Få katten att vilja sova i sängen

[anciplanki]

Ja, det är en typisk katt du har
Känns som du förmänskligar henne en del.
Gör dig till en rolig resurs ge henne anledningar att vara med dig och tycka att du är en kul typ att hänga med.
Det är lite grejen med djur, att kärleken måste vara villkorslös.
De har ingen aning hur mycket du betalt för dem, vad du lägger på mat, försäkring osv.
De bryr sig bara om att få sina behov tillgodosedda.

Försöker vara rolig...eller måste nog också
Förmänskligar inte, bara det jag upplevt med tidigare kattungar..lek och närhet naturligt.
Utom Birman som var på en helt annan nivå med hugg och bett mot alla, även som vuxen
Får se hur det utvecklar sig..

Det handlar inte om vad du gör utan hur du tänker och känner. Katten känner av att du inte är nöjd. Friska kattungar, även av lugna raser, är dessutom som ett barn med adhd/speedad. De har inte tålamod att hålla sig stilla. Kanske din också katt är en sådan katt som aldrig kommer bli knäkatt utan är nöjd med att få sina fysiska behov tillgodosedda. Man vet aldrig med en huskattsunge.

Vad som framgått av tråden är att du är besviken eftersom du hade en tydlig profil om vad du ville ha för katt och att katten inte uppfyller dem. Bry dig inte om vad omgivningen säger utan gör det bästa för dig och ungen och omplacera den och välj sedan en lurvboll som vill krypa upp i knät. Även om du förlorar ekonomiskt. Alt ett katthem som kan välja ut en katt du vill ha. Jag köpte mina för 1000, respektive 1500, kastrerade och vaccinerade och hälsotestade.

Jag envisas med att råda dig till att köpa en vuxen raskatt med just de dragen du vill ha. En hel del bukefalister har omplacerat/tagit hand om en omplacering och i 99.9% har det gått finnemang. @Alexandra_W omplacerade tex en katt där mammakatt försökte mer eller mindre döda den till en annan bukefalist. Det blev fantastiskt och den omplacerade katten blommade upp. Bara för att du känner till ett fall där katten blev skygg måste du ställa det mot alla de omplaceringar som blivit mycket lyckade.

Tack så mycket! Jag förstår absolut hur du menar och tänker. Ja, man ska inte tänka så jag vet, men jo..det är mycket pengar. Speciellt i min situation nu. Och ja, nu är det snart sterilisering också för ca 2000 då hon snart är 5 månader.

Men det skulle verkligen inte kännas bra och pratade med ena dottern nyss, som sa liksom ”jag förstår verkligen mamma, att du saknar det, men så kan man bara inte hålla på” Hon får står att jag saknar det med dom tidigare Perser vi hade. Även om hanen som var sjuk sedan blev annorlunda. Han var ju sjuk också.

Och dom var absolut inte som kattungar som beskrivs här. Tillgivna supermysiga och inte mycket ett enda dugg. Men ja alla är olika.
Det var en katastrof då med Birman, och väldigt olyckligt med Skogskatten som det på grund av min dåvarande absolut inte ville ha katt, och det blev fel för katten vid omplaceringen.

Så det är ju därför man känner och familjen, att nej inte nu. Som min bror sa…som var den som tyckte jag behövde sällskapet, gärna hund då, men ”nej nu får du vara tyst och ha katten” typ För någon vecka sedan. Men vid senare tillfälle, ja gör det nu i tid då. Men det känns ju inte bra och rätt.

I alla fall, det var ett under att det gick vägen då med Perserhonan jag köpte, då äldsta dottern hade tjatat sig till katt, när pappan var på resande fot. Hade 3 barn redan då. Men det var väl det att honan var så lätt och genomsnäll.

