Fenomenet att vakna upp och inte veta var man är?

[Hoarfrost]

Jag har funderat mycket om fenomenet att vakna och inte veta var man är. Har stött på och hört flera personer som pratar om att de kan vakna upp och liksom inte veta vad det är för dag, var de är, hur de mår och att de allmänt är lite desorienterade.
Det kan ta några sekunder (eller i vissa fall minuter) att förstå var man är, få fatt i verkligheten och komma på att "Ja just det, jag är hemma" eller "Just ja, jag är ju på hotell!"

Själv har jag aldrig varit med om det. Jag vet direkt (i bland känns det som att jag vet innan jag ens vaknar) var jag är, vilken dag det är, hur layouten i lägenheten jag är i ser ut, hur layouten i huset ser ut och omgivningen, och hur jag mår.
Skulle inte säga att jag är pigg direkt. Men orienteringen i rum och tid och känslan av hur jag mår finns där direkt.

Tycker det är så faschinerande att vissa liksom verkar "sova sig vilse". Är väldigt nyfiken på hur vanligt det är så tänkte att en omröstning kan vara kul.

Skulle även vara intressant att höra om ni som vaknar upp så ser något mönster i när det händer. Stress? Efter en tupplur? På resa?

 

[sjoberga]

Jag har funderat mycket om fenomenet att vakna och inte veta var man är. Har stött på och hört flera personer som pratar om att de kan vakna upp och liksom inte veta vad det är för dag, var de är, hur de mår och att de allmänt är lite desorienterade.
Det kan ta några sekunder (eller i vissa fall minuter) att förstå var man är, få fatt i verkligheten och komma på att "Ja just det, jag är hemma" eller "Just ja, jag är ju på hotell!"

Själv har jag aldrig varit med om det. Jag vet direkt (i bland känns det som att jag vet innan jag ens vaknar) var jag är, vilken dag det är, hur layouten i lägenheten jag är i ser ut, hur layouten i huset ser ut och omgivningen, och hur jag mår.
Skulle inte säga att jag är pigg direkt. Men orienteringen i rum och tid och känslan av hur jag mår finns där direkt.

Tycker det är så faschinerande att vissa liksom verkar "sova sig vilse". Är väldigt nyfiken på hur vanligt det är så tänkte att en omröstning kan vara kul.

Skulle även vara intressant att höra om ni som vaknar upp så ser något mönster i när det händer. Stress? Efter en tupplur? På resa?

För mig händer det, men väldigt sällan, och jag tror det har att göra med att jag vaknar för nära inpå en intensiv dröm.

 

[parellikusken]

Jag kan göra det om jag inte sover hemma, framförallt om jag är på sjukhuset.
Är pga sömnmedicin alltid väldigt trött när jag vaknar och det tar en stund innan jag är fullt vaken. Så antar att det i kombination av att jag inte är hemma gör sitt.

 

[Palermo]

Jag vet oftast var jag är när jag vaknar, men om jag har varit bortrest eller i min sommarstuga, händer det ofta att jag inte vet var jag är när jag vaknar. Det är inte obehagligt eller skrämmande, och det tar några sekunder att reda ut, tror jag.

Vad det är för dag, vad klockan är, vad jag ska göra idag etc, vet jag aldrig när jag vaknar. Jag reder ut det på några sekunder, och kollar i kalendern i mobilen om det kniper. Inte heller det är obehagligt, men jag tycker att det är opraktiskt och det tar lite mer energi än jag har på morgonen.

Ditt uttryck "få fatt i verkligheten" är som jag upplever det. Varje morgon.

 

[Sassy]

Första natten på ett nytt ställe kan jag vara lite desorienterad om väckarklockan ringer tidigt. Jag vet alltid att jag är på hotell och hur rummet är orienterat ungefär, men kan behöva reda ut vilken stad jag är i för dagen.

Vad jag ska göra när jag vaknar är en grej jag måste deala med varje dag, det finns ingen autopilot i det någonsin.

 

[Enya]

Det vart väldigt sällan förr, men sedan ett halvår tillbaka är det ganska ofta så det svarade jag. Det tar en liten stund att få ordning på orienteringen för mig. Har fått förklarat att det beror på mardrömmarna jag har nu, extremt intensiva och obehagliga som gör att jag vaknar i panik alldeles för ofta. De är kopplade till saker jag varit med om, trauman. Så tydligen PTSD relaterat är både det och att vara förvirrad om var jag är direkt jag slår upp ögonen. Min förhoppning är att det ger med sig när jag bearbetat mina trauman. För det har ju inte alltid varit så här varken med mardrömmar eller att vara förvirrad.

 

[Fjordfrälst]

Kan sällsynta fall hända om jag av någon anledning sover på dagtid.

 

[Bison]

Jag kan få så om jag sover i soffan.
Total förvirring, varför sover jag här, vilken dag är det, hur länge har jag sovit, 10 minuter, 10 dagar?

 

[Midsommarblomster]

Det har aldrig hänt. Däremot kan jag nog slänga mig med uttrycket ibland, "Vem är jag, var är jag?" när vi skrattar åt att något barn kommit inspringandes kl. 3 på natten. Mer som ett uttryck för att jag sov djupt när jag blev väckt. Men jag vet alltid på någon sekund.

