fara och flyga, attackera fötter, klättra på dig och allt annat.
Det har även mina perser och exotic gjort, annars hade jag verkligen varit orolig.
Min Exotic far runt som en galning x antal gånger per dag även som femåring. Persern som är 8 och mer försiktig leker med möss och hårsnoddar på golvnivå varje dag.

Din katt är tillgiven, hon är social, vill leka osv.

Svårroad också, får hitta på nya saker Leker inte så mycket själv direkt.
Blir däremot trött fort, och tungan kommer fram, så får verkligen hoppas att hon är frisk.
Ja, lite synd då perioden med kattunge skulle bli så mysig när jag nu har mycket mer tid.

 

[Bison]

Leka vill dom väl alltid, eller hon vill bli road kan msn säga.
Där spelar jag som person i sig inte någon roll för henne alls, som jag ser det. Då hon annars mest vill ha avstånd.
Drog bara parallell till MINA Perser som inte alls var så, hoppade aldrig på mig på det sättet för att jag ska hålla på, självklart lekte dom.
Men var närhetssökande redan som små och tyckte om MIG som person.
Jag har ju haft kattungar att jämföra med.
Och hon är mycket mer kan man säga. Tur att hon inte är ensam här hela dagarna, hur skulle det då gå
Alla har inte 2 katter heller..

Och ska man våga nämna vad som står om Perser så ska dom generellt vara mer lugna. Även Ragdoll, som jag läst, även om säkert då sägs att det tydligen är fel förstås.

Jämfört med aktiva raser så är de väldigt lugna. Lugn är inte samma sak som att ligga i soffan som en prydnadskudde hela dagarna.

 

[Bison]

Att rasa runt och sedan helt strunta i mig resten av dagen typ om jag inte gör något som för henne är intressant intressant, då hänger hon omkring mig.
Men det är inte tillgivenhet riktigt för mig i den bemärkelsen..men men

Ja, det är en typisk katt du har
Känns som du förmänskligar henne en del.
Gör dig till en rolig resurs ge henne anledningar att vara med dig och tycka att du är en kul typ att hänga med.
Det är lite grejen med djur, att kärleken måste vara villkorslös.
De har ingen aning hur mycket du betalt för dem, vad du lägger på mat, försäkring osv.
De bryr sig bara om att få sina behov tillgodosedda.

 

[MJLee]

Det handlar inte om vad du gör utan hur du tänker och känner. Katten känner av att du inte är nöjd. Friska kattungar, även av lugna raser, är dessutom som ett barn med adhd/speedad. De har inte tålamod att hålla sig stilla. Kanske din också katt är en sådan katt som aldrig kommer bli knäkatt utan är nöjd med att få sina fysiska behov tillgodosedda. Man vet aldrig med en huskattsunge.

Vad som framgått av tråden är att du är besviken eftersom du hade en tydlig profil om vad du ville ha för katt och att katten inte uppfyller dem. Bry dig inte om vad omgivningen säger utan gör det bästa för dig och ungen och omplacera den och välj sedan en lurvboll som vill krypa upp i knät. Även om du förlorar ekonomiskt. Alt ett katthem som kan välja ut en katt du vill ha. Jag köpte mina för 1000, respektive 1500, kastrerade och vaccinerade och hälsotestade.

Jag envisas med att råda dig till att köpa en vuxen raskatt med just de dragen du vill ha. En hel del bukefalister har omplacerat/tagit hand om en omplacering och i 99.9% har det gått finnemang. @Alexandra_W omplacerade tex en katt där mammakatt försökte mer eller mindre döda den till en annan bukefalist. Det blev fantastiskt och den omplacerade katten blommade upp. Bara för att du känner till ett fall där katten blev skygg måste du ställa det mot alla de omplaceringar som blivit mycket lyckade.

 

[MJLee]

Svårroad också, får hitta på nya saker Leker inte så mycket själv direkt.
Blir däremot trött fort, och tungan kommer fram, så får verkligen hoppas att hon är frisk.
Ja, lite synd då perioden med kattunge skulle bli så mysig när jag nu har mycket mer tid.

Tiden med kattungar är inte mysig. De drar som en löning och är inte gosiga. Hoppar på händer och fötter och har uppmärksamhetsperiod som en dement guldfisk. Det är fullt ös, medvetlös och ingen tid för gos. Har man otur blir den ännu värre som slyngelkatt vilket kan hålla i sig några/något år, minst.

 

[Sassy]

Tiden med kattungar är inte mysig. De drar som en löning och är inte gosiga. Hoppar på händer och fötter och har uppmärksamhetsperiod som en dement guldfisk. Det är fullt ös, medvetlös och ingen tid för gos. Har man otur blir den ännu värre som slyngelkatt vilket kan hålla i sig några/något år, minst.

Ja! De är söta på bild, men större delen av tiden är de faktiskt terrorister. Sen blir de roliga och intressanta kompanjoner någon gång förhoppningsvis innan 3 års ålder.