Alltså hon vill leka ganska intensivt men hon är ju trött och sover i timmar. Jag låg på soffan med efter jag tränat och var trött och hon hoppar upp, efter att ha sovit på golvet..och lägger sig på soffkudden bra bit ifrån, istället för ens vid benen, eller på. I alla fall en stund. Men ja så är det nu i alla fall.
Som på bilden

 

[anciplanki]

Det handlar inte om vad du gör utan hur du tänker och känner. Katten känner av att du inte är nöjd. Friska kattungar, även av lugna raser, är dessutom som ett barn med adhd/speedad. De har inte tålamod att hålla sig stilla. Kanske din också katt är en sådan katt som aldrig kommer bli knäkatt utan är nöjd med att få sina fysiska behov tillgodosedda. Man vet aldrig med en huskattsunge.

Vad som framgått av tråden är att du är besviken eftersom du hade en tydlig profil om vad du ville ha för katt och att katten inte uppfyller dem. Bry dig inte om vad omgivningen säger utan gör det bästa för dig och ungen och omplacera den och välj sedan en lurvboll som vill krypa upp i knät. Även om du förlorar ekonomiskt. Alt ett katthem som kan välja ut en katt du vill ha. Jag köpte mina för 1000, respektive 1500, kastrerade och vaccinerade och hälsotestade.

Jag envisas med att råda dig till att köpa en vuxen raskatt med just de dragen du vill ha. En hel del bukefalister har omplacerat/tagit hand om en omplacering och i 99.9% har det gått finnemang. @Alexandra_W omplacerade tex en katt där mammakatt försökte mer eller mindre döda den till en annan bukefalist. Det blev fantastiskt och den omplacerade katten blommade upp. Bara för att du känner till ett fall där katten blev skygg måste du ställa det mot alla de omplaceringar som blivit mycket lyckade.

Nu har hon gått runt mig lite grann, suttit någon minut i soffan på håll..upp på bordet framför mig, stryker henne lite vid dom tillfällena, på sätt hon gillar.
Sedan går hon och lägger sig..på fotpallen på håll.
Lagt filt och hennes tunnel under som hon tycker är kul. Så hon är ju absolut ingen furie hela tiden. Mest på förmiddagen. Och förstår ju just när hon är aktiv.
Men när hon är mer såhär och vilar kommer hon inte heller för kontakt speciellt.
Bara dom få tillfällen jag nämnt.

Sedan brukar det bli så, lustigt nog som att hon blir glad och kommer igång en stund just när hon märker att jag gör mig klar för att lägga mig.

Igår hade jag filt på mig bara igen, istället för påslakan..hon kommer 2 minuter under filten. Och går sedan direkt till handfatet igen. Rutin oftast. Ibland kommer hon från under soffan på morgonen.
För mig är hela det här lite konstigt bara tyvärr, för riktigt så har jag inte upplevt det tidigare.
Det blir ju känslan av ingen samvaro typ.

Måste säga att jag dessvärre ändå inte heller känner riktigt för att skaffa vuxen katt.
Ja ja, så kan det bli, hade ju av anledning med den sista som var sjuk också, verkligen tänkt till och bestämt att jag inte skulle ha någon ny katt egentligen. Men känslan fanns ju där och när min bror också uppmuntrade mig till det, så blev det så ändå.

 

[MJLee]

Försöker vara rolig...eller måste nog också
Förmänskligar inte, bara det jag upplevt med tidigare kattungar..lek och närhet naturligt.
Utom Birman som var på en helt annan nivå med hugg och bett mot alla, även som vuxen
Får se hur det utvecklar sig..

Tack så mycket! Jag förstår absolut hur du menar och tänker. Ja, man ska inte tänka så jag vet, men jo..det är mycket pengar. Speciellt i min situation nu. Och ja, nu är det snart sterilisering också för ca 2000 då hon snart är 5 månader.

Men det skulle verkligen inte kännas bra och pratade med ena dottern nyss, som sa liksom ”jag förstår verkligen mamma, att du saknar det, men så kan man bara inte hålla på” Hon får står att jag saknar det med dom tidigare Perser vi hade. Även om hanen som var sjuk sedan blev annorlunda. Han var ju sjuk också.