 

[Lingon]

Det har aldrig hänt mig.

 

[Palermo]

Första natten på ett nytt ställe kan jag vara lite desorienterad om väckarklockan ringer tidigt. Jag vet alltid att jag är på hotell och hur rummet är orienterat ungefär, men kan behöva reda ut vilken stad jag är i för dagen.

Vad jag ska göra när jag vaknar är en grej jag måste deala med varje dag, det finns ingen autopilot i det någonsin.

Jag gör samma alla vanliga morgnar, dvs kämpar mig upp ur sängen, fixar kaffe. Men det finns ingen autopilot. Jag skjuter upp, jag funderar på var jag är, vad klockan är, vad det är för årstid, med mera med mera, innan jag inser att jag - surprice, surprice - ska upp och cykla till jobbet. Folk som pratar om rutiner, autopilot, vana - jag fattar inte vad de menar. Jag uppfinner liksom dagen på nytt - och i starkt upplevt motstånd - varje dag.

 

[Iamia]

Händer att jag vaknar och tror jag är i ett annat rum, men det är sällan. Det är nog mest när jag reser. Antingen när jag sover i ett nytt rum eller precis när jag kommit hem igen. Det har också hänt någon gång att jag vaknat och känt det som att jag legat på fel håll i sängen. Det går över på någon/ett par sekunder, det är liksom bara den där första känslan som kan vara knasig. Det andra som beskrivs (att man tex inte vet vilken dag det är/hur man mår osv) har aldrig hänt.

 

[Inte_Ung]

Mina drömmar väver ihop sig med verkligheten när jag befinner mig mellan sömn och vakenhet.
Jag har också sömnparalys så det är nog någon form av diagnos på det där.

Ofta men inte på något sätt alltid.

 

[vilde]

Har hänt mig några gånger vid hemkomst efter längre resor och även ibland under resor och det bara ett ställe jag passerar utan att bry mig särskilt om var. Sen under långcyklingar blir det ibland att jag tar fel på plats även fullt vaken, cyklar liksom på autopilot när det är långa sträckor som jag känner väl så jag hamnar inte fel, bara att jag kopplar bort var jag är.

 

[SiZo]

Det har hänt mig i fullt vaket tillstånd. Att jag helt plötsligt inte vet vart jag är. Hur jag kom dit. Vad jag ska göra där...

Jag var utbränd när det hände.

Någon gång har det hänt i uppvaknandet, och jag skulle tro att det är när jag är slutkörd då också.

 

[skiesabove]

Det händer mig främst när jag haft extremt intensiva realistiska drömmar, alltså att jag liksom måste orientera mig i vad som är den verkliga verkligheten och vad som trots att det nyss kändes som verklighet, inte var det.

 

[Avalbane]

Jag kan få sådär ibland. Kanske inte varje månad men flera gånger om året iallafall. I en period hade jag det flera nätter i sträck. Har bara skett hemma än sålänge.
Någon gång när jag har somnat i soffan annars i sängen.

Jag brukar vakna helt förvirrad. Fattar inte alls var jag är någonstans. Kan ta vad som känns som flera minuter innan det börjar koppla att jag är hemma hos mig.

Har skett någon gång efter jag varit bortrest flera dagar och sen första natten hemma.
Men det största sambandet jag märkt är att jag har vissa drömmar.
Tex att folk går runt i min lägenhet och jag försöker förklara att dom går fel att det är jag som bor här. Jag bor på bottenplan så brukar vara att dom går in genom balkongdörren och ut genom dörren till trapphuset eller tvärtom, som att folk har min lägenhet som genomfartsled.

När jag börjar få någon sånär koll på var jag är, måste jag gå upp och göra något annat för att nollställa. Gå på toa eller dricka ett glas vatten tex. Sen brukar det gå bra och lägga sig igen och somna om.

 

[Dorinda]

Jag tänkte på det igår. Jag hämtade dottern sovande på förskolan. La ner henne i vagnen och promenerade iväg till ett BVC besök.

Så då vaknade hon ju på ett annat ställe än hon somnade!

Fördelen var ju att hon fick sova 35minuter till. Än om jag behövt väcka henne först och sen ta oss dit. Nu kunde hon ju sova hela restiden.

Hon är för liten för att prata med om det innan på begripligt sätt.

Kändes lite elakt, även om hon verkade ta noll illa upp!

 

[Teilani]

Får ofta så när jag sover borta, gärna om jag blir väckt lite plötsligt ur en dröm.
Tar oftast bara ett par sekunder innan jag orienterat mig igen.

 

[Shaggy]

Det händer då och då, oftare i november/december. Kgyssade i "ibland"
Jag tror som @SiZo att det har med "utbrändhet" att göra. Jag ligger alltid och vacklar på gränsen till utbrändhet och de månaderna är värst. Precis som hon har jag varit med om detta även i vaket tillstånd. Jag körde bil och helt plötsligt hade jag ingen aning om var jag var eller vart jag var på väg. Jag fick ta upp fraktsedeln som låg bredvid mig och läsa vart jag skulle och hoppades sedan på att jag var på rätt väg. Någon vecka senare gick jag hem pga utbrändheten.