Jag fick varulven när han var 1.5 år, av uppfödaren. Jag blev då ägare nr 4. Första ägaren var polis och hade schäfer sedan innan, som familjehund, ej tjänste. Hon hade fått veta av sina kollegor att en malle måste man vara tuff med efter vad jag fått berättat, så det började redan när han var valp med att han skulle sättas på plats med alfarullningar mm.
Resultatet blev att hon inte vågade ha honom kvar och han hamnade till slut hos mig, det var ingen glad hund som jag tog hand om utan en ledsen och olycklig som kunde bita när han blev osäker eller överraskad, nu är han glad, trygg, älskar min systerdotter, tycker om människor och fungerar bra med hundar, katter, hästar och höns.
Han hade mycket väl kunnat klassats som farlig tidigare, i synnerhet som han dessutom "pratar" väldigt mycket och då med olika typer av morr och muttranden. Största problemet nu är väl snarare att han vill bli gosad hela tiden om jag har besök så jag får säga åt honom.
Han har inte gått MH men jag kollade upp uppfödarens linjer innan och hade jag inte gillat vad som fanns bakom hade jag inte tagit honom. Visst har det funnits dagar då jag varit väldigt trött på honom och vi har varit rejält osams många gånger, men det hade inte blivit ett nytt hem nr 5 utan en sista resa till veterinären isf.