Och dom var absolut inte som kattungar som beskrivs här. Tillgivna supermysiga och inte mycket ett enda dugg. Men ja alla är olika.
Det var en katastrof då med Birman, och väldigt olyckligt med Skogskatten som det på grund av min dåvarande absolut inte ville ha katt, och det blev fel för katten vid omplaceringen.

Så det är ju därför man känner och familjen, att nej inte nu. Som min bror sa…som var den som tyckte jag behövde sällskapet, gärna hund då, men ”nej nu får du vara tyst och ha katten” typ För någon vecka sedan. Men vid senare tillfälle, ja gör det nu i tid då. Men det känns ju inte bra och rätt.

I alla fall, det var ett under att det gick vägen då med Perserhonan jag köpte, då äldsta dottern hade tjatat sig till katt, när pappan var på resande fot. Hade 3 barn redan då. Men det var väl det att honan var så lätt och genomsnäll.

Alltså hon vill leka ganska intensivt men hon är ju trött och sover i timmar. Jag låg på soffan med efter jag tränat och var trött och hon hoppar upp, efter att ha sovit på golvet..och lägger sig på soffkudden bra bit ifrån, istället för ens vid benen, eller på. I alla fall en stund. Men ja så är det nu i alla fall.
Som på bilden

Det jag och många andra säger är att varje katt är en individ. Nu råkade du tidigare ha en ganska atypisk kattunge som inte hade behov av att leka intensivt och bita händer och fötter och var gosig som unge. Nu har du en typisk kattunge. Eftersom du köpt en huskatt så vet du inte heller vilka anlag som slagit igenom. Sluta se omplacering som ett misslyckande eller att du inte älskar din katt. Det är raka motsatsen,att du tar ditt ansvar som kattägare att vilja kattungens bästa.

Fö är jag inte imponerad av en byb som tar huskattkullar på sin reggade hane.

 

[Lingon]

Tiden med kattungar är inte mysig. De drar som en löning och är inte gosiga. Hoppar på händer och fötter och har uppmärksamhetsperiod som en dement guldfisk. Det är fullt ös, medvetlös och ingen tid för gos. Har man otur blir den ännu värre som slyngelkatt vilket kan hålla i sig några/något år, minst.

Jag håller med! Jag har haft en kattunge. Han var överallt! Han sprang på väggarna som seriefigurer kan göra! Han jagade allt som rörde sig under täcket på kvällen. De första åren var han sjövild. Inte förrän runt 4-5 års åldern blev han kelig. Men bara med mig. Ingen annan. Inte ens min man.

Han blev kelig till slut. Men det tog flera år! År av galenskaper och upptåg. Ibland låg han på lur och hoppade fram på bakbenen och försökte fånga en när man passerade.

 

[Lingon]

Nu har hon gått runt mig lite grann, suttit någon minut i soffan på håll..upp på bordet framför mig, stryker henne lite vid dom tillfällena, på sätt hon gillar.
Sedan går hon och lägger sig..på fotpallen på håll.
Lagt filt och hennes tunnel under som hon tycker är kul. Så hon är ju absolut ingen furie hela tiden. Mest på förmiddagen. Och förstår ju just när hon är aktiv.
Men när hon är mer såhär och vilar kommer hon inte heller för kontakt speciellt.
Bara dom få tillfällen jag nämnt.

Sedan brukar det bli så, lustigt nog som att hon blir glad och kommer igång en stund just när hon märker att jag gör mig klar för att lägga mig.

Igår hade jag filt på mig bara igen, istället för påslakan..hon kommer 2 minuter under filten. Och går sedan direkt till handfatet igen. Rutin oftast. Ibland kommer hon från under soffan på morgonen.
För mig är hela det här lite konstigt bara tyvärr, för riktigt så har jag inte upplevt det tidigare.
Det blir ju känslan av ingen samvaro typ.