Maja var i slyngelålder i minst 5 år. När hon var ungefär 8 började hon kännas hyfsat vuxen.

 

[DarkInNight]

..

Vill man ha en lugn och närhetsälskande katt så gör man bäst i att välja en vuxen. Jag vet inte varifrån du fått det att katter skulle bli stressade och konstiga av det, för det är helt emot både min erfarenhet (som både skaffat många vuxna katter eftersom jag varit uppfödare, och hjälp till med omplacering för att jag råkar vara den mest kattkunniga i en rätt stor bekantskapskrets) och katthemmets som jag har mycket kontakt med. Får man hjälp med att hitta rätt individ av någon som faktiskt vet hur man gör den matchningen eller om det finns en katt man redan känner från bekantskapskretsen så blir det i princip alltid bra. Framförallt när det inte finns försvårande faktorer som små barn eller andra djur.

Den plåsterkatt jag har nu var 3 år när han kom hit. Min första hankatt var 8 år, och levde sina sista 10 år i livet på min axel typ. Han var med på allt. Däremellan har jag haft två hanar till som köptes som vuxna, och de har också varit typen som gärna tillbringar dagen på rygg i någons famn.

Spinner vidare.

Nu när vi skulle köpa katt nr 2, var det extremt viktigt att katten var gosig. Så där superduperjättegosig, lugn och trygg.

Jag ville ha en vuxen för att jag ville se hur han verkligen var, och inte chansa på en kattunge. Därför valde vi enbart mellan vuxna individer som beskrevs just som gosiga och trygga, sen åkte vi och hälsade på innan vi bestämde oss.
Jag gillade inte katten på bilden på annonsen, och föll inte ens för honom på plats, men han var verkligen JÄTTEgosig och rar, precis de egenskaperna vi ville ha.
Nu när han bor hos oss ångrar jag mig inte en sekund, det var såå rätt. Han landade redan efter några veckor och är hur gosig och kjelsjuk som helst..nästan så det blir för mycket och jag är glad vi är flera människor han kan sprida ut sitt gos på. På sikt kommer jag älska denna misse, även om jag inte föll för honom.

Så jag tänker att ibland får man vara lite rationell, och tråkig, när det gäller att välja sitt djur.
Inte fastna för det visuella och kattungegulliga utan göra rationella val om man har specifika krav som ska uppfyllas.

 

[Bulldoozer]

Drog bara parallell till MINA Perser som inte alls var så, hoppade aldrig på mig på det sättet för att jag ska hålla på, självklart lekte dom.
Men var närhetssökande redan som små och tyckte om MIG som person.
Jag har ju haft kattungar att jämföra med.
Och hon är mycket mer kan man säga.

Jag hade världens mest fantastiska hund på alla sätt och vis i min förra hund. Att jämföra mot våra senare hundar mot henne eller ens ha förhoppningar om att de skulle vara lika henne skulle bara vara orättvist både mot mig och mina hundar. Tror att det liksom inte ger så mycket mer än sorg om man aktivt jämför och önskar sig annat än det man har.

Varje hund är en individ oavsett ras, har två border collies som inte kunde vara mer olika fast de är samma ras och har liknande linjer. Samma har det varit med katterna när jag hade såna, de var allt ifrån klisterlappar till väldigt självständiga individer.

Vill tillägga att även om jag uppskattar olika individer och kan anpassa mig efter dem så är det ändå inte alltid det "klickar". Hade en hund för några år sen, superfin, trevlig och lovande på alla sätt och vis men på nåt sätt kändes hon aldrig riktigt "min". Hon hade det absolut inte dåligt hos oss, jag vill inbilla mig att jag ger mina hundar ett väldigt bra hundliv faktiskt, men hon omplacerades. När min syster med familj var hundvakt så blev de helt förälskade i henne och hunden var inte alls intresserad av mig när jag hälsade på utan höll sig till syster. Så efter en del funderingar så kände jag att jag inte ville separera henne från sin familj som hon uppenbarligen trivdes hos och valt själv och som älskade henne och uppskattade henne mer än vad jag gjorde. Omplacering kan bli riktigt bra och längtar man efter nåt annat kanske det är ett alternativ att överväga.

 

[Catsu]

Tiden med kattungar är inte mysig. De drar som en löning och är inte gosiga. Hoppar på händer och fötter och har uppmärksamhetsperiod som en dement guldfisk. Det är fullt ös, medvetlös och ingen tid för gos. Har man otur blir den ännu värre som slyngelkatt vilket kan hålla i sig några/något år, minst.

Så sant!
Jag minns mina under kattunge- och slyngeltiden som monster på speed.
Klättra på gardiner, dörrar, bokhyllor, mig och allt annat tänkbart och otänkbart.
Klättra upp på bokhyllan och peta ner böcker på sovande gäster är något man inte glömmer

Har inget minne av att någon av dom var keliga under kattungetiden men det blev katt av dom monstren också