Måste säga att jag dessvärre ändå inte heller känner riktigt för att skaffa vuxen katt.
Ja ja, så kan det bli, hade ju av anledning med den sista som var sjuk också, verkligen tänkt till och bestämt att jag inte skulle ha någon ny katt egentligen. Men känslan fanns ju där och när min bror också uppmuntrade mig till det, så blev det så ändå.

Man klickar inte med alla individer. Jag har haft två katter. Både trevliga och jag tyckte mycket om dem båda två. Men den ena klickade jag inte med. Vet inte riktigt varför. Ibland är det bara så.

 

[anciplanki]

Jag hade världens mest fantastiska hund på alla sätt och vis i min förra hund. Att jämföra mot våra senare hundar mot henne eller ens ha förhoppningar om att de skulle vara lika henne skulle bara vara orättvist både mot mig och mina hundar. Tror att det liksom inte ger så mycket mer än sorg om man aktivt jämför och önskar sig annat än det man har.

Varje hund är en individ oavsett ras, har två border collies som inte kunde vara mer olika fast de är samma ras och har liknande linjer. Samma har det varit med katterna när jag hade såna, de var allt ifrån klisterlappar till väldigt självständiga individer.

Vill tillägga att även om jag uppskattar olika individer och kan anpassa mig efter dem så är det ändå inte alltid det "klickar". Hade en hund för några år sen, superfin, trevlig och lovande på alla sätt och vis men på nåt sätt kändes hon aldrig riktigt "min". Hon hade det absolut inte dåligt hos oss, jag vill inbilla mig att jag ger mina hundar ett väldigt bra hundliv faktiskt, men hon omplacerades. När min syster med familj var hundvakt så blev de helt förälskade i henne och hunden var inte alls intresserad av mig när jag hälsade på utan höll sig till syster. Så efter en del funderingar så kände jag att jag inte ville separera henne från sin familj som hon uppenbarligen trivdes hos och valt själv och som älskade henne och uppskattade henne mer än vad jag gjorde. Omplacering kan bli riktigt bra och längtar man efter nåt annat kanske det är ett alternativ att överväga.

Tack så mycket! Ja, precis, alla blir ju inte lika oavsett samma ras, eller renras.
Vad roligt och skönt att det gick så bra med systern och att hon trivs! Det är ju ett väldigt bra alternativ så. Min yngre dotter gav bort sin katt på 7 år p.g.a allergi hos barnen till sin pojkväns kompis.

 

[Bison]

Jag har nog aldrig haft några förväntningar på mina katter och deras personligheter, det viktigaste har alltid varit att de trivs och mår bra.

När jag skulle köpa katt som vuxen bodde jag i lägenhet med min gamla hund, mina önskemål var en vänlig katt som trivs som innekatt och mer markbunden än uppe i luften.

Kom av en slump i kontakt med Pradas uppfödare som behövde dra ner på antalet katter pga sin fysiska hälsa. Hon hade en hane, 6 månader som på pappret lät helt perfekt, stor, röd och framåt.
Åkte dit och hälsade på men bondade inte alls med honom, däremot med hans kullsyster som uppfödaren tänkt behålla. Inte alls vad jag tänkt mig, hona, liten, grå och väldigt försiktig.
Men det blev toppen, är drygt sju år sedan nu och hon är en så underbart klok och snäll liten tjej

När jag skulle köpa en kompis till henne ville jag ha samma ras för att öka chanserna att de skulle funka tillsammans. Gjorde ordentligt research och hittade Paisleys uppfödare. Efter en tids väntan föddes hon och hennes syskon. Paisley var en tuffing från början, brottades ner sina syskon och stal deras mat
När hon flyttade hit fräste hon åt Prada det första hon gjorde och sopade till hunden
Men det blev så bra! Prada blev stärkt av hennes självförtroende och tuffade till sig ordentligt, kan hon kan jag!
De blev ett bra team som kompletterar varandra och jag är så glad för mina tjejer trots att de inte alls är vad jag föreställde mig för dryga sju år sedan